med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald
Bakgrund
Biologisk mångfald är ett generellt begrepp för den
enorma och till stor del okända variationen som finns i
levande organismer. Denna variation kommer bl.a. till
uttryck i form av olika arter, variation inom arten och
variation på molekylär nivå.
Vår planets biologiska mångfald hotas. Problemet är
synnerligen allvarligt ur flera aspekter. Dels pågår en
omfattande accelererande utarmning av den biologiska
mångfalden, dels kan en stor del av skadorna inte
återställas. Har en gång en art eller genetisk variation
försvunnit kan den icke återskapas.
Därför måste kraftfulla åtgärder sättas in för att så
snabbt som möjligt minimera skadorna. Ju längre man
väntar desto dyrare blir lösningarna.
Situationen i Sverige skiljer sig inte nämnvärt när det
gäller omfattningen av problemen. Ca 5 % av våra vilda
arter hotas av utrotning och ytterligare arter kräver stor
hänsyn om de på sikt ska kunna fortsätta existera. Även
variationen och den genetiska mångfalden i och bland våra
kulturväxter och djur hotas i takt med att jordbruket
förändras.
Sverige har i kraft av sin relativt långt gångna utveckling
möjlighet och ansvar för att driva på arbetet med att
säkerställa den biologiska mångfalden. Detta arbete ska
bygga på besluten som fattades på Rio-konferensen.
Den biologiska mångfaldens betydelse
Det finns en rad skäl till att skydda och bevara biologisk
mångfald. I korthet kan följande skäl uppmärksammas:
1. Behovet av att bevara genetisk diversitet.
Genom att bevara arter skyddar vi utgångsmaterialet för
framtida växtoch djurförädling. Har gener och arter en gång
gått förlorade, kan de inte återskapas.
2. Det vetenskapliga. Vi vet väldigt lite om vissa
delar av naturen. Därför bör dessa skyddas för att
möjliggöra framtida vetenskapliga studier. Hit kan man
också räkna det pedagogiska argumentet, att opåverkade
delar av naturen tjänar som naturliga exempel.
3. Ekologisk stabilitet. Som beskrevs ovan finns
det olika definitioner av ekologisk stabilitet. Att ekologisk
stabilitet skall bevaras kan motiveras med att minska risken
för katastrofala skeenden.
4. Det etiska. Det hävdas att vilda arter har rätt
att sammanleva med oss på jorden, och att vi inte har rätt
att utrota dem; naturen är inte bara till för människan.
5. Det estetiska. Växter och djur är -- liksom det
landskap de lever i -- vackra och berikar oss.
6. Rekreation. Många arter är viktiga för olika
former av rekreationsverksamhet, t.ex. fiske. En art som
inte själv betraktas som viktig för rekreationsverksamhet
kan indirekt vara viktig för rekreation, t.ex. mygg som
fiskföda.
7. Det finns en rad rent ekonomiska skäl att söka
bevara biologisk diversitet. Det är i dag vanligt att man
pekar på hur många av våra livsmedel och mediciner som
har sitt ursprung i den tropiska regnskogen; en poäng är att
det är mycket troligt att man kommer att finna ytterligare
ekonomiskt värdefulla arter och ämnen allteftersom
kunskapen om de biologiska systemen ökar. Dronten t.ex.,
delikat hönsfågel utrotad på 1700-talet, skulle idag haft ett
högt värde.
8. Hänsyn till våra efterlevande. En etisk princip
är att framtida generationer skall ha samma förutsättningar
och möjligheter vad gäller naturresurser som de nutida.
9. Oavsiktliga effekter. Eftersom man inte kan
förutse effekterna av att arter försvinner, bör man för
säkerhets skull se till att de bevaras (försiktighetsprincip).
