Att så långt som möjligt eliminera handikappets effekter i den enskildes tillvaro är ett viktigt mål i den svenska handikappolitiken. Dit hör möjligheterna att förflytta sig -- en förutsättning för ett normalt socialt liv: arbete, umgänge, fritidsaktiviteter etc. Arbetet på att undanröja svårigheter härvidlag bör därför ha hög prioritet.
Den bristande framkomligheten på trottoarer är ett stort, och i betydande grad onödigt, problem för synskadade och rullstolsbundna. Byggnadsställningar, trottoarserveringar, skyltar, parkerade cyklar etc skapar svårigheter och ofta direkta olycksrisker. Allmänna ordningsstadgan skall ombesörja att det inte finns några hinder på gångbanorna, men den är uppenbarligen otillräcklig. Efterlevnaden av de regler som finns är mycket bristfällig. Det kan bero på en bristande kunskap hos allmänheten, men hänger säkerligen i stor utsträckning samman med bristande tillsyn och påföljder.
Regeringen bör därför ta initiativ för att förbättra situationen. Aktuella åtgärder kan vara förbättrad information till allmänhet, butiks- och restaurangägare m fl, en skärpt tillsyn och skärpta straffbestämmelser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en bättre framkomlighet för handikappade i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 19 januari 1994 Pär Granstedt (c)