Vid flera tillfällen under årens lopp har undertecknad motionerat om åtgärder mot det okynnessmällande som förekommer före, under och efter nyårshelgen. Detta drabbar både människor och djur och särskilt drabbade är äldre människor. Det spelar ingen roll var man bor. Detta okynnessmällande förekommer både i bostadsområden, på offentliga platser och på landsbygden.
Samtidigt åsamkas stora skador både på människor och egendom. Senast avhållna nyårshelg kunde vi i massmedia ta del av uppgifterna om personer -- särskilt unga -- som förlorat fingrar, händer och ögon samt fått svåra brännskador. Lantgårdar brann ner och många djur omkom i lågorna i svåra plågor, som en följd av att nyårssmällare antänt byggnaderna. Vad säger djurskyddslagen? Jag vill inte föreslå förbud mot tillverkning och försäljning, men i vårt grannland Danmark har man kunnat reglera detta på ett anständigt sätt. Borde inte detta också kunna åstadkommas i Sverige? Man kan inte heller avstå från funderingar, när de flesta medborgare klagar över sin ekonomi och vi samtidigt köpte nyårssmällare för ca 200 miljoner kronor inför den senaste nyårshelgen. Var kommer pengarna ifrån, när en helt vanlig femtonåring köper smällare för 950 kronor, som redovisades av en försäljare.
Med de ovan åberopade olägenheterna och skadorna är det svårförståeligt att Sveriges riksdag inte är beredd att vidtaga åtgärder i förebyggande syfte. Detta görs onekligen på många andra områden i akt och mening att skydda medborgarna. Detta betyder inte att nyårsfirandet i form av raketer och smällare skall upphöra, men det borde för det första tidsbegränsas och för det andra utföras av personer med kunskap och kompetens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utforma regler för hur nyårssmällandet får ske.
Stockholm den 24 januari 1994 Wiggo Komstedt (m)