med anledning av prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom domstolsväsendet
Inledning
När riksdagen år 1972 beslutade att inrätta ett
domstolsverk skrev företrädarna för moderaterna,
folkpartiet och centerpartiet i en gemensam reservation
följande:
''Garantier saknas således för att domstolarnas
självständighet i den dömande verksamheten inte skulle
komma i fara genom inrättandet av ett verk med styrande
funktioner på det administrativa området.'' De yrkade
avslag.
Alla insiktsfulla bedömare är överens om att problem av
det slag som befarades i 1972 års reservation inte har
uppstått. Tvärtom kan av remissuttalanden över
Justitiedepartementets promemoria om nedläggning av
Domstolsverket (DV) utläsas stor tillfredsställelse med
verkets arbete. Kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg
utredde saken på regeringens uppdrag i början av 1980-
talet. Han konstaterade att DV:s verksamhet inte hade
medfört något intrång i domstolarnas självständighet.
För ett år sedan tvingades justitieministern dra tillbaka
förslaget om DV:s nedläggning. Nu återkommer regeringen
med förslag av sådan karaktär att det ändå närmast handlar
om nedläggning. Motiveringarna är sådana att det synes
vara fråga om att 1993 bifalla den borgerliga reservationen
från 1972!
Propositionens förslag
Domstolsverket namnändras till Domstolarnas
förvaltningsmyndighets styrelse. Helt i enlighet med DV:s
egen uppfattning skall domstolarna i ökad utsträckning
svara för sin administration och därigenom ta ett ökat
ansvar för förvaltningen inom domstolsväsendet.
Därigenom uppnås ett decentraliserat budgetansvar. Om
detta råder ingen oenighet, allrahelst som även den
omändrade myndigheten skall bistå de domstolar som
behöver administrativt stöd.
Tre konkreta förslag läggs fram: sammansättningen av
styrelsen, ledning av centralmyndighetens verksamhet i
frågor om allmän rättshjälp och de allmänna
advokatbyråerna samt sammansättningen av
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Styrelsen
Till skillnad från andra statliga verksamheter skall denna
myndighet ledas av en styrelse sammansatt av chefer
verksamma inom myndigheten, alltså domare. Det är den
dömande verksamhetens karaktär som gör att en särlösning
bör kunna väljas på detta område utan att det har någon
betydelse för hur frågan löses inom andra områden. I den
slutliga versionen av propositionen öppnar regeringen för
att det också skall kunna ''ingå ytterligare en eller ett par
ledamöter som kan tillföra verksamheten värdefulla
kunskaper och erfarenheter''.
Under närmare tjugo års verksamhet har inte
framkommit några som helst sakliga skäl för ändrad
sammansättning av DV:s styrelse. Några reella behov av att
stärka domstolarnas konstitutionella ställning har inte
påvisats. Om sådana behov funnes skulle de knappast lösas
genom att ett antal framstående domare sätts att fördela
resurser och att göra anslagsframställningar för regeringens
politiska bedömning. I sista hand avgör alltid riksdagen
resurstilldelningen även till domstolarna.
Domstolarnas akuta problem idag är ärendebalanserna
och den hårda belastningen. Att engagera de främsta
domarna i detta administrativa arbete förbättrar knappast
läget. Dessutom uppkommer risk för jävssituationer när
den egna domstolens resurser skall bedömas i förhållande
till andra domstolars behov.
Eftersom förslaget om ändrad sammansättning av
centralmyndighetens styrelse inte svarar mot några faktiska
eller principiella behov yrkas att förslaget avslås.
Det kan upplysningsvis framhållas att justitiekanslern
Johan Hirschfeldt på regeringens uppdrag kartlägger
domarna och domstolarnas ställning -- ett arbete som senare
skall bearbetas av en parlamentarisk utredning. Innan
ändringar görs bör resultatet av dessa överväganden
avvaktas.
Allmän rättshjälp och allmänna advokatbyråer
Som konsekvens av att propositionens förslag
beträffande styrelsens sammansättning avvisas bör också
förslag avseende myndighetens verksamhet i frågor om
allmän rättshjälp och de allmänna advokatbyråerna avslås.
Tjänsteförslagsnämnden
Beträffande tjänsteförslagsnämndens sammansättning
föreslår regeringen att de två ledamöter som utses av TCO
respektive Jusek skall försvinna. Under nämndens
verksamhet har inte framkommit några behov av ändringar.
Förslaget svarar alltså inte mot några praktiska
erfarenheter.
Ideologiska överväganden vägleder regeringen även på
denna punkt. Den hänvisar det fackliga inflytandet till den
arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen, vilket i och
för sig är bra eftersom regeringen därigenom legitimerar det
fackliga inflytandet. I andra sammanhang försöker
regeringen att begränsa organisationernas inflytande.
Sammantaget torde regeringens förslag på denna punkt
leda till ökad administration. Dessutom förlorar
biträdespersonalen, som mestadels är kvinnor, sitt direkta
inflytande över tillsättningen av domare, alltså sina chefer.
I den processen har de ofta värdefulla erfarenheter att
tillföra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:17.
Stockholm den 29 oktober 1993
Lars-Erik Lövdén (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils Nordh (s)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Alf Eriksson (s)
Kristina Persson (s)