Regeringens proposition ett steg i rätt riktning men
tandlös
Regeringen ska ha en eloge för att den presenterar en
proposition om biologisk mångfald. Problemet är att den är
mycket tunn -- som en rad andra propositioner som
regeringen lagt inom miljöpolitik. Denna proposition
kommer såsom skogspropositionen och
klimatpropositionen att ha en knappt mätbar effekt på
verkligheten. Till stor del är det en arbetsbeskrivning på vad
man arbetar med på vissa departement och myndigheter.
Det finns egentligen inte mycket i propositionen för
riksdagen att ta ställning till. Det finns också förslag och
bedömningar som till stor del slår in öppna dörrar. En seriös
remissomgång saknas även.
''En fortlöpande dialog mellan miljö- och
sektorsmyndigheter och företrädare för näringar är av
central betydelse för naturvårdsarbetet'', sägs det i
propositionen -- vem kan säga emot?
''Att inrätta skyddade områden är viktigt även i
fortsättningen.'' Tror regeringen att riksdagen skulle ha
någon annan uppfattning?
De strategier och övergripande mål regeringen
presenterar har riksdagen redan till stor del fattat beslut
om, utifrån t.ex. 1991 års miljöproposition. Nu gäller det att
gå vidare.
Ekonomiska medel saknas
Samma kritik som riktades mot Rio-konferensen kan
riktas mot regeringens miljöpropositioner. Bra
problembeskrivningar men inga resurser till att lösa
problemen. Symptomatiskt är att det inte finns en enda
krona med i propositionens förslag.
Utgår man från propositionen kan man då lätt tro att
bevarandet av den biologiska mångfalden inte kräver någon
omfördelning av våra ekonomiska resurser. Detta är fel.
Det aviseras pengar i kommande budget och regeringen
menar att arbetsmarknadsmedel kan användas. Nivåer och
hur detta ska gå till framgår dock inte.
Vänsterpartiets förslag inom jordbruk, skogsbruk och
marina miljöer
Hoten mot den biologiska mångfalden i Sverige är av två
karaktärer. Dels är det de areella näringarnas verksamhet
(skogs- och jordbruk) som med sina storskaliga och
moderna metoder utraderar arter och deras livsmiljöer.
Dels är det miljögifter -- t.ex. försurande nedfall -- som
slår ut hela regioners naturliga miljöer. Vi behandlar i
denna motion i huvudsak åtgärder som direkt berör de
areella näringarna och den marina miljön. Miljögifter och
andra indirekta effekter tar vi upp i andra motioner.
Jordbruk
Vänsterpartiet föreslår en informationskampanj för
både producenter och konsumenter om biologisk mångfald
och vilka förändringar som krävs i jordbruket för att skapa
ett jordbruk som inte hotar den miljön.
Avgörande är då att man klargör att ett sådant mer
miljövänligt jordbruk ger lite dyrare livsmedel och att det i
huvudsak blir konsumenterna som måste betala detta.
Det positiva är att färska undersökningar -- från bl.a.
Konsumentberedningen -- visar att konsumenterna är
beredda att betala lite mer för produkter från ett jordbruk
som inte är en belastning på miljön och ett hot mot den
biologiska mångfalden. Den enda möjliga framtiden för
svenskt jordbruk är, av både ekonomiska och ekologiska
skäl, ett miljöanpassat produktionssätt.
I Sverige har vi en växande marknad för produkter från
ekologiskt jordbruk. Det är då märkligt att regeringen inte
föreslår några konkreta åtgärder för att ytterligare stödja
och påskynda denna utveckling.
Även ur arbetsmarknadssynpunkt är detta
synnerligen angeläget eftersom ekologisk odling genererar
fler arbetstillfällen. Vänsterpartiet begär förslag om hur
ekologisk odling ska stödjas på ett effektivare sätt.
