Miljöpolitikens viktigaste uppgifter är att skapa en
långsiktigt hållbar utveckling och ge människorna en god
hälsa och ett tryggt liv. Vi vill forma en utveckling som inte
tär på jordens begränsade resurser och som inte sätter oss i
skuld till kommande generationer eller till människor i
andra länder. Många strävar mot en sådan utveckling och
arbetar precis som Sverige för att uppfylla de mål som finns
i Agenda 21 -- det dokument för en hållbar utveckling som
togs fram under FN:s miljökonferens i Brasilien 1992.
Vägarna att nå målet skiljer sig mellan de politiska blocken.
Hittills har den socialdemokratiska miljöpolitiken visat sig
mest kraftfull. Det märks inte minst i den borgerliga
regeringens hantering av miljöfrågorna.
Trots att regeringen ständigt återkommer till
ekonomiska styrmedel sker inget konkret på området.
Enda initiativet i årets budgetproposition är ett
utredningsuppdrag om skatteväxling. En enda ny
miljöavgift har regeringen mäktat med under sitt
regeringsinnehav. Det är en kadmiumavgift på
handelsgödsel som endast ''ger obetydliga intäkter'' enligt
finansplanen. Gröna jobb och gröna investeringar lyser
med sin frånvaro. På miljöområdet klarar inte den
borgerliga regeringen av att omsätta tankarna i
genomförbara förslag. Den borgerliga regeringens politik
strävar mot avreglering och privatisering samt mot lägre
skatter och ökat spelrum för marknadskrafterna.
Socialdemokratisk miljöpolitik
Socialdemokraterna vill styra marknaden med frivilliga
överenskommelser och lagar, men också med ekonomiska
styrmedel i form av både subventioner och skatter/avgifter.
Tydligast märks skillnaden mellan borgerlig och
socialdemokratisk miljöpolitik när det gäller jord- och
skogsbruket där borgarnas markägarintressen dominerar
över miljöhänsynen. Trots att regeringen nu verkar
acceptera sektorsansvaret för miljön gentemot industrin har
det inte gått att få genomslag för detta inom de areella
näringarna.
Den allt kärvare samhällsekonomin gör det också
nödvändigt att kräva utökat sektorsansvar för miljön. Den
tid då samhället hade råd att subventionera miljöåtgärder är
förbi. Det gäller även jord- och skogsbruket. Men ett ökat
ansvarstagande för miljön kräver kraftfulla politiska beslut.
Klarar vi inte det kommer miljöskulden att öka och vi
lämnar allvarliga miljöproblem till kommande
generationer. Miljöproblem som då kommer att kosta
betydligt mer att lösa än om vi nu klarar av att förebygga
dem.
När socialdemokraterna satt vid makten fördes en
mycket aktiv miljöpolitik. På flera områden ställde vi krav
som företagen först deklarerade att de inte klarade. Men
när besluten väl var fattade uppfylldes miljökraven snabbt.
Svensk industri blev världsledande, bl.a. vad gäller
klorsnåla blekningsmetoder och freonfria
tillverkningsprocesser och produkter. En bra miljöpolitik
stimulerar företagens utveckling. Konkurrenskraften
kommer i ett längre perspektiv att öka i takt med
efterfrågan på miljövänliga produkter och
produktionsprocesser.
Den nuvarande borgerliga regeringen har inte klarat att
föra en offensiv miljöpolitik. Svensk teknik och teknisk
utveckling har hamnat på efterkälken på miljöområdet. I
stället för att avvakta under lågkonjunkturen borde
regeringen använt den som språngbräda för att stimulera
utveckling av företagens miljökunskaper och miljöteknik.
För att nå framgång krävs höga politiska miljökrav, satsning
på forskning och utbildning samt viss ekonomisk stimulans.
Miljöpolitiken i EU, i Östeuropa, kretsloppet och den
biologiska mångfalden är områden socialdemokraterna
prioriterar. Även ''gröna jobb'' har blivit ett viktigt inslag i
vår miljöpolitik.
Miljöhänsyn i alla sektorer
Den socialdemokratiska miljöpolitiken syftar till
miljöhänsyn i alla samhällets sektorer. Därför påbörjade vi
en förändring av skattesystemet, samt utformade
omställningsplaner för energi-, trafik- och
avfallspolitiken.Socialdemokraterna påbörjade en grön
skatteväxling under 1980-talet, vilken skärptes i och med
1990/91 års skattepolitiska beslut. Energiskatterna ökade,
flera miljöavgifter/skatter infördes och skatten på
inkomster sänktes. Den borgerliga regeringen har inte
lyckats fullfölja denna politik, trots långtgående utfästelser
om motsatsen. Tvärtom har energiskatten tagits bort och
koldioxidskatten kraftigt sänkts för all industri. Avgifterna
på handelsgödsel och bekämpningsmedel har avskaffats. En
enda miljöavgift har regeringen lyckats införa under sina år
vid makten -- en tämligen verkningslös avgift på kadmium i
handelsgödsel!Den borgerliga regeringen har fört en
svag energipolitik. Inga initiativ har tagits för att fullfölja
trepartiuppgörelsen. Regeringen har inte klarat att
stimulera effektivare energianvändning eller i större
utsträckning öka introduktionen av förnyelsebara
energikällor. Snarare har motsatsen uppnåtts genom
avreglering och försök att privatisera energimarknaden.
Regeringen har på socialdemokratiskt initiativ utrett
möjligheterna att begränsa kolväteutsläppen från enskild
vedeldning samt möjligheten att genom handel med
utsläppsrätter mellan energiföretag i Sverige och de baltiska
staterna minska regionens koldioxidutsläpp.Regeringen
har höjt bensinpriset. Samtidigt har km-skatten för tunga
fordon avskaffats och ersatts av en differentierad
dieselskatt, där dock skatten för den renaste dieseln
(miljöklass 1) är så låg att den ligger under EG:s miniminivå
för bränsleskatt. Det gynnar biltransporter på bekostnad av
andra mer miljövänliga trafikslag. Inte heller har
regeringen lyckats förändra förmånsbeskattningen av
tjänstebilar.Regeringen har utvecklat våra tankar på
omställningsplaner i kretsloppspropositionen. Det innebär
en stimulans, bl.a. till källsortering och minskade
avfallsmängder. Socialdemokraterna avser dock att bättre
definiera vem som har det ekonomiska ansvaret för
produktens slutliga omhändertagande samt föreslå någon
form av straffansvar. Vi kommer att prioritera
elektronikområdet. Vi kommer att försöka sluta
kretsloppet mellan stad och landsbygd. På alla områden
skall kretsloppstanken in.
''Gröna'' jobb
Det är både konstruktivt och samhällsekonomiskt riktigt
att satsa på miljökrav som ger arbetstillfällen under
lågkonjunkturen. Det socialdemokratiska kravet på
ackumulatorer för att minska kolväteutsläppen vid enskild
vedeldning är ett exempel som skulle ge omkring 10 000
årsarbetstillfällen.
Vårt krav på metangasutvinning ur avfallsdeponier ger
en del anläggningsarbeten i initialskedet. Därtill kommer
att avfallsbolagen kan utnyttja biogasen som bränsle för
sopbilarna.
Producentansvaret för förpackningar är ett
regeringsinitiativ som ger fler jobb. Ännu fler
arbetstillfällen skulle skapas om regeringen skyndar på
införandet av producentansvar på datorer och TV-
apparater. Det socialdemokratiska kravet att införa en
avgift på osorterat industri- och byggavfall skulle också
skapa en rad arbetstillfällen i industrin samtidigt som det
stimulerar ''returföretagens'' inträde på marknaden.
Att påbörja avvecklingen av kärnkraften ökar också
behovet av arbetskraft. Ny kraftproduktion ger
industrijobb samt anläggningsjobb och ifall bioenergi
används även arbete inom skogs- eller jordbruksnäringen.
Eleffektivisering ger viss stimulans till industrin, men främst
handlar det om arbetstillfällen för elektriker och
byggarbetare. Miljö- och energikrav stärker svensk
konkurrenskraft på den internationella marknaden i takt
med andra länders ökade miljökrav. Även en framtida
omprövning av avloppshanteringen kan ge fler
arbetstillfällen.
Miljö- och sysselsättningsskapande åtgärder
Regeringen har inte satsat tillräckligt med
arbetsmarknadspolitiska medel på ''gröna jobb''.
Inventeringsarbete, skötsel av naturreservat, restaurering
av kulturmiljöer o.d. är gamla beprövade AMS-jobb.
