Innehåll
Socialdemokratisk miljöpolitik2
''Gröna'' jobb3
Sveriges roll i det internationella miljöarbetet6
Europa och miljön7
Miljösatsningar i Central- och Östeuropa9
Grön ekonomi10
Utveckling av planeringsinstrumenten11
Bevara den biologiska mångfalden12
Trafiken och miljön15
Omställning av energisystemet16
Avfall och kretslopp18
Vattenvård20
Hemställan22
Miljöpolitikens viktigaste uppgifter är att skapa en långsiktigt hållbar utveckling och ge människorna en god hälsa och ett tryggt liv. Vi vill forma en utveckling som inte tär på jordens begränsade resurser och som inte sätter oss i skuld till kommande generationer eller till människor i andra länder. Många strävar mot en sådan utveckling och arbetar precis som Sverige för att uppfylla de mål som finns i Agenda 21 -- det dokument för en hållbar utveckling som togs fram under FN:s miljökonferens i Brasilien 1992. Vägarna att nå målet skiljer sig mellan de politiska blocken. Hittills har den socialdemokratiska miljöpolitiken visat sig mest kraftfull. Det märks inte minst i den borgerliga regeringens hantering av miljöfrågorna.
Trots att regeringen ständigt återkommer till ekonomiska styrmedel sker inget konkret på området. Enda initiativet i årets budgetproposition är ett utredningsuppdrag om skatteväxling. En enda ny miljöavgift har regeringen mäktat med under sitt regeringsinnehav. Det är en kadmiumavgift på handelsgödsel som endast ''ger obetydliga intäkter'' enligt finansplanen. Gröna jobb och gröna investeringar lyser med sin frånvaro. På miljöområdet klarar inte den borgerliga regeringen av att omsätta tankarna i genomförbara förslag. Den borgerliga regeringens politik strävar mot avreglering och privatisering samt mot lägre skatter och ökat spelrum för marknadskrafterna.
Socialdemokratisk miljöpolitik
Socialdemokraterna vill styra marknaden med frivilliga överenskommelser och lagar, men också med ekonomiska styrmedel i form av både subventioner och skatter/avgifter. Tydligast märks skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk miljöpolitik när det gäller jord- och skogsbruket där borgarnas markägarintressen dominerar över miljöhänsynen. Trots att regeringen nu verkar acceptera sektorsansvaret för miljön gentemot industrin har det inte gått att få genomslag för detta inom de areella näringarna.
Den allt kärvare samhällsekonomin gör det också nödvändigt att kräva utökat sektorsansvar för miljön. Den tid då samhället hade råd att subventionera miljöåtgärder är förbi. Det gäller även jord- och skogsbruket. Men ett ökat ansvarstagande för miljön kräver kraftfulla politiska beslut. Klarar vi inte det kommer miljöskulden att öka och vi lämnar allvarliga miljöproblem till kommande generationer. Miljöproblem som då kommer att kosta betydligt mer att lösa än om vi nu klarar av att förebygga dem.
När socialdemokraterna satt vid makten fördes en mycket aktiv miljöpolitik. På flera områden ställde vi krav som företagen först deklarerade att de inte klarade. Men när besluten väl var fattade uppfylldes miljökraven snabbt. Svensk industri blev världsledande, bl.a. vad gäller klorsnåla blekningsmetoder och freonfria tillverkningsprocesser och produkter. En bra miljöpolitik stimulerar företagens utveckling. Konkurrenskraften kommer i ett längre perspektiv att öka i takt med efterfrågan på miljövänliga produkter och produktionsprocesser.
Den nuvarande borgerliga regeringen har inte klarat att föra en offensiv miljöpolitik. Svensk teknik och teknisk utveckling har hamnat på efterkälken på miljöområdet. I stället för att avvakta under lågkonjunkturen borde regeringen använt den som språngbräda för att stimulera utveckling av företagens miljökunskaper och miljöteknik. För att nå framgång krävs höga politiska miljökrav, satsning på forskning och utbildning samt viss ekonomisk stimulans. Miljöpolitiken i EU, i Östeuropa, kretsloppet och den biologiska mångfalden är områden socialdemokraterna prioriterar. Även ''gröna jobb'' har blivit ett viktigt inslag i vår miljöpolitik.
Miljöhänsyn i alla sektorer
Den socialdemokratiska miljöpolitiken syftar till miljöhänsyn i alla samhällets sektorer. Därför påbörjade vi en förändring av skattesystemet, samt utformade omställningsplaner för energi-, trafik- och avfallspolitiken.Socialdemokraterna påbörjade en grön skatteväxling under 1980-talet, vilken skärptes i och med 1990/91 års skattepolitiska beslut. Energiskatterna ökade, flera miljöavgifter/skatter infördes och skatten på inkomster sänktes. Den borgerliga regeringen har inte lyckats fullfölja denna politik, trots långtgående utfästelser om motsatsen. Tvärtom har energiskatten tagits bort och koldioxidskatten kraftigt sänkts för all industri. Avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har avskaffats. En enda miljöavgift har regeringen lyckats införa under sina år vid makten -- en tämligen verkningslös avgift på kadmium i handelsgödsel!Den borgerliga regeringen har fört en svag energipolitik. Inga initiativ har tagits för att fullfölja trepartiuppgörelsen. Regeringen har inte klarat att stimulera effektivare energianvändning eller i större utsträckning öka introduktionen av förnyelsebara energikällor. Snarare har motsatsen uppnåtts genom avreglering och försök att privatisera energimarknaden.
Regeringen har på socialdemokratiskt initiativ utrett möjligheterna att begränsa kolväteutsläppen från enskild vedeldning samt möjligheten att genom handel med utsläppsrätter mellan energiföretag i Sverige och de baltiska staterna minska regionens koldioxidutsläpp.Regeringen har höjt bensinpriset. Samtidigt har km-skatten för tunga fordon avskaffats och ersatts av en differentierad dieselskatt, där dock skatten för den renaste dieseln (miljöklass 1) är så låg att den ligger under EG:s miniminivå för bränsleskatt. Det gynnar biltransporter på bekostnad av andra mer miljövänliga trafikslag. Inte heller har regeringen lyckats förändra förmånsbeskattningen av tjänstebilar.Regeringen har utvecklat våra tankar på omställningsplaner i kretsloppspropositionen. Det innebär en stimulans, bl.a. till källsortering och minskade avfallsmängder. Socialdemokraterna avser dock att bättre definiera vem som har det ekonomiska ansvaret för produktens slutliga omhändertagande samt föreslå någon form av straffansvar. Vi kommer att prioritera elektronikområdet. Vi kommer att försöka sluta kretsloppet mellan stad och landsbygd. På alla områden skall kretsloppstanken in.
''Gröna'' jobb
Det är både konstruktivt och samhällsekonomiskt riktigt att satsa på miljökrav som ger arbetstillfällen under lågkonjunkturen. Det socialdemokratiska kravet på ackumulatorer för att minska kolväteutsläppen vid enskild vedeldning är ett exempel som skulle ge omkring 10 000 årsarbetstillfällen.
Vårt krav på metangasutvinning ur avfallsdeponier ger en del anläggningsarbeten i initialskedet. Därtill kommer att avfallsbolagen kan utnyttja biogasen som bränsle för sopbilarna.
Producentansvaret för förpackningar är ett regeringsinitiativ som ger fler jobb. Ännu fler arbetstillfällen skulle skapas om regeringen skyndar på införandet av producentansvar på datorer och TV- apparater. Det socialdemokratiska kravet att införa en avgift på osorterat industri- och byggavfall skulle också skapa en rad arbetstillfällen i industrin samtidigt som det stimulerar ''returföretagens'' inträde på marknaden.
Att påbörja avvecklingen av kärnkraften ökar också behovet av arbetskraft. Ny kraftproduktion ger industrijobb samt anläggningsjobb och ifall bioenergi används även arbete inom skogs- eller jordbruksnäringen. Eleffektivisering ger viss stimulans till industrin, men främst handlar det om arbetstillfällen för elektriker och byggarbetare. Miljö- och energikrav stärker svensk konkurrenskraft på den internationella marknaden i takt med andra länders ökade miljökrav. Även en framtida omprövning av avloppshanteringen kan ge fler arbetstillfällen.
