Motion till riksdagen
1993/94:Ju412
av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Domstolsväsendet m.m.


Sammanfattning
I motionen föreslås att man återgår till den ordning som
tidigare gällde för sammansättningen av Domstolsverkets
styrelse, nämligen att medborgerlig insyn garanteras genom
allmänrepresentanter i styrelsen samt att även de fackliga
organisationerna skall ha nomineringsrätt.
Domstolarnas arbetsläge är mycket ansträngt. Det
statsfinansiella läget är sådant att stora anslagsökningar inte
kan komma ifråga. Därför bör alla möjligheter till
rationaliseringar tas till vara. Exempel på sådana åtgärder
kan vara att renodla domarrollen genom effektivare
arbetsformer och en ökad delegering av uppgifter till icke
rättsutbildad personal.
För att i någon mån underlätta arbetsläget föreslår vi att
domstolarna får ytterligare 10 miljoner 
kronor för att klara den ökade arbetsbelastning
som en skärpt ekobrottsbekämpning medför för
domstolsväsendet. Det är också angeläget att se över
förfarandet så att ekobrottsmålen kan behandlas mer
effektivt och i en ökad takt.
Specialdomstolar skall bedömas och prövas var för sig
och i förhållande till de uppgifter som domstolen har
tillagts. Erfarenheterna från bl.a. Arbetsdomstolens och
Bostadsdomstolens arbete är klart positiva. Det finns enligt
socialdemokraterna inte skäl att, som regeringen aviserat,
avveckla Bostadsdomstolen.
Det utredningsförslag om ändringar i
inskrivningsväsendet som en särskild utredare nyligen
presenterat bör utformas så att en fortsatt lokal placering av
inskrivningsverksamheten kan bevaras.
I motionen föreslås att ersättningsreglerna till
nämndemännen förbättras. Som en delreform föreslås att
den övre gränsen för nämndemannaarvodena höjs från 650
kronor per dag till 800 kronor 
per dag.
Principiella utgångspunkter
Domstolsväsendet är en av samhällets grundpelare.
Principen om domstolarnas självständighet i dömande och
vid rättstillämpning är så vital för rättssäkerheten att den
grundlagsfästs. Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får
bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel. Vid varje
domstol måste finnas ordinarie domare, som i grundlagen
är skyddade mot godtyckligt skiljande från tjänsten.
Regeringsformen ger medborgarna rätt till
domstolsprövning i viktiga frågor. Genom att Sverige
anslutit sig till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna har
medborgarna ytterligare garantier för rättssäkerheten.
Denna lagstiftning kommer att införlivas i svensk lag enligt
särskild proposition.
Författningsdomstol
Höstens partiöverläggningar om olika författningsfrågor
har medfört att överenskommelse träffats om att avvisa
tankarna på en författningsdomstol. En författningsdomstol
kan få en sådan ställning att den överordnas den
lagstiftande makten. Innebörden kan bli en begränsning av
medborgarnas i val uttryckta vilja i olika politiska frågor
eftersom ''all offentlig makt i Sverige utgår från folket''
enligt regeringsformens första paragraf. Den faktiska
betydelsen av detta stadgande omöjliggör förekomsten av
en författningsdomstol.
Arbetsläget ansträngt inom domstolsväsendet
Inga nya reala resurser tillförs domstolsväsendet i årets
budgetproposition, ett extra anslag får däremot behållas
ytterligare ett år. Anslaget ökas med 21 miljoner 
kronor till följd av ändrad rattfyllerilagstiftning
och för införandet av ett skuldsaneringsinstitut.
Helårseffekten av lagstiftning om överklagande av beslut
om stöd och service till vissa funktionshandikappade samt
beslut om bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag är
att det behövs ytterligare 9,6 miljoner, 
vilket tillförs anslaget.