Regeringen borde ha stimulerat till tidigareläggning av vissa
angelägna arbeten. Det gäller bl.a. reinvesteringar i
kommunernas läckande vatten- och avloppsledningar samt
sanering av inomhusmiljön i kommunernas
fastighetsbestånd. En kraftfull miljösatsning i Östeuropa
kan också ge arbetstillfällen i Sverige. För att öka andelen
''gröna'' jobb föreslår socialdemokraterna att riksdagen
anvisar sammanlagt 660 miljoner kronor till
Naturvårdsverket som bidrag till sysselsättningskrävande
miljöinvesteringar. Totalt innebär det investeringar på ca
2,6 miljarder kronor i kommunerna och tusentals
arbetstillfällen.
Sanering av förorenad mark är ett sådant område som
ger sysselsättning. Bara i Sala går saneringen på flera
hundra miljoner kronor och kan sysselsätta minst några
hundra personer. I Sala är marken kontaminerad av bly från
gammal gruvdrift och slagghögar. Avsikten är att schakta
bort det översta markskiktet med början på lekplatser, skol-
och dagisgårdar. Men i andra fall krävs betydligt mer
avancerade metoder för att komma till rätta med
problemen. För sanering av mark har socialdemokraterna
anslagit 100 miljoner kronor mer än regeringen för nästa
budgetår.
Bullersanering är ytterligare ett område som är lämpligt
i lågkonjunktur. Bullerutredningen räknar med att det
under en tioårsperiod går att åtgärda de allvarligaste
problemen i befintlig bebyggelse till en kostnad av 800
miljoner kronor per år. Bullervallar, treglasfönster och
isolering av fasader är de vanligaste åtgärderna och ger
anläggnings- och byggjobb. Vi föreslår att riksdagen anvisar
100 miljoner kronor för bidrag till bullersanering.
Vi ger också via Naturvårdsverket bidrag till
förbättringar av enskilda avloppsanläggningar på 110
mijoner kronor, reinvesteringar i kommunernas VA-nät
med 200 miljoner kronor samt 100 miljoner kronor för att
stimulera kvävereningen i de kustnära reningsverken.
Under den förra lågkonjunkturen utfördes viktigt natur-
och kulturvårdande arbete. För vård och skötsel av
naturreservat, upprustning av leder m.m. föreslår vi 35
miljoner kronor utöver regeringens förslag. Därtill finns en
rad mindre projekt ute i landet med byggjobb,
inventeringsjobb m.m. som också är angelägna. Här
föreslår vi att ekonomiskt bidrag ges till två sådana projekt.
Det första gäller en besöksanläggning vid den fina
fågelsjön Tåkern. Byggnaden är beräknad till ca 10 miljoner
kronor exkl. projektering. Vi föreslår att riksdagen ger
Naturvårdsverket ett tilläggsanslag på 8 miljoner kronor för
byggande av en besöksanläggning vid Tåkern.
Det andra gäller Ystads kommun, som under flera år
drivit ett försöksprojekt med byggande av pirar för att
minska stranderosion i området. Projektet bekostas i
huvudsak av kommunerna och villaägarna.
Naturvårdsverket har anslagit forskningsmedel för att noga
följa hur naturen påverkas av byggnationerna. Totalt kostar
detta projekt 18 miljoner kronor. Vi föreslår att riksdagen
anvisar 7 miljoner kronor för att bidra till försöken att
stoppa stranderosionen.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att samordna och
prioritera kommunernas miljöinvesteringar.
Utbildning och information
Miljökunskaperna hos folk i allmänhet måste
grundläggas tidigt på daghem och i skolan.
Miljöfortbildning av personal på daghem och skolor är
därför alltid aktuellt. Socialdemokraterna anser att det är
nödvändigt att integrera miljön i all utbildning -- från
grundskolan till universitetet samt företagsinterna kurser.
Men under lågkonjunktur och sviktande arbetsmarknad
kan man satsa mer. Här ger vi några förslag:
Gymnasieskolan och Komvux skulle kunna erbjuda varvad
teori och praktik där inriktningen är yttre miljö och
arbetsmiljö. Eleverna kan därigenom lära sig att ställa
miljökrav som konsumenter och som beställare av varor.
Varvad miljöutbildning för tekniker och ekonomer som
redan har anställning. Miljörevision och
miljöteknikutveckling inom den egna branschen skall stå på
schemat. Tillämpning och utredning sker på det egna
företaget.Kommunerna kan arrangera miljöutbildning
för fastighetsskötare och städare. Kunskaper om skötsel av
ventilationssystem och städkemikaliernas miljöpåverkan är
viktiga kunskaper som på sikt leder till både bättre yttre och
inre miljö.Gröna ungdomsbrigader kan bildas med
arbetslösa ungdomar för att bygga upp miljöaktiviteter i
daghem och skolor. Ungdomarna bör först få en egen
miljöutbildning med praktiska och pedagogiska kunskaper.
Både kommunerna, staten och företagen måste ta
förnyat grepp på miljöfortbildning inom olika branscher.
Samtidigt får inte miljöutbildning inom ramen för den
vanliga undervisningen glömmas bort.
Sveriges roll i det internationella miljöarbetet
Sverige tillhör den rika världen -- den femtedel av
mänskligheten som utnyttjar fyra femtedelar av jordens
resurser! Vårt lands bidrag till de globala och regionala
miljöhoten är större än vad som långsiktigt kan accepteras.
Vi har ett stort ansvar att gå före på miljöområdet -- att
ställa om vårt livsmönster och vår produktion till en
långsiktigt hållbar utveckling som tär mindre på jordens
samlade resurser. Vi har också ett stort ansvar att driva på
den internationella miljöutvecklingen.
Ett särskilt ansvar har Sverige gentemot
utvecklingsländerna och deras behov av hjälp till en snabb
teknisk och ekonomisk utveckling utan att föra våld mot
naturen. Den globala miljöfaciliteten, GEF, skall öka
motivationen för utvecklingsländerna att delta i arbetet
med globala miljöproblem. Fonden gör det möjligt för
dessa länder att köpa mer miljövänlig men dyrare teknik.
Fondens användningsområde har fastställts till de mer i-
landsorienterade miljöproblemen -- klimatet, biologiska
mångfalden, internationella vatten och uttunningen av
stratosfärens ozonskikt. U-länderna är angelägna om att
fondens användningsområde utvidgas även till de
fattigdomsrelaterade problemen, t.ex. ökenutbredning,
vattenbrist, avskogning och nedsmutsning av de stora
gemensamma floderna.
I vår biståndsmotion redogör vi närmare för vår syn på
biståndet samt fattigdomens betydelse för
miljöförstöringen. Där berör vi också frågan om
skuldnedskrivningar och deras betydelse för en bättre
miljö. Det internationella miljöarbetet behandlas även i vår
UNCED-motion.
På det internationella området brister den borgerliga
regeringens miljöpolitik. Den svenska regeringen måste
sätta upp tydligare miljömål för det internationella arbetet.
Särskilt bör trafik- och energifrågorna uppmärksammas
mer. Det är också viktigt att kunskaperna om miljöpolitiska
styrmedel ökar. Det är nödvändigt att följa och aktivt
försöka påverka miljöutvecklingen i olika internationella
fora. Som ett led i denna strävan anser vi att de tekniska
attachéerna och jordbruksråden skall ges ett tydligt
miljöuppdrag att bevaka forskning och teknisk utveckling
samt ländernas miljöpolitik. Detta bör årligen redvisas för
riksdagen. Det gäller inte minst att föra upp miljön på
dagordningen i EES/EU-arbetet samt arbeta aktivt med
miljöfrågorna inom GATT-avtalet.
GATT-avtalet
Den internationella handeln med varor och tjänster ökar
och många länder strävar efter en friare världshandel.
GATT-avtalet är det största frihandelsavtalet och har stor
betydelse för ländernas ekonomiska utveckling och välfärd.
Frihandeln rymmer en rad miljöproblem, men trots detta
finns inga direkta bestämmelser om miljön i GATT-avtalet.
Dock finns vissa undantag som ger länderna rätt att bl.a.
genomföra åtgärder för att skydda människors, djurs eller
växters liv eller hälsa samt för att bevara icke-förnybara
naturtillgångar inom landet. Därmed finns ett visst
utrymme för nationella stränga miljöbestämmelser. I den
nya GATT-rundan har man diskuterat att upprätta en
miljökommitté för att miljön bättre skall kunna beaktas.