Miljö- och sysselsättningsskapande åtgärder
Regeringen har inte satsat tillräckligt med arbetsmarknadspolitiska medel på ''gröna jobb''. Inventeringsarbete, skötsel av naturreservat, restaurering av kulturmiljöer o.d. är gamla beprövade AMS-jobb. Regeringen borde ha stimulerat till tidigareläggning av vissa angelägna arbeten. Det gäller bl.a. reinvesteringar i kommunernas läckande vatten- och avloppsledningar samt sanering av inomhusmiljön i kommunernas fastighetsbestånd. En kraftfull miljösatsning i Östeuropa kan också ge arbetstillfällen i Sverige. För att öka andelen ''gröna'' jobb föreslår socialdemokraterna att riksdagen anvisar sammanlagt 660 miljoner kronor till Naturvårdsverket som bidrag till sysselsättningskrävande miljöinvesteringar. Totalt innebär det investeringar på ca 2,6 miljarder kronor i kommunerna och tusentals arbetstillfällen.
Sanering av förorenad mark är ett sådant område som ger sysselsättning. Bara i Sala går saneringen på flera hundra miljoner kronor och kan sysselsätta minst några hundra personer. I Sala är marken kontaminerad av bly från gammal gruvdrift och slagghögar. Avsikten är att schakta bort det översta markskiktet med början på lekplatser, skol- och dagisgårdar. Men i andra fall krävs betydligt mer avancerade metoder för att komma till rätta med problemen. För sanering av mark har socialdemokraterna anslagit 100 miljoner kronor mer än regeringen för nästa budgetår.
Bullersanering är ytterligare ett område som är lämpligt i lågkonjunktur. Bullerutredningen räknar med att det under en tioårsperiod går att åtgärda de allvarligaste problemen i befintlig bebyggelse till en kostnad av 800 miljoner kronor per år. Bullervallar, treglasfönster och isolering av fasader är de vanligaste åtgärderna och ger anläggnings- och byggjobb. Vi föreslår att riksdagen anvisar 100 miljoner kronor för bidrag till bullersanering.
Vi ger också via Naturvårdsverket bidrag till förbättringar av enskilda avloppsanläggningar på 110 mijoner kronor, reinvesteringar i kommunernas VA-nät med 200 miljoner kronor samt 100 miljoner kronor för att stimulera kvävereningen i de kustnära reningsverken.
Under den förra lågkonjunkturen utfördes viktigt natur- och kulturvårdande arbete. För vård och skötsel av naturreservat, upprustning av leder m.m. föreslår vi 35 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Därtill finns en rad mindre projekt ute i landet med byggjobb, inventeringsjobb m.m. som också är angelägna. Här föreslår vi att ekonomiskt bidrag ges till två sådana projekt.
Det första gäller en besöksanläggning vid den fina fågelsjön Tåkern. Byggnaden är beräknad till ca 10 miljoner kronor exkl. projektering. Vi föreslår att riksdagen ger Naturvårdsverket ett tilläggsanslag på 8 miljoner kronor för byggande av en besöksanläggning vid Tåkern.
Det andra gäller Ystads kommun, som under flera år drivit ett försöksprojekt med byggande av pirar för att minska stranderosion i området. Projektet bekostas i huvudsak av kommunerna och villaägarna. Naturvårdsverket har anslagit forskningsmedel för att noga följa hur naturen påverkas av byggnationerna. Totalt kostar detta projekt 18 miljoner kronor. Vi föreslår att riksdagen anvisar 7 miljoner kronor för att bidra till försöken att stoppa stranderosionen.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att samordna och prioritera kommunernas miljöinvesteringar.
Utbildning och information
Miljökunskaperna hos folk i allmänhet måste grundläggas tidigt på daghem och i skolan. Miljöfortbildning av personal på daghem och skolor är därför alltid aktuellt. Socialdemokraterna anser att det är nödvändigt att integrera miljön i all utbildning -- från grundskolan till universitetet samt företagsinterna kurser. Men under lågkonjunktur och sviktande arbetsmarknad kan man satsa mer. Här ger vi några förslag: Gymnasieskolan och Komvux skulle kunna erbjuda varvad teori och praktik där inriktningen är yttre miljö och arbetsmiljö. Eleverna kan därigenom lära sig att ställa miljökrav som konsumenter och som beställare av varor. Varvad miljöutbildning för tekniker och ekonomer som redan har anställning. Miljörevision och miljöteknikutveckling inom den egna branschen skall stå på schemat. Tillämpning och utredning sker på det egna företaget.Kommunerna kan arrangera miljöutbildning för fastighetsskötare och städare. Kunskaper om skötsel av ventilationssystem och städkemikaliernas miljöpåverkan är viktiga kunskaper som på sikt leder till både bättre yttre och inre miljö.Gröna ungdomsbrigader kan bildas med arbetslösa ungdomar för att bygga upp miljöaktiviteter i daghem och skolor. Ungdomarna bör först få en egen miljöutbildning med praktiska och pedagogiska kunskaper.
Både kommunerna, staten och företagen måste ta förnyat grepp på miljöfortbildning inom olika branscher. Samtidigt får inte miljöutbildning inom ramen för den vanliga undervisningen glömmas bort.
Sveriges roll i det internationella miljöarbetet
Sverige tillhör den rika världen -- den femtedel av mänskligheten som utnyttjar fyra femtedelar av jordens resurser! Vårt lands bidrag till de globala och regionala miljöhoten är större än vad som långsiktigt kan accepteras. Vi har ett stort ansvar att gå före på miljöområdet -- att ställa om vårt livsmönster och vår produktion till en långsiktigt hållbar utveckling som tär mindre på jordens samlade resurser. Vi har också ett stort ansvar att driva på den internationella miljöutvecklingen.
Ett särskilt ansvar har Sverige gentemot utvecklingsländerna och deras behov av hjälp till en snabb teknisk och ekonomisk utveckling utan att föra våld mot naturen. Den globala miljöfaciliteten, GEF, skall öka motivationen för utvecklingsländerna att delta i arbetet med globala miljöproblem. Fonden gör det möjligt för dessa länder att köpa mer miljövänlig men dyrare teknik. Fondens användningsområde har fastställts till de mer i- landsorienterade miljöproblemen -- klimatet, biologiska mångfalden, internationella vatten och uttunningen av stratosfärens ozonskikt. U-länderna är angelägna om att fondens användningsområde utvidgas även till de fattigdomsrelaterade problemen, t.ex. ökenutbredning, vattenbrist, avskogning och nedsmutsning av de stora gemensamma floderna.
I vår biståndsmotion redogör vi närmare för vår syn på biståndet samt fattigdomens betydelse för miljöförstöringen. Där berör vi också frågan om skuldnedskrivningar och deras betydelse för en bättre miljö. Det internationella miljöarbetet behandlas även i vår UNCED-motion.
På det internationella området brister den borgerliga regeringens miljöpolitik. Den svenska regeringen måste sätta upp tydligare miljömål för det internationella arbetet. Särskilt bör trafik- och energifrågorna uppmärksammas mer. Det är också viktigt att kunskaperna om miljöpolitiska styrmedel ökar. Det är nödvändigt att följa och aktivt försöka påverka miljöutvecklingen i olika internationella fora. Som ett led i denna strävan anser vi att de tekniska attachéerna och jordbruksråden skall ges ett tydligt miljöuppdrag att bevaka forskning och teknisk utveckling samt ländernas miljöpolitik. Detta bör årligen redvisas för riksdagen. Det gäller inte minst att föra upp miljön på dagordningen i EES/EU-arbetet samt arbeta aktivt med miljöfrågorna inom GATT-avtalet.
GATT-avtalet
Den internationella handeln med varor och tjänster ökar och många länder strävar efter en friare världshandel. GATT-avtalet är det största frihandelsavtalet och har stor betydelse för ländernas ekonomiska utveckling och välfärd. Frihandeln rymmer en rad miljöproblem, men trots detta finns inga direkta bestämmelser om miljön i GATT-avtalet. Dock finns vissa undantag som ger länderna rätt att bl.a. genomföra åtgärder för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa samt för att bevara icke-förnybara naturtillgångar inom landet. Därmed finns ett visst utrymme för nationella stränga miljöbestämmelser. I den nya GATT-rundan har man diskuterat att upprätta en miljökommitté för att miljön bättre skall kunna beaktas.