Arbetsläget är alltjämt ansträngt inom
domstolsväsendet. Det är därför angeläget att alla
möjligheter till rationalisering och effektivisering
tillvaratas. Tyvärr har regeringen valt att ägna betydande
krafter åt organisationsfrågor utan större betydelse för
möjligheterna att förbättra arbetssituationen för
domstolarna.
Speciella ekobrottsmedel
Socialdemokraternas program för ökad
ekobrottsbekämpning bör leda till ett ökat antal
ekobrottmål i domstolarna. Därför bör domstolsanslaget
ökas med ett extra anslag på 10 miljoner 
kronor. Pengarna skall av regeringen tillföras
de domstolar som får en väsentligt ökad arbetsbörda på
grund av ekobrottmål.
Processen i ekobrottsmål
När det gäller domstolarnas befattning med
ekonomiska brottmål går det knappast att förbättra
effektiviteten utan särskilda åtgärder från statsmakternas
sida t.ex. i form av lagstiftningsåtgärder. Men också
förfarandet i samband med processen bör ses över i syfte att
effektivisera och snabba upp handläggningen i
domstolarna.
Erfarenheter hittills visar att brottsutredningarna endast
omfattar en bråkdel av de brottsmisstankar som kommer
fram vid konkurser och skatterevisioner. Det urval som görs
i fråga om utredningar bör vara medvetet. Också
utredningstiden är viktig från många utgångspunkter.
Bevisning bleknar och försvinner vid långvariga
brottsutredningar. Om påföljder skall bli tydliga så bör de
komma i nära anslutning till brottsmisstanken.
Ekobrottmål i tingsrätt och hovrätt avgörs vid
huvudförhandling. Det är i omfattande mål en mycket
dyrbar handläggningsform, där domare, åklagare,
advokater m.fl. engageras under lång tid. Därtill kommer
att den svenska processens grundsats om omedelbarhet blir
en chimär.
Mot denna bakgrund bör det undersökas om en
möjlighet att förbättra domstolarnas resursutnyttjande, när
det gäller mål om ekonomisk brottslighet, kan vara att ge
efter kravet på absolut åtalsplikt. Vidare borde det helt
allmänt sett anges mål för utredningsarbetet i fråga om
ekonomisk brottslighet i syfte att åstadkomma snabbare
utredningar än för närvarande och kortare
huvudförhandlingar.
Det borde också eftersträvas att lagföring inte sker
företrädesvis av utställda ''målvakter'' utan främst av den
som lagt upp brottet och haft vinningen av det. Åtgärder
bör vidtas för att kännbara påföljder skall utdömas i så nära
anslutning till brottet som möjligt. De bör också undersökas
om domstolarna kan ges större inflytande över hur
rättegången organiseras med möjlighet till uppdelning av
rättegången i fristående delar.
Tingsrättsorganisationen
Det i fjolårets budgetproposition aviserade förslaget om
omstruktureringen av tingsrätterna, innebärande att 24
tingsrätter skulle läggas ned, har inte fullföljts. Det möttes
av svidande kritik. Justitieutskottet uttalade i anslutning till
regeringsmeddelandet om den uteblivna propositionen och
ett antal motioner i saken att ''den slutsats som kan dras av
nu befintliga uppgifter är att några avgörande invändningar
inte kan riktas mot den nuvarande organisationen''.
Beklagligtvis valde regeringen att bereda även denna
fråga utan det breda parlamentariska inflytande som borde
vara naturligt i frågor kring rättsväsendet.
Av nu aktuella utredningar berörs antalet anställda på
tingsrätterna av förslag om ändrad myndighetsorganisation
inom lantmäteriet och inskrivningsväsendet. Utredningen
säger att inskrivningsverksamheten bedrivs på ett effektivt
sätt, med korta handläggningstider och hög kvalitet. Detta
konstaterande bör vara ett starkt skäl att inte förändra den
lokala förankringen som i dag finns av
inskrivningsverksamheten.