Det är viktigt att arbeta för ett genomslag för
försiktighetsprincipen, principen om förorenarens
betalningsansvar samt substitutionsprincipen inom GATT-
avtalets ram. Det är också angeläget att de paneler som
behandlar tvister mellan länderna har miljökunskaper och
arbetar öppet så att internationella miljöorganisationer etc
ges möjlighet att presentera sina åsikter.
GATT-avtalet ger länderna rätt att ta ut skatter och
avgifter. Dock bör dessa bestämmelser preciseras bättre så
att miljösyften i olika länder kan uppnås utan att
skatterna/avgifterna betraktas som tekniska handelshinder.
Från miljösynpunkt är det även angeläget att inom GATT
komma överens om minimiskatter/avgifter på exempelvis
fossila bränslen och koldioxidutsläpp.
Samtidigt som tullar och tekniska handelshinder
avvecklas är det nödvändigt att krav på mer långtgående
miljöåtgärder förs fram. Det gäller inte minst för att
förebygga handel med hotade arter, illegal handel med
miljöfarligt avfall etc. I vissa fall har konflikter uppstått
mellan nationell lagstiftning som införts för att uppfylla
internationella konventioner och det globala
frihandelsavtalet GATT. Sådana konflikter måste
undanröjas.
GATT-avtalet är ett av medlen för att uppnå en hållbar
utveckling i världen. Sverige måste vara pådrivande för att
det miljöprogram GATT nyligen beslutat om utformas på
ett sådant sätt att det förpliktigar till effektiva
miljöåtgärder. Det är också angeläget att göra en översyn
av hur miljökrav på produktionsprocesserna påverkar
konkurrensen mellan länderna som omfattas av
frihandelsavtalet. Även risken för ökade miljöutsläpp till
följd av ökade transporter bör beaktas. En långsiktig
strategi för hur GATT skall miljöanpassas fullt ut bör
arbetas fram.
Europa och miljön
Vår vision är att Europa skall bli föregångare vad gäller
omställning av konsumtion, produktion och
energiförsörjning i mer miljövänlig riktning. Men en
europeisk marknad skapar i sig miljöproblem framför allt
genom ökade transporter. Därför måste vi mycket aktivt
driva en gemensam miljöpolitik. För att nå målet ett rent
Europa krävs genomgripande förändringar i samhället. Vi
anser att Sverige bör ta initiativ till en miljökonferens för
hela Nordeuropa, där en vision för ett framtida hållbart
Europa tas fram. Den skall ses som en fortsättning på
Nordsjökonferensen och arbetet i HELCOM.
Vare sig vi blir medlemmar i EU eller ej kommer EU:s
miljöpolitik att påverka de inhemska miljökraven. Sverige
och svensk miljö har mycket att vinna på ett engagemang
för att stärka EU:s miljöpolitik. Det är inte bara vår egen
och Europas miljösituation vi kan påverka genom EU.
Västeuropas länder har tillsammans den tyngden att de kan
utmana de två andra världsekonomierna, USA och Japan.
För socialdemokraterna är det självklart att en inhemsk
miljöpolitik går hand i hand med ett ökat internationellt
engagemang. Det finns flera exempel som visar att även ett
litet land som Sverige kan vara med och påverka ute i
Europa. Våra stränga krav på freonavveckling är ett sådant
exempel. Ett annat utgör de framgångar
Kemikalieinspektionen haft för att förbättra EU:s
kemikalielagstiftning. Men det krävs resurser och stor
målmedvetenhet.
Strategi för Europaarbete
Sverige måste skaffa sig en hållbar strategi för hur den
europeiska miljöpolitiken skall utformas. Att den
nuvarande regeringen saknar en sådan märktes tydligt i
skrivelsen om EG-samarbete (skr. 1992/93:255) som
presenterades för riksdagen våren 1993. Inte heller i
medlemskapsförhandlingarna har regeringen agerat med
tillräcklig styrka.
Tack vare socialdemokratiska påtryckningar drevs
förhandlingarna vidare till det resultat vi nu uppnått.
Den socialdemokratiska miljöpolitiken inriktar sig allt
mer på ett tydligt sektorsansvar. Det borde gälla även det
europeiska miljöarbetet. I första hand bör myndigheter
med miljöansvar lägga fram sektorsvisa strategier för ett
europeiskt miljöarbete. Kemikalieinspektionen är den
myndighet som har kommit längst i sitt agerande gentemot
EU. Delvis beroende på att många europeiska länder har
stort intresse för svensk kemikaliepolitik, eftersom vi på
detta område ligger långt före andra länder.
Kemikalieinspektionen har på ett förtjänstfullt sätt agerat
för att föra ut den svenska kemikaliepolitiken. Detta arbete
måste fortsätta.
I medlemskapsförhandlingarna behövde vi inte sänka
våra strängare regler för kemikalier. För några kemikalier
nådde vi inte ända fram. Vi får dock behålla våra strängare
krav på dessa under en fyraårsperiod. Under tiden skall EU
se över sina bestämmelser. Under denna period är det
värdefullt om Sverige kan arbeta aktivt med
kemikaliefrågor gentemot EU. Vi föreslår därför riksdagen
att anvisa 2 miljoner kronor för detta ändamål till
Kemikalieinspektionen utöver regeringens budgetförslag.
Naturvårdsverket måste också stärka sitt arbete
gentemot övriga Europa. Sverige bör agera för att behålla
och öka vår användning av ekonomiska styrmedel samt att
driva på utvecklingen inom EU vad gäller koldioxidskatter
m.m. Det är också angeläget att driva på utvecklingen för
att miljöanpassa trafik- och energipolitiken. Även andra
sektorsmyndigheter med anknytning till miljömrådet bör
upprätta strategier för ett samordnat miljöengagemang på
europeisk nivå.
Naturvårdsverket bedriver omfattande forskning inom
EU:s olika miljöprogram. I och med EES-avtalets
ikraftträdande kommer Sveriges deltagande i EU:s
miljöforskning att öka. Det har många fördelar, men det är
också viktigt att slå vakt om den genuint svenska
forskningen. I och med EES-avtalet tillkommer
programavgifter för olika forskningsområden. Miljövårds-
och rymdforskning belastas med en programavgift som
regeringen anser skall bekostas inom ramen för
Naturvårdsverkets normala forskningsanslag.
Socialdemokraterna ser hellre att samtliga programanslag
samordnas och budgeteras centralt.
Miljöattachéer/miljöråd
För att svensk miljöpolitik skall nå framgång på den
europeiska arenan krävs betydligt mer
informationsverksamhet. Kunskaper om svensk
miljöpolitik behöver nå ut till alla europeiska länder. Det är
viktigt att stärka kontakterna med andra länders
miljöpolitiker och miljömyndigheter.
Socialdemokraterna vill gå två vägar; dels med stärkta
resurser till ökade officiella kontakter med andra
europeiska länder samt till översättningar m.m. och dels
med möjlighet för miljöorganisationer att söka medel till
information om angelägna områden.
Miljöattachéernas tjänster bör vara kvar och utökas med
åtminstone en tjänst till i Bryssel. Även Paris, London och
Madrid bör kunna komma i fråga för var sitt miljöråd.
Deras verksamhet bör samordnas av miljödepartementet
och årligen redovisas för riksdagen. Det är även viktigt att
förbättra informationen från miljöråden gentemot
intressenter i Sverige.
I årets budgetproposition utökas miljö- och
naturresursdepartementets anslag med 5 miljoner kronor,
och vi förutsätter att det i huvudsak används till ökat
internationellt arbete med inriktning på EU.
Miljösatsningar i Central- och Östeuropa
Ett rent Europa inbegriper även de forna
kommunistländerna i central- och östeuropa. Betydande
satsningar krävs för att förbättra miljön i dessa länder. Stora
mängder luftföroreningar släpps ut från industrier och
kraft- och värmeproducenter. Sjöar, floder och mindre
vattendrag är starkt förorenade liksom stora områden intill
industrier. Även Östersjöns miljö påverkas av
verksamheten i Östeuropa. Barents hav och Kolahalvön
utgör ekologiska riskområden som Sverige borde ta större
ansvar för. Det är nödvändigt att påskynda miljöarbetet i
dessa länder. Framför allt måste utsläppen av
näringsämnen, metaller, klororganiska kemikalier och
koldioxid minska.
Den borgerliga regeringen har ingen genomarbetad
strategi för miljöarbetet i Central- och Östeuropa, trots att
Sverige både via EES/EU-arbetet och inom landet har all
anledning att formulera en sådan. I den socialdemokratiska
klimatmotionen (1992/93:Jo86) efterlyste vi en samlad
redovisning av svenskt energi- och miljöbistånd till
Baltikum. Någon sådan redovisning har vi ännu inte fått. Vi
upprepar därför detta krav. Inte heller har regeringen
redovisat den vision om den framtida utvecklingen i
Östersjöregionen som aviserades i klimatmotionen.
