Inledning
I kompletteringspropositionens bilaga 2, Justitiedepartementet, föreslår regeringen att anslaget till den lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 ökas med 90 miljoner kr. Dessa medel skall användas för att betala kostnader för pensionsersättningar för poliser som i enlighet med trygghetsavtalet frivilligt avgår för att någon annan uppsagd eller uppsägningshotad arbetstagare skall få fortsatt anställning.
Vidare ger regeringen en redovisning av vissa förslag till samordning av insatserna mot ekonomisk brottslighet.
Pensionsersättningar
Vi delar regeringens bedömning att ytterligare medel bör tillföras ramanslaget för den lokala polisorganisationen för att staten skall kunna fullfölja sitt åtagande avseende det s.k. trygghetsavtalet. Vi har inte heller någon annan bedömning än regeringens när det gäller beloppets storlek, 90 miljoner kr.
Den omorganisation och rationaliseringsverksamhet som just nu pågår inom polisorganisationen, bl.a. med anledning av riksdagens besparingskrav på polisen i samband med krispaketet hösten 1992, innebär att polisens administration bantas. Förändringarna kommer att beröra såväl polispersonal som den rent administrativa personalen. Mot bakgrund av riksdagens uttalade ambitioner, att antalet aktiva poliser inte får minska, kan det antas att det främst blir den administrativa personalen som kommer att drabbas av neddragningarna i den lokala polisorganisationen. Det finns en risk att den administrativa personalen sägs upp och ersätts av poliser, som då tas från rent polisiära arbetsuppgifter för att utföra rent administrativa arbetsuppgifter.
Detta är dels ett resursslöseri och kan medföra att antalet direkt brottsbekämpande poliser minskar. Dels innebär en sådan utveckling att kvinnorna kommer att drabbas särskilt hårt av uppsägningarna, eftersom en stor del av den administrativa personalen utgörs av kvinnor.
För att åstadkomma en så smidig övergång som möjligt till en mer ekonomiskt och administrativt effektiv lokal polisorganisation är det angeläget att även annan personal än poliser skall komma i åtnjutande av extra medel som kan frigöras för trygghetsinsatser. Även jämställdhetsskäl talar för en sådan ordning.
Insatser mot ekonomisk brottslighet
Socialdemokraterna har under de senaste åren krävt ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen har emellertid visat stor passivitet och ovilja att vidta åtgärder.
Riksdagen har under våren bifallit de socialdemokratiska förslagen till resursförstärkningar avseende åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten (1993/94:Ju811). Regeringspartierna har varit motståndare till dessa förstärkningar. Totalt rör det sig om 128 miljoner kr. Det gäller 52 miljoner kr till polisen, 50 miljoner kr till skattemyndigheterna, 10 miljoner kr till domstolarna, 3 miljoner kr till tullen, 3 miljoner kr till kronofogdemyndigheterna samt 10 miljoner kr till en bred informationskampanj om den ekonomiska brottsligheten.
I kompletteringspropositionen har regeringen räknat in 115 av dessa 128 miljoner kr i de reviderade utgiftsanslagen. RSV gör den försiktiga bedömningen att staten genom den kraftigt ökade skattekontrollen skall få in 2 miljarder kr extra under de närmaste åren. Vår bedömning från januari 1994 är att resurstillskottet med 50 miljoner kr, utöver tidigare i budgetpropositionen föreslagna 150 miljoner kr, skall öka statens intäkter med minst 200 miljoner kr redan under budgetåret 1994/95. Troligtvis blir effekten större.
I vår januarimotion föreslog vi också en rad organisatoriska och lagstiftningsåtgärder. Riksdagen har bifallit vårt förslag att ge polisen en ny, mer koncentrerad och slagkraftig organisation för ekobrottsbekämpningen. Särskilt betonas storstadsregionerna.
Ett förstärkt ledningsansvar bör skapas genom nya lednings- och samrådsfunktioner med nära anknytning till förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheterna. I dessa organ bör enligt riksdagens mening ingå åklagare, poliser, skatterevisorer, konkursförvaltare m.fl. I fråga om den rent operativa verksamheten bör enligt riksdagen övervägas om den i ökad utsträckning bör bedrivas i arbetslag där såväl poliser som åklagare, ekonomer, skatterevisorer och andra med specialistkompetens kan ingå.
