Bakgrund
Domstolsverket (DV) har som uppgift att samordna och effektivisera domstolarnas administration på ett sätt som gör att domstolarnas grundlagsskyddade självständighet när det gäller den dömande verksamheten inte kränks.
DV leds av en generaldirektör som är direkt ansvarig inför regeringen. Till sin hjälp hade han fram till årsskiftet 1993/94 en allsidigt sammansatt styrelse. Den innehöll två domare, en advokat, två personer som utsetts efter förslag av fackliga organisationer -- en från den juristutbildade personalen och en från kanslipersonalen -- samt två riksdagsledamöter, varav en med långvarig erfarenhet från kommunal organisation, ledning och administration och den andre från det konkurrensutsatta näringslivet.
Styrelsen har vissa begränsade beslutsbefogenheter men den huvudsakliga uppgiften är att utgöra ett''bollplank'' till generaldirektören och att medverka till att de resurser som anvisas för domstolsväsendet bidrar till en god rättssäkerhet genom en bra organisation och administration.
DV och dess ledning har uppenbarligen fungerat väl. En tidigare borgerlig regering tillsatte 1980 en utredning -- den Hedborgska -- för att bl.a. undersöka om domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten hade trätts för när av DV. Utredningen konstaterade att så inte var fallet.
Sedan den nuvarande borgerliga regeringen tillträtt har en promemoria från Justitiedepartementet sänts ut på remiss. I promemorian föreslås att DV avvecklas och att större delen av administrationen förs över till domstolarna medan vissa centrala uppgifter delas mellan regeringen och en ny stabsmyndighet. Det blev ett massivt nej från domstolarna till förslaget. Fortfarande finns det inte en enda domstol som anser att DV kränkt dess självständighet.
Propositionen
I propositionen 1993/94:17 föreslogs trots detta bl.a. att generaldirektörstjänsten för Domstolsverket skulle avvecklas och att den allsidigt tillsatta styrelsen med bl.a. företrädare för kanslipersonalen skulle bytas mot en styrelse i huvudsak bestående av höga domare. Den nya styrelsen föreslogs att få samma självständiga ställning som styrelsen i ett affärsdrivande verk och ha en styrelsen underställd myndighetschef.
Vi anser inte att justitieministern redovisat bärande skäl för den föreslagna -- och beslutade -- förändringen.
Efter en komplicerad behandling i justitieutskottet beslöt riksdagen slutligen att bifalla förslaget om ändrad styrelsesammansättning, i övrigt föll propositionsförslaget.
Strax före årsskiftet utsåg regeringen den nya styrelsen -- i inledningsskedet nio ledamöter. Den ännu icke utsedde nye generaldirektören tillkommer. Sju är domare -- justitieråd, regeringsråd, kammar- och hovrättspresidenter, lagmän och hyresråd. De kompletteras med en professor i straffrätt och en landshövding.
Denna styrelse vore mycket väl skickad att t.ex. företa en översyn av Sveriges grundlagar eller som kommission avgöra om miljöprövningen av Öresundsbron gått rätt till! För DV:s styrelse är uppgiften dock av helt annan natur.
Huvuduppgiften är -- som vi tidigare framhållit -- att som ''bollplank'' ge DV:s generaldirektör råd om hur verksamheten inom domstolsväsendet med ca 7 000 anställda skall organiseras, hur exempelvis planering, samordning och utveckling av ADB-system bör ske, hur personalutbildning och löneadministration skall läggas upp o.s.v. allt för att användningen av de skattemedel som anvisats skall ske på ett optimalt sätt.
Staten måste spara
Det allt övergripande problem som vi kommer att få kämpa med under hela 90-talet är vårt gigantiska budgetunderskott. Klarar vi inte av att stoppa ökningen och påbörja en återbetalning så har vi konsumerat på våra barns bekostnad och vi kommer att överlämna ett mindre välmående land.
Detta innebär att det kommer att ställas allt högre krav på kostnadseffektivitet även inom den offentliga sektorn. Av denna tillhör domstolsväsendet den s.k. kärnverksamheten som inte kan privatiseras och därmed utsättas för konkurrenstryck. I stället måste man effektivisera med en genomtänkt organisation, tydliga mål, målstyrning och en noggrann uppföljning och utvärdering.
