Mellanskarven är en fågel som breder ut sig lavinartat i
framför allt Kalmarsund. Problemen och
skadeverkningarna av mellanskarvens utbredning är så
omfattande att en radikal reduktion av beståndet
omedelbart måste ske.
Mellanskarven är en inplanterad fågel, vilket medför att
den ej har några naturliga fiender eller sjukdomar, som
håller beståndet på en naturlig nivå. I slutet av 1940-talet
inplanterades mellanskarven på Svartö i södra Kalmarsund.
Under ett antal år hölls skarvkolonin nere på en låg nivå
genom avskjutning. Denna verksamhet upphörde dock
efter hand och sedan ett antal år breder mellanskarven ut
sig längs Smålandskusten, men även längre norr ut.
Antalet skarvar ökar lavinartat. Från att ha varit några
hundra fåglar är antalet nu uppe i flera tiotusental.
Stammen av mellanskarv i Kalmar län beräknades uppgå till
ca 30.000 fåglar under sommarmånaderna 1992. Under
1993 har ingen totalräkning genomförts, men antalet vuxna
fåglar och ungar kan grovt uppskattas till närmare 50.000.
Ett begränsat antal mellanskarv ställer inte till med
några större problem, men med den utbredning och
utökning som nu skett blir skadeverkningarna
oöverskådliga.
Det är framför allt inom tre områden som problemen
finns.
För det första förstör mellanskarven det kustnära fisket.
En vuxen fågel anses äta 4--7 hg fisk per dag. Om man utgår
ifrån att det 1992 fanns 30.000 fåglar i Kalmarsund och att
var och en äter 7 hg fisk per dag tar dessa fåglar 1.890 ton
fisk under sommarmånaderna juni--september. Totalt
fångar Kalmar läns fiskare ca 5.000 ton fisk per år,
huvudsakligen i form av havsfiske. Jämför man de kustnära
områdena som är tillgängliga för mellanskarvens fodersök
med yrkesfiskarnas fångster på samma område är det ingen
tvekan om att mellanskarven tar betydligt mera fisk än
yrkesfiskarna. Exempel finns på områden där gädda och
abborre är helt borta.
Påståendet att mellanskarven endast äter s.k. skräpfisk
är felaktigt. Den äter i stort sett all fisk och inte minst ål --
den kallas inte utan orsak för ålkråka. I brist på annan fisk
äter den givetvis även skräpfisk, men detta är också skadligt
eftersom dessa fiskar utgör föda åt större arter i
näringskedjan.
Via statliga medel -- prisregleringsmedel på fisk --
utplanteras betydande mängder ål i Kalmar läns skärgårds-
och kustområden. Under 1993 har 500.000 kr använts för
detta ändamål. Inom de områden där det är mest
mellanskarv är det ej möjligt att sätta ut någon ål då dessa
på kort tid blir uppätna av mellanskarven.
Görs inget åt mellanskarven i Kalmarsund kommer det
kustnära fisket att helt upphöra. Enskilda företagare
förlorar sin inkomst och kommer att slås ut på grund av att
en inplanterad fågel ohämmat får breda ut sig.
För det andra utgör mellanskarvskolonierna ett stort
miljöhot mot ett stort antal skärgårdsöar. Där fåglarna
häckar dödar de i stort sett allt botaniskt liv.
Ytterskärgårdens hällar och skär är helt nedsmutsade av
skarvens avföring, stanken är på många platser besvärande
och flera naturreservat är starkt hotade och till viss del
redan förödda.
Öar som tidigare var grönskande är nu täckta av
fågelträck. Även om skarven försvann från dessa öar tar det
årtionden innan växtligheten åter skjuter fart. Träd, buskar,
gräs och blommor försvinner på grund av mellanskarvens
ohämmade utbredning. Får en art, som inte har några
naturliga fiender ostört sprida sig, får man en natur i
obalans.
För det tredje tränger mellanskarven ut andra djurarter.
Det gäller inte bara fiskarter, den skrämmer undan annan
sjöfågel och utgör ett hot mot andra arter.
Problemen med mellanskarven i Kalmarsund har sedan
länge påtalats av fiskarna, och länsstyrelsen i Kalmar län
har agerat för att få en reduktion av fågelstammen till stånd.
Naturvårdsverket, som är den myndighet som
handlägger dessa frågor, har hittills agerat senfärdigt och
otillräckligt. Den skyddsjakt som tillåts har inte hindrat den
fortsatta snabba ökningen. Inte heller har dessa
avskjutningar varit till någon nytta för yrkesfisket.
Naturvårdsverket, som har till uppgift att ta till vara
naturvärdena, har genom sin brist på aktiva åtgärder mot
mellanskarven medverkat till att naturvården åsidosätts.
Djurarter utrotas eller trängs undan, ''utfiskning'' av vissa
fiskarter sker och många skärgårdsöar blir helt förödda.
Dessutom hotas en yrkeskår, kustfiskarna i södra
Sverige, att helt slås ut.
Eftersom naturvårdsverket tappat kontrollen över
mellanskarvsproblemet och saknar initiativförmåga anser vi
att riksdagen nu bör ta sitt ansvar. Snabba åtgärder är
nödvändiga. Redan innan häckningen 1994 kommer igång
måste en radikal reducering av mellanskarvsstammen ske.
Exempel på dessa åtgärder återfinns i skrivelser från
länsstyrelsen i Kalmar län till naturvårdsverket.
Vi anser att regeringen utan dröjsmål måste agera för att
minska antalet mellanskarvar i Kalmar län till den nivå som
var utgångspunkt för inplanteringen på 1940-talet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av antalet
mellanskarvar i Kalmar län.
Stockholm den 13 januari 1994
Bertil Danielsson (m)
Leif Carlson (m)