Regeringen anför i budgetpropositionen (bil 3, sid 84 ff) att tiden nu är mogen att införa närpolisverksamhet på en större bredd. Närpolisen ses som en naturlig utveckling av idén med kvarterspoliser.
I kvarters- och närpolisverksamheten arbetar polisen problemorienterat i det lokala samhället genom att systematiskt kartlägga och åtgärda sådana förhållanden som ger upphov till brott och ordningsstörningar. Det innebär att polisen har omfattande kontakter med samverkande organ -- inte minst med socialförvaltningar och skolor -- samt att information utbyts och analyseras.
I budgetpropositionen (bil 3, sid 57f) anförs att det förutsätts att alla de som engageras i arbetet mot ungdomsbrott är inriktade på ändamålsenliga handläggningsoch samarbetsformer.
I till exempel Uppsala har den socialpolisiära verksamheten varit förhållandevis välutvecklad under ett antal år. Nya infallsvinklar söks hela tiden för att följa olika trender i samhället, särskilt inom ungdomsgrupperna. Ambitionen är att i bred samverkan med framför allt föräldrarna, skolan och socialvården ingripa tidigt då ungdomar upptäcks i riskzonen. Det innebär att samhällsorganen i sådana fall, då detta fungerar, kan börja sitt engagemang innan det är aktuellt med brottsutredning. Man kan då mer tala om en tillrättaförande och förebyggande verksamhet.
I detta arbete möts samhällsorganen, däribland polisen, av föräldrar som inte vill, kan eller orkar ta till sig negativ information om sina barn, trots att syftet är hjälpande.
Enligt paragraf 3 polislagen skall polisen samarbeta med bland annat myndigheter inom socialtjänstens område. Ju närmare samarbetet blir desto mer känslig blir den information som hanteras i i samarbetet. Det gäller även i förhållande till skolan. I skolan är ofta kuratorerna en viktig kontaktyta för polisen, eftersom dessa bland annat engageras vid skolkning.
Det är angeläget att, inom lagstiftning på skolans och socialtjänstens område, motsvarande bestämmelser införs som i paragaraf 3 i polislagen om samverkan med polisen. I annat fall uppstår faktiskt ibland uppenbara svårigheter att uppnå en samverkan.
Det är också angeläget att sekretesslagens bestämmelser följer de politiska intentionerna om ett nära samarbete på tidigt stadium mellan dessa samhällsorgan.
I dag ställer sig nämligen många skolledare och socialarbetare frågan i vad mån de lagligen kan lämna ut information till polisen om unga människor på ett stadium som ännu inte lett till klara brottsmisstankar. Vi tror dock att det är nödvändigt att så sker för att verksamheten beträffande ungdomar på glid skall bli så framgångsrik som möjligt och att de önskade resultaten med bland annat minskad brottslighet skall uppnås. För detta krävs dock som framhållits ovan kompletteringar och förtydliganden i aktuell lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om lagstiftning för att säkerställa god samverkan mellan olika samhällsorgan i närpolisverksamheten.
Stockholm den 24 januari 1994 Lennart Hedquist (m) Gustaf von Essen (m)