I betänkandet (SOU 1993:99) Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag föreslår den
särskilde utredaren att inskrivningsverksamheten
integreras i en ny samlad fastighetsmyndighetsorganisation.
Lantmäteriverksamheten och
inskrivningsmyndigheternas verksamhet har inte några som
helst beröringspunkter, som innebär att de olika ärendena
måste eller ens bör handläggas inom samma fögderi.
Inskrivningsverksamheten har en materiell juridisk
karaktär, som är helt väsensskild från
lantmäteriverksamheten.
Tingsrätternas inskrivningsverksamhet är i dag praktiskt
taget helt datoriserad. Den löper utmärkt väl till
allmänhetens belåtenhet. Den sköts av personal med stor
delegation och är en ur personalsynpunkt ekonomiskt
synnerligen billig verksamhet.
Vissa med jämna mellanrum uppdykande problem
kräver emellertid en juridisk behandling, som måste
handläggas av tingsrättens för ändamålet väl kvalificerade
domarkompetenta personal -- och sådan finns alltid
tillgänglig på en domstol. Då problemen löses jämsides med
tingsrättens dömande och övriga rättsvårdande verksamhet
drar den inte några nämnvärda extra kostnader.
I det fall inskrivningsverksamheten flyttas från
tingsrätterna kommer notarieutbildningen att starkt
begränsas i en tid då brottsligheten ökar för var dag.
Notarierna kommer dessutom att få en ''smalare''
utbildning, i det avseendet påverkas även stora tingsrätter.
I kommittédirektiven sägs att utredaren skall överväga
om inskrivningsverksamheten bör integreras med den nya
organisationen för fastighetsbildning, fastighetsregistrering
m.m.
Den särskilde utredaren konstaterar ''att
inskrivningsverksamheten idag fungerar bra,
handläggningstiderna är korta, besluten håller hög kvalitet,
verksamheten är kostnadseffektiv och servicen god. Detta
är en följd av datoriseringen och delegeringsmöjligheterna
men också av de samordningsfördelar som
inskrivningsmyndigheterna för närvarande har med
tingsrätterna.''
Den fortsatta beskrivningen i utredningen av
inskrivningsverksamheten påvisar enligt vårt förmenande
så positiva omdömen om nuvarande verksamhet att det inte
finns skäl att föreslå någon förändring av
inskrivningsverksamheten.
Det finns ytterligare ett tungt vägande skäl för att
inskrivningsverksamheten inte bör flyttas och det gäller de
mindre tingsrätternas möjlighet att fortleva. Om förslaget
genomförs kommer det att få negativa konsekvenser för de
minsta tingsrätterna i landet.
Det är mindre än ett år sedan som förslaget om
nedläggning av 24 små tingsrätter drogs tillbaka av
Justitiedepartementet tack vare den berättigade kritik som
riktades mot förslaget. Ändå läggs nu ett nytt förslag som
får exakt samma konsekvenser, fast denna gång allvarligare,
eftersom de små tingsrätter som då var hotade, bl.a. Motala
tingsrätt och Mjölby tingsrätt, blir ännu mindre om
inskrivningsverksamheten försvinner.
Statskontorets undersökning visade att de små
tingsrätterna är effektiva, bland annat har den lokala
förankringen en mycket stor betydelse. Närheten till
åklagare, polis, advokater och domstol gör att problemen
med delgivning och dyrbara, inställda förhandlingar är små.
Statskontorets undersökning visade också att vad gäller den
judiciella bärkraften -- att de mål och ärenden som
domstolen har att handlägga avgörs på ett riktigt sätt och
inom rimlig tid -- fungerar de små domstolarna väl och i
många fall till och med bättre än de stora domstolarna.
Vi vill poängtera att ingenting står att läsa i aktuell
utredning om att de små tingsrätterna kommer att läggas
ner, men eftersom det tidigare har varit diskussion om de
små tingsrätternas bärkraft finns anledning att fundera om
inte denna s.k. avlövning av tingsrätterna är ett sätt att gå
bakvägen till nedläggning. Det gör sig självt så att säga.
Tingsrätten är inte bara en dömande myndighet. I
domstolsverksamheten ligger så mycket annat, inte minst ur
servicesynpunkt. Den rättsliga servicen består bl.a. av
förberedelser inför civilrättsliga mål och ärenden såsom
äktenskapsskillnad, faderskapsmål, förmynderskap,
bouppteckning och bodelning, konkurs, tvistemål, dödande
av förkomna handlingar, inskrivning i fastighetsärenden och
annan rättslig service för allmänhet och bank- och
penningväsende. Närheten till befolkningen är här en
uppenbar fördel.
Inskrivningsmyndigheten handlägger fastighetsärenden
såsom lagfarter och inskrivning av inteckningar, servitut och
andra belastningar på fastigheter, ärenden som är
grundläggande för allt penningväsende och därmed handel.
Med hänsyn till det värde inskrivningsväsendet har för
penningväsendet och även den rättsliga servicen på
domstolsorten måste det rimligen finnas mycket kraftiga
fördelar att vinna om man skall ändra på detta.
Några sådana fördelar går inte att finna i utredningen,
tvärtom visar utredningen istället att
inskrivningsverksamheten fungerar mycket bra,
handläggningstiderna är korta, besluten håller hög kvalitet,
verksamheten är kostnadseffektiv och servicen god.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inskrivningsverksamheten
även fortsättningsvis skall vara en del av tingsrätternas
verksamhet.
Stockholm den 19 januari 1994
Sonia Karlsson (s)
Berit Löfstedt (s)