Den ekonomiska brottsligheten hotar grundläggande
värden och den ekonomiska ordningen i landet.
Välfärdssystemet och den sociala rättvisan hotas. Samhället
undandras skatteinkomster. Oseriösa företag skaffar sig ett
övertag över de seriösa och konkurrensvillkoren snedvrids.
Den allmänna moralen luckras upp och
samhällssolidariteten urholkas.
Hur stora belopp som samhället går miste om är svårt att
avgöra. Men forskning och undersökningar visar att mycket
stora belopp undanhålls från beskattning, kanske
hundratals miljarder. Därav kan man också dra slutsatsem
att det är flera tiotals miljarder som samhället förlorar.
Ekobrotten ökar i omfattning samtidigt som samhällets
insatser för bekämpning inte alls följer samma utveckling.
Men bekämpningen av ekobrott handlar inte enbart om
resurser. Det handlar lika mycket om hur arbetet
organiseras. Idag arbetar de olika myndigheterna var för
sig. Samordningen fungerar inte på ett bra och effektivt
sätt. Myndigheterna skickar papper mellan sig samtidigt
som ekobrottslingarna planerar hur man ska komma undan
personligen och gömma de vinster brottsligheten inbringat.
Ett sätt att möta ett allt mer utstuderat handlingsmönster
hos ekobrottslingarna är att skapa en effektiv organisation
för bekämpningen. Inrätta samordnade enheter i varje län
där åklagare, polis, revisorer, kronofogdar, tullare m.fl.
arbetar sida vid sida. I det här fallet betyder sida vid sida att
man finns under samma tak och ständigt kan samarbeta. En
bättre samordning leder till att ekobrottslingarnas försprång
minskar och brottsbekämpningen blir mera effektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av samordning av
myndigheternas bekämpning av ekobrottslighet.
Stockholm den 24 januari 1994
Hans Karlsson (s)
Håkan Strömberg (s)
Inger Lundberg (s)
Sture Ericson (s)
Maud Björnemalm (s)