Grundläggande
principer -- en miljöpolitik präglad av
sunt förnuft2 1.2
Miljöaspekter
blir allt viktigare3 1.3
Med
hänsyn till företagen3 1.4
Konsumenterna
spelar en viktig roll4 1.5
Granskning
av miljöåtgärder4 2.
En
gränsöverskridande miljöpolitik4 2.1
Befolkningsexplosionen4 2.2
Luftföroreningar
hotar skogen4 2.3
Klimatpåverkan5 2.4
Miljökonferenser
och internationella avtal5 2.5
En
internationell miljödomstol6 2.6
En
internationellt finansierad miljöfond6 3.
Åtgärder
i Östersjöområdet6 4.
Satsa
på svensk miljövänlig kärnkraft8 5.
Begränsa
utsläppen från fordon8 5.1
Nollemissionsbilar8 5.2
Biobränslebaserade
drivmedel9 6.
Miljöpolis10 7.
Miljöcentraler10 8.
Naturvårdsverkets
halveringstid10 9.
Våra
förslag med anledning av budgetförslaget10 9.1
Miljövård10 9.2
Strålskydd
och kärnsäkerhet11
Hemställan11
Sammanfattning
Motionen innehåller två huvuddelar. Den första handlar
om mål och inriktning av miljöpolitiken. Konkreta
åtgärdsförslag redovisas för att uppnå målet -- en god miljö
för alla.
De viktigaste inslagen i vår miljöpolitik är att
miljöproblem är globala, vilket för med sig att vi måste
arbeta med gränsöverskridande insatser i samarbete med
övriga länder i världen. Vi måste gemensamt verka för en
miljövänligare konstruktion av produkter, likaså
produktionen och naturligtvis också konsumtionen, för att
i framtiden nå målet med ett kretsloppssamhälle.
Vi vill satsa resurser där det ger mest för miljön per insatt
krona, vilket för närvarande är på andra sidan Östersjön.
Genom internationellt samarbete kan vi verka för att
återställa östersjöregionens miljö.
Vi vill satsa på miljövänliga energislag, som kärnkraften.
I den andra delen av motionen ger vi vår syn på
regeringens budgetförslag i fråga om miljövård och
strålskydd, kärnsäkerhet m m för budgetåret 1994/95,
Miljö- och resursdepartementet (fjortonde huvudtiteln). Vi
kommer fram till en besparing på sammanlagt 74 400 000 kr.
1. Grundläggande principer -- en miljöpolitik präglad av
sunt förnuft
--
p1pEn miljöpolitik som präglas av sunt förnuft innebär i
praktiken en strävan mot en god levnadsmiljö med
beaktande av rimliga ekonomiska hänsyn.Miljöpolitiken
skall vara effektiv men får inte gå så långt att den blir en
fara för marknadsekonomins funktionssätt.Den får inte
begränsa den fria konkurrensen mellan företagen.
Resurserna skall sättas in där de gör mest nytta.En god
miljöpolitik stannar inte vid nationsgränsen.Den är en
gränsöverskridare.Den är global.Konsumenterna
spelar en viktig roll för en framgångsrik miljöpolitik.
Miljöfrågor drivs bättre av konsumenter än statens
miljöbyråkrater.Källsortering och återvinning är
nödvändiga.Företagen måste uppmuntras att tillverka
produkter som lätt kan återvinnas.Ungdomarnas stora
intresse för miljöfrågor måste tas på allvar.Kunskaperna
hos de svenska jordbrukarna om riskerna med
överdoseringar av handelsgödsel och bekämpningsmedel
och om andra miljöfaror inom jordbruket måste
förbättras.Det är viktigt att satsa på de miljövänliga
energislagen, vattenkraft och kärnkraft.Det måste även
satsas på miljövänliga drivmedel för fordon.Sverige bör
med kraft verka för att jordbruket inom hela Europa
bedrivs med ett minimum av gifter och hormoner.
Svenska biodynamiska produkter kan bli en kvalitetsprofil
vid export.
I det följande utvecklar vi vår syn på miljöpolitikens mål
och inriktning.
