Under det gångna året har i några mål vid våra domstolar
uppmärksammats gränsdragningen mellan olika
sexualbrott mot barn. Det gäller särskilt mellan brotten
våldtäkt (6 kap. 1 § brottsbalken) å ena sidan, och brotten
sexuellt utnyttjande av underårig (6 kap. 4 § brottsbalken)
eller sexuellt umgänge med barn (6 kap. 5 § brottsbalken)
å andra sidan. För att våldtäkt skall anses föreligga fordras
att någon tvingat barnet till samlag ''genom våld eller hot
som innebär eller för den hotade framstår som tvingande
fara''. Om sådant våld eller hot inte föreligger kan man inte
döma för våldtäkt men väl för något av de andra nämnda
brotten. Straffskalan för dessa brott är lägre än för våldtäkt.
När det gäller barn utövar den vuxne, som ofta har en
relation till barnet och psykiskt övertag, normalt inte
kraftigt fysiskt våld mot barnet. Det blir då en svår fråga för
domstolen att bedöma om våldet varit så kraftigt att brottet
kan rubriceras som våldtäkt. Högsta domstolen har nyligen
i ett mål (DB 367/1993) prövat frågan om vilken grad av våld
som krävs för att ansvar för våldtäkt på ett barn skall kunna
utkrävas. Domstolen fann, att en sextioårig man som haft
samlag med en åttaårig flicka under det att han legat på
barnet och hållit hennes armar över huvudet utövat sådant
våld som konstituerar våldtäkt. Det finns emellertid
situationer där den vuxne utnyttjat barnets förtroende och
genom beröring eller på annat sätt utfört sexuella
handlingar mot barnet utan att något våld förekommit.
Domstolarna har då inte funnit det möjligt att rubricera
brottet som våldtäkt.
Den gärning som den vuxne begått mot barnet framstår
ofta som lika klandervärd oavsett om direkt våld eller hot
mot barnet förekommit eller ej. När det gäller sexuella
förfaranden mot barn är det nästan omöjligt att dra en gräns
för vad som skall anses som våld. En sådan gräns är heller
ej motiverad. Nuvarande regler har också uppfattats som
stötande av allmänheten. Det är svårt att göra innebörden
i dessa begripliga.
En översyn av sexualbrotten mot barn pågår för
närvarande. I departementspromemorian ''Ökat skydd för
barn'' (Ds 1993:80) behandlas vissa frågor om sexualbrott
mot barn. Något förslag som löser den fråga som behandlas
ovan har inte lagts fram i promemorian. Det vore lämpligt
om en översyn av bestämmelserna om våldsrekvisitet vid
sexualbrott mot barn kunde tas med i en sådan översyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en vidgad översyn av
reglerna i 6 kap. brottsbalken rörande sexualbrott mot
barn.
Stockholm den 18 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)
Marianne Jönsson (c)