Vänsterpartiet avslår regeringens förslag om att uppbyggnad av en brottsofferfond och vill på andra stätt stärka brottsoffrens ställning.
Vänsterpartiet anser att brottsoffren behöver ett ökat stöd efter det att de utsatts för ett brott. Vi anser också att de skall ha ekonomisk ersättning för den skada som de lidit. Däremot föreslår vi en enklare administration för att åstadkomma detta.
Vi kan inte heller finna det rimligt att hela finansieringen enbart läggs på människor som dömts till fängelse medan personer som åläggs böter inte skall betala någon avgift.
Det är en mycket ekonomisk svag grupp som ska betala. I snitt har en fånge 350 kronor per vecka. Av detta belopp tvångssparas en fjärdedel och för resterande skall han/hon klara övriga utgifter. Även fängelserna har marknadsanpassats: inte ens tvålen är längre gratis. Hobbyartiklar, kvällskaffe, TV-avgifter m.m. gör att något sparande utöver de 25 % knappast kan göras.
Vänsterpartiet anser att den avgift som skall tas ut av denna grupp i stort sett bör bli symbolisk och då relaterad till den enskildes ekonomiska situation. I detta sammanhang bör det övervägas om det är värt de administrativa kostnader som det medför att ta ut avgiften.
Vänsterpartiet föredrar i stället ''en fond'' som baseras på en procentuell andel av böterna. Enklast görs detta genom en uppräkning av böterna med en lämplig procentsats och att Brottsskadenämnden tillförs dessa medel över statbudgeten. Av dessa medel som tillkommer genom ökade bötesbelopp skall också medel ges till ökad forskning för att stärka brottsoffrens ställning.
Det sätt som regeringen finansierar verksamheten på anser vi vara orealistiskt, eftersom administrationen av den fondavgift som de dömda skall betala kommer att bli alltför omfattande och dyr.
Vi menar att man med fördel kan bygga ut Brottsskadenämndens verksamhet och ge nämnden ett övergripande ansvar för den praktiska verksamheten och den information som behövs för att stärka brottsoffrens ställning.
När det gäller forskningen anser Vänsterpartiet att detta ska ankomma på den kriminologiska forskningen och forskningsgrenar som anknyter till brottsoffrens problematik, dvs. finnas på de psykiatrisk- och socialpsykologiska forskningsinstitutionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till en lag om brottsofferfond enligt vad i motionen anförts om att inordna denna verksamhet inom en utbyggd brottsskadenämnd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en finansiering, genom intagna böter men via statsbudgeten, av åtgärder för brottsoffer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminologisk och annan forskning kring brottsoffers situation.
Stockholm den 17 mars 1994 Berith Eriksson (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v)