1.2 Miljöaspekter blir allt viktigare
God arbetsmiljö, ren luft, friskt vatten och en
grönskande natur är självklara önskemål för oss alla. En
god miljö är även ett absolut överlevnadsvillkor. I vår
strävan mot en långsiktig, hållbar utveckling kommer
miljöaspekten därför att spela en ökande roll i framtida
politiska beslut, såväl lokalt i Sverige som regionalt och
internationellt.
Givetvis måste kraven vara realistiska och förenas med
den ekonomiska verkligheten. Vi måste skapa de resurser
som är en absolut förutsättning för att ha råd att förbättra
miljön. Det är således inget motsatsförhållande i
ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn, snarare tvärtom.
Här, liksom i all annan verksamhet, gäller det att
använda våra resurser där de gör mest nytta. Vi måste lyfta
blicken och se insatserna i ett större perspektiv.
Ny demokrati är principiellt positivt till hårda miljökrav
men de styrinstrument som används måste alltid ha en
ekonomisk relevans och vara förankrade i medborgarnas
rättsuppfattning. Det är också av vikt att åtgärderna är
konkurrensneutrala för industrin.
Lindbeckkommissionen förordade för sin del -- i linje
med traditionell nationalekonomisk tradition -- att staten
som huvudinstrument utnyttjar skatter och subventioner
snarare än regleringar för att komma till rätta med externa
miljöeffekter i företagens och hushållens verksamhet. Ett
viktigt exempel är miljöavgifter.
Lindbeckkommissionen menade vidare att beräkningar
av miljöskulden bör göras som ett rutinmässigt inslag i
budgetarbetet som komplement till (men inte ersättning
för) traditionella nationalräkenskaper.
Lindbeckkommissionens båda förslag är av visst intresse
men måste nyanseras.
1.3 Med hänsyn till företagen
Sverige bör inte ensidigt skärpa miljölagstiftningen och
genom att åberopa ''förorenaren betalar-principen'' införa
nya miljöavgifter, skatter och andra pålagor som får till
resultat att svenska företag kan komma att utsättas för
högre kostnader än deras konkurrenter inom EU.
En skillnad i produktionskostnaderna ger sålunda
upphov till att företag flyttar sin tillverkning, eller väljer att
investera i länder eller områden, där det blir ekonomiskt
mest fördelaktigt. Följden blir att man exporterar
nedsmutsningen till annat land i Europa men importerar
varorna. I dagens samhälle där de stora miljöproblemen är
gränsöverskridande, är detta att lura sig själv. Det kan
istället totalt sett bli en försämring på grund av sådana
regler.
Dessutom kan vi förlora arbetstillfällen i Sverige. Det
måste finnas en ekonomisk realism i den miljöpolitik vi för.
Medvetenheten om att Sverige är beroende av Europa
måste öka och prägla de politiska besluten. Sverige bör
därför inte ensidigt tillämpa eller introducera miljöregler
som kan ge svenska företag högre produktionskostnader än
vad som gäller i övriga Europa. Sådana högre krav kan
emellertid accepteras om de samtidigt blir gällande i hela
konkurrensområdet.
1.4 Konsumenterna spelar en viktig roll
De svenska konsumenterna har en stark roll i den
positiva miljöutvecklingen. Konsumententerna ställer allt
fler och högre krav på miljövänliga produkter. Det finns en
grundmurad attityd hos svenska folket om ren miljö och
rena produkter. Den här attityden finns inte bara hos
konsumenterna utan också inom näringslivet.
Ny demokrati menar att denna kraft hos folket skall inte
bara utnyttjas utan även uppmuntras. Sådana åtgärder som
kan främja konsumenternas önskan om miljövänlig
produktion måste uppmuntras.
Sverige bör även verka för motsvarande tänkande i
miljöarbetet inom Europa och andra internationella fora.
1.5 Granskning av miljöåtgärder
Riksdagen har under det gångna året fattat ett mycket
viktigt beslut på miljöområdet. Det gäller en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Ny demokrati
anslöt sig till kretsloppsprincipen men ville samtidigt varna
för konsekvenserna av en alltför okritisk hållning i frågan.
