Bildandet av en myndighet för brottsskadeärenden har aktualiserat frågan om det inte är dags att ta ett samlat grepp och bilda en myndighet för statens skadereglering.
Om en sådan sammanslagning sker kan vi på förhand hitta en rad rationaliseringseffekter. Det finns många skäl till att vi redan nu inleder förberedelser för att planera för att senare bilda en myndighet. I dagsläget finns det två myndigheter som var för sig arbetar med närliggande frågor. Om man bildar en myndighet skulle man inom denna rymma en samlad kompetens som effektivt kunde slussa skadeärenden snabbt vidare till allas belåtenhet.
De tre frågor som för närvarande är aktuella framgår av följande korta redogörelse.
A. Frågan om en samlad skaderegleringsfunktion med en riskfond finansierad med premier från myndigheterna övervägs inom Finansdepartementet.
B. Frågan om Justitiekanslerns dubbla roller, dvs. om Justitiekanslern bör avlastas helt eller till viss del sin skadereglerande verksamhet inom Justitiedepartementet.
C. Brottsoffermyndigheten föreslås överta nuvarande skadereglering som tidigare handhafts av Brottsskadenämnden. Denna verksamhet finns redogjord för i regeringens proposition 1993/94:143 varför jag här hänvisar till föreliggande proposition i den del som berör Brottsoffermyndigheten.
I korthet kan man beskriva läget enligt följande:
Kammarkollegiets skaderegleringsenhet i Karlstad svarar för statens trafikskadereglering, vilket innebär reglering av både sak- och personskador. Enheten svarar vidare för anställdas och uppdragtagares försäkringsskydd vid tjänsteresor samt -- på konsultbasis -- för statens skadereglering i övrigt. Till enheten är knutna medicinsk och skadeteknisk expertis samt en skaderegleringsnämnd.
JK-utredningens betänkande innehåller inte de förväntade förslagen beträffande JK:s skadereglering. Ett skäl till detta uppges vara att utredningen till stor del genomförts av JK:s personal. Kraven på en renodling av JK:s uppgifter torde dock kvarstå.
Ett samlat grepp på de redovisade frågorna skulle kunna leda till att man av kompetens-, resurs- och effektivitetsskäl bildar en enda myndighet för statens skadereglering. Man skulle då också kunna använda sig av en nämnd, som då skulle komma att besitta en samlad kompetens i hithörande frågor.
Frågan om att avlasta JK skaderegleringsuppgifter kan kräva ytterligare överväganden. Existensen av en expertmyndighet bör dock innebära förbättrade förutsättningar för att genomföra den avsedda renodlingen av JK:s uppgifter. Den nya myndigheten bör därför kunna bildas innan slutlig ställning tagits i JK-frågan.
I en separat motion har jag närmare redogjort för skälen till att lokalisera Brottsoffermyndigheten till Karlstad, varför jag avstår från att i denna motion närmare redogöra för skälen till detta.
Rimligen borde man mera i detalj undersöka frågan och överväga huruvida det finns förutsättningar för en framtida omorganisation till en enda myndighet. I Karlstad finns det redan i dag en väl fungerande enhet inom Kammarkollegiet som handhar liknande rutiner, varför det finns skäl till att seriöst pröva frågan i ett vidare perspektiv.
Goda förutsättningar finns för att vidareutveckla dessa frågor i vår kommun och förstärks ännu mera om nu Brottsoffermyndigheten förläggs till Karlstad; det finns då än större skäl till att jobba vidare med denna idé med en enda skaderegleringsnämnd och/eller myndighet. Ny kommunikationsteknik och ett utbyggt och väl fungerande telenät underlättar självfallet en förläggning av en samlad statlig skadereglering exempelvis till Karlstad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts som sin mening ger regeringen till känna att frågan om en samlad skaderegleringsfunktion bör övervägas.
Stockholm den 17 mars 1994 Magnus Persson (s)