Enligt riksdagsbeslut innebär riktlinjerna för
miljöpolitiken att alla beslut skall vara inriktade mot att
effektivisera resurshållningen och främja
kretsloppssamhället. Ett effektivt resursutnyttjande,
återanvändning och återvinning är nyckeln till en hållbar
utveckling. De politiska besluten skall inriktas mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle. I princip bör
återanvändning prioriteras före materialåtervinning,
energiutvinning och i sista hand deponering.
Ett av de stora avfallsproblemen i framtidens
kommunikations- och informationssamhälle kommer att
vara elektronikskrot. Huvudansvaret för att tillverka
miljövänliga produkter finns naturligtvis hos
producenterna, men för att klara av avfallsproblemet på
kort och lång sikt behövs ett samarbete mellan stat, industri
och forskning. Enligt artikel 78 i EES-avtalet skall staten stå
som samordnare. Informationsutbytet över gränserna
underlättas också om staten står som samordnare. Denna
samordningsuppgift bör ligga hos kretsloppsdelegationen i
samarbete med Naturvårdsverket.
Det finns redan i dag mindre anläggningar i några
kommuner, t.ex. Söderhamn i Gävleborgs län och en
anläggning i Blekinge län, som demonterar, återvinner och
deponerar elektronikskrot. Men det är viktigt att den
befintliga kunskapen kanaliseras, försöksverksamhet i
större skala genomförs och kunskapsbasen skall kunna
utvärderas för att verksamheten kan utvärderas och sedan
utvidgas.
För att uppnå de av riksdagen beslutade målen för
kretsloppssamhället behövs flera olika åtgärder:Starta
två fullständiga återvinningsanläggningar som
försöksverksamhet, en i Gävleborg och en i Blekinge.
Dessa anläggningar kan sedan efter utvärderingen
''kopieras'' för etablering runt om i Sverige. Enligt dagens
beräkningar, 80 000
ton/år, behövs ett 20-tal anläggningar i landet.
Fördjupad kunskap är nödvändig. De föreslagna
anläggningarna skall även fungera som utbildningscentra
för de som hanterar avfall t.ex. i kommuner, konstruktörer
m.fl.Fördjupad öppen deponi av elektronikskrot.
Skrotet bör förvaras under tak för att förhindra urlakning.
Tungmetallerna kommer att nå grundvattnet förr eller
senare. Enligt EES-avtalet får vi inte tillföra grundvattnet
några nya föroreningar. Elektroniken innehåller alla de
tungmetaller som finns uppräknade i lagen om miljöfarligt
avfall.Samla och kanalisera den befintliga kunskapen i en
databas som skall vara tillgänglig för alla som sysslar med
demontering av elektronikskrot. Där bör finnas
demonteringsanvisningar och data om innehållet i varan,
vilket borde göra att även industrin med sitt
producentansvar är intresserad att utveckla och
delfinansiera databasutbyggnaden.
Det är viktigt att göra en målinriktad insats för att bygga
upp en återvinningsindustri som ger Agenda 21 en mening.
Vi kommer att spara våra naturresuser, skydda miljön,
minska sopberget och bli en samtalspartner till den övriga
världen. Kunskap är morgondagens handelsvara. Sverige
kan skapa en unik nisch och bli ett föregångsland vad gäller
återvinning av elektronikskrot.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att
Kretsloppsdelegationen får i uppdrag att utarbeta ett
nationellt program för återvinning av elektronikskrot,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om storskalig försöksverksamhet för
återvinning av elektronikskrot i Gävleborg och Blekinge.
Stockholm den 25 januari 1994
Sinikka Bohlin (s)
Hans Gustafsson (s)
Axel Andersson (s)
Christer Skoog (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Karl Hagström (s)
Jan Björkman (s)
Widar Andersson (s)
Ulrica Messing (s)