Domstolarnas framtida arbete och organisation behandlas för närvarande i flera utredningar. Judiciell och administrativ bärkraftighet är ledord i förändringsarbetet. Särskilt talas om en nödvändig kompetensutveckling till följd av den ökande internationaliseringen. I ett utredningsarbete är det dock viktigt att även kunna se till möjligheten att bibehålla det som faktiskt fungerar väl. En sedan länge inhämtad kompetens och erfarenhet, väl förankrad i en organisation, ska tillvaratas. Förändringsviljan får inte gå utöver det nödvändiga.
I SOU 1993:99 ''Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag'' sägs att inskrivningsverksamheten på domstolarna eventuellt ska läggas över på en ny myndighet. Tanken är att domstolarnas verksamhet ska renodlas samt att en översyn av organisationen inom det traditionella lantmäteriområdet bör resultera i uppbyggnaden av en ny slagkraftig organisation för fastighetsfrågor och landskapsinformation. Denna organisation bör enligt utredningen förses med den kvalificerade juridiska kompetens som krävs inom inskrivningsområdet. Att denna kompetens och en fungerande organisation redan finns hos tingsrätterna är ett känt faktum.
Den så kallade TRIGON-rapporten visar att omvärldens syn på dagens inskrivningsverksamhet överlag är positiv. ''Verksamheten kännetecknas av hög kvalitet på besluten och kompetent handläggning. Den fast anställda personalen anses ha stor erfarenhet och goda kunskaper.'' Verksamheten anses även vara kostnadseffektiv. Inskrivningsmyndigheternas besökare uppgår till ett inte obetydligt antal. En siffra på 75 000 har nämnts. Att i grund och botten förändra dagens organisation vore ett misstag.
Den senaste tidens nedgång i antalet inskrivningsärenden är med största sannolikhet en temporär företeelse. 1992 sjönk antalet inskrivningsärenden med ca 30 procent. Förändringen antas bero på krisen på fastighetsmarknaden. Inskrivningsärendena kan således sägas spegla den ekonomiska situationen i samhället vilken ständigt förändras.
Dagens tingsrätter måste möta morgondagens behov. Detta ska ses som en möjlighet till förbättring, en möjlighet till utveckling. Om ett antal tingsrätter i glesbygden läggs ned på grund av bristande administrativ bärkraftighet innebär detta en försämrad situation för många människor. Ett flertal arbetstillfällen försvinner då cirka 12 procent av en tingsrätts personal är sysselsatt med inskrivningsärenden. Avstånden mellan tingsrätterna blir dessutom orimligt stora.
Sammanfattningsvis kan sägas att en förändring av dagens fungerande inskrivningsverksamhet inte är påkallad varken med avseende på antalet inskrivningsärenden eller behövlig kompetens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskrivningsmyndigheternas framtida verksamhet.
Stockholm den 11 januari 1994 Liisa Rulander (kds) Jan Erik Ågren (kds)