Sammantaget innebär riksdagsbeslutet ett systemskifte
inom miljöpolitiken -- ett systemskifte som kan medföra
många positiva förändringar men som samtidigt kan drabba
inte bara enskilda företag och medborgare utan också
marknadsekonomins funktionssätt.
Om de beslutade riktlinjerna okritiskt läggs till grund för
samhällets fortsatta åtgärder inom miljöpolitiken kan det
leda till flera oönskade effekter.
Förändringen kan i förlängningen medföra att det
skapas ett slags planekologiskt system som riskerar att sätta
marknadsekonomin ur funktion.
Konsekvenserna av så genomgripande förändringar
måste självfallet analyseras. Kravet på god miljö får aldrig
bli ett självändamål.
Mot bakgrund härav är det alltså viktigt att med
uppmärksamhet följa utvecklingen och att analysera
konsekvenserna av den förda politiken särskilt med hänsyn
till den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria
konkurrensen. Kostnaderna för samhället, medborgarna
och för de enskilda företagen av en viss miljöpolitik får
självfallet inte glömmas bort.
2. En gränsöverskridande miljöpolitik 2.1
Befolkningsexplosionen
Befolkningsexplosionen som bl a bidrar till avskogning
och ökenutbredning, är ett av våra största miljöproblem.
Naturligtvis är det av absolut största vikt att internationellt
verka för att skapa förutsättningar för att hålla
befolkningstillväxten på en rimlig nivå. Sverige måste också
göra klart för omvärlden att s k miljöflyktingar inte äger
asylrätt här i landet.
2.2 Luftföroreningar hotar skogen
En ekologisk kollaps hotar den svenska skogen. En
nödvändig förutsättning för att förhindra detta är att
utsläppen i EU-staterna, Polen och Baltikum minskar. Det
är viktigt att Sverige aktivt tar del av den europeiska
utvecklingsprocessen.
Visst kan vi visa våra grannar i Europa, att man på ett
industriellt och marknadsmässigt riktigt sätt kan komma
tillrätta med miljöförstörande utsläpp.
Subsidiaritetspricipen borde räcka att hänvisa till i denna
fråga när det gäller vårt förhållande till EU.
2.3 Klimatpåverkan
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro i juni 1992 undertecknades en ramkonvention om
klimatförändringar. Sverige har godkänt konventionen.
För att i övrigt motverka skadlig klimatpåverkan bör
Sverige särskilt aktivt verka för att
begränsa den globala avskogningen och för att globalt
öka satsningarna på skogsodling,
att nya internationella regler angående en förhöjning av
miljöstandarden på fordon antas.
Målet med detta är att påskynda förnyelsetakten av
fordonsparken, så att vi så fort som möjligt uppnår att 50 %
av världens fordon är försedda med katalysator.
Parallellt bör Sverige eftersträva att introducera och
uppmuntra nollemissionsfordon.
Med tanke på det stora antalet u-länder, inser man lätt
att förnyelsen av världens fordonspark, om ingenting görs,
kommer att gå väldigt sakta. Sverige, som i dag ligger långt
fram i utvecklingen av t ex nollemissionsfordon för den egna
marknaden, kan aktivt medverka till en global
miljöförbättring genom att skapa nödvändiga
förutsättningar för en fortsatt utveckling av en enkel
avgasreningsanordning, för eftermontering på alla typer av
förbränningsmotorer. Denna kan sedan säljas, eller inom
ramen för gällande budget ges som bistånd.
Man måste emellertid vara medveten om att Sverige inte
ensidigt bör höja ambitionsnivån i den nationella
klimatpolitiken till men för landets näringsliv och
konkurrenskraft i förhållande till OECD-länderna och EU.
Internationella överenskommelser är sålunda att föredra
framför ensidiga dekret på miljöområdet.
2.4 Miljökonferenser och internationella avtal
Antalet stora miljökonferenser liksom antalet
internationella avtal angående miljön ökar. Exempelvis
finns det enligt FN:s miljöorganisation ''United Nations
Environment Programme'' (UNEP) i dag 140
internationella avtal om miljön. Trots detta ser världen ur
miljösynpunkt ut som den gör.