Riksdagen uttalade att regeringen skyndsamt bör vidta lämpliga åtgärder för att en sådan polisorganisation för bekämpning av ekobrott kan komma till utförande, helst redan till 1 juli 1994. Riksdagen uttalade också att kampen mot ekobrottsligheten måste prioriteras i polisens arbete. Samtliga regeringspartier motsatte sig besluten.
Under senare tid har opinionen för krafttag i kampen mot den ekonomiska brottsligheten vuxit sig mycket stark. Inom såväl berörda myndigheter, arbetstagarorganisationer, näringslivsorganistioner som bland allmänheten har kraven på förstärkta resurser och ökad samordning tilltagit.
Regeringen har nu tvingats till reträtt och måste nu genomföra de socialdemokratiska förslagen. Men även i detta läge krånglar regeringen till situationen, helt i onödan. Nya utredningsuppdrag läggs ut och en ny organisation för bekämpning av ekobrottsligheten kan enligt regeringen inte träda i kraft förrän i mitten av 1995.
Enligt vår uppfattning finns redan underlag för att genomföra en ny och mer samordnad organisation redan hösten 1994 och absolut senast 1 januari 1995. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det centrala ekobrottskommandot kan medverka till en ökad slagkraft. Men centrala insatser är inte tillräckliga. Det krävs liknande samordning i framför allt storstadsregionerna om ekobrottsbekämpningen skall bli framgångsrik.
Vi anser också att det är synnerligen angeläget med en samlad översyn av lagstiftningen med hänsyn till möjligheterna att framgångsrikt bekämpa ekobrottsligheten. Ett återinförande av lagen mot skatteflykt samt mer effektiva möjligheter till betalningssäkring och bevissäkring är sådana betydelsefulla åtgärder. Åtgärder för en effektivare skattekontroll måste också prövas. De senaste regeringsförslagen leder snarast i motsatt riktning och ger ekobrottslingarna större möjligheter till fiffel.
Ekobrotten prioriteras -- successiv utbyggnad
Det ligger i rättssamhällets intresse att näringsverksamhet bedrivs och kan bedrivas på ett hederligt och lagligt sätt. Samhället måste tydligt och kraftfullt välja väg och visa att man är beredd att tvinga tillbaka brottsligheten. Etik och moral måste återupprättas inom näringslivet. Den hederlige medborgaren och företagaren måste sättas i centrum och få stöd och skydd mot fifflare och kriminella. Alla måste spela efter samma regler.
Den internationella och organiserade brottsligheten berör Sverige mer och mer. Finanspolisen inrättades på förslag av socialdemokraterna och mot regeringspartiernas vilja. Den internationella brottsligheten innehåller ofta avancerade operationer för tvättning av pengar som tillkommit genom brott. Vi socialdemokrater anser att lagstiftningen mot penningtvätt måste kompletteras så att lagstiftningen även kommer att omfatta skattebrott liksom transaktioner hos t.ex. växlingskontor och guldhandel. Det bör också införas regler som möjliggör för berörda myndigheter att tillfälligt stoppa sådan transaktioner där man misstänker att pengarna är föremål för penningtvätt.
Under de närmaste åren måste resurserna till bekämpning av ekonomisk brottslighet successivt byggas ut, främst genom en kraftig utbyggnad av skatterevision och skattekontroll. Genom en fördubbling av resurserna till skatterevision och en fortsatt systematisk satsning på rättsväsendets insatser mot ekobrotten bör det vara möjligt att inom några år öka skatteinkomsterna med minst 5 miljarder kr, troligen betydligt mer.
Kriminalpolitik
I våra motioner om kriminalpolitik (1993/94:Ju809) samt om domstolsväsendet (1993/94:Ju412) har vi tidigare redovisat förslag till åtgärder inom straffrätten (rattfylleri och trafiknykterhetslagstiftningen), kriminalvården (öka användning av alternativa påföljder), brottsförebyggande arbete samt förbättrad ersättning till nämndemän. Förslagen beräknas innebära en nettobesparing med 25 miljoner kr för budgetåret 1994/95.
Förslagen ingår som en del av det socialdemokratiska budgetalternativet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för all personal inom den lokala polisorganisationen avseende trygghetsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser mot den ekonomiska brottsligheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalvården m.m.
Stockholm den 10 maj 1994 Lars-Erik Lövdén (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Birthe Sörestedt (s) Nils Nordh (s) Göran Magnusson (s) Sigrid Bolkéus (s) Alf Eriksson (s)