med anledning av prop. 1993/94:184 Försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll
Sammanfattning
I propositionen föreslås försöksverksamhet med
elektronisk intensivövervakning i syfte att ge kunskap om
hur en sådan övervakningsteknik fungerar under svenska
förhållanden. Försöksverksamheten skall också ge svar på
hur kriminalvårdens arbetsformer i en verksamhet av detta
slag bör utformas. Försöksverksamheten skall ske inom sex
olika frivårdsmyndigheter spridda över hela landet. Den
planeras nu påbörjas i augusti 1994 och pågå i två år.
Erfarenheterna skall ligga till grund för
Straffsystemkommitténs överväganden kring elektronisk
kontroll av dömda.
Enligt förslaget skall fängelsestraff på högst två månader
i vissa fall kunna verkställas utanför anstalt i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll. En avgift på
50 kr per dag skall kunna tas ut av den dömde. Avgiften
skall föras till en brottsofferfond.
Vi socialdemokrater tillstyrker att denna
försöksverksamhet genomförs. Samtidigt vill vi peka på att
denna form av elektronisk kontroll bara utgör en form för
intensivövervakning av dömda. Andra alternativa påföljder
där en mer intensiv personlig kontakt mellan den dömde
och övervakaren utnyttjas bör utvecklas och prövas i större
utsträckning än hittills. Den kan avse kontraktsvård,
samhällstjänst och skyddstillsyn med särskilda föreskrifter
eller andra utvecklingar av dessa eller motsvarande
påföljdsalternativ.
Vi föreslår också att regeringen återkommer med förslag
till en viss utvidgning av försöksverksamheten. Det bör
även prövas att använda den elektroniska
intensivövervakningen under en kortare tid i samband med
villkorlig frigivning (back-door). Vi avslår förslaget att ta ut
en avgift på 50 kr per dag av den dömde.
Fängelsestraffet
En grundläggande tanke i modern kriminalpolitik är att
minska användningen av fängelsestraff. Detta är också en
av de övergripande målsättningarna med den
socialdemokratiska kriminalpolitiken.
För att den allmänna laglydnaden skall kunna
upprätthållas måste fängelsestraffet kunna tillgripas.
Användningen bör dock begränsas till de allvarligare
brotten.
Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att en
utvidgad användning av fängelsestraffet leder till en
varaktigt lägre brottsnivå. Denna insikt har lett till att
utvecklingen internationellt nu är att minska användningen
av fängelsestraff. Vi socialdemokrater motsätter oss mot
denna bakgrund utvecklingen mot ökad användning av
frihetsstraff som lösning på detta allvarliga
samhällsproblem. I stället vill vi söka alternativa påföljder
samt utveckla innehållet i redan befintliga påföljder.
Utveckla de alternativa påföljderna
Med hänsyn till de nackdelar som är förenade med
fängelsestraffet måste arbetet med att utveckla alternativa
påföljder fortsätta. Arbetet bör inriktas på att finna sådana
alternativ till fängelse som tar sikte på att reparera den
skada som vållats genom brottet och som har pedagogiska
inslag med syftet att motverka återfall i brott.
Det är i detta perspektiv angeläget att olika former för
en mer personlig övervakning kan utvecklas. Under de
senaste 20 åren har sådana försök gjorts men i många fall
visat sig mindre effektiva eller ändamålsenliga. Det s.k.
Sundsvallsprojektet under mitten av 1970-talet är ett sådant
försök.
Vi anser för vår del att tidigare mindre lyckade försök
inte får hindra oss från att fortsätta sökandet efter alternativ
av detta slag. Med tidigare erfarenheter som grund bör det
vara möjligt att undvika de svårigheter och problem som
funnits. Genom ökade resurser till frivården bör det vara
möjligt att väsentligt öka de dagliga kontakterna mellan de
dömda och övervakarna. Frivårdens personal bör inte
heller ha ansvar för så många klienter som idag.