Utredningens förslag att all inskrivningsverksamhet
integreras organisatoriskt i de regionala kart- och
fastighetsmyndigheterna är riktig. Men med de möjligheter
som i dag finns till informationsöverföring bör det inte, som
också påtalas i utredningen, föreligga något hinder med
lokal placering av inskrivningsverksamheten.
Vår grundinställning är att det är viktigt med närhet och
lokal förankring även i den dömande verksamheten.
Domstolsverket
Det i fjolårets budgetproposition aviserade förslaget om
Domstolsverkets organisation har däremot fullföljts i en
särskild proposition. I den föreslogs namnändring, andra
principer för styrelsens sammansättning (i huvudsak enbart
domare i ledande befattningar) och en ändrad roll för
styrelsen. Huvudmotiveringen kan sammanfattas i orden
domstolar är inga myndigheter och det måste vara
annorlunda administrativa ledningsfunktioner för
domstolar än myndigheter. Endast förslaget om ändrad
styrelsesammansättning bifölls av riksdagen. Innebörden är
att allmänrepresentanterna kastades ut ur styrelsen, liksom
de av berörda fackliga organisationer nominerade
ledamöterna.
Dessa förslag lades trots att de flestas uppfattning är att
Domstolsverket fungerat utmärkt sett ur domstolarnas
administrativa synpunkt. Även i den principiella frågan om
domstolarnas självständighet i dömandet har verket
fungerat väl.
Regeringens handläggning av frågan medförde att
generaldirektören avgick.
Socialdemokraterna yrkade avslag på samtliga förslag
och föreslår nu att tidigare principer för styrelsens
sammansättning återinförs. Även de fackliga
organisationerna skall ha nomineringsrätt. Det är enligt
socialdemokraternas mening nödvändigt att det bl.a. i de
centrala verken är väl sörjt för politisk och medborgerlig
insyn. Det är också mycket betydelsefullt att personalen via
sina organisationer har möjligheter att föra fram sina
synpunkter rörande verksamheten och ta del i
myndighetens ledning genom egna representanter i
styrelsen.
Tjänsteförslagsnämnden
Även i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
bör personalens representation återinföras. Några
erfarenheter som talar emot denna representation finns
inte. Biträdespersonalen -- mestadels kvinnor -- förlorar det
direkta inflytandet över tillsättningen av de domare som i
praktiken är deras chefer.
Specialdomstolar
I den tidigare nämnda departementspromemorian
behandlas också specialdomstolarna. Inriktningen är
principiellt att antalet specialdomstolar skall vara så litet
som möjligt.
I årets budgetproposition aviseras nu att
Bostadsdomstolen skall läggas ned och att hyresnämnderna
skall samorganiseras administrativt med tingsrätten i den
kommun där nämnden är belägen.
Olika principiella skäl brukar anföras mot
specialdomstolar, särskilt om s.k. intresseledamöter ingår i
deras sammansättning. Europadomstolen har i anslutning
till prövning av det s.k. Langborger-målet uttalat att den
inte hade några principiella invändningar mot denna typ av
domstol; den särskilda erfarenhet som dessa
intresseledamöter besitter är ägnad att förbättra domstolens
avgöranden. I den mån som det finns verkliga problem med
vissa specialdomstolar skall det naturligtvis
uppmärksammas. Riksdagen har redan tidigare beslutat att
integrera de särskilda försäkringsdomstolarna med
kammarrätterna.
Varje specialdomstol skall övervägas för sig i förhållande
till de uppgifter domstolen har tillagts. Den fortsatta
verksamheten måste bedömas på domstolens egna meriter,
inte bara utifrån en stelbent principiell åsikt.
Erfarenheterna från exempelvis Arbetsdomstolens och
Bostadsdomstolens arbete måste sägas vara klart positiva.
Socialdemokraterna anser därför inte att det finns skäl av
avveckla Bostadsdomstolen.