Stödet till ekologisk odling kan utformas på olika sätt;
det kan vara möjligheter till lån med gynnsamma villkor, det
kan vara en ökad skattedifferentiering mellan
konventionella jordbruksprodukter och ekologiskt odlade,
det kan vara utbildningsstöd till producenter. En ökad
intäkt på jordbruksprodukter ska gå tillbaka till näringen
(sektorsansvar). Intäkterna ska gynna utvecklingen av det
ekologiska jordbruket.
Utvärdering av den förda jordbruks- och
livsmedelspolitiken visar att syftet med den
livsmedelspolitiska reformen misslyckats. Ett syfte med
denna reform var att öka eller bevara biologisk mångfald,
bevara kulturlandskap, återställa våtmarker och
ädellövskog, etc.
Regeringen bör återkomma med förslag till hur dessa
mål ska uppfyllas. Att bara konstatera att fortsatta insatser
är nödvändiga duger inte som regeringsförslag.
Regeringen har tidigare istället motverkat omställningen
av jordbruket i ekologisk riktning genom att mildra
beskattningen av bl.a. konstgödning. Regeringen bör få i
uppdrag att återkomma med förslag till hur konstgödning
och bekämpningsmedel ska skattebelastas korrekt ur
miljösynpunkt.
Skogsbruk
Njakafjälls-debatten visar mycket tydligt på att
regeringens ambitioner på pappret och i verkligheten skiljer
sig åt. Här hotas ett unikt urskogsområde av utplåning
därför att medel saknas till att skapa ett skyddat område.
Hade regeringen agerat förnuftigt hade det funnits
möjligheter att skapa medel till att bevara den biologiska
mångfalden i skogsmiljöer.
Vänsterpartiet föreslog våren 1993 en
naturvårdsavgift på skogsprodukter. Vi upprepar här
kravet. Avgiften kan sättas lågt. Intäkterna ska gå till en
fond som ska finansiera reservatbildning och mer ekologiskt
skogsbruk.
Även detta innebär lite dyrare produkter för
konsumenterna, men människor är nu beredda att betala
några ören mer för en tidning eller bräda om man vet att
pengarna går till att bevara den sista rest av biologisk
mångfald som vi ännu inte utraderat i våra skogar. Även
miljövårdsberedningen föreslår det i rapport 1992:3. De
föreslår att kostnaden för bildningen av nya
skogsvårdsområden ska bekostas till 60 % av denna
miljöavgift och till 40 % av allmänna skattemedel.
Vänsterpartiet anser att denna fördelning är någorlunda
rimlig. Det är märkligt att regeringen inte tar till sig sina
egna departements förslag.
Biologisk mångfald i sjöar och hav
Våra sjöar och hav hotas av förgiftning och övergödning.
Man beräknar att räddningen av t.ex. Östersjön kommer att
kosta minst 130 miljarder; regeringen satsar hittills ca 140
miljoner, dvs. en promille. Det betyder att med
regeringens tempo kommer vi att ha räddat Östersjön om 1
000 år.
Det säger sig självt att detta är orimligt. Regeringen bör
få i uppdrag att presentera en rimlig plan för återställandet
av Östersjön tillsammans med övriga berörda länder.
Viktigast är naturligtvis att presentera finansieringsförslag.
Ytterligare beskrivningar av situationen är inte just nu det
mest aktuella.
Förslaget om t.ex. en miljöavgift på fossila bränslen
som förbrukas i Östersjöländerna är ett konstruktivt förslag
som bör prövas närmare. Avgifterna ska bygga upp en fond
vars tillgångar ska finansiera Östersjöns restaurering.
Även det praktiska utnyttjandet av sjöarna och haven --
fiske, transporter etc -- måste regleras hårdare om vi inte
ska slå ut den vattenlevande biologiska mångfalden.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag
kring detta.
Naturligtvis kan inte heller nya verksamheter som hotar
haven och dess biologiska mångfald accepteras, såsom
Öresundsbron.
