Svenska sågverksindustrin domineras av mindre och medelstora företag ofta belägna i landets skogsbygder där de utgör den dominerande arbetsgivaren på orten. Det finns ca 350 sågverksföretag som driver sågverksrörelse i industriell skala. De flesta av dessa exporterar en stor del av sin produktion och bidrar till ett positivt handelsbalansnetto på ca 12 miljarder kronor under 1993. Priserna på exportmarknaden är helt beroende av vad kunderna ute i världen är villiga att betala och några möjligheter att kompensera kostnadsökningar här i Sverige med högre produktpriser finns ej.
Sågverkens energiförbrukning är relativt hög i förhållande till det förädlingsvärde som åstadkommes. Det beror på det energibehov som finns för torkning av trävaror i för ändamålet avsedda virkestorkar. Energiförsörjningen baseras till övervägande del på förbränning av bark och spån i egna pannor, med stöd från el och olja vid haveri etc. Dessa biobränsleeldade pannor har högt årligt utnyttjande, 7000--8000 timmar är vanligt, beroende på att torkningen är en kontinuerlig process som körs året runt. Bränsletillförseln till pannorna sker utan mätning av tillförd energi och någon mätning av använd energi förekommer normalt inte.
Insatserna som görs för att minska NOx-utsläppen måste stå i rimlig proportion till den effekt som kan förväntas och sättas in på områden som har avgörande betydelse. Beträffande NOx-utsläppen så är vägtrafiken den enskilt i särklass största emittenten. Installationskostnader för att bestämma utsläppsmängder är stora, inte minst för de små och medelstora företag som sågverksindustrin representerar.
Det är tveksamt om effekten av avgiftssystemet står i rimlig proportion till kostnaderna för att installera och administrera systemet. Den minskning av utsläppen som kan uppnås genom andra åtgärder, t ex kontinuerlig tillsyn inom ramen för miljöskyddslagen, är nog så viktig. Därför bör biobränslen kunna undantas.
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för biobränslen.
Stockholm den 10 maj 1994 Karin Starrin (c) Kjell Ericsson (c)