Bakgrund
Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central överinstans för ärenden som behandlats av hyresnämnd. Innan domstolen inrättades saknades det i flera betydelsefulla ärendetyper möjlighet att genom en för hela riket gemensam högsta instans få till stånd en enhetlig rättstillämpning, vilket visat sig vara en allvarlig brist.
Propositionen
I proposition 1993/94:200 föreslår regeringen att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994 och att dess verksamhet skall övertas av Svea hovrätt. Som skäl för regeringens förslag anges främst principen om ett sammanhållet domstolsväsende och önskemål om en enhetlig processordning på hyresrättens område.
Förslaget är enligt propositionen att se som en delreform. Regeringens avsikt är att längre fram inordna hyresnämndernas verksamhet i tingsrätterna och att låta Bostadsdomstolens uppgifter övertas av samtliga hovrätter.
Propositionen bygger på förslag som presenteras i promemorian (Ds 1993:34) Specialdomstolar i framtiden. Lagrådet har yttrat sig över propositionen och skriver bl.a.:
Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser att frågan om Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med frågan om hyresnämndernas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfattning att de bästa förutsättningarna för att få till stånd en lämplig och bestående ordning för handläggningen av hyresrättsliga frågor föreligger om man först tar ställning till hur prövningen skall ske i första instans och sedan låter detta ställningstagande vara styrande för utformningen av förfarandet vid ett överklagande.
Olämpligt med ett hastigt effektuerat provisorium
Starka skäl talar alltså mot att nu införa ett provisorium som riksdagen enligt kammarplaneringen beslutar om den 2 juni 1994 och som träder i kraft den 1 juli 1994.
Regeringen har vidare genom propositionen 1993/94:199 -- som enligt kammarplaneringen kommer att behandlas den 1 juni 1994 -- föreslagit betydande ändringar i hyreslagstiftningen med ikraftträdande den 1 juli 1994. I denna proposition föreslås bl.a. att enskilda hyresgäster skall ges en mer självständig och starkare ställning och kunna stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet. Samtidigt öppnas möjligheter för nya hyresgästföreningar med sinsemellan konkurrerande förhandlingsordningar. Det kan förväntas att dessa ändringar leder till fler mål i hyresnämnd och Bostadsdomstol. Att i det läget göra stora förändringar i de tvistlösande organen är olämpligt.
De båda nämnda propositionerna reser frågan hur det är med arbetsplaneringen på Justitiedepartementet. I propositionen 1993/94:199 föreslås bl.a. ändringar i lagen om Bostadsdomstolen som i propositionen 1993/94:200 föreslås skall upphöra den 1 juli 1994.
Till detta kommer att det pågår arbete inom departementet med förslag till reformering av såväl den materiella som den processuella lagstiftning som är nödvändig för att inordna arrende- och hyresnämnderna i de allmänna domstolarna.
Som skäl för en förändring av gällande ordning för prövning av hyrestvister anförs bl.a. i proposition 1993/94:200 att det för den rättssökande allmänheten är förvirrande att hyresmålen prövas i vissa fall av tingsrätt och i andra fall av hyresnämnd. Men att nu i hast införa en delförändring som ett interimistiskt provisorium torde leda till ytterligare svårigheter att få grepp om vad som gäller och hur länge.
Uppskjut ikraftträdandet
Jag delar den principiella uppfattningen att vi bör avveckla specialdomstolar och inordna verksamheterna i de allmänna domstolarna. Men jag hade förväntat att regeringen skulle lägga fram ett sammanhållet och slutgiltigt förslag på arrende- och hyresområdet.
När nu regeringen valt att lägga en proposition som enbart föreslår avskaffande av Bostadsdomstolen, föreslår jag att ikraftträdandet sker den 1 juli 1995 i stället för den 1 juli 1994.
Då föreligger möjligheten att riksdagen innan Bostadsdomstolen upphör även har fått ta del av förslag om avveckling av arrende- och hyresnämnderna. Det ges vidare möjlighet att, om det fortsatta utredningsarbetet inom departementet så påfordrar, justera beslutet om Bostadsdomstolen.
Det bör tilläggas att såväl arrende- och hyresnämnderna som Bostadsdomstolen är kostnadseffektiva organ som åtnjuter stort förtroende. Några kostnadsbesparingar för statsverket medför det inte att snabbavveckla Bostadsdomstolen.
Riksdagen har för övrigt fattat beslut om avveckling av en annan specialdomstol till den 1 juli 1995. Det gäller Försäkringsöverdomstolen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995.
Stockholm den 18 april 1994 Bengt Rosén (fp)