Den ekonomiska brottsligheten är ett samhällsont. Dess förekomst betyder att samhället undandras betydande inkomster. Såväl välfärdsmål som fördelningsmål hotas när samhället inte får de skatteinkomster som det samlade produktionsresultatet i landet ger underlag för.
Den ekonomiska brottsligheten har ytterligare negativa effekter på samhället och medborgarna.Oseriösa företag skaffar sig ett ekonomiskt övertag över de seriösa. Konkurrensvillkor snedvrids. Konkurserna ökar och den samhällsekonomiska resursstyrningen försämras.Den allmänna moralen luckras upp, när de som sysslar med ekonomisk brottslighet kan göra det utan överhängande risk för upptäckt och straff. Samhällssolidariteten urholkas.
Ekobrotten visar en mycket oroväckande ökning. Särskilt taxinäringen och restaurangnäringen har blivit tummelplats för oseriösa företagare. Polisanmälan om svartjobb är mycket vanligt, särskilt i storstäderna. Men polisen har inte resurser att utreda. Detta är förödande. De som vill lär sig snabbt att det är tämligen riskfritt att bryta mot lagar och regler.
Inom såväl taxi- som restaurangnäringen är det idag svårt att klara konkurrensen för seriösa företagare. I taxinäringen har avregleringen starkt bidragit till denna negativa utveckling. Svartåkare och fiffel med taxametern är vanligt, särskilt i storstäderna. Konkursförvaltare hävdar att affärsmoralen försämrats mycket under senare år. Antalet konkurser ökar kraftigt medan antalet konkursförvaltare minskar.
Det här är två branscher som i och för sig utmärker sig, föga hedrande, i detta sammanhang. Men det finns många andra branscher som också har stora problem med oseriösa näringsidkare.
Trots att ekobrotten ökar på det sätt som ovan beskrivits, minskar polisens resurser. Antalet ekopoliser har minskat med runt en tredjedel på två år.
Ekopoliserna kan konstatera att listan blir allt längre över de anmälningar som inte har hunnit att utredas. Det är en resursfråga. Fler ekopoliser och utredare kommer att korta kölistan. Mer resurser behövs för att stävja utvecklingen. De anslag som beviljas för ekobrottsbekämpning är lönsamma investeringar. Ökade resurser till denna verksamhet är en samhällsekonomisk vinst som dessutom visar att vi inte accepterar det moraliska förfall som ekobrottsligheten utgör.
Men kampen mot den ekonomiska brottsligheten kan inte enbart föras genom utredningsresurser och straffskalor. Det handlar också om solidaritet och moral.
Samhällssolidaritet och moral i ett vidare perspektiv påverkas av det samhällsklimat vi lever i. Situationen i samhället kan förändras genom information och opinionsbildning. Av tradition har folkrörelserna haft en stor betydelse när det gäller att bedriva upplysning och opinionsbildning. Under senare år har dock folkrörelsernas roll minskat såväl på detta område som andra. Detta har flera orsaker. Det handlar om såväl en krympande ekonomi som människors inställning till folkrörelsernas roll och möjligheter.
Trots denna inte särskilt optimistiska beskrivning av situationen, vad gäller såväl utredningsresurser som opinionsbildandet, finns det ändå exempel på insatser som är värda att stödja och utveckla i detta avseende.
Tack vare de ekonomiska resurser som Justitiedepartementet tidigare avsatt för informationsinsatser har några olika projekt etablerats på detta område. I Örebro län har Högskolan, berörda myndigheter, BRÅ och Landsorganisationen inlett ett informations- och utbildningsarbete som har till syfte att öka kunskaperna hos löntagarna om tillvägagångssätt och former för ekobrottsligheten inom näringslivet och företagandet.
I LO-distriktet sydöstra Sverige genomförs ett arbete med namnet Facket i Sommarland. Arbetet går ut på belysa bristerna i kontrollen av den tillfälliga handeln och den ekobrottslighet som i skuggan av detta kan pågå. Resultatet visar på brister i lagstiftningen. Dessa brister har också redovisats i en rapport till riksdagens revisorer.
Det ovan redovisade pekar på att det finns många olika sätt att bedriva upplysning och information. Andra folkrörelser kan säkert spela en lika aktiv roll på detta område i samarbete med myndigheter och experter. Det är därför angeläget att resurser även fortsättningsvis skapas för insatser av den här karaktären. Genom det engagemang och de erfarenheter som folkrörelserna besitter kan utvecklingen på det här området påverkas med förhållandevis mindre resurser än om kampen mot den ekonomiska brottsligheten enbart skall föras i former av utredningsresurser och straffskalor.
Men det är också viktigt att det finns resurser till att följa upp resultatet av det arbete som organisationerna bedriver. Det är ofta resursbrist som gör att man inte kan ta itu med de idéer och uppslag som kommer fram. Det borde vara möjligt att förstärka polisens utredningsresurser med ekonomer och revisorer som är särskilt utbildade för att hjälpa till med att granska bokföring och annan dokumentation. Det skulle både höja den samlade kompetensen och bidra till att minska antalet ärenden som väntar på att utredas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Stockholm den 24 januari 1994 Hans Karlsson (s) Bengt Kronblad (s)