De styrande i Stockholm -- landshövding, länsstyrelsetjänstemän, ledamöter (från Storstockholmskommuner) i länsstyrelsen, landstingsråd och tjänstemän i landstinget, länspolismästare och hela länspolisledningen i övrigt -- har bestämt sig för att Norrtälje polisdistrikt skall upphöra som polisdistrikt. Så tycks det vara. De styrande i Stockholm bestämmer hur 50.000 invånare plus drygt 130.000 fritidsmänniskor i länets till ytan största kommun skall ha det.
Skulle man genomföra en folkomröstning om vår polis i Norrtälje skulle det bli ett kraftigt och så gott som enstämmigt nej. Oavsett vilket parti man sympatiserar med eller om man bor i Rimbo, Hallstavik eller annorstädes skulle man rösta nej.
Förslaget innebär bl.a. att polisstyrelsen med sin myndighetsform upphör. Polismästare, polisledning med juristkompetens och vakthavande befäl flyttas 5--6 mil till Täby Centrum. Det stora fina polishuset i Norrtälje kommer att vara stängt på kvällar, nätter och helger. Kriminalpolisen skall också flyttas till Täby. Det är i dag ovisst om kriminalresurser skall finnas i Norrtälje. Även delgivningsverksamheten flyttas till Täby liksom administration och servicefunktioner inkl. televäxel. Ansvaret för utrycknings- och spaningsverksamheten flyttas. Polisverksamheten i Norrtälje ska skötas genom s.k. närpoliskontor och s.k. närpoliser i såvitt man kan förstå Norrtälje, Rimbo och Hallstavik. Detta är bra och det är också bra om uppgiften att det totala antalet verksamma poliser skall öka är sann. För en tid sedan beskrev justitieministern i en tidningsartikel hur närpolisverksamheten skall fungera. Bl.a. underströks att polisen måste ha ett vidsträckt kontaktnät i det lokala samhället. Polisen måste vara lätt tillgänglig för allmänheten och arbeta på ett problemorienterat sätt, t.ex. i missbruksmiljöer och bland ungdomar på glid.
Detta låter bra men nog skulle arbetssättet, som inte är nytt, kunna utvecklas ännu mer om en del av Norrtäljepolisen slapp sitta i bil eller buss 1 1/2--2 timmar varje dag.
En annan negativ konsekvens är att polisdistriktet inte sammanfaller med åklagardistriktet. Detta innebär risk att samarbetet förändras. Även domsagans gränser sammanfaller i dag med polisdistriktet. Det är märkligt att man på hög nivå i Stockholm på allvar vill genomföra organisatoriska förändringar i länets perifera bygder som avsevärt försämrar möjligheterna till samarbete mellan myndigheter.
Det sätt på vilket beslutet om Norrtälje polisdistrikts upphörande skall fattas är odemokratiskt. I de beslutande instanserna finns inte några Norrtäljebor. Kommunen har visserligen fått möjlighet att yttra sig över förslaget, men då landshövding med medarbetare och politiker i Storstockholm måste förutsättas begripa bättre vad som är bra för landsbygdsbefolkningen är utgången av beslutsprocessen given.
Denna odemokratiska process präglar följdriktigt avsikten att avskaffa polisstyrelsen. Hittills har polisstyrelsens ledamöter valts av kommunfullmäktige. Befolkningen i Norrtälje har således genom sina representanter i polisstyrelsen haft god insyn i och inflytande över polisverksamheten. Att detta förhållande stärkt polisens roll i det lokala samhället och icke minst i det brottsförebyggande arbetet med alla olika myndigheter och intressenter står klart. En begränsad representation för Norrtälje kommun i något slags distriktsstyrelse i Täby innebär en allvarlig försämring.
Sammanfattningsvis är skälen för att Norrtälje polisdistrikt skall slås samman med andra polisdistrikt ytterst få. Polisverksamheten i Norrtälje hittills har fungerat bra och är väl förankrad i befolkningen. Samtidigt kan verksamheten som alla andra verksamheter i den offentliga sektorn bli bättre.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Norrtälje polisdistrikts nuvarande gränser skall fortsätta gälla.
Stockholm den 24 januari 1994 Alf Wennerfors (m)