med anledning av prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten -- en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning
Sammanfattning
I propositionen föreslås att en brottsofferfond inrättas,
huvudsakligen finansierad genom avgifter som tas ut av dem
som döms för brott där fängelse ingår i straffskalan. Det
föreslås också att en Brottsoffermyndighet bildas genom en
omorganisation av den nuvarande Brottsskadenämnden.
Härutöver föreslås en del förbättringar för brottsoffer i det
enskilda fallet. Bl.a. skall målsägandens möjligheter att ha
med sig en stödperson öka. Ändringar föreslås också som
syftar till att målsäganden lättare skall kunna få ut tilldömda
skadestånd.
I motionen sägs att det är angeläget att öka stödet till
brottsoffren. Att inrätta en särskild brottsofferfond, som
komplement till de insatser som i dag görs bl.a. av den
nuvarande Brottsskadenämnden, kan vara en sådan väg.
Förslaget att inrätta en ny myndighet avvisas i motionen.
Det är både mer effektivt och ändamålsenligt att låta den
nuvarande Brottsskadenämnden handlägga de ökade
insatser som kan göras genom tillkomsten av
brottsofferfonden.
I motionen avvisas också den teknik för finansiering av
brottsofferfonden som föreslås i propositionen. En
brottsofferfond bör finansieras direkt via budgeten. På så
sätt görs inte insatserna för brottsoffren direkt beroende av
brottslighetens omfattning. I motionen ges exempel på hur
man genom en mindre höjning av bötesbeloppen kan skapa
utrymme för en ökad satsning på brottsoffren. Detta kan
ske utan att man ytterligare urholkar statsfinanserna,
samtidigt som de dömda får medverka till finansieringen. I
motionen föreslås att riksdagen begär nytt förslag av
regeringen i denna del.
Ökat stöd åt brottsoffren
På initiativ av den socialdemokratiska regeringen
inleddes 1986 en ambitiös satsning på att förstärka
brottsoffrens ställning. Åtgärderna har successivt förstärkts
och vidgats. Regler om statlig brottsskadeersättning,
målsägandebiträde, besöksförbud, möjlighet för hotade
kvinnor till livvaktsskydd eller tillgång till s.k.
trygghetspaket är exempel på åtgärder som vidtagits de
senaste åren.
En omfattande satsning har skett på att förbättra
informationen till brottsoffren om deras rättigheter och
möjligheter att få stöd. Utbildningen har väsentligt
förbättrats för dem som inom rättsväsendet, socialvården,
sjuk- och hälsovården m.fl. arbetar med dessa frågor. Nya
metoder för samverkan mellan berörda rättsliga och andra
instanser har utvecklats för att på ett effektivt sätt tillgodose
brottsoffrens behov. Brottsoffer- och kvinnojourerna har
stötts på olika sätt.
Det är viktigt att det arbete som inleddes av den
socialdemokratiska regeringen nu fullföljs, inte minst med
tanke på att de som utsätts för brott i stor utsträckning
tillhör den grupp som riskerar att drabbas hårt av
regeringens politik på andra områden. Nedmonteringen av
välfärdssamhället och massarbetslösheten har lett till att allt
fler hamnat i en mycket svår social och ekonomisk situation.
Risken att drabbas av brottslighet är betydligt större för
människor som vistas i miljöer där utslagning är vanligt
förekommande.
Vi anser särskilt att det lokalt förankrade stödet till
brottsoffren bör öka och att brottsofferjourerna m.fl. kan
ges ett ökat stöd i sitt arbete för att stödja brottsoffren. Vi
anser dock att detta bör ske genom att den nuvarande
Brottsskadenämndens verksamhet stärks och vidgas. Vi kan
inte heller acceptera den teknik för finansiering av en ny
brottsofferfond som regeringen föreslår.
Brottsofferfond
Regeringen föreslår att en brottsofferfond byggs upp
genom att en avgift på 300 kronor tas ut av dem som döms
för brott där fängelse ingår i straffskalan. Dessa avgifter
beräknas årligen inbringa ca 19 miljoner kronor till fonden.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att de
fängelseintagnas ersättningar minskas med 20 procent,
vilket beräknas inbringa 12,4 miljoner kronor. Av dessa
medel har redan 3 miljoner kronor utnyttjats för att bl.a.
förbättra rätten till målsägandebiträde utomlands.