I dag fattar minst tre departement beslut om
biståndsmedel till Central- och Östeuropa. Vi anser att
många fördelar kan nås om anslagsposterna samordnas. Vi
redovisar detta förslag närmare i vår biståndsmotion. I den
föreslår vi ytterligare 13 miljoner kronor till ökat
miljöarbete i Östeuropa.
Den förra socialdemokratiska regeringen tog initiativ till
den s.k. Ronneby-konferensen, vars syfte var att återställa
Östersjöns ekologiska balans. Detta har i sin tur gett
positiva effekter på miljösamarbetet i hela Europa.
I ''Environment Action Program'' (EAP) har de mest
angelägna miljöinsatserna i Central- och Östeuropa pekats
ut. Ett miljöprogram har antagits för hela Europa med
tyngdpunkt på de central- och östeuropeiska länderna. En
grupp bestående av representanter från givarländerna och
de internationella utvecklingsbankerna har bildats för att
prioritera miljöprojekten. I första hand måste länderna få
hjälp att reda ut sina ekonomier och sätta kommunala taxor
som styr rätt från miljösynpunkt. Energipriserna måste
exempelvis öka för att stimulera effektivare användning.
Även ägoförhållandena behöver redas ut innan ekonomiskt
bistånd ges. Kunskapsöverföring vad gäller teknik och
användning av ekonomiska styrmedel är nödvändiga
insatser för att få igång ett aktivt miljöarbete i dessa länder.
I första hand är det viktigt att komma till rätta med de
stora hälsoproblemen i industriorter och städer. Sverige har
ett särskilt ansvar för avloppsrening. Framför allt gäller det
att ge länderna kredit för de investeringar som måste göras.
Även här finns behov av kunskapsöverföring och hjälp att
hitta de rätta tekniska lösningarna.
De svenska kommunerna har en viktig uppgift. Vi
föreslår att en utredning tillsätts för att ge förslag till
åtgärder för att stimulera kommunernas samarbete med
länderna på andra sidan Östersjön. I detta uppdrag bör
också ingå förslag till handel med överlåtbara utsläppsrätter
mellan kommuner/företag i Sverige resp. de baltiska
staterna och Polen. Det kan exempelvis gälla koldioxid och
kväveutsläpp till Östersjön.
Sverige bör även ägna intresse åt de stora naturvärdena
i Central- och Östeuropa som i och med privatisering av
mark kan komma att hotas. En strategi för hur de mest
värdefulla områdena skall sparas bör arbetas fram.
Militärens markområden bör ses över, eftersom både
kemikalier och radioaktivt material kan finnas nergrävt.
Vi måste också ge hjälp att komma igång med
avvecklingsplaner för miljöskadliga kemikalier som
exempelvis PCB och CFC. Vi måste också hjälpa till med
teknik för omhändertagande av CFC från kyl- och frysskåp.
Även en strategi för hjälp att minska
bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket bör
utarbetas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utarbeta en
strategi för miljöarbetet i de centrala och östeuropeiska
länderna inklusive vårt agerande gentemot dessa länder
inom ramen för EES/EU-samarbetet.
Grön ekonomi
Grön ekonomi och skatteväxling har blivit modeord.
Socialdemokraterna var först på plan med skatteväxling i
och med 1990/91 års skattereform. Då höjdes energiskatten
samtidigt som skatten på arbete sänktes. Vi införde också
flera miljöskatter. Tack vare dessa initiativ tillhör vi i dag de
ledande länderna i världen vad gäller införande av
ekonomiska styrmedel.
I finansplanens bilaga 11.4 redogör regeringen för
principerna om miljöavgifter, miljöskulden och
skatteväxling. Socialdemokraterna gläds åt erkännandet att
det var vi som öpnnade dörren för dessa idéer: ''stora
genombrottet kom under slutet av 1980- och början av 1990-
talet i samband med att miljöavgiftsutredningen
presenterade sina betänkanden.'' Socialdemokraterna tog
också initiativ till utredningen om en grön BNP.
Det känns angeläget att utveckla redovisningen av
landets miljösituation i samband med budgetpropositionen
och finansplanen. Naturvårdsverket, SCB och
Konjunkturinstitutet arbetar för att ta fram olika
beräkningsgrunder. Socialdemokraterna anser att
Naturvårdsverkets miljöindex bör kunna ligga till grund för
jämförande redovisningar av landets miljötillstånd. Men
det är också viktigt att på ett pedagogiskt sätt visa hur de
olika miljömålen uppfylls.
En metod för hur måluppfyllelsen skall redovisas i
samband med finansplanen bör utarbetas. Det kan komma
att bli ett intressant komplement till redovisningen av den
svenska miljöskulden och till en kommande grön BNP.
Miljöavgifter
I kompletteringspropositionen 1993 aviserades att 8
miljarder kronor skulle dras in till statskassan i form av nya
miljöavgifter. Endast 5 miljarder kronor redovisas nu i form
av höjning av punktskatter. Därmed fattas 3 av de 8
miljarderna. Vi förväntar oss att ett fylligare
miljöekonomiskt förslag presenteras för riksdagen.
Hittills har regeringen inte haft särskilt mycket att
komma med. Endast en ny miljöavgift har föreslagits under
mandatperioden, nämligen kadmiumavgiften. Emellertid
deklareras i finansplanen att denna avgift är mycket
obetydlig och i princip inte drar in några medel till staten.
Socialdemokraterna har under mandatperioden
föreslagit flera miljöavgifter. Det gäller bl.a.
kadmiumavgift på handelsgödsel, som presenterats i vår
motion 1992/93:Jo1. Den skulle inbringa ca 10 miljoner
kronor de första åren. Vi har också lagt fram förslag på en
avgift på osorterat industri- och byggavfall på mellan 300
och 500 kronor per ton och vill ha miljöskatter på fosfor och
kväve i handelsgödsel. Vi har fört fram idéer om handel med
överlåtbara utsläppsrätter mellan energiföretag i Sverige
och de baltiska staterna.
För att öka kunskaperna om ekonomiska styrmedel har
vi tidigare föreslagit ett centrum för miljöekonomi och
styrmedelsforskning (1992/93:Ub128). Den borgerliga
majoriteten sade nej även till detta förslag.
Utveckling av planeringsinstrumenten
Riksdagen beslutade 1987 om en ny plan- och bygglag
och om lagen om hushållning med naturresurser. Detta blev
ett viktigt resultat av 1960- och 1970-talens arbete med den
fysiska riksplaneringen. De flesta kommuner har nu
utarbetat översiktsplaner. Miljön har dock ofta behandlats
bristfälligt. Vi anser nu att regeringen skall redovisa utfallet
av Boverkets utredning för riksdagen samt föreslå vilka
åtgärder som behövs för att stärka miljön i
översiktsplanerna.
Som exempel på angeläget planeringsarbete i
kommunerna kan nämnas lokalisering av bostäder, service
och arbetsplatser. När transporterna byggs ut binds
transportsystemet för lång tid framöver. Kommunerna bör
i ökad utsträckning stimuleras till att planera person- och
godstransporterna i mer miljövänlig riktning. I Göteborg
har man exempelvis lyckats samordna de lokala
transporterna med gott resultat.
Länsstyrelserna har fått i uppgift att göra miljöprogram.
I dessa bör även läggas in krav på landskapsplanering. En
bra landskapsplanering är nödvändig för att behålla viktiga
småbiotoper och spridningskorridorer för växter och djur
samt för att garantera gröna områden nära bostäder.
Miljökonsekvensbeskrivningar har nu införts i
lagstiftningen, bl.a. i vägtrafiklagen och naturresurslagen
och kommer också att få stort utrymme i den kommande
miljöbalken. Socialdemokraterna anser att även allt
planerings- och programarbete skall
miljökonsekvensbeskrivas. Det gäller exempelvis ändring
av skolplaner eller kommunala taxor.
Det sker nu en översyn av miljölagarna, och vi
förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till skärpning av miljökraven i plan- och bygglagen
samt naturresurslagen. Vi finner det särskilt angeläget att
även större trafikleder inklusive fartygsleder prövas enligt
naturresurslagen.
Investeringar i infrastrukturen måste bättre än hittills
miljöanpassas. Utbyggd kollektivtrafik i de tätbefolkade
regionerna, cykelvägar och investeringar för att gynna
miljövänlig godstrafik på tåg och båt kan betraktas som
''gröna'' och angelägna investeringar. Detsamma gäller
elektronisk kommunikation i form av data och teleteknik
samt videokonferenser.
