med anledning av prop. 1993/94:190 Enhetliga regler för överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.
Telefax vid rättegångar
I regeringens proposition 1993/94:190 föreslås ett
enhetligt system för överklaganden till domstol, därvid bl.a.
föreslås ändrade regler i Rättegångsbalken när det gäller
användning av telefax i rättegång.
Förslaget innebär att frågan om telefax vid rättegångar
ska lagregleras för att underlätta en ökad användning av
telefaxdokument.
Detta förslag har föranlett omfattande och stark
remisskritik på främst fyra grunder. En sådan ökad
användning är förenad med rättsosäkerhet genom att
telefaxets avsändarnummer är otillräckligt som bevis, att
straffrättsligt förfalskningsskydd saknas och att telefax kan
skickas direkt från dator. Följden blir att det uppkommer
risk för manipulation, misstag eller andra olägenheter.
Dessutom skapas extra krångel i de fall då telefaxet kräver
skriftlig bekräftelse i original. Vidare framstår förslaget som
oenhetligt och borde gälla alla mål- och ärendekategorier,
om det ska genomföras. För övrigt bygger förslaget på en
otillräcklig analys av förslagets tekniska och rättsliga
förutsättningar.
Det grundläggande problemet hänför sig till begreppet
urkund som original med en identifierbar utställare. Här är
det en enorm skillnad mellan pappersurkund och
elektroniska handlingar, varav telefax är en typ. För att en
elektronisk handling ska kunna anses utgöra ett original
med verifierad utställare är det otillräckligt med endast ett
telefaxnummer. Därför bör krävas en s.k. digital signatur
som kan sägas motsvara en namnteckning, som därmed kan
utgöra ett ''lås'' för dokumentets originalinnehåll.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt med en ingående
analys av de tekniska förutsättningarna särskilt beträffande
nämnda digitala signaturer och lås. Detta kan sedan bilda
grunden för en utredning av de rättsliga förutsättningarna
inom såväl straffrätten som processrätten.
Den informationsteknologiska utvecklingen går numera
så snabbt att vi nu kan sägas befinna oss i en ny rättslig
terräng. Arbete pågår också i flera internationella organ.
OECD har gått i spetsen för informationsteknologin.
Europarådet arbetar med dessa frågor, bl.a.
straffprocessuella tvångsmedel. EG-kommissionen gör
stora satsningar på informationssäkerhet med däri ingående
digitala signaturer. I svensk rätt förekommer redan
elektroniska dokument med digitala lås inom
tullagstiftningen och kommer även på skattesidan och inom
fastighetsområdet. Nu föreligger ett akut behov av att -- i
linje med 1992 års utredning (SOU 1992:110) om
informationsteknologi -- genomföra en övergripande IT-
reform inom straff- och processrätten. Detta är motiverat
av flera skäl såsom den snabba nya utvecklingen, det
omfattande intensiva internationella arbetet (där Sverige
bör medverka) och det nationella reformbehovet.
Slutsatsen beträffande propositionen i nu aktuell del blir
att -- i avvaktan på resultatet av en mera övergripande IT-
reform -- ingen reglering bör ske i RB beträffande telefax
vid rättegångar. Men om denna möjlighet absolut ska
regleras bör övervägas att utnyttja digital signatur på
telefaxmeddelanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av telefax i
rättegång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en övergripande
informationsteknologisk reform inom straff- och
processrätten.
Stockholm den 13 april 1994
Bengt Harding Olson (fp)