Från svensk sida bör vi verka för att fler internationella
konferenser än för närvarande skall ske på ministernivå. Vi
tror att detta kan bidra till att snabbare och mer långtgående
resultat uppnås. Ett bra exempel på detta är FN:s konferens
om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992, som
med hänsyn till det resultat som uppnåddes, får betraktas
som mycket framgångsrik.
Vidare anser vi att det är viktigt att sträva efter att
avtalen präglas av ekonomisk realism beträffande vad som
kan uppnås i olika länder.
Internationellt accepterade avtal och regler måste
givetvis följas för att önskvärda resultat skall uppnås.
Kontrollen av att de efterlevs bör därför enligt vår mening
öka. Dels bör man låta någon av FN:s organisationer, t ex
UNEP, fungera som kontrollmyndighet. Dels bör Sverige
föreslå att en internationell miljödomstol inrättas, med
syfte att bl a undvika internationella miljökatastrofer och
att upprätthålla en hög internationell rättssäkerhet på
miljöområdet.
För att förbättra efterlevnaden av de internationella
avtalen, föreslår vi också att förbättrade
sanktionsmöjligheter, exempelvis i form av handelshinder,
införs för de fall då avtalen inte följs.
2.5 En internationell miljödomstol
Miljöproblemen är som framgått internationella.
Miljökatastrofer kan drabba människor och natur i flera
länder samtidigt. Sverige bör verka för att det inrättas en
internationell miljödomstol.
Domstolen som bör ha global omfattning, alternativt
vara en ren Europadomstol, skall kunna ta upp anmälningar
från länder, företag, organisationer och enskilda.
Inrättandet av en miljödomstol skulle framför allt
medföra att det vid misstanke om miljöbrott finns ett forum
där miljöfrågor snabbt och effektivt tas upp till behandling.
Dessutom skulle domstolen genom sin existens kunna
bidra till att öka allmänpreventionen inom miljöområdet.
2.6 En internationellt finansierad miljöfond
I juli 1992 inleddes arbetet med att skapa en multilateral
mekanism för att komplettera de bilaterala insatser som
görs för att förbättra kärnsäkerheten. Mekanismen skall
enligt deklarationen från mötet syfta till att åtgärda
omedelbara behov av insatser för att förbättra säkerheten
vid kärnkraftverken i Central- och Östeuropa.
Ny demokrati har tidigare påpekat angelägenheten av
att Sverige verkar för att en multilateral miljöfond kommer
till stånd. Genom en sådan fond kan bl a akuta
säkerhetsbehov som faller utanför existerande bilaterala
stödprogram finansieras.
En allmän internationell miljöfond skulle självfallet
kunna få stor betydelse för att skapa förutsättningar för
snabba och relevanta åtgärder i syfte att förbättra miljön
men även vid akuta oväntade händelser.
3. Åtgärder i Östersjöområdet
Miljösituationen i Baltikum har visat sig vara
katastrofal.
Föråldrade kärnkraftverk och avfallslager utgör en
allvarlig säkerhetsrisk för vår livsmiljö. Den radioaktiva
sjön Sillanmä i Estland är ett exempel på ett sådant
riskområde.
Ett annat problem är reningsgraden i de baltiska
staternas reningsverk vilken visat sig vara nästan obefintlig.
Detsamma gäller för Polen.
Ny demokrati anser därför att en av huvuduppgifterna
på hela miljöområdet är att genom internationellt
samarbete verka för att återställa Östersjöregionens miljö
och att utveckla Östersjöområdet i positiv riktning.
Innan Sverige satsar mer pengar i miljöprogram, menar
vi dock att det är viktigt att se miljöproblemen i
Östersjöregionen i ett större sammanhang. Det gäller att
försäkra sig om att pengarna används optimalt, vilket
kräver en noggrann analys av förhållandena. Det är mycket
möjligt att man vid en sådan analys kommer fram till att
man, för att få ut maximal effekt av satsade pengar och för
att uppnå hållbara miljöförbättringar, först måste skapa
bättre förutsättningar för detta, genom att först åtminstone
lägga grunden bl a till ett finanssystem och ett ökat
handelsutbyte. Exportkreditgarantier är ett exempel på hur
sådana förutsättningar kan skapas.
