Motion till riksdagen
1993/94:Ju230
av Anders Nilsson (s)

Polisskydd för socialtjänstpersonal


Det finns situationer, kopplade till socialtjänstens
allmänna skyldigheter, som kan innebära faror för anställda
inom socialtjänsten, exempelvis socialsekreterare. I vissa
fall kan situationer uppstå som utlöser olika slag av
våldshandlingar.
För att kunna utreda en familjesituation behöver
socialsekreteraren ofta besöka sökandens hem. Kraven på
kvalitet i utredningen är tydliga i lagstiftningen.
Såväl i lagtext som i förarbeten framgår att, oavsett
karaktären av de behov en sökande har, skall dessa, så långt
det är möjligt, tillgodoses med stöd av frivilliga insatser.
Detta har även domstolar i praxis slagit fast. I praktiken
betyder det att sökande under en period kan tacka nej till
de erbjudanden som lämnas. Samtidigt kan sökandens
situation förvärras på så sätt att åtgärder måste genomföras
med speciallagstiftning och ske på tvångsgrund. Sådana
situationer är naturligtvis inte önskvärda, men de
förekommer.
Verkligheten har blivit allt kärvare. Socialarbetarna
möter olika typer av drogmissbruk och människor med
grava psykiska störningar. Socialtjänstens sökande finns
ofta samtidigt inom frivård och psykvård samt hos polis och
kronofogde. Ofta är ett hembesök en grundförutsättning
för ett bra resultat. Det krävs att socialarbetaren möter
sökanden i dennes egen miljö.
Förutsättningarna för att få skydd är olika för skilda
yrkesgrupper. Läkare har i lagstiftningen fått möjlighet att
anlita polis vid en undersökning. Detsamma gäller personal
vid kronofogdemyndighet. När socialtjänstens anställda
möter samma människor finns ingen sådan rättighet till
skydd.
På många orter fungerar naturligtvis samarbetet mellan
polis och socialtjänst på ett bra sätt, och ett eventuellt behov
av skyddsåtgärder kan bli tillgodosett. Det är emellertid
inte självklart att så sker. Någon laglig rätt att rekvirera
polisskydd finns inte.
Mångårig erfarenhet har samlats hos socialarbetarna.
Taktik och olika metoder att undvika konfrontationer har
växt fram. Personalen inom socialtjänsten har möjlighet till
utbildning inom självskydd. De får lära sig att möta
personer i olika typer av konfliktsituationer. En del
förvaltningar har inrett kontoren med larmanordningar och
låsarrangemang som höjer säkerheten och ger personalen
skydd. Arbetet kan ordnas så att medarbetarna kan
assistera varann vid behov. Den mest riskfyllda delen av
socialtjänstens arbete i dag ligger i det arbete som sker på
fältet, med hembesök och dylikt. Det arbetet är emellertid
nödvändigt för att åstadkomma ett gott resultat.
Jag har svårt att se varför socialtjänstpersonal inte kan
få samma möjlighet till personligt skydd i vissa situationer
som läkare och kronofogdepersonal. Det förhållandet att
dessa yrkesgrupper ofta vänder sig till samma människor
som socialtjänsten motiverar väl att möjligheten till skydd
bör vara likvärdiga.
Riksdagen bör därför av regeringen begära ett lagförslag
som ger möjligheter för socialtjänstens personal att få skydd
i vissa situationer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre möjligheter för
socialtjänstpersonal att få polisskydd i vissa situationer.

Stockholm den 24 januari 1994

Anders Nilsson (s)