Det behövs en modern och effektivare polis
Polisens roll och verksamhet i samhället är av synnerlig betydelse för medborgarna. En välorganiserad och effektiv polis bidrar i hög grad till medborgarnas välfärd och känsla av trygghet och säkerhet. Dagens polisverksamhet präglas av såväl positiva som mindre positiva inslag. Ambitionerna är högt ställda och vi har en i grunden välutbildad och välutrustad polis.
Emellertid återstår ännu en hel del innan vi kan säga att polisen fungerar så bra som vi vill att den skall fungera. Alltför få brott klaras upp, polisen är inte tillräckligt synlig i vardagslivet, organisation och verksamhetsformer behöver anpassas bättre till en ny tids brottslighet och brottslingar. Den tekniska utvecklingen ställer ökade krav på såväl polisens utrustning som arbetsmetoder.
Genomförda utredningar
För närvarande pågår en rad olika utredningar och översyner av polisens organisation och verksamhet. Det sker bl.a. genom länsstyrelsernas översyn av hur man skall kunna effektivisera polisens verksamhet i syfte att spara drygt 500 miljoner kronor de närmaste tre åren. Samtidigt arbetar en parlamentarisk kommitté med frågor om rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott m.m. (Trygghet i lokalsamhället, dir. 1993:37).
Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sin översyn av den centrala polisorganisationen och verksamheten. Den översynen har senare kompletterats av en utredning gjord av hovrättspresidenten Håkan Winberg (Den centrala polisorganisationen, SOU 1993:92), i vilken föreslås inrättandet av en ny administrativ myndighet, Polisverket. Tidigare har bl.a. Åklagarutredningen -90 (SOU 1992:61) behandlat frågor som rör samarbetet mellan polisen och åklagarna.
Parlamentarisk utredning
I budgetpropositionen från januari 1993 aviserar justitieministern att hon närmare kommer att studera ett antal framtidsfrågor med syfte att klarlägga förutsättningarna för polisens verksamhet på lång sikt och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella.
För närvarande saknas det en tillräckligt sammanhållen och konsekvent polispolitik. Ett skrämmande exempel på detta är omständigheterna kring och förslagen från den nyligen avlämnade utredningen om den centrala polisorganisationen (SOU 1993:92). Centrala polisiära och säkerhetspolisiära frågor har tidigare som regel förankrats parlamentariskt. Justitieministern och regeringen har denna gång medvetet valt att inte söka detta samförstånd. Inte heller utredaren har, sina direktiv till trots, förankrat sitt arbete i den parlamentariskt sammansatta Rikspolisstyrelsen. Hela hanteringen av denna fråga är anmärkningsvärd och klandervärd.
Det är mot denna bakgrund mycket angeläget att den mängd av förslag som under det senaste året har presenterats angående polisen behöver blir grundligt analyserade och utvärderade. I detta syfte måste en parlamentarisk kommitté snarast tillsättas, som får till uppgift att i ett sammanhang och totalt se över polisens framtida organisation och verksamhet.
Trafikpolisen m.m.
I en sådan översyn är det särskilt angeläget att frågor om organisationen och styrningen av den framtida kriminalpolisen liksom bekämpningen av ekobrottsligheten tas upp. Frågan om trafikpolisens framtida roll och ställning bör också övervägas i detta sammanhang. Riksdagens revisorers förslag om en försöksverksamhet, innebärande att landets specialiserade trafikövervakningsresurser under en femårsperiod står till Rikspolisstyrelsens förfogande, bör mot ovanstående bakgrund inte genomföras innan denna översyn skett.
Till grund för den föreslagna översynen med syfte att föreslå en ny och effektivare polisorganisation och verksamhet behövs den ovan nämnda framtids- och omvärldsanalysen. Att en sådan översyn blir parlamentariskt förankrad motiveras särskilt av behovet och värdet av så brett samförstånd som möjligt i dessa frågor av stor vikt för samhällsmedborgarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté angående polisens framtida organisation och verksamhet.
Stockholm den 20 oktober 1993 Lars-Erik Lövdén (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Birthe Sörestedt (s) Nils Nordh (s) Göran Magnusson (s) Sigrid Bolkéus (s) Alf Eriksson (s) Kristina Persson (s)