Länderna runt Östersjön har redan, inom ramen för
Helsingforskommissionens verksamhet, utarbetat ett
gemensamt åtgärdsprogram. Programmet har
kostnadsberäknats till ca 150 miljarder kronor.
Arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet samt att
finna finansieringslösningar, kommer att bli en viktig
uppgift under de närmaste åren.
De svenska insatserna måste inriktas på att maximera
miljöförbättringen per investerad krona. Det innebär att
svensk miljö förbättras genom att investeringar i
reningsverk och anläggningar görs i Baltikum och Polen i
ökad omfattning.
I syfte att bl a uppnå högre effektivitet och
samverkansfördelar anser vi att de nordiska länderna skall
träffa en överenskommelse om att utse varsitt land i
Östersjöområdet till prioriterat projektland.
Vi anser att de miljösatsningar som hittills skett i alltför
liten grad har lett till reella förändringar och konkreta
resultat. Konsultrapporter och ''kunskapsöverföring'' kan
förbättras. Nu måste klara och högt ställda krav ställas på
mottagarländerna samt på inblandade
biståndsorganisationer och företag. Kraven skall bl a
innebära konkreta och tydliga mål, delmål och tidsplaner.
För att uppnå detta, menar vi att det är nödvändigt att
öka kontrollen av de svenska investeringarna.
Insatser i reningsverk i de baltiska länderna är ju bra
men vi anser emellertid att insatser i Polen är minst lika
viktigt, varför vi genom vår biståndsmotion gör en satsning
i Polen.
Genom att vid genomförandet av biståndsprogram
beakta de baltiska ländernas egen prioritering av
miljöåtgärder, tror vi att goda resultat kan uppnås med
begränsade resurser.
Det vore också önskvärt att uppmuntra den baltiska
miljö- och demokratiutvecklingen genom en utökad
samverkan mellan vänorter i Sverige respektive Baltikum.
För att på sikt medverka till ett ökat miljömedvetandet
i Östersjöregionen, bör Sverige medverka i forsknings- och
utbildningssammanhang, genom att exempelvis i ökad
omfattning delta med gästföreläsare vid de baltiska
skolorna.
Vad gäller de svenska miljösatsningarna i
Östersjöområdet, vill Ny demokrati betona vikten av att det
även drivs projekt som passar för svenska småföretagare.
Man bör överväga att tillvarata den svenska
yrkeskunskap som finns representerad bland arbetslösa
genom att låta yrkesskickliga arbetslösa delta i vissa av
Sveriges miljöprogram för Östersjöområdet. Sverige bör
även öppna sina gränser för lärlingar från de baltiska
staterna.
4. Satsa på svensk miljövänlig kärnkraft
Den svenska kärnkraften är miljövänlig. Den är säker.
Vid en jämförelse med de utsläpp som fossila bränslen
åstadkommer är den ren. Den bidrar inte till sedvanliga
luftföroreningar. I Sverige finns kunskapen och förmågan
att bygga och driva säkra kärnkraftverk. Självfallet måste vi
i Sverige satsa på våra inhemska möjligheter. Den svenska
kärnkraften måste ges en framtid. För detta krävs politiska
beslut.
5. Begränsa utsläppen från fordon 5.1
Nollemissionsbilar
För att staten och samhället, svenska folket, skall lyckas
med att få en förändring till stånd måste goda förslag och
idéer få genomslagskraft och bli långtidsverkande. Vi
betonar särskilt vikten av att staten ger industrin kraftiga
och tydliga styrmedel, d v s klara spelregler för framtiden.
Genom dessa styrmedel skapas en framförhållning så att
bilindustrin hinner ställa om sin produktion. Fördelen är att
det skapas en marknad som bilindustrin kan tjäna pengar
på och att investeringar i forskning och utveckling kan
räknas hem. Att skapa politiskt samförstånd är en
nödvändighet.
