I betänkandet (SOU 1993:99) Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag föreslår den
särskilde utredaren att inskrivningsverksamheten
integreras i en ny samlad fastighetsmyndighetsorganisation.
Lantmäteriverksamheten och
inskrivningsmyndigheternas verksamhet har inte några som
helst beröringspunkter, som innebär att de olika ärendena
måste eller ens bör handläggas inom samma fögderi.
Inskrivningsverksamheten har en materiell juridisk
karaktär, som är helt väsensskild från
lantmäteriverksamheten.
Tingsrätternas inskrivningsverksamhet är i dag praktiskt
taget helt datoriserad. Den löper utmärkt väl till
allmänhetens belåtenhet. Den sköts av personal med stor
delegation och är en ur personalsynpunkt ekonomiskt
synnerligen billig verksamhet.
Denna datorisering och den påföljande utbildningen av
personalen har nyligen slutförts.
Vissa med jämna mellanrum uppdykande problem
kräver emellertid en juridisk behandling, som måste
handläggas av tingsrättens för ändamålet väl kvalificerade
domarkompetenta personal -- och sådan finns alltid
tillgänglig på en domstol. Då problemen löses jämsides med
tingsrättens dömande och övriga rättsvårdande verksamhet
drar den inte några nämnvärda extra kostnader.
Vi vill påminna om vad den dåvarande justitieministern
uttalade i proposition 1979:20 och som även i dag enligt vår
uppfattning äger giltighet.
För inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna
talar starka skäl. Sålunda är bl.a. inskrivningsmyndighetens
prövning i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är
i många fall visserligen av mycket enkel beskaffenhet. Inte
sällan rymmer prövningen emellertid problem som kräver
ingående kunskap om de civilrättsliga reglerna. Även om
man kan tänka sig att i större utsträckning än hittills lägga
en stor del av inskrivningsdomarens nuvarande uppgifter på
erfaren personal, som ej har juridisk utbildning på det
akademiska planet, kommer det alltid att finnas ett antal
ärenden, där behov av personal med mera djupgående
juridiska insikter gör sig gällande. Anknytningen till
domstolarna garanterar att sådan personal alltid står till
förfogande. Detta är av betydelse såväl från rättssäkerhets-
som servicesynpunkt.
Systemet med ett inskrivningsväsende knutet till
domstolarna har också en annan väsentlig fördel. Jag syftar
här på det värde som ligger i utbildningsmomentet.
Tingsmeriteringen, som i ganska stor utsträckning ägnas åt
inskrivningsväsendet, utgör enligt allmän uppfattning ett
värdefullt led i domarutbildningen. Också för den som inte
i fortsättningen ägnar sig åt domaryrket blir erfarenheten av
inskrivningsväsendet under tingsmeriteringen ofta av stort
värde.
I kommittédirektiven sägs att utredaren skall överväga
om inskrivningsverksamheten bör integreras med den nya
organisationen för fastighetsbildning, fastighetsregistrering
m.m.
Den särskilde utredaren konstaterar ''att
inskrivningsverksamheten i dag fungerar bra,
handläggningstiderna är korta, besluten håller hög kvalitet,
verksamheten är kostnadseffektiv och servicen god. Detta
är en följd av datoriseringen och delegeringsmöjligheterna
men också av de samordningsfördelar som
inskrivningsmyndigheterna för närvarande har med
tingsrätterna.''
Den fortsatta beskrivningen i utredningen av
inskrivningsverksamheten påvisar enligt vår uppfattning så
positiva omdömen om nuvarande verksamhet att det inte
finns skäl att föreslå någon förändring av
inskrivningsverksamheten.
Det finns också skäl att uppmärksamma att i det fall
inskrivningsverksamheten flyttas från tingsrätterna
kommer notarieutbildningen att begränsas.
Det finns ytterligare ett tungt vägande skäl för att
inskrivningsverksamheten inte bör flyttas och det gäller de
mindre tingsrätternas möjlighet att fortleva. Om förslaget
genomförs kommer det att få negativa konsekvenser för de
minsta tingsrätterna i landet.
Det är mindre än ett år sedan som förslaget om
nedläggning av 24 små tingsrätter drogs tillbaka av
Justitiedepartementet, tack vare den berättigade kritik som
riktades mot förslaget. Ändå läggs nu ett nytt förslag som
får exakt samma konsekvenser, fast denna gång allvarligare,
eftersom de små tingsrätter som då var hotade, bl.a. Svegs
tingsrätt, blir ännu mindre om inskrivningsverksamheten
försvinner.
Statskontorets undersökning visade att de små
tingsrätterna är effektiva, bl.a. har den lokala förankringen
en mycket stor betydelse. Närheten till åklagare, polis,
advokater och domstol gör att problemen med delgivning
och dyrbara, inställda förhandlingar är små. Statskontorets
undersökning visade också att vad gäller den judiciella
bärkraften -- att de mål och ärenden som domstolen har att
handlägga avgörs på ett riktigt sätt och inom rimlig tid --
fungerar de små domstolarna väl och i många fall till och
med bättre än de stora domstolarna.
Vi vill poängtera att ingenting står att läsa i aktuell
utredning om att de små tingsrätterna kommer att läggas
ner, men eftersom det tidigare har varit diskussion om de
små tingsrätternas bärkraft finns anledning att fundera om
inte denna s.k. avlövning av tingsrätterna är ett sätt att gå
bakvägen till nedläggning. Det gör sig själv så att säga.
Utredningen visar att inskrivningsverksamheten
fungerar mycket bra, handläggningstiderna är korta,
besluten håller hög kvalitet, verksamheten är
kostnadseffektiv och servicen god. Varför ändra något som
fungerar bra?
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inskrivningsverksamheten
även fortsättningsvis skall vara en del av tingsrätternas
verksamhet.
Stockholm den 20 januari 1994
Berit Andnor (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)