Det av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993 fattade beslutet om att inrätta en internationell tribunal för brott mot internationell humanitär rätt begångna i f.d. Jugoslavien är ett historiskt beslut. För första gången sedan krigsförbrytarrättegångarna efter andra världskriget ges möjlighet för det internationella samfundet att utkräva ansvar för folkrättsbrott, och för första gången i historien ges världssamfundet möjlighet att sätta verklig kraft bakom paragraferna i 1949 års Genèvekonventioner.
Det är därför av mycket stor vikt att tribunalen ges tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna verka och får oreserverat politiskt stöd från omvärlden. De oklarheter som för närvarande råder i fråga om finansieringen inger dock oro över möjligheterna för tribunalen att fungera tillfredsställande. Det är också oroväckande att FN:s generalsekreterare av ekonomiska skäl hotat att avveckla den FN-kommission som samlar in uppgifter om krigsförbrytelser i före detta Jugoslavien. Kommissionen har redan byggt upp en väldig databas med vittnesmål om och bevis för krigsförbrytelser.
För att tribunalen skall få status som en reell krigsförbrytartribunal är det också viktigt att den garanteras möjlighet att fortsätta verka även efter det att en fredsuppgörelse förverkligats. Undersökningarna får inte läggas ned så fort vapnen tystnat. Krigsförbrytare är krigsförbrytare även om kriget upphört. Att lägga ned tribunalen så fort kriget slutat vore detsamma som att låta en mördare som mördat tio personer slippa straff om han lovar att inte mörda en elfte. En nedläggning innan arbetet slutförts vore också för FN att gå emot dess egna principer uttryckta i FN:s människorättskommissions uppmaning till medlemsstaterna att upphäva alla former av straffrihet för militär och polis.
Enligt resolution 827 ankommer det på FN:s säkerhetsråd att avgöra hur länge tribunalen skall fortsätta att fungera. Ingen tidsperiod anges i stadgarna för tribunalen. Eftersom beslutet att upprätta tribunalen grundas på FN-stadgans kapitel VII om hot mot internationell fred och säkerhet är en avveckling av tribunalen knuten till rådets bedömning av vid vilken tidpunkt fred och säkerhet i f.d. Jugoslavien uppnåtts. Det här är en svag punkt i reglerna för tribunalen, vilken kan leda till att dess arbete avbryts så fort vapnen tystnat och således långt innan krigsförbrytarna dömts. Här borde en förändring i reglerna komma till stånd, vilken klargör att tribunalen skall fortsätta att verka till dess rättegångar mot alla anklagade slutförts. Sverige bör i FN försöka få till stånd en sådan förändring.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör verka för att tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien skall fortsätta att verka till dess att rättegångar mot alla anklagade slutförts.
Stockholm den 18 mars 1994 Bertil Måbrink (v) Hans Andersson (v) Berith Eriksson (v) Bengt Hurtig (v) Johan Lönnroth (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v)