Ibland räcker inte marknadskrafterna. Då måste
marknaden styras av våra värderingar och våra mål. Ny
demokrati vill genom en politisk process påverka
spelreglerna för marknaden. Vi föreslår därför att Sverige
inför begränsningsregler för emissioner vilka harmoniserar
med de regler som kommer att gälla i flera amerikanska
delstater från 1998, efter kalifornisk förebild, och som
många övriga länder diskuterar att följa.
Den kaliforniska luftvårdsplanen för vägtrafik bör
kunna utgöra en grundmodell även för Sverige. I Sverige
skulle regeln kunna gälla från år 2003, dvs en förskjutning
på 5 år.
Sverige bör vidare sikta på en lagstiftning som innebär
att endast nollemissionsfordon får brukas i centrala delar av
städer som har mer än 45 000 invånare. Regeln skulle
sammanfalla med den redan beslutade miljözonen i
Göteborg. Miljözonen innebär: ''Förbud mot trafik... i
särskilt miljökänsliga områden av tätorter, med sådana
dieseldrivna bussar med en totalvikt över 3,5 ton eller
dieseldrivna tunga lastbilar som inte enligt
bilavgasförordningen (1991:1481) tillhör en viss
miljöklass.'' Begreppet kan stegvis skärpas t ex genom att
gälla lätta lastbilar och slutligen även personbilar, där målet
är nollemissionsfordon till år 2007.
För att förbättra för de fordon som inte äger rätt till
infart till städerna, samt förhindra trafikinfarkter i
innerstäderna skall det parallellt planeras för
infartsparkeringar. Planeringen av parkeringsplatser,
kollektivtrafik och nya fordon måste samordnas.
I framtiden finns det flera lösningar till
nollemissionsfordon. Elfordon är idag den ända kända
lösningen, men forskningen pekar mot att även andra
lösningar kommer att finnas inom ett antal år, bl a
bränsleceller som drivs av icke fossilt bränsle. Svenska
Volvo har också kommit långt med sin utveckling av ECC,
hybridbilen. Vi vill som ett led i att införa
nollemissionsfordon stimulera och därmed stödja forskning
och utveckling av inhemskt producerade bränslen, som är
ickefossila och kan användas i vägfordon.
Denna påverkan av marknaden bör bli en injektion för
svenskt näringsliv som t ex fordons-, data-, elektronik-,
batteri-, flyg-, och försvarsindustrin. Dessutom fås en
konstruktiv samverkan, ett växelspel, mellan samhällets
aktörer. Detta växelspel som gjort japanerna till en av
världens starkaste nationer.
Naturligtvis måste utsläpp från alla andra fordon
åtgärdas. T ex traktorer och arbetsredskap, färjor och
flygplan. De nämnda kommer annars att släppa ut mer
kväve än hela den samlade bilparken som just nu finns i
Sverige.
Ny demokrati vill med ett krafttag förbättra miljön och
ge den svenska industrin en nytändning. Sverige måste
markera transportområdets betydelse för miljön och att vi
tar ett ansvar genom att vara tydliga och konkreta.
Förutsättningar måste skapas för successivt införande av
skärpta miljözoner med målet att enbart ha
nollemissionsfordon i innerstäderna den 1 januari 2007.
Utredningar pågår.
Samhället kan emellertid redan nu markera sin syn på
elbilar och hybridfordon genom att ändra lagstiftningen så
att den här typen av fordon inte får beläggas med
parkeringsavgift på gatumark i städer och andra
tättbebyggda områden.
5.2 Biobränslebaserade drivmedel
Om all tyngre trafik i tätorter, exempelvis busstrafik och
varuleverans, använde metylester som drivmedel skulle
man uppnå betydande miljövinster i tätorterna. Andra
fördelar för landet är ur beredskapssynpunkt och
handelsbalansen.
Vegetabiliska oljor går att utvinna ur ett flertal växter
som kan odlas i Sverige, t ex raps, oljelin och vitsenap.
I pappersmasseindustrin får vi ut tallolja, som i dag
tyvärr eldas upp eller exporteras. I andra länder tas olja ur
majs, oliver, soja och solrosfrön.
