Det har förts en intensiv debatt om hur man bäst
bemöter kriminalitet och dess följder. T.ex. bemöttes
fängelseutredningens huvudbetänkande ''Verkställighet av
straff'' med tillrop ''vedergällning ska åter gälla'', ''hårdare
tag'' etc. Kds hävdar att människors egen förmåga till
ansvarstagande inte skall underskattas men att vid
utdömande av straff skall den dömdes rätt till personlig
värdighet beaktas. Förutom att kriminalvården skall
tillgodose de aktuella säkerhetskraven ska den också
erbjuda de intagna en positiv, drogfri miljö med möjlighet
till rehabilitering.
Behandlingsplaceringar enligt 34 § KVL
En viktig behandling är den vård som kan ges enligt 34 §
lagen om kriminalvård i anstalt. Denna typ av vård ger den
straffade en god förutsättning att kunna återanpassa sig till
samhället under kompetent ledning. Dessvärre har
placering enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt under
de senaste åren avtagit alltmer. Detta är mycket
oroväckande eftersom många intagna på
kriminalvårdsanstalt har behov av vård.
Delvis kan denna minskning bero på kommunernas
bristande ekonomi. Ett problem är att det kan vara svårt att
avgöra vilken som är den intagnes egentliga
hemortskommun. Har man väl avgjort detta är många
kommuner, p.g.a sin dåliga ekonomi, ändå ovilliga att
skriva ansvarsförbindelse till behandlingshem. Tanken är
att behandlingstiden ska sträcka sig längre än till villkorlig
frigivning. Oenighet om huvudmannaskapet får inte vara
ett hinder för att vård kommer till stånd.
För att slippa tidsödande arbete med att bestämma
hemortskommun bör kriminalvården få del av statsbidraget
samtidigt som kommunerna befrias från sitt
betalningsansvar, så som också fängelseutredningen
föreslår. Därigenom kommer kriminalvårdsstyrelsen att ta
över ansvaret för hela behandlingsperioden, dvs. även efter
villkorlig frigivning.
Sluten psykiatrisk vård
En annan del som också berör kriminalvården är den
psykiatriska slutenvården. Det förslag som
Psykiatriutredningen (SOU 1992:73) har avgett går ut på att
delar av statsbidraget till psykiatrin destineras till
Kriminalvården som i sin tur köper psykiatrisk vård från
landstingen. Med detta förslag undvikes ingrepp i Hälso-
och sjukvårdslagen samtidigt som man slipper problem med
att bestämma vilket landsting som är hemlandsting och som
därmed ska betala för vården.
En slutsats är att låta kriminalvården betala även för den
psykiatriska slutenvården för att tillgodose behovet av
sluten psykiatrisk vård för intagna på kriminalvårdsanstalt.
Tvångsåtgärder i samband med rättspsykiatrisk vård
Den nya rättspsykiatriska lagstiftningen som infördes för
två år sedan har minskat personalens rätt att vidta
tvångsåtgärder. Ändringen gjordes bland annat för att
skydda patienterna från övergrepp. Men lagen är så strikt
att det ibland är omöjligt att inte bryta mot den.
Till exempel när en patient kommer till hemavdelningen
och misstänks föra med sig narkotika, kniv, järnrör eller
något annat otillåtet så får personalen enligt lagen inte på
eget bevåg visitera honom och ta ifrån honom föremålet.
Man måste endera ha patientens tillåtelse eller få
chefsöverläkarens tillstånd att ta till tvång. Men eftersom all
tillgänglig personal kan gå åt till att hantera patienten vid
dörren, så är det svårt att komma åt att söka reda på
läkaren. Då får personalen helt enkelt ta ifrån patienten
järnröret först och i efterhand begära tillstånd av läkaren.
Det kan inte vara en rimlig lagstiftning när personalen gång
på gång tvingas bryta mot lagen för att skydda sig och andra
medpatienter. Det är dags att göra en utvärdering och
åtgärda bristerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av vård enligt 34 §
lag om kriminalvård i anstalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts sagts om finansieringen av sluten
psykiatrisk vård för intagen på kriminalvårdsanstalt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning i den
rättspsykiatriska vården.1
Stockholm den 25 januari 1994
Holger Gustafsson (kds)