med anledning av prop. 1993/94:112 Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

Inledning

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:112 att
möjlighet skall ges till kompanichef eller motsvarande chef
att besluta om löneavdrag för krigsmän, dvs. i praktiken
indragen dagersättning för värnpliktiga. Vidare föreslås att
den nya myndigheten Försvarsmakten skall föra det
allmännas talan i tingsrätten och hovrätten i ärenden om
disciplinansvar och ersättningsskyldighet. Båda dessa
förslag är tveksamma och bör avslås, det första p.g.a. viss
inskränkning av den värnpliktiges rättssäkerhet, det andra
p.g.a. de utökade befogenheter inom rättssväsendet
förslaget ger för militära myndigheter.

Möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att
besluta om löneavdrag

Kompanichef eller motsvarande chef får i dag utdöma
disciplinpåföljd som innebär varning, extratjänst eller
utegångsförbud i högst fem dagar. Regeringen vill nu utöka
kompanichefens befogenheter till att gälla även möjlighet
att ålägga löneavdrag för högst tio dagar. Regeringens
motiv för förslaget är att utökad befogenhet för
kompanichef skulle vara ändamålsenligt då
disciplinpåföljden kan behöva anpassas efter förhållandena
i det enskilda fallet. Det exempel regeringen tar upp i
propositionen är tjänstgöring vid sjöburet förband där
utegångsförbud i praktiken inte går att verkställa. I ett
sådant fall vore löneavdrag ett mer ändamålsenligt straff.
Löneavdrag får idag utdömas på lägst regementschefsnivå.

Sveriges Centrala Värnpliktsråd (SCVR) är starkt
kritiska till förslaget. Vänsterpartiet instämmer i den
kritiken. Förslaget innebär att kompanichefens roll som
både domare och verkställare av straff stärks ytterligare.
Detta är ytterst tveksamt ur rättssäkerhetssynpunkt. En
kompanichef saknar juridisk kompetens och kan många
gånger ha mycket stora svårigheter att agera objektivt i ett
disciplinärende p.g.a. att denne oftast lär känna de
värnpliktiga väl under utbildningstiden. I enlighet med
SCVR anser Vänsterpartiet att kompanichefens
befogenheter att utdöma straff istället bör minska.

Regeringen menar att rättssäkerheten garanteras av
rätten att få en disciplinpåföljd omprövad av den högre
chefen. Dennes beslut kan sedan överklagas i domstol. I
praktiken inskränks dock denna rätt av den maktrelation
som råder mellan kompanichef och värnpliktig. Då den
värnpliktige även efter överklagandet vanligtvis skall
tjänstgöra under samma kompanibefäl finns risk att ett
överklagande försvåras.

Vidare kan invändas mot regeringens förslag att
kompanichefen vid beslut om löneavdrag principiellt
hamnar i en jävssituation. Dagersättningen till de
värnpliktiga tas ur den budget som kompanichefen numera
har eget ansvar för.

Mot bakgrund av det anförda och att indragning av tio
dagars dagersättning kan vara mycket kännbart för en
värnpliktig avslår Vänsterpartiet regeringens förslag om
befogenhet för kompanichef att besluta om löneavdrag. Det
är av största vikt att ett ärende som kan medföra den
påföljden handläggs av vederbörande högre chef. De
praktiska fördelar regeringen anför uppväger inte de
negativa konsekvenser för rättssäkerheten som förslaget
innebär.

Vem skall föra det allmännas talan i ärenden om
disciplinansvar och ersättningsskyldighet i domstol?

Regeringen vill genom lagändring låta Försvarsmakten
istället för allmän åklagare föra det allmännas talan i
ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet.
Argumenten är att antalet överklaganden av
disciplinärenden är förhållandevis litet och att
resursknapphet bör föranleda försök att begränsa
åklagarnas arbete till det rent straffrättsliga området.

Argumenten mot en förändring väger enligt
Vänsterpartiet starkare. Förslaget innebär en begränsning
av kompetens i dessa ärenden. Trots att det inom den nya
myndigheten Försvarsmakten kommer att finnas en
juriststab är det tveklöst så att juristkompetensen och
domstolserfarenheten är högre hos allmänna åklagare.
Dessutom innebär förslaget ett steg -- om än litet -- mot
ökade militära befogenheter inom rättsväsendet. Varje
sådant steg bör övervägas mycket noggrant i en demokrati
och rättsstat. I det här fallet är det inte befogat med en
lagändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän m.m. vad avser 21 § moment 3,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän m.m. vad avser 54 §.

Stockholm den 1 februari 1994

Jan Jennehag (v)

Bertil Måbrink (v)

Björn Samuelson (v)

Gudrun Schyman (v)