I proposition 1993/94:100 bilaga 3 Justitiedepartementet konstateras att beläggningen vid landets anstalter är mycket ansträngd och kan förväntas fortsätta vara så. Kriminalvårdsstyrelsen har därför i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 hemställt om att 1 040 platser tillförs under perioden 1993/94--95/96. Regeringen framhåller att man delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning i fråga om behovet av anstaltsplatser och menar att utvecklingen talar för att planeringen av ytterligare en eller ett par slutna riksanstalter bör påbörjas.
Vid lokaliseringen av en sådan anstalt måste givetvis många aspekter vägas in men ur behandlingssynpunkt bör idag friheten att välja ort vara stor. Därför bör regionalpolitiska synpunkter på effekten av lokaliseringen väga tungt.
Kalmar län har under många år haft en, jämfört med landet i övrigt, ogynnsam utveckling och andelen statligt engagemang i länets verksamheter har varit mycket låg. Utvecklingen har kraftigt accentuerats under den pågående lågkonjunkturen och länet har förlorat mer arbetstillfällen än något annat län så när som på två. En anledning är att länets verksamheter är mycket konjunkturkänsliga och andelen mer konjunkturoberoende arbetstillfällen liten.
Kalmar län visar dock en delad bild där den södra delen har en, visserligen svår men ändock betydligt ljusare utveckling än den norra länsdelen. Inom denna landsdel har Vimmerby kommun drabbats hårdast. För orten stora och dominerande industrier har helt slagits ut med katastofalt resultat för bygden. Kommunen har en öppen arbetslöshet på 10 % och arbetslösa eller i åtgärd utgör nära 16 % av befolkningen. I vissa orter, där en dominerande industri lagts ned, är arbetslösheten uppe i mellan 40 och 50 %! Det tämligen ensidigt baserade näringslivet gör att känsligheten är mycket stor. Inga som helst statliga engagemang finns. Ett sådant skulle bidra med en diversifiering av arbetsmarknaden och något minska konjunkturkänsligheten.
Mindre satsningar görs nu på infrastruktursidan och kommunen har klassats som tillfälligt stödområde. Detta är bra men den nedåtgående trenden för kommunen, den ringa diversifieringen av arbetsmarknaden och den massiva utslagning som skett gör att en verklig vändning inte är sannolik utan en kraftfull satsning och då med fördel på ett område som breddar arbetsmarknaden och minskar konjunkturkänsligheten.
En lokalisering av en planerad riksanstalt inom kriminalvården till Vimmerby skulle innebära en sådan kraftfull satsning och få de angivna effekterna på arbetsmarknadsbilden. De positiva regionalpolitiska effekterna av en ändock nödvändig investering inom kriminalvården skulle bli mycket stora och därmed den samhällsekonomiska nyttan betydande. Några ur behandlings- eller andra synpunkter negativa effekter av en lokalisering till Vimmerby kan svårligen tänkas. I kommunen finns också en mycket god marktillgång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en planerad riksanstalt inom kriminalvården till Vimmerby kommun.
Stockholm den 19 januari 1994 Leif Carlson (m)