Domstolsverket (DV) har som uppgift att samordna och
effektivisera domstolarnas administration på ett sätt som
gör att domstolarnas grundlagsskyddade självständighet när
det gäller den dömande verksamheten inte kränks.
DV leds av en generaldirektör som är direkt ansvarig
inför regeringen. Till sin hjälp hade han fram till årsskiftet
1993/94 en allsidigt sammansatt styrelse. Den innehöll två
domare, en advokat, två personer som utsetts efter förslag
av fackliga organisationer -- en från den juristutbildade
personalen och en från kanslipersonalen -- samt två
riksdagsledamöter, varav en med långvarig erfarenhet från
kommunal organisation, ledning och administration och
den andre från det konkurrensutsatta näringslivet.
Styrelsen har vissa begränsade beslutsbefogenheter men
den huvudsakliga uppgiften är att utgöra ett''bollplank'' till
generaldirektören och att medverka till att de resurser som
anvisas för domstolsväsendet bidrar till en god rättssäkerhet
genom en bra organisation och administration.
DV och dess ledning har uppenbarligen fungerat väl. En
tidigare borgerlig regering tillsatte 1980 en utredning -- den
Hedborgska -- för att bl.a. undersöka om domstolarnas
självständighet i den dömande verksamheten hade trätts för
när av DV. Utredningen konstaterade att så inte var fallet.
Sedan den nuvarande borgerliga regeringen tillträtt har
en promemoria från Justitiedepartementet sänts ut på
remiss. I promemorian föreslås att DV avvecklas och att
större delen av administrationen förs över till domstolarna
medan vissa centrala uppgifter delas mellan regeringen och
en ny stabsmyndighet. Det blev ett massivt nej från
domstolarna till förslaget. Fortfarande finns det inte en
enda domstol som anser att DV kränkt dess självständighet.
Propositionen
I propositionen 1993/94:17 föreslogs trots detta bl.a. att
generaldirektörstjänsten för Domstolsverket skulle
avvecklas och att den allsidigt tillsatta styrelsen med bl.a.
företrädare för kanslipersonalen skulle bytas mot en
styrelse i huvudsak bestående av höga domare. Den nya
styrelsen föreslogs att få samma självständiga ställning som
styrelsen i ett affärsdrivande verk och ha en styrelsen
underställd myndighetschef.
Vi anser inte att justitieministern redovisat bärande skäl
för den föreslagna -- och beslutade -- förändringen.
Efter en komplicerad behandling i justitieutskottet
beslöt riksdagen slutligen att bifalla förslaget om ändrad
styrelsesammansättning, i övrigt föll propositionsförslaget.
Strax före årsskiftet utsåg regeringen den nya styrelsen --
i inledningsskedet nio ledamöter. Den ännu icke utsedde
nye generaldirektören tillkommer. Sju är domare --
justitieråd, regeringsråd, kammar- och hovrättspresidenter,
lagmän och hyresråd. De kompletteras med en professor i
straffrätt och en landshövding.
Denna styrelse vore mycket väl skickad att t.ex. företa
en översyn av Sveriges grundlagar eller som kommission
avgöra om miljöprövningen av Öresundsbron gått rätt till!
För DV:s styrelse är uppgiften dock av helt annan natur.
Huvuduppgiften är -- som vi tidigare framhållit -- att som
''bollplank'' ge DV:s generaldirektör råd om hur
verksamheten inom domstolsväsendet med ca 7 000
anställda skall organiseras, hur exempelvis planering,
samordning och utveckling av ADB-system bör ske, hur
personalutbildning och löneadministration skall läggas upp
o.s.v. allt för att användningen av de skattemedel som
anvisats skall ske på ett optimalt sätt.
Staten måste spara
Det allt övergripande problem som vi kommer att få
kämpa med under hela 90-talet är vårt gigantiska
budgetunderskott. Klarar vi inte av att stoppa ökningen och
påbörja en återbetalning så har vi konsumerat på våra barns
bekostnad och vi kommer att överlämna ett mindre
välmående land.
Detta innebär att det kommer att ställas allt högre krav
på kostnadseffektivitet även inom den offentliga sektorn.
