med anledning av förs. 1993/94:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående polisen
Riksdagens revisorers granskning av polisen har
initierats av revisorernas arbetsutskott. Ny demokratis
representant bland revisorerna, Leif Bergdahl, har
reserverat sig mot att revisorerna förelägger riksdagen
förslag i detta ärende.
Det finns för Ny demokrati anledning att ytterligare
belysa vissa frågor där vi inte delar revisorernas
uppfattning.
De flesta av de problem som revisorerna belyser i sin
rapport är väl kända och numera föremål för beaktande av
det nu pågående rationaliseringsarbetet vid
polismyndigheterna. Den kritik som framförs är i några
avseenden välgrundad, men Ny demokrati finner rapporten
ibland vara alltför generell och grundar sig mer på tyckande
än på seriös analys.
När det gäller den operativa verksamheten låter det sig
inte göras att utifrån en studie av ett fåtal polismyndigheter
generellt bedöma polisverksamheten i hela Sverige.
Svensk polis genomgår för närvarande en
förändringsprocess. Därför är det något förvånande att just
i början av denna förändringsprocess på nationell nivå, på
basis av en studie av gamla förhållanden, nu lägga fram ett
konkret enhetligt organisationsförslag. Det kan inte
uteslutas att så genomgripande förslag om
strukturförändringar allvarligt stör det
rationaliseringsarbete som för närvarande pågår i hela
polisorganisationen.
Dessutom har regeringen i mars 1993 beslutat tillsätta en
parlamentarisk kommitté som bland annat skall se över
rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de
enskilda.
Polisväsendets nuvarande organisation
Antalet anställda har under de senaste tjugo åren
fördubblats, vilket åskådliggörs av en tabell i rapporten.
Värt att notera är dock att under samma tid har arbetstiden
för polispersonalen genom centrala avtal förkortats och
ökade arbetsuppgifter lagts på polischefs- och administrativ
personal till följd av en fortgående decentralisering av
befogenheter från central nivå till regional/lokal nivå,
samtidigt som brottsligheten under samma tid har
fördubblats. Vidare har polismyndigheterna strävat efter att
optimera de polisiära resursernas användning genom att
överföra enklare polisiära arbetsuppgifter på administrativ
personal, vilken följaktligen utökats.
Polisväsendets kostnader
Med utgångspunkt från de anvisade medlen mellan
budgetåren 1980/81 och 1992/93 anger revisorerna att
polisresurserna kraftigt ökat. ''Polisresurserna har vuxit
snabbare än inflationen.'' Påståendet är felaktigt. Från
1980/81 har resurserna ökat i mycket blygsam uppfattning.
Det förhåller sig i själva verket så att polisresurserna,
uttryckt i årsarbetskrafter, successivt minskat under åren till
följd av minskad arbetstid och ökat antal ledighetsorsaker
samtidigt som lönekostnaderna har stigit. Det bör
understrykas att av medelsramen åtgår 93 procent till löner.
En bedömning av framtida medelstilldelning är att antalet
årsarbetskrafter minskar ytterligare.
Hur skicklig är den svenska polisen?
Revisorerna belyser under denna rubrik på ett riktigt sätt
de problem som polisen har att bedöma effekterna av
gjorda insatser. Polisen förfogar inte över ett renodlat
''vinstbegrepp''.
Vid bestämmandet av inriktningen blandas mål och
medel. I vissa sammanhang anges produktionsmål och i
andra effektmål.
Det är därför angeläget att Rikspolisstyrelsen
formulerar målbegrepp samt planerings- och
uppföljningsrutiner som är gemensamma för den svenska
polisen.
Besparingarna inom polisväsendet
Det förtjänar att i sammanhanget återigen nämna att det
bland annat var av ovanstående anledningar som Ny
demokrati reserverade sig mot de besparingar på 500
miljoner inom polisväsendet som regeringen och
socialdemokraterna gemensamt beslutade om i
krisuppgörelsen under hösten 1992.
Enligt Ny demokratis mening gick det inte att göra
sådana besparingar och samtidigt bibehålla den politiska
målsättning som regering och riksdag beslutat om.
Ansvariga politiker för denna uppgörelse kommer i värsta
fall att framtvinga en förtroendekris mellan polis och
allmänhet. Därför att effekten av besparingskraven gör att
det kan bli ett mindre antal poliser på fältet, åtminstone i
landsort och glesbygd.
Den operativa verksamheten
Trafikpolisen
I betänkandet SOU 1992:81 har förre landshövdingen
Göte Fridh utrett trafikpolisen. Han har där föreslagit att
den specialiserade trafikövervakningen även i framtiden
skall vara regionaliserad och direkt underställd
länspolismästaren.
Ny demokrati delar denna uppfattning samt att
trafikövervakningen måste, om den med dagens disponibla
resurser skall verka slagkraftigt, bli en självklarhet för varje
övervakningspolis. Den bör med andra ord vara integrerad
med övrig polisverksamhet. Revisorernas argumentation
för en nationell trafikpolis är inte övertygande. Att
återinföra något liknande den statspolis som tidigare fanns
är det knappast någon initierad som önskar sig. Exempelvis
skulle en nationell trafikövervakning av Norrbotten, 1/4 av
Sveriges yta ledd från Stockholm via ''filialen'' i Luleå på
100 mils avstånd, inte lösa trafiksäkerhetsproblemen.
Ekopolisen
Rikspolisstyrelsen har helt nyligen genomfört en
utredning. I denna utredning avstyrktes förslaget om en
nationell organisation och förordas i stället att varje län,
som nu, förfogar över ekoroteln. Enligt majoriteten av
länsstyrelserna finns det heller inget behov av en nationellt
organiserad ekopoliskår. Problemen är i huvudsak en
storstadsföreteelse. Därför är det förmodligen bättre att
rikskriminalen och storstäderna tillförs erforderliga
resursförstärkningar.
Brottsförebyggande verksamhet
Beträffande brottsförebyggande verksamhet så delar Ny
demokrati revisorernas uppfattning att den är betydelsefull.
Ny demokrati hävdar återigen, vilket framgått i olika
motioner, att kvarterspolis- och närpolisverksamhet skall
vara grunden för all polisverksamhet. Slutligen beträffande
strukturfrågorna kan det enligt Ny demokratis uppfattning
vara intressant att inom de olika länen i största möjliga mån
rationalisera bort polismyndighetsfunktionen och göra om
den till polisområden med en lokal områdeschef ur
polismanskarriären. I polisområdena skulle det finnas en
polisnämnd så att en eller flera kommuner fick ett lokalt
inflytande i polisfrågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den operativa verksamheten för
trafikpolisen, ekopolisen samt brottsförebyggande
verksamhet och övriga strukturfrågor.
Stockholm den 20 oktober 1993
Karl Gustaf Sjödin (nyd)