Bevara den biologiska mångfalden
Naturen med sin mångfald av djur och växter är något vi
gärna bevarar för dess egen skull. Men i bevarandearbetet
finns också delar av mer ekonomisk karaktär där den
långsiktiga nyttan av olika arter kommer in. Vetenskapen
behöver referensområden av ursprunglig natur, arter
behövs för framställning av läkemedel och för
växtförädling. Många arter nyttjas direkt av människan som
föda, används som dragdjur etc. Men viktigast av allt är
kanske ändå att mångfalden av arter behövs för att
upprätthålla fungerande ekosystem på jorden.
För att klara att bevara enskilda arter och
inomartsvariationer måste vi också bevara en livsmiljö som
inte raderar ut deras existensmöjligheter. Det är angeläget
att titta mer på markprocessernas betydelse för den
långsiktiga produktionsförmågan i våra ekosystem samt hur
de påverkas av föroreningar och eventuella framtida
klimatförändringar.
Nedfallet av försurade ämnen påverkar både mark och
vatten. På lång sikt påverkas även markens
produktionsförmåga och sammansättning och därigenom
antalet växt- och djurarter. Försurning och övergödning är
de överskuggande svenska miljöproblemen.
Landskapsplanering för att öka naturens mångfald och
säkra spridningskorridorer för växter och djur är också
angeläget om arter och genetisk variation inom arterna skall
kunna behållas i ett långt perspektiv. Detta ansvar bör ligga
hos länsstyrelserna. I landskapsplaneringen bör man ta
hänsyn till arternas behov av olika biotoper inklusive äldre
träd samt behålla naturliga spridningsvägar. Kantzoner
ingår som en del i denna strategi, men det krävs även att
större kärnområden bevaras för fri utveckling av skogen.
Det är angeläget att utveckla strandskyddsbestämmelserna
att också omfatta hänsyn till den biologiska mångfalden.
De areella näringarna
De flesta svenska hotade arter är knutna till jord- och
skogsbruket. En stor del av de hotade kärlväxterna finns i
jordbrukslandskapen, medan hotade lavar och svampar
återfinns i skogen. Många av dessa senare kräver
gammelskog för sin överlevnad. Bevarandet av de areella
näringarna och valet av brukningsmetoder utgör
förutsättningar för många av dessa arters överlevnad. Ett
tydligt och ökat sektorsansvar för dessa näringar behövs för
att garantera stora naturvärden för framtiden.
Sektorsansvaret inom dessa näringar har under den
borgerliga perioden gröpts ur bl.a. genom borttagandet av
skogsvårdsavgiften, prisregleringsavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel samt genom
förslaget att ta bort miljöavgiften på fosfor.
Socialdemokraterna kommer att agera för ett ökat
sektorsansvar för att garantera den biologiska mångfalden
inom de areella näringarna.
Jordbruket
För att fullfölja vår tidigare politik har vi föreslagit
miljöskatter på handelsgödsel samt en kraftfull miljöavgift
på kadmium i fosforgödsel. Vi vill också behålla avgifterna
på bekämpningsmedel i jordbruket. Detta utvecklas mer i
vår jordbrukspolitiska motion.
Avgifterna skall ses som en del i näringens sektorsansvar
för naturvården. Genom att avgifterna återförs till
jordbruket i form av stöd till bevarandet av
jordbrukslandskapets naturoch kulturvärden får de även en
viss regionalpolitisk effekt. Medel förs över från
slättjordbruket i södra och mellersta Sverige till skogs- och
mellanbygderna där de största bevarandevärdena finns.
NOLA-stödet och landskapsvårdsstödet infördes av
socialdemokraterna. Vi har successivt utvidgat dessa
stödformer och ser dem nu som permanenta inslag i
naturvårdspolitiken. Dessa stödformer bör ses över i syfte
att få dem mer effektiva.
För nästa budgetår föreslår socialdemokraterna
riksdagen att öka medlen till landskapsvård och
sammanlagt anslå 300 miljoner kronor till Naturvårdsverket
för landskapsvårdsstöd.
Skogsbruket
Skogsbruket har ansvar för miljön och den biologiska
mångfalden enligt de allmänna hänsynsreglerna i
Skogsvårdslagen. Socialdemokraterna anser dock att även
skogsnäringen skall ta ett ekonomiskt sektorsansvar för
naturvården enligt principen om användarens
betalningsansvar (UPP).
I motionen om biologisk mångfald föreslog vi en
utredning för att utforma en solidarisk och rättvis natur- och
skogsbruksavgift. Det kravet står fast. Vi ser också ett stort
behov av att öka de ekonomiska resurserna för
intrångsersättning och inköp av naturreservat. I förra årets
motion om biologisk mångfald (1993/94:Jo8) utvecklar vi
tankarna om en naturvårdsavgift för skogsnäringen för att
solidariskt finansiera biotopskydd, markreservat,
överhållning av skog etc. Vi föreslog en utredning för att ta
fram förslag till hur en sådan avgift skall tas ut så att
markägare med små arealer inte drabbas onödigt hårt. Det
är nödvändigt att finna former för ett rättvist, uttag av
sådana avgifter.
Förslaget innebär inte att staten fråntar sig ansvaret för
naturvården. Samhället har också stora intressen i skogen i
form av orörd mark för forskning samt för friluftslivet. Vi
föreslår att riksdagen ökar anslaget för inköp av mark till
drygt 212 miljoner kronor. Tidigare i motionen har vi
föreslagit att riksdagen anvisar 35 miljoner kronor till
skötsel av nationalparker och naturreservat utöver
regeringens budgetförslag.
Förvaltning av statens naturmarker
Vi motsätter oss bestämt regeringens
privatiseringsplaner av AB Domän. Även naturvårdsskäl
väger för oss tungt i denna bedömning.
Socialdemokratin ser med oro på hanteringen av de
markområden som i samband med bolagiseringen överföres
till Fastighetsverket. I propositionen om bolagisering av
Domänverket stod tydligt att befintliga och blivande
naturreservat skulle överföras till Naturvårdsfonden.
Hittills är det bara de befintliga naturreservaten som
överförts. De blivande naturreservaten och de marker som
ligger på den oskyddade listan förvaltas för närvarande av
Fastighetsverket. Den framtida förvaltningen av markerna
bör bli föremål för en utredning.
Därtill kommer en rad fallrättigheter som staten köpt in
för att skydda älvar eller älvsträckor. Fallrättigheterna finns
tills vidare hos Fastighetsverket. Det är nödvändigt att
skyddet av naturvårdsmark och fallrättigheter för skyddade
älvsträckor klargörs annars kan stora summor
naturvårdsmedel gå till spillo. Bara Sölvbackaströmmarna
kostade 280 miljoner kronor att köpa in. Det får inte bli så
att dessa älvsträckor går över i privat ägo.
Fiske och turism
Även fiskerinäringen måste ta ett ökat sektorsansvar och
vi ser positivt på möjligheten att införa
miljökonsekvensbeskrivningar även för denna näring.
Risken för överuttag av fisk utgör stora problem. Även
fiskodlingar innebär risker för utslagning av arter och
utarmning av den genetiska variationen. Det är angeläget
att öka miljöhänsynen och krav på rening av fiskodlingar.
Fisk- och skaldjursodlingar kommer i framtiden att bli allt
viktigare för produktion av föda. Särskilt gäller det i
fattigare länder. Det gör det än mer angeläget att lösa
miljöproblemen.
Större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden (M 74)
och de höga halterna miljögifter i Östersjöfisk. Här är
regeringens hållning passiv. Trots hälsoriskerna och den allt
lägre kläckningsfrekvensen av laxrom nonchalerar
regeringen problemet.
Vad gäller M 74 är det angeläget att de kunskaper som
finns om lax och laxproduktion under de senaste
decennierna sammanställs och korreleras till eventuella
miljöstörningar eller klimatvariationer. Samtidigt bör
forskningen ges ökade resurser. Vi kan emellertid inte vänta
på åtgärder tills vi exakt fastställt orsakerna. Då kan det
vara för sent.
En genetisk utarmning hotar den naturproducerande
laxstammen och såväl yrkes- som fritidsfisket kan skadas
allvarligt om den nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida.
En bedömning måste därför snarast göras av vilka politiska
åtgärder som är befogade. Annars kan vi i en snar framtid
tvingas införa stopp för laxfiske i Östersjön.
Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige
arbeta för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning
eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Det är
också angeläget att kartlägga dumpade gifter, gammalt
krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att förorena
havsmiljön. Diskussioner måste påbörjas om vilka åtgärder
som är nödvändiga att vidta och hur de skall bekostas.
Även den ökade turismen kan innebära ett växande hot
mot den biologiska mångfalden både på land och i vatten.
Framför allt är det den kommersiella massturismen i form
av båtsporter, kanoting, fjällvandring etc. som kan slita hårt
på känsliga områden och störa skygga djurarter. Turismen
finns med som en viktig del i EG:s femte
miljöhandlingsprogram. Ett sektorsansvar för miljön, även
för företag i turistbranschen, bör utformas. Ett sådant
uppdrag bör läggas på Naturvårdsverket.
Handel med hotade arter
Handel med hotade arter regleras internationellt bl.a.
via CITES-konventionen. Sverige har hittills inte levt upp
till konventionen. Lagstiftningen på detta område måste
därför skärpas. För närvarande anser bl.a.
Världsnaturfonden och Ornitologiska föreningen att
Sverige är ett transitland för hotade arter. Under senare år
har det gällt export av papegojor till Finland. Det är
oroväckande.
Nu måste regeringen skyndsamt se till att lagstiftningen
skärps. Sverige måste ta sitt internationella ansvar i denna
fråga, särskilt som handel med hotade arter är starkt
kopplad till bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi
måste åtminstone ha ambitionen att nå upp till EG:s
skyddsnivå. Riksdagen bör uppmana regeringen att
återkomma med förslag till heltäckande lag om hotade
arter, där såväl handel som innehav av hotade arter
betraktas som straffbart.
Trafiken och miljön
Den socialdemokratiska regeringen beslutade om
katalysatorer på bilar och införde miljöklassning av
bensindrivna fordon. I förra årets motion krävde vi en
avveckling av den blyade bensinen. Det kravet står
fortfarande fast.
Vi arbetar aktivt för en omställning av trafiksystemet i
mer miljövänlig riktning och har för avsikt att successivt låta
de olika trafikslagen bära sina egna samhällsekonomiska
kostnader. Det är angeläget att utvecklingen mot renare och
mer bränslesnåla bilar drivs på, liksom introduktionen av
alternativa bränslen. Dock måste alltid
miljökonsekvensanalyser göras då alternativen
introduceras på marknaden. Sådana analyser borde göras
när det gäller både rapsolja och etanol.
Enligt Naturvårdsverket är den ökade trafikvolymen
orsak till att kväveoxidmålen inte kommer att uppnås. Det
visar att den borgerliga regeringen inte klarat att införa de
åtgärder som hade behövts.
I årets budgetproposition bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) finns en
programförklaring om framtidens trafiksystem.
Socialdemokraterna ansluter sig till den, men efterlyser mer
konkret handlande för att uppnå de trafikpolitiska
målsättningarna. I programförklaringen saknas märkligt
nog analys av vad EES-avtalet respektive ett eventuellt EU-
medlemskap innebär för trafiksektorn.
De undersökningar som gjorts visar att både EES och ett
EU-medlemskap innebär trafikökningar och därmed ökade
föroreningsutsläpp, om inte kraftfulla motåtgärder sätts in.
Regeringen bör därför utarbeta en strategi för att förebygga
dessa negativa konsekvenser. En sådan strategi bör bl.a.
innehålla förslag till ökat engagemang för att förmå EU att
anta ett direktiv om koldixidskatt. En plan för hur
godstransporterna skall läggas om till förmån för större
andel järnväg och sjöfart behövs också. Därtill krävs att
Sverige driver på utsläppskraven på fordon så att de skärps
både i Sverige och i EU. Sverige bör också vara pådrivande
för att få igång tillverkningen av ''rena'' fordon som
exempelvis elbilar. Intressant vore att pröva Kaliforniens
recept att kräva en viss andel fordon med noll-utsläpp från
varje biltillverkare.
Angelägna miljökrav
I vår trafikpolitiska motion redovisar vi våra miljömål
och krav på konkreta åtgärder. Det gäller bl.a:att en
utredning tillsätts för att ta fram ett system för
miljöklassning av små motorer till exempelvis båtar och
gräsklippare. Med differentierade försäljningsskatter är det
liksom för bilar möjligt att styra mot mer miljövänliga
motorer.att regeringen genom frivilliga avtal förmår
försäkringsbolagen att rabattera försäkringsavgiften för
fritidsbåtar och snöskotrar med miljövänliga och
lågbullrande motorer.att ett system för miljöklassning av
arbetsfordon arbetas fram, samt att avgaskrav för dessa
införs.att avgaskraven för äldre fordon skärps.att låg
bränsleförbrukning och låga koldioxidutsläpp införs som en
del i nuvarande miljöklassning av fordon,att starta ett
utvecklingsprojekt i samarbete mellan staten och
bilindustrin för att utveckla energisnåla och krocksäkra
svenska bilar,att de ekonomiska styrmedlen inom
trafikområdet ses över för att uppnå ett miljöanpassat
trafiksystem.
Omställning av energisystemet
Den stora uppgiften det kommande decenniet är att
ställa om energisystemet och samtidigt stimulera till fortsatt
minskning av fossila bränslen och klara koldioxidmålet.
Effektivare energianvändning och ökad investering i
förnyelsebar energi är då nödvändigt.
Principerna för detta slogs fast i 1991 års breda
parlamentariska energiuppgörelse som nu även
moderaterna anslutit sig till. Enligt denna uppgörelse är
energipolitikens mål att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på villkor som är
konkurrenskraftiga med omvärlden. Härigenom främjas en
god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall vidare utgå från vad naturen och
miljön kan bära och kärnkraften skall vara avvecklad till år
2010.
Regeringen har inte klarat att ta de initiativ som behövs
för att följa upp trepartiuppgörelsen. Socialdemokraterna
tog fram ett förslag till koldioxidskatt och därmed ökad
lönsamhet för biobränslen. Flera kommunala
fjärrvärmeanläggningar har övergått från kol eller olja till
biobränsle. I skogslänen och i Västsverige sker nu en
satsning på vedbränsle. Den utvecklingen bör stimuleras.
I 1991 års energiuppgörelse låg en kraftig satsning på
teknikutveckling och stimulans för introduktion av
förnybara energikällor främst bioenergi, vindkraft och
solvärme. Riksdagen beslutade också om ett program för
effektivare elanvändning. I stället för att bygga vidare på
denna satsning har den borgerliga regeringen sänkt
energiskatterna för hela industrisektorn, vilket missgynnar
både effektivisering och övergång till förnybara
energikällor.
Socialdemokraterna har tidigare fört fram krav på höjd
energiskatt för den icke-energiintensiva industrin samt krav
på prövning av energianvändning för den energiintensiva
industrin vid tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen.
Dessa förslag har majoriteten i riksdagen röstat emot.
Våren 1993 aviserade regeringen ett förslag till
koldioxidskatt på elproduktion, vilket också skulle gynna
biobränslen. Men regeringspartierna har inte lyckats
komma överens och något förslag har ännu inte
presenterats för riksdagen. Vi kan konstatera att den
borgerliga regeringen nästan helt saknar energipolitik.
Socialdemokraterna och kärnkraften
Målet är att avveckla kärnkraften till år 2010 enligt det
mandat svenska folket gav i folkomröstningen 1980. 1991
års trepartiöverenskommelse kring energipolitiken la en
grund till den framtida energipolitiken. Därefter har
regeringen förhållit sig passiv. Vi föreslår nu att en
beredning tillsätts med uppgift att lägga fram ett förslag till
hur 1991 års trepartiuppgörelse skall fullföljas. I
beredningens arbete skall ingå en analys av de
energipolitiska konsekvenserna av en avreglering av
elmarknaden samt ett program med tidsangivelser för
omställningen av energisystemet.
Energinormer
Socialdemokraterna vill stimulera till en effektivare
elanvändning, bl.a. har vi föreslagit att energianvändning
och koldioxidutsläpp skall prövas vid all tillståndsgivning
enligt miljöskyddslagen. Vi vill också införa normer för
elåtgång i eldrivna apparater. Det finns en stor potential för
effektiviseringar inom hushållssektorn. Vår målsättning är
att minska elanvändningen inom denna sektor med mellan
10 och 15 % till år 2000.
I första hand föreslår vi frivilliga energinormer för
maximal elförbrukning för frys/kyl, varmvattenberedare,
ugnar, tvätt- och diskmaskiner samt hemelektronik. Om
frivillighet inte ger avsedd effekt bör lagstiftning övervägas.