Av denna tillhör domstolsväsendet den s.k.
kärnverksamheten som inte kan privatiseras och därmed
utsättas för konkurrenstryck. I stället måste man
effektivisera med en genomtänkt organisation, tydliga mål,
målstyrning och en noggrann uppföljning och utvärdering.
I Finansdepartementets pressmeddelande till 1994 års
budgetproposition beskrivs förändringsarbetet inom den
offentliga sektorn. Det framhålls därvid att det bl.a. är
viktigt: att utveckla mål- och resultatstyrning att
utveckla den finansiella styrningen och höja den
ekonomiadministrativa kompetensen att renodla
verksamhetsformerna.
Renodla ansvaret för statliga myndigheter
Kommittén om förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer har nyligen lagt fram sitt förslag, betitlat
Effektivare ledning i statliga myndigheter.
Där föreslår man en avveckling av de s.k.
lekmannastyrelserna för att göra ledningsansvaret tydligt
och koncentrera det till myndighetens chef. Den
kunskapstillförsel, som lekmannastyrelserna svarat för, kan
ske genom ett rådgivande organ.
Vi delar kommitténs uppfattning och föreslår därför med
ändring av riksdagens nyligen fattade beslut att DV:s
styrelse ombildas till en rådgivande nämnd. Det är för
övrigt, som vi tidigare framhållit, som en sådan DV:s
styrelse tidigare i huvudsak fungerat.
Enligt verksförordningen har DV:s styrelse några få
beslutsbefogenheter -- att lämna budgetförslag, att fastställa
vissa taxor och att i vissa fall avge yttranden -- men dessa
kan utan nackdel överlämnas till generaldirektören.
Sammansättningen av DV:s rådgivande nämnd
Domarna var de facto i beslutsmajoritet i DV:s styrelse
även före omläggningen. Av de åtta ledamöterna var två
invalda såsom domare, den representant som JUSEK
föreslagit var domare och generaldirektören -- i ett
jämviktsläge med utslagsröst -- var f.d. domare.
Mycket talar för att domarna även bör dominera DV:s
rådgivande nämnd.
En ledamot i den gamla styrelsen representerade
advokatkåren. Med hänsyn särskilt till DV:s uppgifter när
det gäller de allmänna advokatbyråerna och
rättshjälpsfrågorna är det en stor nackdel att advokaterna
nu inte finns med redan på idéstadiet när nya administrativa
lösningar diskuteras.
Det arbete som DV bedriver berör till största delen
kanslipersonalen -- och därmed kvinnor. Av ca 7 000
arbetstagare är ca 4 000 kvinnlig kanslipersonal. Männen
inom domstolsväsendet är i regel domare. För att hålla en
hög rättssäkerhet är det bl.a. angeläget att antalet inkomna
mål/ärenden i förhållande till avgjorda inte ökar vid våra
domstolar. Så är tyvärr fallet idag. Därför har DV:s
ambition varit att så långt det är möjligt delegera lämpliga
arbetsuppgifter och befria domarna från administrativt
arbete. Kanslipersonalens insatser är därför idag av
avgörande betydelse för att domstolsarbetet skall fungera.
Med dagens krav på demokrati och jämställdhet och
med vårt stora behov av effektivitet i all statlig verksamhet
måste företrädare för kanslipersonalen finnas med i de
organ som har ansvar för domstolarnas organisation. Det
tillhör en svunnen epok att leda såväl företag som
myndigheter och organisationer genom dekret ovanifrån.
Det bör noteras att kanslipersonalens representant i den
tidigare styrelsen inte nominerats med anledning av den s.k.
personalrepresentantkungörelsen utan som fullvärdig
ledamot genom ett särskilt beslut där behovet av denna
kompetens framhållits. Sedan har det varit en praktisk
uppläggning att ett fackförbund fått föreslå ledamot.
Utöver kanslipersonalens företrädare bör den
rådgivande nämnden tillföras administrativ expertis utifrån.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Domstolsverkets styrelse skall ombildas till en
rådgivande nämnd vari ingår representanter för
domarkåren, kanslipersonalen och Advokatsamfundet
samt externa administrativa experter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att till Domstolsverkets generaldirektör bör överföras de
beslutsbefogenheter styrelsen har i dag.
Stockholm den 20 januari 1994
Carl-Johan Wilson (fp)
Bengt Rosén (fp)