Vapenberget i Sverige växer oroväckande samtidigt som myndigheterna har dålig kontroll över utvecklingen. En färsk utredning inom polisen visar att det finns 775.000 legala vapenägare i landet som äger 2,2 miljoner vapen. I den vapenutredning som brottsforskaren Leif G W Persson genomförde för ett par år sedan låg uppskattningen högre, eller på ca. 900.000 vapenägare och 2,5 miljoner vapen. Detta visar på en stor osäkerhet om hur den faktiska situationen egentligen är.
Under alla förhållanden anses inte antalet vapen ha minskat under de år som förflutit mellan de två utredningarna. I stället talar allt för motsatsen. Importen av jaktvapen steg sålunda kraftigt fram till 1991. Nittio procent av alla jaktvapen som säljs i Sverige är importerade. De har dessutom en mycket lång livslängd (upp till mer än 50 år).
Enligt Rikspolisstyrelsen är Sverige ett mycket vapentätt land i jämförelser med länder som Japan, England, Holland och våra nordiska och östeuropeiska grannländer.
Vapenstölderna och vapensmugglingen har ökat kraftigt. Mer än 30.000 vapen är på drift i Sverige. Antalet våldsbrott där skjutvapen används har också ökat kraftigt under senare år enligt Rikspolisstyrelsen. Den illegala vapenanvändningen är ett utpräglat storstadsproblem. Ett allvarligt och växande problem är att skjutvapen numera förekommer illegalt i allt yngre åldersgrupper.
Under 1992 stals 1 680 skjutvapen. För 1993 är siffran något osäker men man räknar med en ytterligare ökning på ett par hundra vapen. Många stölder anmäls aldrig, eftersom ägaren saknar licens. Det vanligaste stöldbytet är hagelgevär, jaktstudsare och pistoler. Det är också hagelgevären som oftast används vid rån.
Enligt brottsforskaren Leif G W Persson är det alldeles för lätt att skaffa vapen i Sverige. Det finns veckoslutskurser där man kan ta jägarexamen på 48 timmar. Därefter är det fritt fram att köpa upp till sex vapen, till exempel halvautomatiska kulvapen. Den utredning som leddes av Persson förordade att nytillkomna jägare bara skulle få köpa två vapen, därefter skulle behovet prövas.
På grund av massiva protester från jägarna och deras organisationer genomfördes förslaget aldrig. Och detta trots att det är klarlagt att dagens bestämmelser gynnar penningstarka personer som köper stora mängder vapen av vilka en stor del aldrig står under någon tillsyn.
Vi finner det mot ovanstående bakgrund angeläget att samhället utan dröjsmål skärper hållningen mot den alltför lättvindiga hanteringen av vapen och den ökning av våldsbrotten som följt i dess spår. Bland åtgärder som bör prövas är tidsbegränsade tillstånd för vapen, begränsat innehav, hårdare förvaringsregler och krav på ökad rapporteringsskyldighet från skytteföreningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.
Stockholm den 25 januari 1994 Bengt Silfverstrand (s) Bo Nilsson (s)