Sverige bör också aktivt verka för att energinormer införs i
EU. På sikt kommer detta att bli mycket lönsamt för
konsumenterna samtidigt som det under en viss period kan
öka sysselsättningen.
Krav på mindre energianläggningar
Miljöutsläppen från uppvärmningssektorn har sänkts
kraftigt i takt med utbyggnaden av fjärrvärme och höga
miljökrav på större energianläggningar. Därmed har
luftkvaliteten i många tätorter kraftigt förbättrats. Det är nu
även dags att ställa miljökrav på de mindre
energianläggningarna. I förra årets motion
uppmärksammade socialdemokraterna de stora
kolväteutsläppen från vedpannor. Det ledde till att
Naturvårdsverket och NUTEK utredde frågan.
Naturvårdsverket har nu föreslagit en särskild lag om
småskalig eldning med fasta bränslen. Därmed öppnas
dörren för höga miljökrav. Även ändringar i
hälsoskyddsförordningen föreslås för att ge kommunerna
rätt att ställa höga miljökrav på vedeldning.
Kommunerna måste aktivt medverka till att
vedeldningens 125 000 ton kolväten halveras den närmaste
femårsperioden. Det viktigaste kravet är installation av
tillräckligt stora ackumulatorer för att en effektiv
förbränning skall kunna ske. Ett sådant krav i samtliga
kommuner skulle ge omkring 10 000 årsarbetstillfällen
under perioden. Det är också angeläget att
byggnadstillstånd krävs för installation av braskaminer och
vedpannor. Då kan kommunerna ställa relevanta miljökrav.
Naturvårdsverket och Boverket bör ges i uppdrag att under
det kommande året driva en informationskampanj för att
öka medvetenheten om vedeldningens hälsorisker samt
informera kommunerna om vilka krav som bör ställas.
Avfall och kretslopp
Riksdagen har godkänt regeringens förslag om
producentansvar. Men när lagändringen nu skall
genomföras visar sig problemen; vem är egentligen
producent och har det ekonomiska ansvaret, vad händer vid
en konkurs, vilket insamlingsansvar har kommunerna.
Därtill kommer den märkliga ordningen att först ge
glasförpackningar och wellpapp producentansvar samtidigt
som andra förpackningar inte avkrävs samma ekonomiska
ansvar. Det kan leda till snedvriden konkurrens.
Socialdemokraterna bejakar kretsloppstanken inkl.
producentansvaret. Det ligger helt i linje med våra
omställningsplaner och vårt beslut att allt avfall skall
källsorteras fr.o.m. 1994. Vi anser dock att bestämmelserna
måste stramas upp betydligt och att
miljökonsekvensanalyser skall göras innan man bestämmer
hur de uttjänta produkterna omhändertas. Det får inte bli
så att hanteringen i avfallsledet försämrar miljön.
Socialdemokraterna anser att producentansvaret måste
definieras bättre i förordningarna än vad fallet är när det
gäller glasförpackningar och wellpapp. Det bör klart
deklareras att det är den som introducerar produkten på
den svenska marknaden som har det ekonomiska ansvaret
för det slutliga omhändertagandet. När det gäller
miljöfarligt avfall är det även angeläget att reglera
innehavarens skyldighet. Denna skyldighet måste kopplas
till ett rättsligt ansvar.
Vi anser att regeringen varit alltför passiv när det gäller
utvecklingen av producentansvaret. Nu måste arbetet med
besvärliga produktgrupper komma i gång. Datorer, TV-
apparater, bildäck och bilar bör prioriteras. Detta kommer
också att gynna sysselsättningen. Redan nu finns en firma i
Blekinge med ett 15-tal anställda som återvinner delar i
datorer. Ett producentansvar skulle snabbt öka behovet av
sådana företag.
Alla kommuner har i dag väl fungerande
insamlingssystem för avfall. Dessa får inte slås sönder. Vi
anser därför att det kommunala insamlingsansvaret även för
de produkter som omfattas av producentansvaret skall
finnas kvar. Dispenser bör dock kunna ges om det motiveras
av miljöskäl.
Miljöskadliga kemikalier
Socialdemokraterna har två övergripande mål för
producentansvaret -- dels att minska avfallsmängderna och
därmed hushålla bättre med resurser och dels ta bort
skadliga ämnen och kemikalier från kretsloppet. Det senare
gäller exempelvis metaller, som aldrig bryts ner samt akut
giftiga eller svårnedbrytbara kemikalier.
Om producentansvar tas full ut kommer många skadliga
kemikalier automatiskt att mönstras ut, eftersom
kostnaderna för återcirkulering eller slutligt
omhändertagande fördyrar produkterna. Producenten
omformar i detta fall själv lagen till ett ekonomiskt
styrmedel.
Bättre avfallshantering
Även om avfallsmängderna minskar kommer det alltid
att finnas avfall för slutligt omhändertagande. Därmed är
det nödvändigt att tekniken utvecklas. Förbränning bör
bara tillåtas för en utsorterad bränslefraktion, och
förbränningen skall självklart ske med bra rening.
Riksdagen har beslutat att inget osorterat avfall skall få
brännas eller deponeras efter 1993. Den borgerliga
regeringen har dock underlåtit att se till att detta beslut
fullföljs. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att mer
aktivt förmå kommunerna att källsortera avfallet.
Deponier eller soptippar kommer alltid att behövas men
tekniken måste utvecklas. I första hand skall biologiskt
nedbrytbart material separeras för kompostering eller
rötning. Vi anser att metangas skall utvinnas där det är
ekonomiskt försvarbart. Då minskas risken för bränder,
energin tas tillvara och klimatutsläppen hålls nere.
Deponigasen är dock kraftigt förorenad och därför krävs
rening innan den används. Krav på gasutvinning bör
kopplas till tillståndet för verksamheten, dvs företagets
tillstånd bör dras in om man inte omhändertar gasen.
Metangasen kan antingen användas till värmeproduktion
eller som bränsle till sopbilar m.fl. fordon.
Differentierad avfallstaxa och miljömärkning
Kommunerna har numera rätt att differentiera
avfallstaxan för att styra mot större andel källsorterat avfall.
Detta har prövats med gott resultat för hushållsavfall. Det
har varit svårare att få genomslag för differentierade
avgifter på industri- och byggavfall, trots att avgifter på
dessa avfallsslag är betydligt mer effektiva. Detta kan bero
på att många avfallsbolag är rädda att höga avgifter medför
transporter till grannkommunens deponi. Differentierade
avfallstaxor i Danmark har gett mycket gott resultat för
industri- och byggavfall.
Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en
avfallsavgift på osorterat industri- och byggavfall på mellan
300 och 600 kr/ton. Vi upprepar här vårt krav. Införandet
av en sådan avgift skulle snabbt generera flera hundra
arbetstillfällen, och därför anser vi att regeringen snabbt
skall presentera ett sådant förslag.
Allmänhetens allt större intresse för miljön och viljan att
medverka i källsortering och miljövänlig konsumtion bör
tas tillvara ännu bättre. Informationen till allmänheten
behöver öka och ett miljövänligt beteende stimuleras. Som
ett led i detta finns olika miljömärkningssystem vars syfte
är att underlätta för konsumenten och vara pådrivande mot
produktion av mer miljövänliga varor. Den statliga
miljömärkningen har nu varit igång en tid och
socialdemokraterna anser att verksamheten bör utvärderas
och redovisas för riksdagen.
Miljöfarligt avfall
Miljöfarligt avfall behandlas i en särskild proposition där
vissa skärpningar föreslås. Ett av problemen utgör
definitionen av miljöfarligt avfall. I dag är det innehavaren
av avfallet som beslutar hur det skall klassificeras. Det
innebär att vissa mindre nogräknade företag kan betrakta
miljöfarligt avfall som insatsvaror eller produkter. Därmed
kommer de undan ansvaret. Det är nödvändigt att bättre
klara ut vad lagstiftningen menar med miljöfarligt avfall.
Miljöfarligt avfall i produkter bör hanteras utifrån
principen om producentansvar. Det är alltså producenten
som skall ansvara för den uttjänta varan och inte
konsumenten. Däremot måste konsumenten ges ett ansvar
att återlämna varan. En skärpning av straffansvaret är
angelägen, och vi förutsätter att en sådan kommer i den
aviserade propositionen om en miljöbalk.
Det finns många gråzoner då det gäller miljöfarligt
avfall. Producentansvaret kan om det tillämpas på ett bra
sätt minska risken att avfallet hamnar fel. Även
ansvarsfrågan vid olyckor måste definieras bättre. Många
produkter eller kemikalier kan trots att de inte normalt
betraktas som miljöfarliga ändå vara det om de släpps ut i
stora mängder eller på fel plats.
