Stöldbrotten har ökat kraftigt i Sverige under de senaste
åren. De omfattande stölderna utgör ett allvarligt
samhällsproblem.
Stöldgods förs i stor utsträckning ut ur landet och
omsätts i andra länder utan att kunna nås av vare sig svenska
försäkringsbolag eller enskilda målsägare. Uppgifter från
polisen visar exempelvis att det årligen stjäls närmare 50 000
bilar i vårt land. Av dessa försvinner cirka 3 000 utan att
påträffas. Det finns skäl att misstänka att en stor del av
dessa säljs i bland annat Östeuropa.
Tullen påträffar regelbundet stöldgods vid sin
exportkontroll. Det handlar i många fall om personbilar,
husbilar och cyklar. Tulltjänstemännen saknar emellertid
befogenheter för exportkontroll vid gränsort direkt inriktad
på stöldgods.
För att förhindra eller i varje fall försvåra utförsel av
stöldgods krävs ett effektivare utnyttjande av samhällets
resurser. Det vore därför naturligt att utöka
tulltjänstemännens åligganden och befogenheter till att
även omfatta ingripande mot utförsel av stöldgods.
I 24 kap 7 § och 27 kap 4 § rättegångsbalken finns
bestämmelser om rätt för envar att på bar gärning och
flyende fot gripa den som kan misstänkas för brott varpå
fängelse kan följa samt att därvid ta egendom i beslag.
Bestämmelserna, som alltså i princip även ger
tulltjänstemän rätt att ingripa, torde dock inte ha tillkommit
i syfte att utgöra laglig grund för ingripande i ett mera
planerat myndighetsutövande av tullens tjänstemän utan
snarare som en extraordinär möjlighet för människor i
allmänhet att snabbt kunna ingripa när man helt apropå
råkat bli vittne till ett svårare brott. Nämnda bestämmelser
torde alltså inte vara relevanta i ovan nämnda
kontrollscenario.
En tänkbar lösning vore att i gränskontrollsammanhang
jämställa tulltjänstemän med polismän. Tulltjänstemän
skulle då få samma befogenheter som polismän att ingripa
vid till exempel stöldbrott.
När det gäller brott mot varusmugglingslagen har
tulltjänstemän redan i dag, i vissa avseenden, till och med
större befogenheter än polismän.
Det kan här nämnas att den tekniska utvecklingen inom
elektronikområdet har ökat möjligheterna att identifiera
stulet gods. Företaget AWard Stöldmärkning AB har i
samarbete med Svenska Stöldskyddsföreningen (SSF) och
polisen etablerat ett system för stöldskyddsmärkning med
hjälp av en helt ny teknik, användande av så kallade passiva
transpondrar.
Tekniken utgörs av en kombinerad sändare och
mottagare, som aktiveras av en läsutrustning. Varje
transponder, som inte är större än 8 x 2,2 mm, har en unik
kod, som gör det möjligt att i en databas knyta ihop den
med ägarinformation. Genom att gömma transpondrar i
exempelvis bilar -- tekniken kan självfallet användas även
när det gäller andra stöldbegärliga föremål, till exempel
cyklar, datautrustning, videoapparater etc -- kan
identifiering ske samtidigt som det är praktiskt taget
omöjligt att hitta den plats där en transponder applicerats.
För att systemet skall fungera har SSF upprättat ett
register över produkter som stöldmärkts med nämnda
teknik. Genom att läsutrustning samtidigt har distribuerats
till ett stort antal polismyndigheter i landet kan polisen via
kontakt med SSF få uppgifter om dels godset, dels också
vem detta tillhör.
Ovissheten i kriminella kretsar om var transpondrar
gömts och hur många transpondrar som finns gömda, i till
exempel en bil, leder till att systemet får en god
brottsförebyggande effekt.
Stora fördelar kan uppnås om systemet används vid till
exempel färjelägen. Om läsutrustning placeras i vägbanan
på hamnområdet kan stulna bilar med transpondrar som är
på väg ut ur landet med lätthet identifieras av tullen;
systemet skulle kunna konstrueras så, att en signal ljuder
varje gång en bil med transponder passerar en avläsare i
vägbanan.
En mera allmän användning av transpondrar inrymmer
åtskilliga problem bland annat vad gäller integritetsfrågor.
Dessa kan givetvis lösas genom att en märkning blir frivillig.
Frågan bör utredas närmare.
För att en stulen bil säkert skall kunna stoppas innan den
körs ombord på ett fartyg erfordras emellertid att
tullpersonalen får utökade befogenheter så att den får
möjlighet att snabbt kunna ingripa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och
befogenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om märkning av stöldbegärligt gods.