Det är viktigt att arbeta för ett genomslag för försiktighetsprincipen, principen om förorenarens betalningsansvar samt substitutionsprincipen inom GATT- avtalets ram. Det är också angeläget att de paneler som behandlar tvister mellan länderna har miljökunskaper och arbetar öppet så att internationella miljöorganisationer etc ges möjlighet att presentera sina åsikter.
GATT-avtalet ger länderna rätt att ta ut skatter och avgifter. Dock bör dessa bestämmelser preciseras bättre så att miljösyften i olika länder kan uppnås utan att skatterna/avgifterna betraktas som tekniska handelshinder. Från miljösynpunkt är det även angeläget att inom GATT komma överens om minimiskatter/avgifter på exempelvis fossila bränslen och koldioxidutsläpp.
Samtidigt som tullar och tekniska handelshinder avvecklas är det nödvändigt att krav på mer långtgående miljöåtgärder förs fram. Det gäller inte minst för att förebygga handel med hotade arter, illegal handel med miljöfarligt avfall etc. I vissa fall har konflikter uppstått mellan nationell lagstiftning som införts för att uppfylla internationella konventioner och det globala frihandelsavtalet GATT. Sådana konflikter måste undanröjas.
GATT-avtalet är ett av medlen för att uppnå en hållbar utveckling i världen. Sverige måste vara pådrivande för att det miljöprogram GATT nyligen beslutat om utformas på ett sådant sätt att det förpliktigar till effektiva miljöåtgärder. Det är också angeläget att göra en översyn av hur miljökrav på produktionsprocesserna påverkar konkurrensen mellan länderna som omfattas av frihandelsavtalet. Även risken för ökade miljöutsläpp till följd av ökade transporter bör beaktas. En långsiktig strategi för hur GATT skall miljöanpassas fullt ut bör arbetas fram.
Europa och miljön
Vår vision är att Europa skall bli föregångare vad gäller omställning av konsumtion, produktion och energiförsörjning i mer miljövänlig riktning. Men en europeisk marknad skapar i sig miljöproblem framför allt genom ökade transporter. Därför måste vi mycket aktivt driva en gemensam miljöpolitik. För att nå målet ett rent Europa krävs genomgripande förändringar i samhället. Vi anser att Sverige bör ta initiativ till en miljökonferens för hela Nordeuropa, där en vision för ett framtida hållbart Europa tas fram. Den skall ses som en fortsättning på Nordsjökonferensen och arbetet i HELCOM.
Vare sig vi blir medlemmar i EU eller ej kommer EU:s miljöpolitik att påverka de inhemska miljökraven. Sverige och svensk miljö har mycket att vinna på ett engagemang för att stärka EU:s miljöpolitik. Det är inte bara vår egen och Europas miljösituation vi kan påverka genom EU. Västeuropas länder har tillsammans den tyngden att de kan utmana de två andra världsekonomierna, USA och Japan.
För socialdemokraterna är det självklart att en inhemsk miljöpolitik går hand i hand med ett ökat internationellt engagemang. Det finns flera exempel som visar att även ett litet land som Sverige kan vara med och påverka ute i Europa. Våra stränga krav på freonavveckling är ett sådant exempel. Ett annat utgör de framgångar Kemikalieinspektionen haft för att förbättra EU:s kemikalielagstiftning. Men det krävs resurser och stor målmedvetenhet.
Strategi för Europaarbete
Sverige måste skaffa sig en hållbar strategi för hur den europeiska miljöpolitiken skall utformas. Att den nuvarande regeringen saknar en sådan märktes tydligt i skrivelsen om EG-samarbete (skr. 1992/93:255) som presenterades för riksdagen våren 1993. Inte heller i medlemskapsförhandlingarna har regeringen agerat med tillräcklig styrka.
Tack vare socialdemokratiska påtryckningar drevs förhandlingarna vidare till det resultat vi nu uppnått.
Den socialdemokratiska miljöpolitiken inriktar sig allt mer på ett tydligt sektorsansvar. Det borde gälla även det europeiska miljöarbetet. I första hand bör myndigheter med miljöansvar lägga fram sektorsvisa strategier för ett europeiskt miljöarbete. Kemikalieinspektionen är den myndighet som har kommit längst i sitt agerande gentemot EU. Delvis beroende på att många europeiska länder har stort intresse för svensk kemikaliepolitik, eftersom vi på detta område ligger långt före andra länder. Kemikalieinspektionen har på ett förtjänstfullt sätt agerat för att föra ut den svenska kemikaliepolitiken. Detta arbete måste fortsätta.
I medlemskapsförhandlingarna behövde vi inte sänka våra strängare regler för kemikalier. För några kemikalier nådde vi inte ända fram. Vi får dock behålla våra strängare krav på dessa under en fyraårsperiod. Under tiden skall EU se över sina bestämmelser. Under denna period är det värdefullt om Sverige kan arbeta aktivt med kemikaliefrågor gentemot EU. Vi föreslår därför riksdagen att anvisa 2 miljoner kronor för detta ändamål till Kemikalieinspektionen utöver regeringens budgetförslag.
Naturvårdsverket måste också stärka sitt arbete gentemot övriga Europa. Sverige bör agera för att behålla och öka vår användning av ekonomiska styrmedel samt att driva på utvecklingen inom EU vad gäller koldioxidskatter m.m. Det är också angeläget att driva på utvecklingen för att miljöanpassa trafik- och energipolitiken. Även andra sektorsmyndigheter med anknytning till miljömrådet bör upprätta strategier för ett samordnat miljöengagemang på europeisk nivå.
Naturvårdsverket bedriver omfattande forskning inom EU:s olika miljöprogram. I och med EES-avtalets ikraftträdande kommer Sveriges deltagande i EU:s miljöforskning att öka. Det har många fördelar, men det är också viktigt att slå vakt om den genuint svenska forskningen. I och med EES-avtalet tillkommer programavgifter för olika forskningsområden. Miljövårds- och rymdforskning belastas med en programavgift som regeringen anser skall bekostas inom ramen för Naturvårdsverkets normala forskningsanslag. Socialdemokraterna ser hellre att samtliga programanslag samordnas och budgeteras centralt.
Miljöattachéer/miljöråd
För att svensk miljöpolitik skall nå framgång på den europeiska arenan krävs betydligt mer informationsverksamhet. Kunskaper om svensk miljöpolitik behöver nå ut till alla europeiska länder. Det är viktigt att stärka kontakterna med andra länders miljöpolitiker och miljömyndigheter.
Socialdemokraterna vill gå två vägar; dels med stärkta resurser till ökade officiella kontakter med andra europeiska länder samt till översättningar m.m. och dels med möjlighet för miljöorganisationer att söka medel till information om angelägna områden.
Miljöattachéernas tjänster bör vara kvar och utökas med åtminstone en tjänst till i Bryssel. Även Paris, London och Madrid bör kunna komma i fråga för var sitt miljöråd. Deras verksamhet bör samordnas av miljödepartementet och årligen redovisas för riksdagen. Det är även viktigt att förbättra informationen från miljöråden gentemot intressenter i Sverige.
I årets budgetproposition utökas miljö- och naturresursdepartementets anslag med 5 miljoner kronor, och vi förutsätter att det i huvudsak används till ökat internationellt arbete med inriktning på EU.
Miljösatsningar i Central- och Östeuropa
Ett rent Europa inbegriper även de forna kommunistländerna i central- och östeuropa. Betydande satsningar krävs för att förbättra miljön i dessa länder. Stora mängder luftföroreningar släpps ut från industrier och kraft- och värmeproducenter. Sjöar, floder och mindre vattendrag är starkt förorenade liksom stora områden intill industrier. Även Östersjöns miljö påverkas av verksamheten i Östeuropa. Barents hav och Kolahalvön utgör ekologiska riskområden som Sverige borde ta större ansvar för. Det är nödvändigt att påskynda miljöarbetet i dessa länder. Framför allt måste utsläppen av näringsämnen, metaller, klororganiska kemikalier och koldioxid minska.
Den borgerliga regeringen har ingen genomarbetad strategi för miljöarbetet i Central- och Östeuropa, trots att Sverige både via EES/EU-arbetet och inom landet har all anledning att formulera en sådan. I den socialdemokratiska klimatmotionen (1992/93:Jo86) efterlyste vi en samlad redovisning av svenskt energi- och miljöbistånd till Baltikum. Någon sådan redovisning har vi ännu inte fått. Vi upprepar därför detta krav. Inte heller har regeringen redovisat den vision om den framtida utvecklingen i Östersjöregionen som aviserades i klimatmotionen.
