Motion till riksdagen
1993/94:Jo687
av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

Energiåtervinningen


Idag förs olika diskussioner om materialåtervinning. En
lika viktig fråga i detta sammanhang, som också relaterar
till detta samt till miljöaspekterna, är energiåtervinningen.
Bl.a. i den kommande kretsloppspropositionen föreslår
regeringen att producentansvar för avfall införes.
Producentansvaret innebär att producenten av en vara kan
åläggas både fysiskt och ekonomiskt ansvar för avfall som
uppstår då en vara är förbrukad. Regeringen, eller den
myndighet regeringen utser, skall även få utfärda direktiv
över hur varan skall återvinnas.
Genom att införa producentansvar skall hänsyn tagas till
miljö- och avfallsproblemen redan vid produktionstillfället.
Återvinningsbara material premieras därmed före icke
återvinningsbara material i produktionen av varan. Den
totala avfallsmängden skall minska och därmed det
miljöproblem som dagens avfallshantering medför.
Regeringen definierar hur det slutliga fysiska
omhändertagandet skall ske. I första hand skall en vara
återanvändas. I andra hand materialåtervinnas. I
tredje hand energiåtervinnas. I fjärde hand deponeras.
Regeringens förslag syftar främst till att öka
återanvändning och materialåtervinning. Energiåtervinning
skall i möjligaste mån undvikas och deponering skall endast
ske i undantagsfall.
Bland de första områden för vilka regeringen vill införa
producentansvar är papper, vilket skall gälla från och med
1 januari 1994.
Enligt lagrådsremissen skall producenterna av papper
återanvända eller materialåtervinna 65 % av papperet i
förpackningarna senast 1 januari 1997.
För tidnings- och journalpapper skall 75 % återsamlas
senast år 2000.
I lagrådsremissen uttalas klart att det insamlade
returpapperet i första hand skall användas vid framställning
av nytt papper -- materialåtervinnas -- och alltså inget om
att energiåtervinnas.
Återvinnings-/materialåteranvändningssystem
Idag finns det återvinnings-/återanvändningssystem som
fungerar mycket bra. Ett exempel är det pantbaserade
systemet för insamling av aluminiumburkar, glasflaskor
samt plastflaskor. Ett annat är insamlingen av
tidningspapper, journalpapper och wellpapp. För dessa
nämnda papperskvaliteter samlas i Sverige mer än 60 % in
efter det att det har använts. Totalt samlades 1990 in 46 %
av allt konsumerat papper i Sverige. Det motsvarar 900.000
ton papper. Motsvarande nivå i EG är 37 %, i USA 34 %.
Cirka 35 % av all världens papper samlas in.
Returpappersinsamlingen väntas öka i hela världen.
Konsumenternas efterfrågan på returbaserade
produkter har ökat under en längre tid. En ökande
konsumtion av returfiberbaserade pappersprodukter
innebär att det inte längre är naturligt att lägga
produktionen av massa och papper till Sverige. Rationell
produktion av massa och papper bör ligga nära råvaran. När
råvaran i allt högre grad baseras på returfiber är det rimligt
att anta att nytillkommande massa och pappersbruk som
skall använda returpapper kommer att läggas nära
konsumenten, dvs nära storstadsområdena i Europa. De
svenska bruken ligger geografiskt långt ifrån sin
huvudmarknad.
Det är därför inte självklart att de skall basera sin
produktion på returfiber, utan istället producera
högkvalitativa produkter baserade på jungfrulig fiber.
Virke tillhör de få råvaror som är förnyelsebara. Vi har
idag ett ökande virkesförråd. Tillväxt av ny skog i Sverige
överskrider med bred marginal de årliga avverkningarna.
Det finns således inget ransoneringsskäl för att öka
returfiberanvändningen i pappersproduktionen.
Energiåtervinning
Eldning av fossila bränslen är ett av de största hoten mot
vår miljö. Den svenska energipolitiken syftar till att minska
användningen av miljöfarliga fossila bränslen. Vi har
nyligen infört miljöskatter på bl.a. fossila bränslen för att
minska användningen av dessa. Istället skall biobränslen
gynnas. Papper är att betrakta som ett biobränsle. Om
energiåtervinning av papper ersätter eldning av fossila
bränslen innebär det en miljöförbättrande åtgärd och bör
därför betraktas som en positiv åtgärd.
Orsakerna till att papper idag inte officiellt klassas som
biobränsle kan vara brist på insikt hur industrin fungerar.
En är att papper kan innehålla kemikalier som tillkommit
vid kokningen eller blekningen. Dessa halter är dock
mycket små beroende på den miljösatsning som
skogsindustrin gjort. En annan orsak är att trycksvärtan
innehåller vissa olämpliga kemikalier. Det skall dock
påpekas att trycksvärta från returpapper oftast urskiljs och
bränns vid pappersframställning. I praktiken blir det alltså
ingen skillnad.
Dalarnas Forskningsråd och Gävleborgs läns
Forsknings- och utvecklingsstiftelse tillsammans med
länsstyrelserna i respektive län, tar nu initiativ till
fullskaleprojekt för askåterföring vid träeldning. Detta
projekt avses kompletteras med askåterföring vid eldning
av returpapper. Askåterföring till naturen från eldning av
biobränslen kan bland annat ersätta kalkning av försurade
regioner. Genom aska tillförs även många mineraler
(kalium, fosfor m.fl.) som förs bort bl.a. med biobränslen
och som urlakats genom försurningen.
Skulle det vid forskning eller fullskaleprojekt kunna
påvisas att eldning med returpapper kan jämställas med
eldning av trä i energiåtervinningssyfte, är det viktigt att
returpappers energiåtervinning skall ges samma status och
förutsättningar som materialåtervinningen.
Vidare är det synnerligen viktigt att den svenska
industrin själv har alternativa möjligheter att välja mellan.
Om statsmakterna genom angivande av procentsatser
tvingar fram returpappersinblandning utöver vad industrin
finner lönsamt, innebär det en ekonomisk belastning för en
redan pressad skogsindustri.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid givna förutsättningar skall
energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med
återanvändning och materialåtervinning av
pappersprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skogsindustrin själv skall få
välja förhållandet av inblandningen av jungfrulig råvara
och/eller returpappersprodukter.

Stockholm den 25 januari 1994

Arne Jansson (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)