Regeringen säger nu att det kan finnas skäl att utöver
fondavgifterna även tillföra brottsofferfonden medel från
annat håll. Så bör t.ex. en viss del av sänkningen av
fångarnas ersättning kunna finansiera uppbyggnaden av
fonden. Dock anges inte hur mycket av de återstående 9,4
miljoner kronorna som skall tillföras brottsofferfonden.
Mot denna bakgrund kan brottsofferfonden beräknas bli
tillförd 19--28 miljoner kronor.
Ny Brottsoffermyndighet
Regeringen föreslår att en ny Brottsoffermyndighet
bildas genom en omorganisation av den nuvarande
Brottsskadenämnden. Myndigheten skall fatta beslut i
brottsskadeärenden, besluta om användningen av
brottsofferfondens medel och ha ett övergripande ansvar
för brottsofferfrågor.
Det föreslås att Brottsoffermyndigheten skall
organiseras som ett enrådighetsverk med en
generaldirektör som chef. Brottsskadeärenden av
principiell betydelse eller annars av större vikt skall beslutas
av en nämnd som utses av regeringen.
Genom att Brottsoffermyndigheten får fler uppgifter än
den nuvarande Brottsskadenämnden föreslår regeringen att
det sker en viss resursförstärkning. Totalt föreslås att
förvaltningsresurserna förstärks med 6 tjänster till 20,5
tjänster, d.v.s. en ökning med ca 40 procent! Fem av dessa
nya tjänster är chefstjänster. Förvaltningskostnaderna
beräknas öka med ca 2,8 miljoner kronor årligen.
En utredningsman föreslås få i uppdrag att handha
genomförandet av förslaget om Brottsskadenämndens
ombildning till Brottsoffermyndigheten. Den nya
verksamheten skall starta 1 juli 1994 och vara helt
genomförd 1 juli 1995. Det föreslås också att den nya
Brottsoffermyndigheten bör, bl.a. av regionalpolitiska skäl,
utlokaliseras från Stockholm.
Finansieringsfrågor
Hur stora intäkterna blir kommer att bero på hur
framgångsrik uppbörd och indrivning av avgifterna blir.
Enligt propositionen beräknas intäkterna från
brottsofferavgiften bli ca 19 miljoner kronor. Enligt
Riksskatteverkets bedömning blir intäkterna troligen någon
miljon kronor mindre.
I propositionen begränsas regeringens ekonomiska
konsekvensanalys till 12 rader! Det sägs bl.a. att
initialkostnader och kostnader för indrivning ''bör
finansieras genom besparingar på annat håll inom
Justitiedepartementets ansvarsområde''. Vilka dessa
besparingar är anges inte. För övrigt kan det konstateras att
kronofogdemyndigheterna ligger inom ramen för
skattemyndigheternas verksamhet och därmed inom
Finansdepartementets ansvarsområde.
Riksskatteverket har beräknat att kostnaderna för
indrivningen av denna avgift netto kommer att uppgå till ca
17,2 miljoner kronor årligen. Härutöver tillkommer att
Rikspolisstyrelsen beräknar att det kommer att kosta ca
400 000--600 000 kronor för dataprogramanpassningar.
Motsvarande åtgärder hos Riksåklagaren beräknas kosta ca
1 miljon kronor. Hur stora kostnaderna blir för
utlokalisering av myndigheten från Stockholm har inte
heller kunnat anges.
Mot bakgrund av ovanstående kan följande
sammanställning göras vad gäller den nya
Brottsoffermyndigheten och brottsofferfonden.n
Slutsatsen blir att huvuddelen av fondavgifter och sänkt
fångersättning går åt för att bekosta administration och
indrivningskostnader. Av de ca 28 miljoner kronorna i
intäkter går det mesta åt till annat än stöd åt brottsoffren.
I inledningsskedet blir det troligen inte något alls över till
brottsoffren. På några års sikt kanske 20--25 procent av
brottsofferavgifterna går till insatser för brottsoffren!
Till frågan om den ekonomiska konsekvensanalysen bör
också föras att regeringen nu föreslår att kostnaderna för
den nuvarande Brottsskadenämndens verksamhet och
ersättning för skador på grund av brott ökas med 895 000
kronor i förvaltningskostnader och 15 miljoner kronor till
brottsskadeersättningar. Hur denna kostnadsökning på ca
16 miljoner kronor konkret skall finansieras framgår inte
heller av motionen.
Våra förslag
Vi anser att det är angeläget med en ökning av
resurserna till såväl brottsskadeersättningar som andra
brottsofferinsatser, t.ex. ökat stöd till brottsofferjourer
m.fl.