I dag fattar minst tre departement beslut om biståndsmedel till Central- och Östeuropa. Vi anser att många fördelar kan nås om anslagsposterna samordnas. Vi redovisar detta förslag närmare i vår biståndsmotion. I den föreslår vi ytterligare 13 miljoner kronor till ökat miljöarbete i Östeuropa.
Den förra socialdemokratiska regeringen tog initiativ till den s.k. Ronneby-konferensen, vars syfte var att återställa Östersjöns ekologiska balans. Detta har i sin tur gett positiva effekter på miljösamarbetet i hela Europa.
I ''Environment Action Program'' (EAP) har de mest angelägna miljöinsatserna i Central- och Östeuropa pekats ut. Ett miljöprogram har antagits för hela Europa med tyngdpunkt på de central- och östeuropeiska länderna. En grupp bestående av representanter från givarländerna och de internationella utvecklingsbankerna har bildats för att prioritera miljöprojekten. I första hand måste länderna få hjälp att reda ut sina ekonomier och sätta kommunala taxor som styr rätt från miljösynpunkt. Energipriserna måste exempelvis öka för att stimulera effektivare användning. Även ägoförhållandena behöver redas ut innan ekonomiskt bistånd ges. Kunskapsöverföring vad gäller teknik och användning av ekonomiska styrmedel är nödvändiga insatser för att få igång ett aktivt miljöarbete i dessa länder.
I första hand är det viktigt att komma till rätta med de stora hälsoproblemen i industriorter och städer. Sverige har ett särskilt ansvar för avloppsrening. Framför allt gäller det att ge länderna kredit för de investeringar som måste göras. Även här finns behov av kunskapsöverföring och hjälp att hitta de rätta tekniska lösningarna.
De svenska kommunerna har en viktig uppgift. Vi föreslår att en utredning tillsätts för att ge förslag till åtgärder för att stimulera kommunernas samarbete med länderna på andra sidan Östersjön. I detta uppdrag bör också ingå förslag till handel med överlåtbara utsläppsrätter mellan kommuner/företag i Sverige resp. de baltiska staterna och Polen. Det kan exempelvis gälla koldioxid och kväveutsläpp till Östersjön.
Sverige bör även ägna intresse åt de stora naturvärdena i Central- och Östeuropa som i och med privatisering av mark kan komma att hotas. En strategi för hur de mest värdefulla områdena skall sparas bör arbetas fram. Militärens markområden bör ses över, eftersom både kemikalier och radioaktivt material kan finnas nergrävt.
Vi måste också ge hjälp att komma igång med avvecklingsplaner för miljöskadliga kemikalier som exempelvis PCB och CFC. Vi måste också hjälpa till med teknik för omhändertagande av CFC från kyl- och frysskåp. Även en strategi för hjälp att minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket bör utarbetas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utarbeta en strategi för miljöarbetet i de centrala och östeuropeiska länderna inklusive vårt agerande gentemot dessa länder inom ramen för EES/EU-samarbetet.
Grön ekonomi
Grön ekonomi och skatteväxling har blivit modeord. Socialdemokraterna var först på plan med skatteväxling i och med 1990/91 års skattereform. Då höjdes energiskatten samtidigt som skatten på arbete sänktes. Vi införde också flera miljöskatter. Tack vare dessa initiativ tillhör vi i dag de ledande länderna i världen vad gäller införande av ekonomiska styrmedel.
I finansplanens bilaga 11.4 redogör regeringen för principerna om miljöavgifter, miljöskulden och skatteväxling. Socialdemokraterna gläds åt erkännandet att det var vi som öpnnade dörren för dessa idéer: ''stora genombrottet kom under slutet av 1980- och början av 1990- talet i samband med att miljöavgiftsutredningen presenterade sina betänkanden.'' Socialdemokraterna tog också initiativ till utredningen om en grön BNP.
Det känns angeläget att utveckla redovisningen av landets miljösituation i samband med budgetpropositionen och finansplanen. Naturvårdsverket, SCB och Konjunkturinstitutet arbetar för att ta fram olika beräkningsgrunder. Socialdemokraterna anser att Naturvårdsverkets miljöindex bör kunna ligga till grund för jämförande redovisningar av landets miljötillstånd. Men det är också viktigt att på ett pedagogiskt sätt visa hur de olika miljömålen uppfylls.
En metod för hur måluppfyllelsen skall redovisas i samband med finansplanen bör utarbetas. Det kan komma att bli ett intressant komplement till redovisningen av den svenska miljöskulden och till en kommande grön BNP.
Miljöavgifter
I kompletteringspropositionen 1993 aviserades att 8 miljarder kronor skulle dras in till statskassan i form av nya miljöavgifter. Endast 5 miljarder kronor redovisas nu i form av höjning av punktskatter. Därmed fattas 3 av de 8 miljarderna. Vi förväntar oss att ett fylligare miljöekonomiskt förslag presenteras för riksdagen.
Hittills har regeringen inte haft särskilt mycket att komma med. Endast en ny miljöavgift har föreslagits under mandatperioden, nämligen kadmiumavgiften. Emellertid deklareras i finansplanen att denna avgift är mycket obetydlig och i princip inte drar in några medel till staten.
Socialdemokraterna har under mandatperioden föreslagit flera miljöavgifter. Det gäller bl.a. kadmiumavgift på handelsgödsel, som presenterats i vår motion 1992/93:Jo1. Den skulle inbringa ca 10 miljoner kronor de första åren. Vi har också lagt fram förslag på en avgift på osorterat industri- och byggavfall på mellan 300 och 500 kronor per ton och vill ha miljöskatter på fosfor och kväve i handelsgödsel. Vi har fört fram idéer om handel med överlåtbara utsläppsrätter mellan energiföretag i Sverige och de baltiska staterna.
För att öka kunskaperna om ekonomiska styrmedel har vi tidigare föreslagit ett centrum för miljöekonomi och styrmedelsforskning (1992/93:Ub128). Den borgerliga majoriteten sade nej även till detta förslag.
Utveckling av planeringsinstrumenten
Riksdagen beslutade 1987 om en ny plan- och bygglag och om lagen om hushållning med naturresurser. Detta blev ett viktigt resultat av 1960- och 1970-talens arbete med den fysiska riksplaneringen. De flesta kommuner har nu utarbetat översiktsplaner. Miljön har dock ofta behandlats bristfälligt. Vi anser nu att regeringen skall redovisa utfallet av Boverkets utredning för riksdagen samt föreslå vilka åtgärder som behövs för att stärka miljön i översiktsplanerna.
Som exempel på angeläget planeringsarbete i kommunerna kan nämnas lokalisering av bostäder, service och arbetsplatser. När transporterna byggs ut binds transportsystemet för lång tid framöver. Kommunerna bör i ökad utsträckning stimuleras till att planera person- och godstransporterna i mer miljövänlig riktning. I Göteborg har man exempelvis lyckats samordna de lokala transporterna med gott resultat.
Länsstyrelserna har fått i uppgift att göra miljöprogram. I dessa bör även läggas in krav på landskapsplanering. En bra landskapsplanering är nödvändig för att behålla viktiga småbiotoper och spridningskorridorer för växter och djur samt för att garantera gröna områden nära bostäder.
Miljökonsekvensbeskrivningar har nu införts i lagstiftningen, bl.a. i vägtrafiklagen och naturresurslagen och kommer också att få stort utrymme i den kommande miljöbalken. Socialdemokraterna anser att även allt planerings- och programarbete skall miljökonsekvensbeskrivas. Det gäller exempelvis ändring av skolplaner eller kommunala taxor.
Det sker nu en översyn av miljölagarna, och vi förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till skärpning av miljökraven i plan- och bygglagen samt naturresurslagen. Vi finner det särskilt angeläget att även större trafikleder inklusive fartygsleder prövas enligt naturresurslagen.
Investeringar i infrastrukturen måste bättre än hittills miljöanpassas. Utbyggd kollektivtrafik i de tätbefolkade regionerna, cykelvägar och investeringar för att gynna miljövänlig godstrafik på tåg och båt kan betraktas som ''gröna'' och angelägna investeringar. Detsamma gäller elektronisk kommunikation i form av data och teleteknik samt videokonferenser.