Oljorna används i dag bl a till matlagning, målarfärg,
smörjmedel, drivmedel och eldningsolja. Att använda den
här typen av olja som eldningsolja är synnerligen
oekonomiskt med tanke på att det är en högt förädlad
produkt.
Olja pressas enkelt ur raps. Denna olja används i fordon
som smörjolja eller hydraulolja, men att använda rapsolja
direkt som bränsle i dieselmotorer har visat sig olämpligt
pga koksavlagringar i motorerna med dyra
underhållskostnader som följd. Därför låter man oljan gå
igenom en kemisk process kallad förestring, där man
blandar vegetabilisk olja med metanol och får produkten
metylester. Vid användning av rapsolja blir produkten
rapsmetylester (RME). Framställning av RME sker i dag i
liten skala i Sverige men i Frankrike och Österrike finns
större anläggningar i gång.
SCAFI 101, den svenska produkt som säljs i dag som
fordonsbränsle, består av rapsmetylester och paraffin.
Eftersom paraffin är en restprodukt från raffinaderier, så
pågår ett intensivt arbete med att ersätta den med
biobränsle. Man bedömer att den här typen av drivmedel
kan nå en marknadsandel av upp till 10 %
av hela förbrukningen av diesel år 1995 i Sverige.
Miljövinsterna för den här typen av bränsle är
uppenbara. Det är därför viktigt att det snabbt skapas
förutsättningar för en kraftfull satsning på utvecklingen av
biobränslebaserade drivmedel.
6. Miljöpolis
Ny demokrati anser att det bör inrättas en miljöpolis
efter amerikansk modell. Detta innebär bl a att Miljö- och
hälsoskyddskontoren kan läggas ner och miljöfrågorna
överföras till en miljöpolis.
7. Miljöcentraler
I varje kommun bör det finnas minst en miljöcentral där
kommuninnevånarna på ett enkelt sätt kan lämna sådant
som går att återvinna och återanvända, men där också
miljöfarliga ämnen och andra produkter, avfall, kan lämnas
in. Miljöcentraler kommer att vara en viktig del i det
framtida kretsloppssamhället.
8. Naturvårdsverkets halveringstid
Statens naturvårdsverk har en årlig budget på över 400
miljoner kr. Medlen används till nationell
miljöövervakning, miljöutredningar och vård av
naturreservat samt till verkets informationsinsatser, löne-
och lokalkostnader. Verket har ca 600 anställda. Nyttan
med verksamheten måste ifrågasättas.
Enligt vår uppfattning måste verket med det alltmer
förbättrade miljöläget i landet anses överdimensionerat. En
del verksamheter kan säkerligen avvecklas och andra
begränsas i omfattning. Dessutom bör
rationaliseringsarbetet kunna drivas betydligt bättre än
hittills. De frigjorda resurserna kan säkert komma miljön
till gagn på ett bättre sätt i andra projekt.
Verket bör sålunda bli föremål för en ordentlig
nedbantning och målet bör vara att kostnaderna för
verksamheten halveras till år 2000. En sådan plan bör
utarbetas -- en halveringsplan för de verksamheter som nu
bedrivs inom naturvårdsverket.
I vart fall måste rationaliseringsgraden höjas betydligt i
verksamheten.
9. Våra förslag med anledning av budgetförslaget
I det följande redovisar vi vår uppfattning om prop
1993/94:100 med förslag till statsbudget för budgetåret
1994/95, bilaga 15, Miljö- och naturresursdepartementet,
fjortonde huvudtiteln.
9.1 Miljövård
Regeringen föreslår en nedskrivning av anslagen A1
Statens naturvårdverk, A5 Miljöforskning, A9
Koncessionsnämnden för miljöskydd och A15 Forskning för
en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Som skäl
åberopas att ett produktivitets- och effektivitetskrav skall
läggas ut på myndigheterna för att bidra till att uppfylla
målen i det av riksdagen antagna saneringsprogrammet.
