Under de senaste ca 25 åren har klotter och illegal
affischering utvecklats till ett socialt och miljömässigt gissel.
Visserligen kan vi hitta klotter i ruinerna efter Pompeji och
vid det gamla Egyptens tempel, men det vi i dag upplever
är inte bara använt som ett slags gästbok, utan består i
systematisk destruktion som visar brist på respekt för såväl
allmänägd som privat egendom. De som försvarar sig och
dessa miljömarodörer med att de är ''graffitikonstnärer''
som med sin ''konst'' förmänskligar den grå betongen, vågar
jag påstå inte bara talar mot bättre vetande, utan måste
sägas ljuga både för sig själva och andra.
Ibland synes dessa miljöbrottslingar med förkärlek
förstöra kulturminnen och även naturen. Klippformationer
och bergväggar varken kan eller behöver ''förskönas'' av
ödeläggande färg.
Jag har själv upplevt hur duktiga yrkesarbetare, som
under månader av slit med renovering av kulturbyggnader,
fallit i gråt när de sett sitt verk förstöras över en natt.
För illgärningar av detta slag finns inget försvar!
Det finns de som passivt accepterande blundar för
förstörelsen, eller uppgivet konstaterar att detta är en
internationell företeelse och inget att göra något åt. En
sådan inställning är helt fel! Det finns länder där klotter är
helt eller nästan helt okänt. Om inte vi börjar en motaktion,
vem gör det då? Vi har ansvar för vårt land. När det påstås
att en del bara vill ha en ''nattväktarstat'', kan vi
konstatera -- när vi skådar det klotter, som nästan helt har
förött viktiga delar av de estetiska och historiska värdena i
Gamla Stan i Stockholm och som vi finner på riksdagens och
regeringens byggnader i den centrala delen av vår
huvudstad -- att vi i vart fall inte har en vettig nivå på
nattväkteriet. Det är ju mest under dygnets mörka timmar,
som klottrarna vågar sig fram, med andra ord väl medvetna
om det brottsliga i sin gärning.
Det är visserligen sant att klottrarna och de illegala
affischerarna inte är många, men varför skall alla vi andra
behöva stå ut med det såväl etiskt och estetiskt som
ekonomiskt förödande i deras verksamhet?
Självfallet finns det ingen universalåtgärd att lösa
problemen med. Både hemmen, skolan, kyrkorna, de
rättsvårdande myndigheterna, näringslivet och
föreningslivet måste vara med.
Vi måste få till stånd förändringar både vad gäller
fostran och tillsyn, präglade av etiska och estetiska värden
genom skolan -- inte minst genom ett stärkande av kultur
och estetik som metodiska faktorer i de flesta ämnen -- och
åtgärder mot tillgänglighet av sprayfärger och liknande. Vi
vet att det mesta av det som används vid klotter är stulet.
Vi vet också att detta beteende ofta är inkörsporten till
annan och mycket grövre brottslighet. Att spåra och
stoppa -- och helst hindra att klottrare börjar -- är en bra
investering i brottsförebyggande. Frågan om
kroppsvisitation vid misstankar om brott av här berört slag
måste på nytt prövas. Butiker och bensinstationer, som är
de mest drabbade av stölder av ''klottermateriel'' bör i eget
intresse samverka om detta, liksom organisationer för de
oftast hårt drabbade fastighetsägarna. Det finns mycket
material kring dessa frågor, som har tagits fram främst i
flera av våra större städer. Det behövs dock en samordning
och ett gemensamt program för motåtgärder och en rejäl
och tidsmässigt uthållig kampanj. Om detta samtidigt
kunde leda till en internationellt samordnad aktion vore
ännu mera vunnet. Detta är ett av världens större urbana
miljöproblem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett samlat program
mot klotter.