Som en följd av den konvention som antogs vid Förenta
Nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro år 1992 rörande biologisk mångfald är det angeläget
att effektiva åtgärder snarast möjligt vidtages för bevarande
av de raser som spelat en väsentlig roll i den svenska
livsmedelsförsörjningen och som det fortfarande finns en
möjlighet att rädda.
När det gäller dagens kommersiellt utnyttjade
husdjursraser SRB, SLB Jersey och SKB sker för
närvarande mycket stora förändringar bl.a. på den
organisatoriska sidan. Tidigare sex tjurcentraler har
reducerats till två som inom kort sannolikt fusionerar till en.
Sedan sextiotalet har tjurcentralerna sparat 30 djupfrysta
spermadoser efter varje tjur som passerat systemet. Detta
innebär att sperma finns bevarad efter ca 5 000 tjurar varav
de äldsta är födda på 1950-talet. För först gången i historien
är det nu möjligt att återskapa det som en gång fanns och
kanske starta om med ny inriktning från det material som
nyttjades vid något tillfälle under resans gång.
Raserna har undergått stora förändringar under de
senaste decennierna dels som en följd av en massiv import,
dels på grund av ett intensivt urval. I slutet på 80-talet hade
60% av de avkommebedömda SRB-tjurarna finska fäder.
Även importer från Norge och Kanada har påverkat SRB-
rasen. SLB-korna har kvar sin svartbrokiga färg men
generna kommer numera huvudsakligen från den
amerikanska Holsteinrasen. 96% av de ungtjurar av SLB-
ras som användes 1992 hade amerikanska eller
kanadensiska fäder. SKB-rasen minskar starkt i volym och
även här har inkorsning med främmande raser skett. Jersey-
rasen försörjs nu till 100% med sperma som importeras från
Danmark. Eftersom den rasens centralområden finns
utanför Sveriges gränser anser vi inte att det kan vara en
svensk angelägenhet att bevara denna.
Den genbank som finns hos våra tjurcentraler Svensk
Avel och Genetics i form av bevarade doser är av oskattbart
värde. Problemet är att styrelserna för dessa kooperativa
föreningar kan besluta om en destruktion av detta lager om
man så önskar. Det är inte helt säkert att vi långsiktigt
kommer att behålla någon svensk avelsverksamhet. Under
1992 importerades 90 000 spermadoser eller 10% av
årsbehovet. 1981 omfattade importen 4 000 doser. Den mest
angelägna åtgärden i en svensk bevarandepolitik är att
staten genom överenskommelser med de kvarvarande
tjurcentralerna skapar garantier för att det existerande
spermalagret bevaras för framtiden. Vidare bör resurser
ställas till förfogande för en dokumentation av befintligt
material och för en komplettering av denna genbank med
ett begränsat antal djupfrysta embryon för att göra det
möjligt att snabbt återskapa det bevarade djurmaterialet.
Omdetta kommer till stånd är de tre raser som utgjort
stommen i den svenska nötkreatursproduktionen under
1900-talet på ett betryggande sätt bevarade för framtiden.
Förslagsvis inrättas en juridisk person, ''Svenska
Genbanksarkivet'', med placering vid Jordbruksverket eller
vid Statens Naturvårdsverk med totalansvar för bevarandet
av alla husdjursraser med svensk hemortsrätt.
Det finns för närvarande en serie ideella organisationer
för bevarande av lantraser av nötkreatur, hästar, svin, får,
getter, höns och kaniner som under hösten 1993 formerade
sig i ett samrådsorgan, Svenska Lantrasgruppen. Den
föreslagna juridiska personen ''Svenska genbanksarkivet''
bör utöver den ovan nämnda uppgiften ges uppdraget att
definiera målsättningen och formerna för en statlig politik
för bevarandet av resterna av våra lantraser och mot den
bakgrunden utarbeta förslag till stödformer som faller inom
de sålunda prioriterade områdena.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett statligt
genbanksarkiv för bevarandet av våra husdjursraser.
Stockholm den 24 januari 1994
Margitta Edgren (fp)
Christer Lindblom (fp)