Bevara den biologiska mångfalden
Naturen med sin mångfald av djur och växter är något vi gärna bevarar för dess egen skull. Men i bevarandearbetet finns också delar av mer ekonomisk karaktär där den långsiktiga nyttan av olika arter kommer in. Vetenskapen behöver referensområden av ursprunglig natur, arter behövs för framställning av läkemedel och för växtförädling. Många arter nyttjas direkt av människan som föda, används som dragdjur etc. Men viktigast av allt är kanske ändå att mångfalden av arter behövs för att upprätthålla fungerande ekosystem på jorden.
För att klara att bevara enskilda arter och inomartsvariationer måste vi också bevara en livsmiljö som inte raderar ut deras existensmöjligheter. Det är angeläget att titta mer på markprocessernas betydelse för den långsiktiga produktionsförmågan i våra ekosystem samt hur de påverkas av föroreningar och eventuella framtida klimatförändringar.
Nedfallet av försurade ämnen påverkar både mark och vatten. På lång sikt påverkas även markens produktionsförmåga och sammansättning och därigenom antalet växt- och djurarter. Försurning och övergödning är de överskuggande svenska miljöproblemen.
Landskapsplanering för att öka naturens mångfald och säkra spridningskorridorer för växter och djur är också angeläget om arter och genetisk variation inom arterna skall kunna behållas i ett långt perspektiv. Detta ansvar bör ligga hos länsstyrelserna. I landskapsplaneringen bör man ta hänsyn till arternas behov av olika biotoper inklusive äldre träd samt behålla naturliga spridningsvägar. Kantzoner ingår som en del i denna strategi, men det krävs även att större kärnområden bevaras för fri utveckling av skogen. Det är angeläget att utveckla strandskyddsbestämmelserna att också omfatta hänsyn till den biologiska mångfalden.
De areella näringarna
De flesta svenska hotade arter är knutna till jord- och skogsbruket. En stor del av de hotade kärlväxterna finns i jordbrukslandskapen, medan hotade lavar och svampar återfinns i skogen. Många av dessa senare kräver gammelskog för sin överlevnad. Bevarandet av de areella näringarna och valet av brukningsmetoder utgör förutsättningar för många av dessa arters överlevnad. Ett tydligt och ökat sektorsansvar för dessa näringar behövs för att garantera stora naturvärden för framtiden.
Sektorsansvaret inom dessa näringar har under den borgerliga perioden gröpts ur bl.a. genom borttagandet av skogsvårdsavgiften, prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel samt genom förslaget att ta bort miljöavgiften på fosfor. Socialdemokraterna kommer att agera för ett ökat sektorsansvar för att garantera den biologiska mångfalden inom de areella näringarna.
Jordbruket
För att fullfölja vår tidigare politik har vi föreslagit miljöskatter på handelsgödsel samt en kraftfull miljöavgift på kadmium i fosforgödsel. Vi vill också behålla avgifterna på bekämpningsmedel i jordbruket. Detta utvecklas mer i vår jordbrukspolitiska motion.
Avgifterna skall ses som en del i näringens sektorsansvar för naturvården. Genom att avgifterna återförs till jordbruket i form av stöd till bevarandet av jordbrukslandskapets naturoch kulturvärden får de även en viss regionalpolitisk effekt. Medel förs över från slättjordbruket i södra och mellersta Sverige till skogs- och mellanbygderna där de största bevarandevärdena finns.
NOLA-stödet och landskapsvårdsstödet infördes av socialdemokraterna. Vi har successivt utvidgat dessa stödformer och ser dem nu som permanenta inslag i naturvårdspolitiken. Dessa stödformer bör ses över i syfte att få dem mer effektiva.
För nästa budgetår föreslår socialdemokraterna riksdagen att öka medlen till landskapsvård och sammanlagt anslå 300 miljoner kronor till Naturvårdsverket för landskapsvårdsstöd.
Skogsbruket
Skogsbruket har ansvar för miljön och den biologiska mångfalden enligt de allmänna hänsynsreglerna i Skogsvårdslagen. Socialdemokraterna anser dock att även skogsnäringen skall ta ett ekonomiskt sektorsansvar för naturvården enligt principen om användarens betalningsansvar (UPP).
I motionen om biologisk mångfald föreslog vi en utredning för att utforma en solidarisk och rättvis natur- och skogsbruksavgift. Det kravet står fast. Vi ser också ett stort behov av att öka de ekonomiska resurserna för intrångsersättning och inköp av naturreservat. I förra årets motion om biologisk mångfald (1993/94:Jo8) utvecklar vi tankarna om en naturvårdsavgift för skogsnäringen för att solidariskt finansiera biotopskydd, markreservat, överhållning av skog etc. Vi föreslog en utredning för att ta fram förslag till hur en sådan avgift skall tas ut så att markägare med små arealer inte drabbas onödigt hårt. Det är nödvändigt att finna former för ett rättvist, uttag av sådana avgifter.
Förslaget innebär inte att staten fråntar sig ansvaret för naturvården. Samhället har också stora intressen i skogen i form av orörd mark för forskning samt för friluftslivet. Vi föreslår att riksdagen ökar anslaget för inköp av mark till drygt 212 miljoner kronor. Tidigare i motionen har vi föreslagit att riksdagen anvisar 35 miljoner kronor till skötsel av nationalparker och naturreservat utöver regeringens budgetförslag.
Förvaltning av statens naturmarker
Vi motsätter oss bestämt regeringens privatiseringsplaner av AB Domän. Även naturvårdsskäl väger för oss tungt i denna bedömning.
Socialdemokratin ser med oro på hanteringen av de markområden som i samband med bolagiseringen överföres till Fastighetsverket. I propositionen om bolagisering av Domänverket stod tydligt att befintliga och blivande naturreservat skulle överföras till Naturvårdsfonden. Hittills är det bara de befintliga naturreservaten som överförts. De blivande naturreservaten och de marker som ligger på den oskyddade listan förvaltas för närvarande av Fastighetsverket. Den framtida förvaltningen av markerna bör bli föremål för en utredning.
Därtill kommer en rad fallrättigheter som staten köpt in för att skydda älvar eller älvsträckor. Fallrättigheterna finns tills vidare hos Fastighetsverket. Det är nödvändigt att skyddet av naturvårdsmark och fallrättigheter för skyddade älvsträckor klargörs annars kan stora summor naturvårdsmedel gå till spillo. Bara Sölvbackaströmmarna kostade 280 miljoner kronor att köpa in. Det får inte bli så att dessa älvsträckor går över i privat ägo.
Fiske och turism
Även fiskerinäringen måste ta ett ökat sektorsansvar och vi ser positivt på möjligheten att införa miljökonsekvensbeskrivningar även för denna näring. Risken för överuttag av fisk utgör stora problem. Även fiskodlingar innebär risker för utslagning av arter och utarmning av den genetiska variationen. Det är angeläget att öka miljöhänsynen och krav på rening av fiskodlingar. Fisk- och skaldjursodlingar kommer i framtiden att bli allt viktigare för produktion av föda. Särskilt gäller det i fattigare länder. Det gör det än mer angeläget att lösa miljöproblemen.
Större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden (M 74) och de höga halterna miljögifter i Östersjöfisk. Här är regeringens hållning passiv. Trots hälsoriskerna och den allt lägre kläckningsfrekvensen av laxrom nonchalerar regeringen problemet.
Vad gäller M 74 är det angeläget att de kunskaper som finns om lax och laxproduktion under de senaste decennierna sammanställs och korreleras till eventuella miljöstörningar eller klimatvariationer. Samtidigt bör forskningen ges ökade resurser. Vi kan emellertid inte vänta på åtgärder tills vi exakt fastställt orsakerna. Då kan det vara för sent.
En genetisk utarmning hotar den naturproducerande laxstammen och såväl yrkes- som fritidsfisket kan skadas allvarligt om den nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida. En bedömning måste därför snarast göras av vilka politiska åtgärder som är befogade. Annars kan vi i en snar framtid tvingas införa stopp för laxfiske i Östersjön.
Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige arbeta för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Det är också angeläget att kartlägga dumpade gifter, gammalt krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att förorena havsmiljön. Diskussioner måste påbörjas om vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och hur de skall bekostas.