Fartygsolyckan utanför Gotland där en last med gödsel
läckte ut i Östersjön visar tydligt att det inte enbart är de
kemikalier vi definierar som miljöfarliga som kan skada
miljön. Det är angeläget att se över olycksberedskapen och
ansvarsfrågan till sjöss för att öka möjligheterna att
förebygga olyckor samt för att bärgning och andra åtgärder
skall kunna sättas in omedelbart efter ett haveri eller dylikt.
Det måste också fastställas vem som har ansvar för bärgning
av fartygsvraket. I dag är ansvarsfrågan oklar och många
vrak ligger kvar tills de bryts sönder av vågorna.
Vattenvård
I takt med att vi löst en del övergödningsproblem och
minskat de orenade utsläppen från hushåll och industrier
dyker nya vattenvårdsproblem upp. Längs kusterna har
algblomningen ökat, saltvatten tränger in i
grundvattenmagasinen och grundvattensänkningar till följd
av överuttag är vanliga i täta fritidsområden.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att
kartlägga våra grundvattentillgångar. Så snart den är färdig
bör åtgärder sättas in för att bättre skydda viktiga eller
känsliga grundvattentillgångar.
Allt fler vattendrag i Sverige försuras. Värst är
situationen i de sydvästra delarna av landet och nära starkt
trafikerade vägar. Försurningen leder inte bara till surt
vatten. Den ändrar hela den kemiska balansen och leder
bl.a. till höjda halter kvicksilver. Kvicksilver löses ut från
bottenslammet då surheten ökar och gör fisken oätlig.
Problemet gäller inte bara sjöar som fått ta emot
kvicksilverutsläpp utan även skogssjöar som bara påverkats
av nedfall från luften. Allt fler sjöar behöver kalkas för att
dämpa effekterna av den sura luften. I förra årets
budgetproposition aviserades kväveoxidavgifter på mindre
energianläggningar som en möjlighet att finansiera
kalkningsåtgärder. Inget sådant förslag har emellertid
presenterats. Vi anser att det är viktigt att
finansieringsfrågan blir löst och förutsätter att regeringen
återkommer snarast.
Vatten och avlopp
Reningsverk inklusive vatten- och avloppsledningar
byggdes ut under 1960-talet. Det var ett av
socialdemokraternas stora investeringsprojekt för bättre
miljö. Övergödning av sjöar och vattendrag minskade
radikalt. Under 1980-talet upptäckte man att kväve
utgjorde en kraftig föroreningskälla för haven. I huvudsak
kommer kväveläckaget från jordbruk och reningsverk. Den
socialdemokratiska riksdagsmajoriteten beslutade därför
att reducera kväveutsläppen med 50 % i de kustnära
reningsverken. Vi beslutade också om åtgärder i
jordbrukslandskapet bl.a. i form av föreskrifter för hur
stallgödsel skall brukas ner samt ställde krav på täckgröda
under vintern.
Nu i lågkonjunktur har många kommuner svårt att få
fram pengar till utbyggnad av kväverening. Alltfler röster
höjs för att skjuta upp verkställigheten av beslutet. Som
motprestation har kommunförbundet föreslagit att det
svenska kvävereningsmålet skall kunna bytas mot
motsvarande reningsutbyggnad i de baltiska staterna eller
Polen. Om det är möjligt att hitta former för sådant
teknikbyte är det positivt. Dock måste det förenas med
nogrann kontroll att motsvarande åtgärder verkligen
genomförs och får avsedd effekt i länderna på andra sidan
Östersjön. Vi har tidigare föreslagit att en utredning med
bl.a. denna innebörd tas fram. Därtill föreslår vi att
riksdagen anvisar 100 miljoner kronor för att stimulera
kommunernas utbyggnad av kväverening.
Det är angeläget att skärpa lagstiftningen för att minska
utsläpp från hushåll och industrier till våra reningsverk och
vattendrag. Industriutsläppen bör exempelvis inte tillåtas
på de kommunala ledningarna om de inte först renats från
skadliga kemikalier. Dagvatten bör infiltreras i marken
alternativt renas i konstgjorda översilningsmarker.
Ett annat problem utgör de läckande vatten- och
avloppsnäten som hittills underhållits mycket dåligt. I
nuvarande takt skulle ledningsnäten vara utbytta först efter
300--400 år, trots att den normala hållbarhetstiden anses
vara ung. 100 år. Det behövs alltså kraftiga reinvesteringar
i kommunernas vatten- och avloppsledningar. Hittills har
kommunerna inte visat tillräckligt intresse för dessa
investeringar. För att stimulera till högre utbyggnadstakt
föreslår vi att riksdagen anvisar 200 miljoner kronor för
detta ändamål.
Enskilda avloppsledningar i dåligt skick bör också
åtgärdas. Även här vill vi stimulera investeringstakten med
arbetsmarknadspolitiska medel. Vi föreslår att riksdagen
anslår 110 miljoner kronor för detta ändamål. På sikt är det
nödvändigt att Naturvårdsverket tar fram en åtgärdsplan
för enskilda avloppslösningar.
Hela vatten- och avloppstekniken måste omprövas i
framtiden. De storskaliga lösningarna med dyra och långa
ledningssystem låser stora resurser. Många menar att urin
och fekalier bör separeras och att alla kemikalieutsläpp som
kan skada reningsprocesser eller miljö måste bort. Vi
föreslår att ett uppdrag läggs på Naturvårdsverket att
undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering.
Därtill vore det intressant att testa ett alternativt system i
medelstor skala. Arbetsmarknadsmedel borde anslås för att
genomföra ett sådant experiment.
Allvarligt är också det ökade läckaget från marken.
Särskilt gäller det kväveutsläppen från skogs- och
jordbruksmarker. Men den ökade försurningen gör även att
metaller läcker ut i ökad mängd. Inom vattenvården bör
därför större uppmärksamhet ägnas åt de markkemiska
processerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''gröna jobb'',
2. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för sanering
av mark för budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr utöver regeringens förslag således 129
880
000
000 kr,
3. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr för bullersanering utöver vad regeringen anslagit,
4. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 35
000
000 kr utöver vad regeringen anslagit till skötsel av
naturområden samt upprustning av leder,
5. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 8
000
000 kr utöver vad regeringen anslagit för byggande av en
besöksanläggning vid Tåkern,
6. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 7
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit för att motverka
stranderosion,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om utbildning och information,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tekniska attachéer och
jordbruksråd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöarbete inom ramen för
GATT-avtalet,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nordeuropeisk
miljökonferens,1
11. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för
budgetåret 1994/95 anvisar 2
000
000 kr utöver regeringens förslag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöattachéer och miljöråd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljö- och energibiståndet till
Östeuropa,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska kommuners och företags
medverkan i miljöprojekt i Baltikum, Polen och Ryssland,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grön ekonomi,2
16. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för
landskapsvård för budgetåret 1994/95 anvisar 50
000
000 kr utöver regeringens förslag, således 300
000
000 kr,
17. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för
investeringar för budgetåret 1994/95 anvisar 22
000
000 kr utöver regeringens förslag, således 212
445
000
000 kr,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översiktsplaner,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förvaltning av naturvårdsmarker
och fallrättigheter,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sektorsansvar för
turistnäringen,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fisket,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handel med hotade arter,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafiken och miljön,5
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en strategi för trafikpolitiken i
ett Europaperspektiv,5
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Energipolitiken,6
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energinormer,6
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småskalig vedeldning,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avfall och producentansvar,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om metangasutvinning från
deponier,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om differentierad avfallstaxa,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöfarligt avfall,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvarsfrågan till sjöss,5
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljömärkning,7
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vatten- och avloppsproblemen,
35. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr utöver regeringens förslag för att stimulera
utbyggnad av kvävereningen i de kustnära reningsverken,
36. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 200
000
000 kr utöver regeringens förslag till reinvesteringar i
kommunernas va-nät,
37. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för
budgetåret 1994/95 anvisar 110
000
000 kr för investeringar i enskilda avloppsanläggningar.
Stockholm den 25 januari 1994
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 9 och 10 hänvisade till UU.
2 Yrkande 15 hänvisat till FiU.
3 Yrkandena 18 och 27 hänvisade till BoU.
4 Yrkandena 6 och 20 hänvisade till KrU.
5 Yrkandena 23, 24 och 32 hänvisade till TU.
6 Yrkandena 25 och 26 hänvisade till NU.
7 Yrkande 33 hänvisat till LU.