Renodling och delegering
Ökad delegering är ett bra sätt att tillvarata olika
personalgruppers kompetens samtidigt som
domarresurserna kan koncentreras på de frågor som kräver
juridisk kompetens. Erfarenheterna av hittillsvarande
delegering och pågående försöksverksamhet är klart
positiva. De leder till bättre resursutnyttjande, snabbare
handläggning och även till bättre arbetstillfredsställelse.
Riksdagen har under 1993 på regeringens förslag gett
möjligheter till ökad delegering till icke rättsbildad personal
inom domstolsväsendet. I anslutning därtill uttalades det
angelägna i att regeringen snarast skulle utnyttja denna
möjlighet. Tyvärr har det inte skett utom i ett fall. Tvärtom,
i årets budgetproposition skriver regeringen, under
hänvisning till pågående utredningsarbete, att ''regeringen
bedömer det därför inte lämpligt att just nu gå vidare med
några författningsändringar som berör arbetsformerna vid
dessa domstolar''.
Eftersom det inte är möjligt, ens i ett bra statsfinansiellt
läge, att klara nuvarande ärendebalanser vid domstolarna
genom en kraftig anslagsökning, måste andra vägar prövas.
Renodling av domarrollen med effektivare arbetsformer
skapar bättre resurser för rent juristarbete. Ökad
delegering är då väsentlig. Regeringen borde snabbt ta till
vara dessa möjligheter.
Arvoden till nämndemän
Sedan lång tid tillbaka spelar nämndemännen en viktig
roll i svenskt domstolsväsende. Ersättningsnormerna för
nämndemännen har fler gånger behandlats i riksdagen.
Riksdagen har därvid dels uttalat sig för en översyn av
reglerna, dels för att denna översyn skulle ta sin
utgångspunkt i de regler som i nya kommunallagen gäller
för kommunalt förtroendevalda.
Vid riksmötet 1991/92 uttalade justitieutskottet att det
med hänsyn till pågående utredningsarbete om ersättning
till nämndemän saknades anledning till något uttalande av
riksdagen och fortsatte: ''Utskottet vill för sin del emellertid
tillägga att utskottet förutsätter att regeringen, sedan
resultatet av utredningen presenterats, med skyndsamhet
vidtar de åtgärder som visar sig nödvändiga för att råda bot
på de rekryteringssvårigheter som tidigare påpekats.''
Inte heller budgetpropositionen för budgetåret 1994/95
innehåller förslag till förbättrade ersättningar till
nämndemännen. Det hänvisas till pågående
utredningsarbete, som dock kan beräknas pågå under flera
år. I verkligheten torde passiviteten väl svara mot
nuvarande departementslednings ointresse för
lekmannamedverkan i dömandet.
Vi anser att det är nödvändigt att snarast förbättra
ersättningsreglerna. Därför föreslår vi, med hänsyn till det
ansträngda budgetläget, en delreform som innebär att den
övre gränsen för ersättning höjs från dagens 650 kronor till
800 kronor 
per dag. En sådan åtgärd kan beräknas kosta ca
2 miljoner 
kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tingsrätterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialdomstolar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om Bostadsdomstolen,
4. att riksdagen beslutar att återinföra tidigare regler för
sammansättningen av Domstolsverkets styrelse,
5. att riksdagen beslutar återge de fackliga
organisationerna nomineringsrätt till ledamöter i
Domstolsverkets styrelse,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delegering inom domstolarna till
icke juristpersonal,
8. att riksdagen beslutar att den övre gränsen för
nämndemannaarvode skall vara 800 kr per tjänstgöringsdag
från den 1 juli 1994,
9. att riksdagen anvisar ett med 2 000 000 kr förhöjt
anslag under F 5 Vissa domstolskostnader m.m. att
användas för nämndemannaarvoden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hanteringen av ekobrottsmål i
domstol.

Stockholm den 24 januari 1994

Lars-Erik Lövdén (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Birthe Sörestedt (s)

Nils Nordh (s)

Göran Magnusson (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Alf Eriksson (s)