Även den ökade turismen kan innebära ett växande hot mot den biologiska mångfalden både på land och i vatten. Framför allt är det den kommersiella massturismen i form av båtsporter, kanoting, fjällvandring etc. som kan slita hårt på känsliga områden och störa skygga djurarter. Turismen finns med som en viktig del i EG:s femte miljöhandlingsprogram. Ett sektorsansvar för miljön, även för företag i turistbranschen, bör utformas. Ett sådant uppdrag bör läggas på Naturvårdsverket.
Handel med hotade arter
Handel med hotade arter regleras internationellt bl.a. via CITES-konventionen. Sverige har hittills inte levt upp till konventionen. Lagstiftningen på detta område måste därför skärpas. För närvarande anser bl.a. Världsnaturfonden och Ornitologiska föreningen att Sverige är ett transitland för hotade arter. Under senare år har det gällt export av papegojor till Finland. Det är oroväckande.
Nu måste regeringen skyndsamt se till att lagstiftningen skärps. Sverige måste ta sitt internationella ansvar i denna fråga, särskilt som handel med hotade arter är starkt kopplad till bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi måste åtminstone ha ambitionen att nå upp till EG:s skyddsnivå. Riksdagen bör uppmana regeringen att återkomma med förslag till heltäckande lag om hotade arter, där såväl handel som innehav av hotade arter betraktas som straffbart.
Trafiken och miljön
Den socialdemokratiska regeringen beslutade om katalysatorer på bilar och införde miljöklassning av bensindrivna fordon. I förra årets motion krävde vi en avveckling av den blyade bensinen. Det kravet står fortfarande fast.
Vi arbetar aktivt för en omställning av trafiksystemet i mer miljövänlig riktning och har för avsikt att successivt låta de olika trafikslagen bära sina egna samhällsekonomiska kostnader. Det är angeläget att utvecklingen mot renare och mer bränslesnåla bilar drivs på, liksom introduktionen av alternativa bränslen. Dock måste alltid miljökonsekvensanalyser göras då alternativen introduceras på marknaden. Sådana analyser borde göras när det gäller både rapsolja och etanol.
Enligt Naturvårdsverket är den ökade trafikvolymen orsak till att kväveoxidmålen inte kommer att uppnås. Det visar att den borgerliga regeringen inte klarat att införa de åtgärder som hade behövts.
I årets budgetproposition bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) finns en programförklaring om framtidens trafiksystem. Socialdemokraterna ansluter sig till den, men efterlyser mer konkret handlande för att uppnå de trafikpolitiska målsättningarna. I programförklaringen saknas märkligt nog analys av vad EES-avtalet respektive ett eventuellt EU- medlemskap innebär för trafiksektorn.
De undersökningar som gjorts visar att både EES och ett EU-medlemskap innebär trafikökningar och därmed ökade föroreningsutsläpp, om inte kraftfulla motåtgärder sätts in. Regeringen bör därför utarbeta en strategi för att förebygga dessa negativa konsekvenser. En sådan strategi bör bl.a. innehålla förslag till ökat engagemang för att förmå EU att anta ett direktiv om koldixidskatt. En plan för hur godstransporterna skall läggas om till förmån för större andel järnväg och sjöfart behövs också. Därtill krävs att Sverige driver på utsläppskraven på fordon så att de skärps både i Sverige och i EU. Sverige bör också vara pådrivande för att få igång tillverkningen av ''rena'' fordon som exempelvis elbilar. Intressant vore att pröva Kaliforniens recept att kräva en viss andel fordon med noll-utsläpp från varje biltillverkare.
Angelägna miljökrav
I vår trafikpolitiska motion redovisar vi våra miljömål och krav på konkreta åtgärder. Det gäller bl.a:att en utredning tillsätts för att ta fram ett system för miljöklassning av små motorer till exempelvis båtar och gräsklippare. Med differentierade försäljningsskatter är det liksom för bilar möjligt att styra mot mer miljövänliga motorer.att regeringen genom frivilliga avtal förmår försäkringsbolagen att rabattera försäkringsavgiften för fritidsbåtar och snöskotrar med miljövänliga och lågbullrande motorer.att ett system för miljöklassning av arbetsfordon arbetas fram, samt att avgaskrav för dessa införs.att avgaskraven för äldre fordon skärps.att låg bränsleförbrukning och låga koldioxidutsläpp införs som en del i nuvarande miljöklassning av fordon,att starta ett utvecklingsprojekt i samarbete mellan staten och bilindustrin för att utveckla energisnåla och krocksäkra svenska bilar,att de ekonomiska styrmedlen inom trafikområdet ses över för att uppnå ett miljöanpassat trafiksystem.
Omställning av energisystemet
Den stora uppgiften det kommande decenniet är att ställa om energisystemet och samtidigt stimulera till fortsatt minskning av fossila bränslen och klara koldioxidmålet. Effektivare energianvändning och ökad investering i förnyelsebar energi är då nödvändigt.
Principerna för detta slogs fast i 1991 års breda parlamentariska energiuppgörelse som nu även moderaterna anslutit sig till. Enligt denna uppgörelse är energipolitikens mål att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärlden. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall vidare utgå från vad naturen och miljön kan bära och kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010.
Regeringen har inte klarat att ta de initiativ som behövs för att följa upp trepartiuppgörelsen. Socialdemokraterna tog fram ett förslag till koldioxidskatt och därmed ökad lönsamhet för biobränslen. Flera kommunala fjärrvärmeanläggningar har övergått från kol eller olja till biobränsle. I skogslänen och i Västsverige sker nu en satsning på vedbränsle. Den utvecklingen bör stimuleras.
I 1991 års energiuppgörelse låg en kraftig satsning på teknikutveckling och stimulans för introduktion av förnybara energikällor främst bioenergi, vindkraft och solvärme. Riksdagen beslutade också om ett program för effektivare elanvändning. I stället för att bygga vidare på denna satsning har den borgerliga regeringen sänkt energiskatterna för hela industrisektorn, vilket missgynnar både effektivisering och övergång till förnybara energikällor.
Socialdemokraterna har tidigare fört fram krav på höjd energiskatt för den icke-energiintensiva industrin samt krav på prövning av energianvändning för den energiintensiva industrin vid tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen. Dessa förslag har majoriteten i riksdagen röstat emot.
Våren 1993 aviserade regeringen ett förslag till koldioxidskatt på elproduktion, vilket också skulle gynna biobränslen. Men regeringspartierna har inte lyckats komma överens och något förslag har ännu inte presenterats för riksdagen. Vi kan konstatera att den borgerliga regeringen nästan helt saknar energipolitik.
Socialdemokraterna och kärnkraften
Målet är att avveckla kärnkraften till år 2010 enligt det mandat svenska folket gav i folkomröstningen 1980. 1991 års trepartiöverenskommelse kring energipolitiken la en grund till den framtida energipolitiken. Därefter har regeringen förhållit sig passiv. Vi föreslår nu att en beredning tillsätts med uppgift att lägga fram ett förslag till hur 1991 års trepartiuppgörelse skall fullföljas. I beredningens arbete skall ingå en analys av de energipolitiska konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden samt ett program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet.
Energinormer
Socialdemokraterna vill stimulera till en effektivare elanvändning, bl.a. har vi föreslagit att energianvändning och koldioxidutsläpp skall prövas vid all tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen. Vi vill också införa normer för elåtgång i eldrivna apparater. Det finns en stor potential för effektiviseringar inom hushållssektorn. Vår målsättning är att minska elanvändningen inom denna sektor med mellan 10 och 15 % till år 2000.
I första hand föreslår vi frivilliga energinormer för maximal elförbrukning för frys/kyl, varmvattenberedare, ugnar, tvätt- och diskmaskiner samt hemelektronik. Om frivillighet inte ger avsedd effekt bör lagstiftning övervägas. Sverige bör också aktivt verka för att energinormer införs i EU. På sikt kommer detta att bli mycket lönsamt för konsumenterna samtidigt som det under en viss period kan öka sysselsättningen.
