Domstolarnas framtida arbete och organisation
behandlas för närvarande i flera utredningar. Judiciell och
administrativ bärkraftighet är ledord i förändringsarbetet.
Särskilt talas om en nödvändig kompetensutveckling till
följd av den ökande internationaliseringen. I ett
utredningsarbete är det dock viktigt att även kunna se till
möjligheten att bibehålla det som faktiskt fungerar väl. En
sedan länge inhämtad kompetens och erfarenhet, väl
förankrad i en organisation, ska tillvaratas.
Förändringsviljan får inte gå utöver det nödvändiga.
I SOU 1993:99 ''Kart- och fastighetsverksamhet i
myndighet och bolag'' sägs att inskrivningsverksamheten på
domstolarna eventuellt ska läggas över på en ny myndighet.
Tanken är att domstolarnas verksamhet ska renodlas samt
att en översyn av organisationen inom det traditionella
lantmäteriområdet bör resultera i uppbyggnaden av en ny
slagkraftig organisation för fastighetsfrågor och
landskapsinformation. Denna organisation bör enligt
utredningen förses med den kvalificerade juridiska
kompetens som krävs inom inskrivningsområdet. Att denna
kompetens och en fungerande organisation redan finns hos
tingsrätterna är ett känt faktum.
Den så kallade TRIGON-rapporten visar att omvärldens
syn på dagens inskrivningsverksamhet överlag är positiv.
''Verksamheten kännetecknas av hög kvalitet på besluten
och kompetent handläggning. Den fast anställda personalen
anses ha stor erfarenhet och goda kunskaper.''
Verksamheten anses även vara kostnadseffektiv.
Inskrivningsmyndigheternas besökare uppgår till ett inte
obetydligt antal. En siffra på 75 000 har nämnts. Att i grund
och botten förändra dagens organisation vore ett misstag.
Den senaste tidens nedgång i antalet
inskrivningsärenden är med största sannolikhet en
temporär företeelse. 1992 sjönk antalet
inskrivningsärenden med ca 30 procent. Förändringen antas
bero på krisen på fastighetsmarknaden.
Inskrivningsärendena kan således sägas spegla den
ekonomiska situationen i samhället vilken ständigt
förändras.
Dagens tingsrätter måste möta morgondagens behov.
Detta ska ses som en möjlighet till förbättring, en möjlighet
till utveckling. Om ett antal tingsrätter i glesbygden läggs
ned på grund av bristande administrativ bärkraftighet
innebär detta en försämrad situation för många människor.
Ett flertal arbetstillfällen försvinner då cirka 12 procent av
en tingsrätts personal är sysselsatt med
inskrivningsärenden. Avstånden mellan tingsrätterna blir
dessutom orimligt stora.
Sammanfattningsvis kan sägas att en förändring av
dagens fungerande inskrivningsverksamhet inte är påkallad
varken med avseende på antalet inskrivningsärenden eller
behövlig kompetens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inskrivningsmyndigheternas
framtida verksamhet.
Stockholm den 11 januari 1994
Liisa Rulander (kds)
Jan Erik Ågren (kds)