Frivården är också i stort behov av kvalificerade
lekmannaövervakare. Det behövs ökade insatser för
rekrytering och utbildning av övervakare. Här har
exempelvis fackliga organisationer, idrottsrörelsen och
andra ideella organisationers engagemang stor betydelse.
Elektronisk intensivövervakning
I propositionen föreslås att en försöksverksamhet med
intensivövervakning i form av elektronisk övervakning
genomförs under en tvåårsperiod. Även om denna form av
övervakning innehåller svåra avvägningar från
integritetssynpunkt anser vi att det har ett värde att pröva
denna form för att få svenska erfarenheter.
Vi anser dock att några bestämda krav bör ställas på
denna försöksverksamhet med elektronisk
intensivövervakning. Den bör, som regeringen föreslår,
bygga på frivillighet. Lika viktigt är att
integritetsaspekterna beaktas och att den elektroniska
kontrollen kompletteras med ett rejält stöd från frivårdens
sida. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att många
dömda saknar en fast bostad. Försöket måste också
utformas så att inte påföljden blir socialt diskriminerande.
I regeringens förslag skall endast de som dömts till
fängelsestraff på högst två månader kunna komma i fråga
för denna form av intensivövervakning.
Straffsystemkommittén har i uppdrag att överväga den
villkorliga frigivningens framtida utformning. Vi
socialdemokrater anser att kommitténs arbete bör präglas av
ambitionen att försöka minska användningen av
frihetsstraffen.
Arbetet bör också inriktas på att den framtida villkorliga
frigivningen i huvudsak skall vara obligatorisk och ske efter
2/3 av tiden. Ett införande av ett nytt och permanent system
med obligatorisk villkorlig frigivning måste således
kombineras med en ökad användning av alternativa
påföljder som t.ex. samhällstjänst och kontraktsvård.
Frågan om att införa någon form av frigivningspermissioner
bör också prövas.
Olika metoder bör prövas för att minska den tid som de
dömda tillbringar direkt på anstalt. En möjlighet skulle
kunna vara att låta en del av fängelsestraffet som faktiskt
skall avtjänas ske i form av intensivövervakning, såväl
genom elektronisk kontroll som i andra former. Den
försöksverksamhet som regeringen nu föreslår bör därför
kompletteras med en försöksverksamhet enligt en sådan
s.k. back-door-princip. Vi föreslår därför att
Straffsystemkommittén ges i uppdrag att, som
alternativ/komplement till den nu aktuella elektroniska
intensivövervakningen, även utreda hur ett system med
väsentligt ökade personliga kontakter/övervakning inom
ramen för en utbyggd intensivövervakning skulle kunna se
ut.
Avgifter från de dömda
Regeringen föreslår att den dömde som deltar i
försöksverksamheten i vissa fall skall vara skyldig att betala
en avgift om 50 kr per dag. Denna regel skall gälla dem som
har möjlighet att erhålla inkomst under verkställigheten
utanför anstalt. Avgiften skall tillföras den tidigare
föreslagna brottsofferfonden.
Vi menar att en sådan ordning är olämplig och föreslår
att regeringens förslag i denna del avslås. Det kan vara
rimligt att de som deltar i denna försöksverksamhet bidrar
till uppbyggnaden av en brottsofferfond. Men i så fall bör
reglerna samordnas med de som gäller för de dömda som
finns i anstalt.
Vi har tidigare redovisat vår syn på frågan om en
brottsofferfond och dess finansiering. I likhet med vad vi då
framhöll anser vi att de som deltar i den nu aktuella
försöksverksamheten bör åläggas att bidra med en fast
avgift som förslagsvis kan sättas till 100--200 kr per månad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensivövervakning och andra
alternativa påföljder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till
Straffsystemkommittén,
3. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en avgift på
50 kr per dag från de dömda som deltar i
försöksverksamheten,
4. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
avgift från de dömda i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 30 mars 1994
Lars-Erik Lövdén (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils Nordh (s)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Alf Eriksson (s)