Krav på mindre energianläggningar
Miljöutsläppen från uppvärmningssektorn har sänkts kraftigt i takt med utbyggnaden av fjärrvärme och höga miljökrav på större energianläggningar. Därmed har luftkvaliteten i många tätorter kraftigt förbättrats. Det är nu även dags att ställa miljökrav på de mindre energianläggningarna. I förra årets motion uppmärksammade socialdemokraterna de stora kolväteutsläppen från vedpannor. Det ledde till att Naturvårdsverket och NUTEK utredde frågan.
Naturvårdsverket har nu föreslagit en särskild lag om småskalig eldning med fasta bränslen. Därmed öppnas dörren för höga miljökrav. Även ändringar i hälsoskyddsförordningen föreslås för att ge kommunerna rätt att ställa höga miljökrav på vedeldning.
Kommunerna måste aktivt medverka till att vedeldningens 125 000 ton kolväten halveras den närmaste femårsperioden. Det viktigaste kravet är installation av tillräckligt stora ackumulatorer för att en effektiv förbränning skall kunna ske. Ett sådant krav i samtliga kommuner skulle ge omkring 10 000 årsarbetstillfällen under perioden. Det är också angeläget att byggnadstillstånd krävs för installation av braskaminer och vedpannor. Då kan kommunerna ställa relevanta miljökrav. Naturvårdsverket och Boverket bör ges i uppdrag att under det kommande året driva en informationskampanj för att öka medvetenheten om vedeldningens hälsorisker samt informera kommunerna om vilka krav som bör ställas.
Avfall och kretslopp
Riksdagen har godkänt regeringens förslag om producentansvar. Men när lagändringen nu skall genomföras visar sig problemen; vem är egentligen producent och har det ekonomiska ansvaret, vad händer vid en konkurs, vilket insamlingsansvar har kommunerna. Därtill kommer den märkliga ordningen att först ge glasförpackningar och wellpapp producentansvar samtidigt som andra förpackningar inte avkrävs samma ekonomiska ansvar. Det kan leda till snedvriden konkurrens.
Socialdemokraterna bejakar kretsloppstanken inkl. producentansvaret. Det ligger helt i linje med våra omställningsplaner och vårt beslut att allt avfall skall källsorteras fr.o.m. 1994. Vi anser dock att bestämmelserna måste stramas upp betydligt och att miljökonsekvensanalyser skall göras innan man bestämmer hur de uttjänta produkterna omhändertas. Det får inte bli så att hanteringen i avfallsledet försämrar miljön.
Socialdemokraterna anser att producentansvaret måste definieras bättre i förordningarna än vad fallet är när det gäller glasförpackningar och wellpapp. Det bör klart deklareras att det är den som introducerar produkten på den svenska marknaden som har det ekonomiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. När det gäller miljöfarligt avfall är det även angeläget att reglera innehavarens skyldighet. Denna skyldighet måste kopplas till ett rättsligt ansvar.
Vi anser att regeringen varit alltför passiv när det gäller utvecklingen av producentansvaret. Nu måste arbetet med besvärliga produktgrupper komma i gång. Datorer, TV- apparater, bildäck och bilar bör prioriteras. Detta kommer också att gynna sysselsättningen. Redan nu finns en firma i Blekinge med ett 15-tal anställda som återvinner delar i datorer. Ett producentansvar skulle snabbt öka behovet av sådana företag.
Alla kommuner har i dag väl fungerande insamlingssystem för avfall. Dessa får inte slås sönder. Vi anser därför att det kommunala insamlingsansvaret även för de produkter som omfattas av producentansvaret skall finnas kvar. Dispenser bör dock kunna ges om det motiveras av miljöskäl.
Miljöskadliga kemikalier
Socialdemokraterna har två övergripande mål för producentansvaret -- dels att minska avfallsmängderna och därmed hushålla bättre med resurser och dels ta bort skadliga ämnen och kemikalier från kretsloppet. Det senare gäller exempelvis metaller, som aldrig bryts ner samt akut giftiga eller svårnedbrytbara kemikalier.
Om producentansvar tas full ut kommer många skadliga kemikalier automatiskt att mönstras ut, eftersom kostnaderna för återcirkulering eller slutligt omhändertagande fördyrar produkterna. Producenten omformar i detta fall själv lagen till ett ekonomiskt styrmedel.
Bättre avfallshantering
Även om avfallsmängderna minskar kommer det alltid att finnas avfall för slutligt omhändertagande. Därmed är det nödvändigt att tekniken utvecklas. Förbränning bör bara tillåtas för en utsorterad bränslefraktion, och förbränningen skall självklart ske med bra rening. Riksdagen har beslutat att inget osorterat avfall skall få brännas eller deponeras efter 1993. Den borgerliga regeringen har dock underlåtit att se till att detta beslut fullföljs. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att mer aktivt förmå kommunerna att källsortera avfallet.
Deponier eller soptippar kommer alltid att behövas men tekniken måste utvecklas. I första hand skall biologiskt nedbrytbart material separeras för kompostering eller rötning. Vi anser att metangas skall utvinnas där det är ekonomiskt försvarbart. Då minskas risken för bränder, energin tas tillvara och klimatutsläppen hålls nere.
Deponigasen är dock kraftigt förorenad och därför krävs rening innan den används. Krav på gasutvinning bör kopplas till tillståndet för verksamheten, dvs företagets tillstånd bör dras in om man inte omhändertar gasen. Metangasen kan antingen användas till värmeproduktion eller som bränsle till sopbilar m.fl. fordon.
Differentierad avfallstaxa och miljömärkning
Kommunerna har numera rätt att differentiera avfallstaxan för att styra mot större andel källsorterat avfall. Detta har prövats med gott resultat för hushållsavfall. Det har varit svårare att få genomslag för differentierade avgifter på industri- och byggavfall, trots att avgifter på dessa avfallsslag är betydligt mer effektiva. Detta kan bero på att många avfallsbolag är rädda att höga avgifter medför transporter till grannkommunens deponi. Differentierade avfallstaxor i Danmark har gett mycket gott resultat för industri- och byggavfall.
Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en avfallsavgift på osorterat industri- och byggavfall på mellan 300 och 600 kr/ton. Vi upprepar här vårt krav. Införandet av en sådan avgift skulle snabbt generera flera hundra arbetstillfällen, och därför anser vi att regeringen snabbt skall presentera ett sådant förslag.
Allmänhetens allt större intresse för miljön och viljan att medverka i källsortering och miljövänlig konsumtion bör tas tillvara ännu bättre. Informationen till allmänheten behöver öka och ett miljövänligt beteende stimuleras. Som ett led i detta finns olika miljömärkningssystem vars syfte är att underlätta för konsumenten och vara pådrivande mot produktion av mer miljövänliga varor. Den statliga miljömärkningen har nu varit igång en tid och socialdemokraterna anser att verksamheten bör utvärderas och redovisas för riksdagen.
Miljöfarligt avfall
Miljöfarligt avfall behandlas i en särskild proposition där vissa skärpningar föreslås. Ett av problemen utgör definitionen av miljöfarligt avfall. I dag är det innehavaren av avfallet som beslutar hur det skall klassificeras. Det innebär att vissa mindre nogräknade företag kan betrakta miljöfarligt avfall som insatsvaror eller produkter. Därmed kommer de undan ansvaret. Det är nödvändigt att bättre klara ut vad lagstiftningen menar med miljöfarligt avfall.
Miljöfarligt avfall i produkter bör hanteras utifrån principen om producentansvar. Det är alltså producenten som skall ansvara för den uttjänta varan och inte konsumenten. Däremot måste konsumenten ges ett ansvar att återlämna varan. En skärpning av straffansvaret är angelägen, och vi förutsätter att en sådan kommer i den aviserade propositionen om en miljöbalk.
Det finns många gråzoner då det gäller miljöfarligt avfall. Producentansvaret kan om det tillämpas på ett bra sätt minska risken att avfallet hamnar fel. Även ansvarsfrågan vid olyckor måste definieras bättre. Många produkter eller kemikalier kan trots att de inte normalt betraktas som miljöfarliga ändå vara det om de släpps ut i stora mängder eller på fel plats.
Fartygsolyckan utanför Gotland där en last med gödsel läckte ut i Östersjön visar tydligt att det inte enbart är de kemikalier vi definierar som miljöfarliga som kan skada miljön. Det är angeläget att se över olycksberedskapen och ansvarsfrågan till sjöss för att öka möjligheterna att förebygga olyckor samt för att bärgning och andra åtgärder skall kunna sättas in omedelbart efter ett haveri eller dylikt. Det måste också fastställas vem som har ansvar för bärgning av fartygsvraket. I dag är ansvarsfrågan oklar och många vrak ligger kvar tills de bryts sönder av vågorna.