Det är nödvändigt att lägga långtgående produktivitets-
och effektivitetskrav på myndigheterna med hänsyn till det
mycket ansträngda statsfinansiella läget. Regeringen har
lagt kravet på för låg nivå. Produktivitets- och
effektivitetskraven måste höjas. Vi föreslår därför en
nedskrivning av anslaget belopp till Statens naturvårdsverk
med ytterligare 8 miljoner kr, till Miljöforskning med
ytterligare 3 miljoner kr, till Koncessionsnämnden för
miljöskydd med ytterligare 300 000 kr och till Forskning för
en kretsloppsanpassad samhällsutveckling med ytterligare
600 000 kr.
Av regeringens motiv till anslagsyrkande A2 Bidrag till
miljöarbetet framgår att Sverige bör ha en högre
ambitionsnivå än omvärlden. Den höga ambitionsnivån kan
lämpligtvis sänkas med 3 miljoner kr.
Anslagsposten A4 Investeringar inom miljöområdet
visar också på en för hög ambitionsnivå i fråga om
inrättande av skyddade områden. Trots att riksdagen höjt
anslaget med 55 miljoner för budgetåret 1993/94 till
190 445 000 kr måste anslaget bli föremål för en rejäl
sänkning. Skälet är, som tidigare, de usla statsfinanserna.
Nedsättningen kan bestämmas till 25 miljoner kr.
Även anslaget A6 Landskapsvårdande åtgärder måste
sättas ned rejält. Av motiveringen framgår att 176 miljoner
kr per år är uppbunda genom avtal. Avtalstecknandet sker
i hög takt. Det finns risk att den resursnivå som anvisats
innevarande budgetår kommer att vara uppbunden inom
kort. Denna utveckling måste snarast hejdas. Statens
finanser lämnar inte utrymme för så stora åtaganden som
nämns i regeringens förslag. Anslaget bör därför sättas ned
med 30 miljoner kr.
I anslagsposten A7 Sanering och återställning av
miljöskadade områden finns utrymme för en ytterligare
nedsättning med 2 miljoner kr i fråga om stöd till
insamlingskampanjer.
Den sammanlagda besparingen i förhållande till
regeringens förslag blir 71 900 000 kr.
9.2 Strålskydd och kärnsäkerhet
Kraven på produktivitet och effektivitet för Statens
strålskyddsinstitut bör läggas högre än vad regeringen
föreslagit. En ytterligare nedskrivning av anslaget B1
Statens strålskyddsinstitut bör ske med 1 400 000 miljoner
kr.
Även anslagsförslaget B2 Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader kan sättas ned. Nedsättningen kan
beräknas till 1 100 000 kr.
Den sammanlagda besparingen i förhållande till
regeringens förslag blir 2 500 000 kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen (avsnitt 1-8) anförts om mål och inriktning
för miljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en internationell miljödomstol,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör initiera bildandet
av en internationellt finansierad miljöfond,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i Östersjöområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för
förbud att utta parkeringsavgift för elfordon och
hybridfordon,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöcentraler,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om halvering av Statens
naturvårdsverk till år 2000,
8. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till
Statens naturvårdsverk för budgetåret 1994/95 med 8
000
000 kr och således anvisar 413
202
000 kr,
9. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till
Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1994/95 med 3
000
000 kr och således anvisar 86
850
000 kr,
10. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1994/95
med 25
000
000 kr och således anvisar 165
445
000 kr,
11. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Miljöforskning för budgetåret 1994/95 med 3
000
000 kr och således anvisar 154
096
000 kr,
12. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1994/95
med 30
000
000 kr och således anvisar 220
000
000 kr,
13. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Sanering och återställning av miljöskadade områden för
budgetåret 1994/95 med 2
000
000 kr och således anvisar 27
880
000 kr,
14. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret
1994/95 med 300
000 kr och således anvisar 17
535
000 kr,
15. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
för budgetåret 1994/95 med 600
000 kr och således anvisar 31
897
000 kr,
16. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 med 1
400
000 kr och således anvisar 78 643
000 kr,2
17. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag
till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1994/95 med 1
100
000 kr och således anvisar 58
514
000 kr.3
Stockholm den 25 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Max Montalvo (nyd)
Claus Zaar (nyd)
Christer Windén (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
1 Yrkande 5 hänvisat till TU
2 Yrkande 16 hänvisat till FöU
3 Yrkande 17 hänvisat till NU