För inte länge sedan ändrade Göta hovrätt en dom mot
en 61-årig man som dömts för våldtäkt på sitt 5-åriga
barnbarn. Domstolen ansåg inte att mannen ''använt sig av
något sådant betvingande som krävs för att våldtäkt skall
kunna komma i fråga''. I stället dömdes han för grovt
sexuellt utnyttjande av underårig.
Högsta domstolen har i ett tidigare mål, som överklagats
från Göta hovrätt, slagit fast att ett barn inte behöver göra
motstånd eller protestera för att en våldtäkt skall anses
föreligga. Samtidigt påpekades dock att det måste
förekomma ett visst mått av våld.
Skillnaden i bedömningen mellan Göta hovrätt och
Högsta domstolen ligger således i värderingen av våldet.
Det är otillfredsställande att våra högsta juridiska
instanser skall försöka utröna vad som är ett tillräckligt mått
av våld i den här typen av ärenden. Att ha sexuellt umgänge
med ett litet barn måste alltid ses som ett grovt brott. En 5-
åring kan inte samtycka till samlag.
I dag kan man dömas för sexuellt utnyttjande endast i de
fall då barnet är avkomling eller står under ens vårdnad. I
övriga fall tillämpas bestämmelserna om sexuellt
''umgänge'' med barn, som har en betydligt lägre straffsats.
Enligt min mening bör sexuella övergrepp mot barn som
huvudregel prövas enligt paragrafen om ''utnyttjande'' och
straffskalan härför anpassas till den för våldtäkt.
Det har också förekommit fall där
förståndshandikappade utnyttjats sexuellt och förövaren på
likartade grunder icke dömts till våldtäkt. Dessa fall bör
också kunna bedömas på samma sätt som när det gäller
minderåriga.
Regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen
återkomma med ett förslag i enlighet med ovanstående.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sexuellt utnyttjande av barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sexuellt utnyttjande av
förståndshandikappade.
Stockholm den 12 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)