Vattenvård
I takt med att vi löst en del övergödningsproblem och minskat de orenade utsläppen från hushåll och industrier dyker nya vattenvårdsproblem upp. Längs kusterna har algblomningen ökat, saltvatten tränger in i grundvattenmagasinen och grundvattensänkningar till följd av överuttag är vanliga i täta fritidsområden.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att kartlägga våra grundvattentillgångar. Så snart den är färdig bör åtgärder sättas in för att bättre skydda viktiga eller känsliga grundvattentillgångar.
Allt fler vattendrag i Sverige försuras. Värst är situationen i de sydvästra delarna av landet och nära starkt trafikerade vägar. Försurningen leder inte bara till surt vatten. Den ändrar hela den kemiska balansen och leder bl.a. till höjda halter kvicksilver. Kvicksilver löses ut från bottenslammet då surheten ökar och gör fisken oätlig. Problemet gäller inte bara sjöar som fått ta emot kvicksilverutsläpp utan även skogssjöar som bara påverkats av nedfall från luften. Allt fler sjöar behöver kalkas för att dämpa effekterna av den sura luften. I förra årets budgetproposition aviserades kväveoxidavgifter på mindre energianläggningar som en möjlighet att finansiera kalkningsåtgärder. Inget sådant förslag har emellertid presenterats. Vi anser att det är viktigt att finansieringsfrågan blir löst och förutsätter att regeringen återkommer snarast.
Vatten och avlopp
Reningsverk inklusive vatten- och avloppsledningar byggdes ut under 1960-talet. Det var ett av socialdemokraternas stora investeringsprojekt för bättre miljö. Övergödning av sjöar och vattendrag minskade radikalt. Under 1980-talet upptäckte man att kväve utgjorde en kraftig föroreningskälla för haven. I huvudsak kommer kväveläckaget från jordbruk och reningsverk. Den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten beslutade därför att reducera kväveutsläppen med 50 % i de kustnära reningsverken. Vi beslutade också om åtgärder i jordbrukslandskapet bl.a. i form av föreskrifter för hur stallgödsel skall brukas ner samt ställde krav på täckgröda under vintern.
Nu i lågkonjunktur har många kommuner svårt att få fram pengar till utbyggnad av kväverening. Alltfler röster höjs för att skjuta upp verkställigheten av beslutet. Som motprestation har kommunförbundet föreslagit att det svenska kvävereningsmålet skall kunna bytas mot motsvarande reningsutbyggnad i de baltiska staterna eller Polen. Om det är möjligt att hitta former för sådant teknikbyte är det positivt. Dock måste det förenas med nogrann kontroll att motsvarande åtgärder verkligen genomförs och får avsedd effekt i länderna på andra sidan Östersjön. Vi har tidigare föreslagit att en utredning med bl.a. denna innebörd tas fram. Därtill föreslår vi att riksdagen anvisar 100 miljoner kronor för att stimulera kommunernas utbyggnad av kväverening.
Det är angeläget att skärpa lagstiftningen för att minska utsläpp från hushåll och industrier till våra reningsverk och vattendrag. Industriutsläppen bör exempelvis inte tillåtas på de kommunala ledningarna om de inte först renats från skadliga kemikalier. Dagvatten bör infiltreras i marken alternativt renas i konstgjorda översilningsmarker.
Ett annat problem utgör de läckande vatten- och avloppsnäten som hittills underhållits mycket dåligt. I nuvarande takt skulle ledningsnäten vara utbytta först efter 300--400 år, trots att den normala hållbarhetstiden anses vara ung. 100 år. Det behövs alltså kraftiga reinvesteringar i kommunernas vatten- och avloppsledningar. Hittills har kommunerna inte visat tillräckligt intresse för dessa investeringar. För att stimulera till högre utbyggnadstakt föreslår vi att riksdagen anvisar 200 miljoner kronor för detta ändamål.
Enskilda avloppsledningar i dåligt skick bör också åtgärdas. Även här vill vi stimulera investeringstakten med arbetsmarknadspolitiska medel. Vi föreslår att riksdagen anslår 110 miljoner kronor för detta ändamål. På sikt är det nödvändigt att Naturvårdsverket tar fram en åtgärdsplan för enskilda avloppslösningar.
Hela vatten- och avloppstekniken måste omprövas i framtiden. De storskaliga lösningarna med dyra och långa ledningssystem låser stora resurser. Många menar att urin och fekalier bör separeras och att alla kemikalieutsläpp som kan skada reningsprocesser eller miljö måste bort. Vi föreslår att ett uppdrag läggs på Naturvårdsverket att undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering. Därtill vore det intressant att testa ett alternativt system i medelstor skala. Arbetsmarknadsmedel borde anslås för att genomföra ett sådant experiment.
Allvarligt är också det ökade läckaget från marken. Särskilt gäller det kväveutsläppen från skogs- och jordbruksmarker. Men den ökade försurningen gör även att metaller läcker ut i ökad mängd. Inom vattenvården bör därför större uppmärksamhet ägnas åt de markkemiska processerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ''gröna jobb'',
2. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för sanering av mark för budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr utöver regeringens förslag således 129
880
000
000 kr,
3. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr för bullersanering utöver vad regeringen anslagit,
4. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 35
000
000 kr utöver vad regeringen anslagit till skötsel av naturområden samt upprustning av leder,
5. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 8
000
000 kr utöver vad regeringen anslagit för byggande av en besöksanläggning vid Tåkern,
6. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 7
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit för att motverka stranderosion,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utbildning och information,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tekniska attachéer och jordbruksråd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöarbete inom ramen för GATT-avtalet,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nordeuropeisk miljökonferens,1
11. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar 2
000
000 kr utöver regeringens förslag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöattachéer och miljöråd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och energibiståndet till Östeuropa,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska kommuners och företags medverkan i miljöprojekt i Baltikum, Polen och Ryssland,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grön ekonomi,2
16. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för landskapsvård för budgetåret 1994/95 anvisar 50
000
000 kr utöver regeringens förslag, således 300
000
000 kr,
17. att riksdagen till Naturvårdsverkets anslag för investeringar för budgetåret 1994/95 anvisar 22
000
000 kr utöver regeringens förslag, således 212
445
000
000 kr,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översiktsplaner,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förvaltning av naturvårdsmarker och fallrättigheter,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsansvar för turistnäringen,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fisket,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handel med hotade arter,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiken och miljön,5
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för trafikpolitiken i ett Europaperspektiv,5
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Energipolitiken,6
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energinormer,6
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig vedeldning,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfall och producentansvar,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metangasutvinning från deponier,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierad avfallstaxa,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfarligt avfall,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsfrågan till sjöss,5
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömärkning,7
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vatten- och avloppsproblemen,
35. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 100
000
000 kr utöver regeringens förslag för att stimulera utbyggnad av kvävereningen i de kustnära reningsverken,
36. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 200
000
000 kr utöver regeringens förslag till reinvesteringar i kommunernas va-nät,
37. att riksdagen till Naturvårdsverkets ramanslag för budgetåret 1994/95 anvisar 110
000
000 kr för investeringar i enskilda avloppsanläggningar.
Stockholm den 25 januari 1994 Ingvar Carlsson (s) Jan Bergqvist (s) Birgitta Dahl (s) Ewa Hedkvist Petersen (s) Inger Hestvik (s) Anita Johansson (s) Birgitta Johansson (s) Kurt Ove Johansson (s) Allan Larsson (s) Berit Löfstedt (s) Börje Nilsson (s) Kjell Nilsson (s) Lennart Nilsson (s) Berit Oscarsson (s) Göran Persson (s) Pierre Schori (s) Britta Sundin (s) Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 9 och 10 hänvisade till UU. 2 Yrkande 15 hänvisat till FiU. 3 Yrkandena 18 och 27 hänvisade till BoU. 4 Yrkandena 6 och 20 hänvisade till KrU. 5 Yrkandena 23, 24 och 32 hänvisade till TU. 6 Yrkandena 25 och 26 hänvisade till NU. 7 Yrkande 33 hänvisat till LU.