Vi säger dock nej till regeringens förslag om en ny
central Brottsoffermyndighet. Vi motsätter oss också den
föreslagna utformningen av brottsofferavgiften. Det är
betänkligt att göra insatserna till brottsoffren helt beroende
av brottslighetens omfattning. Varje brottsoffer är unikt och
behöver stöd även om den totala brottsligheten skulle
minska.
Det är också ett märkligt resonemang att reformer på
brottsofferområdet skulle göras beroende av att vissa
brottslingar betalar sin avgift. De grövsta brottslingarna
betalar i regel inga pengar, varken böter eller skadestånd.
De saknar i regel dessutom utmätningsbara tillgångar.
Solidariteten med brottsoffren måste gå utöver kravet på en
direkt effekt för brottslingarna.
En brottsofferfond bör enligt vår mening byggas upp
genom att den tillförs medel via statsbudgeten. Kostnader
för stöd till brottsoffer hör till sådana som typiskt sett skall
betalas med skattemedel. För att undvika att ökade
satsningar på brottsofferinsatser skall få oönskade negativa
effekter på statens finanser bör man överväga att något öka
bötesbeloppen, samtidigt som en del av dessa innehålls för
detta ändamål. I första hand bör det gälla utdömda böter
samt böter genom strafföreläggande.
Som exempel på hur detta skulle kunna ske och vilka
ekonomiska konsekvenser det kan få kan följande anföras.
I de fall fängelse ingick i straffskalan dömdes ca 56 000--57 000
personer 1991 endast till böter (totalt 81 000
dömda personer). Om vi antar att ca hälften av dessa
böter betalas vid uppbörden (ca 28 500)
samt att hälften av de böter som gått till indrivning
blir betalda, alltså ungeför som i dag (ca 14 250),
skulle vi få in totalt ca 13 miljoner kronor per år om
bötesbeloppen ökades med ca 300 kronor per dömd person.
1992 utdömdes ca 73 000
böter genom strafföreläggande samt ca 195 000
böter genom ordningsbot. Av dessa avser
huvuddelen trafikbrottslagen eller vägtrafikförfattningar. I
många fall rör sig detta om brott och förseelser där det
typiskt sett finns potentiella brottsoffer. I dessa fall av böter
är betalningsbenägenheten traditionellt mycket hög (90--95
procent).
Om vi antar att betalningsbenägenheten vid
strafföreläggande är 90 procent och böterna ökas med i
genomsnitt 300 kronor skulle intäkterna öka med ca 19
miljoner kronor årligen.
En ökning av ordningsböterna med i genomsnitt 100
kronor skulle innebära en intäktsökning med ca 18 miljoner
kronor årligen. Mycket talar dock för att ordningsböterna
inte bör ingå i denna ordning.n
Kostnaderna för indrivning skulle öka endast marginellt
genom den här metoden att öka bötesbeloppen eftersom
ökningen av bötesbeloppen inte kräver någon extra
omgång.
Av pedagogiska skäl kan det vara angeläget att de som
döms till fängelse också får vara med och finansiera en ökad
satsning till brottsoffren. Regeringen har tidigare föreslagit
att ersättningen till fångarna skall sänkas med 20 procent
och att denna besparing tillförs brottsofferfonden. Det
skulle ge 9,4 miljoner kronor.
Vi anser för vår del att en annan metod bör väljas. I dag
avsätts 25 procent av de intagnas ersättningar för att
användas vid permissioner och frigivning. Denna andel bör
höjas till 35 procent. Samtidigt bör en fast avgift på 100--200
kronor varje månad dras från dessa pengar och överföras
till brottsofferfonden. Totalt kan man på detta sätt låta de
intagna bidra med 6--12 miljoner kronor årligen till
brottsofferfonden.
Totalt skulle det med vår metod för finansiering av en
brottsofferfond gå att få fram ca 40--60 miljoner kronor
årligen, beroende på om man har ordningsböterna inom
eller utanför systemet. Det är 5--10 gånger mer än
regeringens satsning. Det innebär att vi kan finansiera såväl
ökade brottsskadeersättningar som andra angelägna
satsningar för brottsoffren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslag till lag om
brottsofferfond,
2. att riksdagen beslutar avslå förslag till lag om ändring i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. att riksdagen beslutar avslå förslag till lag om ändring
i brottsskadelagen (1978:413),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till brottsoffren,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Brottsskadenämnden,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
brottsofferfond och dess finansiering i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 17 mars 1994
Lars-Erik Lövdén (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils Nordh (s)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Alf Eriksson (s)