Övrigt
Tredje världen och biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden är mest hotad och sårbar i
många fattiga länder. Sverige bör som övergripande mål ha
att den biologiska mångfalden ska bevaras vid olika
internationella åtaganden och projekt. Detta mål ska gälla
bistånd, handel, internationella förhandlingar, etc. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Våtmarker
Det är bra att det införs dikningsförbud
(markavvattning) i södra delen av landet. Problemet är att
där är redan nästan allt utdikat som är möjligt att dika ut.
Det måste till mer offensiva förslag som verkligen har effekt
i praktiken. Annars klarar vi inte de arter och livsmiljöer
som är knutna till våtmarker.
Vänsterpartiet föreslår att ett dikningsförbud införs i
hela landet bl.a. i avvaktan på att våtmarksinventeringen i
Norrland ska bli klar.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur
våtmarker ska kunna återskapas i södra Sverige -- ett
offensivt och framåtsyftande förslag.
Vägkanter och kraftledningsgator
Regeringen och dess medarbetare visar prov på
nytänkande och fantasi när de tar upp vägkanternas
betydelse för den biologiska mångfalden. Rätt hanterade
utgör vägkanter refuger för många arter. Man har dock
glömt kraftledningsgator -- kanske för att man inte färdas
längs dem.
Även kraftledningsgator kan användas till att bevara
biologisk mångfald. Regeringen bör få i uppdrag att utreda
detta.
Naturresurslagen bör gälla skogs- och jordbruk
Naturresurslagen (NRL) gäller ej de areella näringarna.
För att stärka skyddet och möjligheterna att bevara
värdefulla naturmiljöer bör NRL ändras så att den även
omfattar de areella näringarna.
Forskning om biologisk mångfald
Det är bra att det inrättas ett nationellt centrum för
biologisk mångfald. Det hade varit riktigt bra och seriöst
om man även anslagit ekonomiska medel till det. Risken nu
är att det i praktiken endast blir ett namnbyte på redan
existerande verksamhet. Regeringen säger själv i
propositionen att mycket kunskap saknas.
Regeringen bör återkomma med ett förslag där
forskningen får ekonomiska möjligheter att nå en
nödvändig kvalitet och kvantitet. Detta ska ske i
internationellt samarbete eftersom den biologiska
mångfalden inte känner av de gränser människan för
stunden skapat. Denna forskning ska finansieras av de
medel som miljöavgifterna inom främst skogs- och jordbruk
genererar.
Grönområden nära tätorter
Vänsterpartiet krävde i riksdagsmotion 1993/94:Jo71 att
regeringen skulle återkomma med förslag om hur
naturområden nära tätorter ska ges ökat skydd. Det är
tillfredsställande att regeringen nu tagit detta till sig och
utreder detta. Vi väntar oss förslag som har effekt i
praktiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en informationskampanj för
livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer
ekologiskt inriktat jordbruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
ekologisk odling effektivare skall stödjas,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen skall
uppfyllas,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
konstgödning och bekämpningsmedel skall skattebelastas
korrekt ur miljösynpunkt,
5. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på
skogsprodukter,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
finansieringsplan för Östersjöns restaurering,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
mänskliga aktiviteter inte skall minska den biologiska
mångfalden i våra vattendrag och hav,
8. att riksdagen beslutar att bevarandet av den biologiska
mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags
åtaganden och projekt som berör tredje världens länder,
9. att riksdagen beslutar om ett generellt
markavvattningsförbud tills vidare i hela landet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
våtmarker -- särskilt i södra Sverige -- skall kunna
återskapas,
11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
hur kraftledningsgator skall kunna användas till att bevara
biologisk mångfald,
12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
naturresurslagen (NRL) att den även skall omfatta de
areella näringarna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att forskningen kring biologisk mångfald skall få möjlighet
att driva sin verksamhet på en acceptabel nivå ur kvantitativ
och kvalitativ synvinkel.
Stockholm den 28 oktober 1993
Jan Jennehag (v)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Hurtig (v)
Karl-Erik Persson (v)