I Finansdepartementets pressmeddelande till 1994 års budgetproposition beskrivs förändringsarbetet inom den offentliga sektorn. Det framhålls därvid att det bl.a. är viktigt: att utveckla mål- och resultatstyrning att utveckla den finansiella styrningen och höja den ekonomiadministrativa kompetensen att renodla verksamhetsformerna.
Renodla ansvaret för statliga myndigheter
Kommittén om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer har nyligen lagt fram sitt förslag, betitlat Effektivare ledning i statliga myndigheter.
Där föreslår man en avveckling av de s.k. lekmannastyrelserna för att göra ledningsansvaret tydligt och koncentrera det till myndighetens chef. Den kunskapstillförsel, som lekmannastyrelserna svarat för, kan ske genom ett rådgivande organ.
Vi delar kommitténs uppfattning och föreslår därför med ändring av riksdagens nyligen fattade beslut att DV:s styrelse ombildas till en rådgivande nämnd. Det är för övrigt, som vi tidigare framhållit, som en sådan DV:s styrelse tidigare i huvudsak fungerat.
Enligt verksförordningen har DV:s styrelse några få beslutsbefogenheter -- att lämna budgetförslag, att fastställa vissa taxor och att i vissa fall avge yttranden -- men dessa kan utan nackdel överlämnas till generaldirektören.
Sammansättningen av DV:s rådgivande nämnd
Domarna var de facto i beslutsmajoritet i DV:s styrelse även före omläggningen. Av de åtta ledamöterna var två invalda såsom domare, den representant som JUSEK föreslagit var domare och generaldirektören -- i ett jämviktsläge med utslagsröst -- var f.d. domare.
Mycket talar för att domarna även bör dominera DV:s rådgivande nämnd.
En ledamot i den gamla styrelsen representerade advokatkåren. Med hänsyn särskilt till DV:s uppgifter när det gäller de allmänna advokatbyråerna och rättshjälpsfrågorna är det en stor nackdel att advokaterna nu inte finns med redan på idéstadiet när nya administrativa lösningar diskuteras.
Det arbete som DV bedriver berör till största delen kanslipersonalen -- och därmed kvinnor. Av ca 7 000 arbetstagare är ca 4 000 kvinnlig kanslipersonal. Männen inom domstolsväsendet är i regel domare. För att hålla en hög rättssäkerhet är det bl.a. angeläget att antalet inkomna mål/ärenden i förhållande till avgjorda inte ökar vid våra domstolar. Så är tyvärr fallet idag. Därför har DV:s ambition varit att så långt det är möjligt delegera lämpliga arbetsuppgifter och befria domarna från administrativt arbete. Kanslipersonalens insatser är därför idag av avgörande betydelse för att domstolsarbetet skall fungera.
Med dagens krav på demokrati och jämställdhet och med vårt stora behov av effektivitet i all statlig verksamhet måste företrädare för kanslipersonalen finnas med i de organ som har ansvar för domstolarnas organisation. Det tillhör en svunnen epok att leda såväl företag som myndigheter och organisationer genom dekret ovanifrån.
Det bör noteras att kanslipersonalens representant i den tidigare styrelsen inte nominerats med anledning av den s.k. personalrepresentantkungörelsen utan som fullvärdig ledamot genom ett särskilt beslut där behovet av denna kompetens framhållits. Sedan har det varit en praktisk uppläggning att ett fackförbund fått föreslå ledamot.
Utöver kanslipersonalens företrädare bör den rådgivande nämnden tillföras administrativ expertis utifrån.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Domstolsverkets styrelse skall ombildas till en rådgivande nämnd vari ingår representanter för domarkåren, kanslipersonalen och Advokatsamfundet samt externa administrativa experter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att till Domstolsverkets generaldirektör bör överföras de beslutsbefogenheter styrelsen har i dag.
Stockholm den 20 januari 1994 Carl-Johan Wilson (fp) Bengt Rosén (fp)