med anledning av förs. 1993/94:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående polisen
På initiativ av Riksdagens revisorers arbetsutskott har en
granskning av polisen genomförts. Granskningen har främst
gällt styrningsfrågor, strukturfrågor, effektivitetsfrågor och
frågor om verksamhetsinriktning och tillsyn. Revisorernas
förslag har redovisats i granskningsrapporten Polisen i
samhällets tjänst (1992/93:1). Rapporten har
remissbehandlats.
Granskningsrapporten ger vid handen att styrningen av
polisen inte fungerar till belåtenhet. Från centralt håll har
angivits att polisen skall prioritera ekobrott, narkotikabrott
och våldsbrott. Granskningsrapporten anger att en sådan
prioritering inte gjorts med undantag för våldsbrott.
Vad gäller ekobrottsbekämpningen påpekas bl.a. att
ekopolisen trots fortbildning befinner sig i
kompetensmässigt underläge. Det påpekas vidare att en
förklaring till att området är underförsörjt kan hänga ihop
med att flera polismyndigheter slagit samman sina
bedrägeri- och ekorotlar. Detta skulle ha medfört, enligt
granskningsrapporten, att bedrägeriärendena kommit att ta
resurser och utrymme från ekobrotten.
Granskningsrapporten anger att huvuddelen av
polisarbetet löses bäst genom lokal styrning och nära
samverkan med lokala organ. Ett polisarbete så nära
människorna som möjligt och med god lokalkännedom
anses vara en grundbult för polisens styrning och
organisation. Detta har även ett brett stöd hos allmänheten,
berörda polismyndigheter och andra rättsvårdande
instanser.
På några områden har revisorerna avvikande
uppfattning mot denna princip. Det gäller då ekobrott och
trafikövervakning. För ekobrottsbekämpning anser man att
mycket talar för att detta samlas i en nationellt organiserad
ekopoliskår.
Flertalet av remissinstanserna är negativa och redovisar
ett starkt motstånd till en sådan ordning. Efter
remissbehandling och de synpunkter som där angivits avstår
Riksdagens revisorer från att nu föreslå en centralt inrättad
organisation för ekopolis.
Vi delar uppfattningen om vikten av att ekobrott ges
största möjliga prioritering. En effektivare bekämpning
skulle kunna leda till stora vinster för samhället. Enligt
uppskattningar från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ)
skulle ytterligare ca tio miljarder kronor i undanhållna
skatter ganska enkelt kunna drivas in, jämfört med vad som
sker idag.
Under senare år har mycket gjorts för att öka resurserna
och få fler fall till domstol. En regional kriminalpolis har
inrättats. Mot den ekonomiska och organiserade
brottsligheten har regeringen för kommande budgetår
avsatt ytterligare 60 miljoner kronor. Riksåklagaren har fått
resurser för att ha en särskild grupp med åklagare och
revisorer. Straffen har höjts för vissa ekonomiska brott,
såsom häleri och svindleri. En ny lag mot s k penningtvätt
tvingar finansinstituten att granska och rapportera
misstänkta penningtransaktioner på ett helt annat sätt än
tidigare.
Ekobrott är ett synnerligen angeläget område för
samhällets brottsbekämpning. Flera olyckliga
konsekvenser följer i ekobrottens spår, undanhållande av
skatt som leder till negativa effekter för
fördelningspolitiken, den ekonomiska brottsligheten hotar
marknadsmekanismen genom att kraftigt snedvrida
konkurrensen i flera branscher. Den ekonomiska
brottsligheten har även i stor utsträckning under senare år
riktat sig mot olika delar av näringslivet, t ex mot
leverantörer, kreditgivare och kunder. Ofta förekommer
annan brottslig undervegetation i samband med ekobrott.
Även ur en mer allmän brottsbekämpnings- och
brottsförebyggande verksamhet är alltså extra insatser mot
ekobrottslighet påkallade.
Det finns idag även starka skäl att höja ett varningens
finger att inte nonchalera vissa av de traditionella
ekobrotten. Utbrett momsfusk, systematiska konkurser och
tömning av bolagstillgångar är idag ett så utbrett fenomen i
vissa branscher, att det är svårt att bedriva verksamhet på
ärliga villkor.
Liksom vid bekämpandet av annan brottslighet finns
inte någon enkel lösning som eliminerar ekobrottslighet.
Det handlar istället om att satsa på flera olika åtgärder.
Enligt förslag från Riksdagens revisorer borde en central
myndighet för att bekämpa ekobrotten övervägas. Även om
det behövs mer samordning mellan berörda myndigheter,
förvaltare och revisorer är det inte fler centrala myndigheter
som är lösningen.
Specialistkunskaper bör istället organiseras i ekorotlar
på regional nivå. Samtidigt behövs en bättre
personalpolitik, som gör att de som specialutbildats inom
ekobrottsbekämpningen skall kunna behållas inom
organisationen. Den stora rörligheten bland utbildad
kompetent personal ger ingen bra utredningseffekt.
Skapa obligatoriska träffar mellan konkursförvaltare,
kronofogdemyndigheter, revisorer och åklagare i en
konkurs. Därigenom skulle en effektivare och mera
samordnad myndighetskontroll kunna uppnås. Kunskapen
finns i de flesta fall på lokal nivå. Ju närmare den konkreta
verksamheten utredarna sitter desto bättre blir
sakkunskapen.
Förebyggande insatser får inte förringas inom ekobrotts-
och konkursbekämpningen.
Det behövs en ny skuldsaneringslag och en lag om
företagsrekonstruktion. Prioriteringsordningen vid
fördelning till gäldenärer måste ändras. Idag tvingas flera
underleverantörer in i onödiga konkurser, eftersom de inte
prioriteras vid konkurser. Resultatet har blivit en
dominoeffekt, där en större konkurs lett till en serie mindre
konkurser, trots att flera företag gått bra.
Bankerna måste ta ett större ansvar gentemot låntagare
i ekonomiskt trångmål. Bolagslagarnas krav på upprättande
av kontrollbalansräkningar måste skärpas. Idag upprättas
dessa för sent om de upprättas alls.
I vissa fall kan det också vara nödvändigt med en översyn
av straffskalorna och ytterligare kriminalisering för
borgenärsbrotten i brottsbalken. Detsamma gäller
rekvisiten för återvinning i en konkurs.
Vi vill med denna motion till riksdagen ge vår
uppfattning tillkänna om en framtida organisation för
ekobrottsbekämpning. Vi delar den skepsis och den kritik
som remissinstanserna framför gentemot förslaget om en
centralt organiserad ekopolis. Vi ser det inte motiverat att
för ekobrottslighetens bekämpande frångå den
närhetsprincip som gäller för övrig polisiär verksamhet,
styrning och organisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den ekonomiska brottsligheten.
Stockholm den 20 oktober l993
Ingbritt Irhammar (c)
Sven-Olof Petersson (c)