Som en följd av den konvention som antogs vid Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 rörande biologisk mångfald är det angeläget att effektiva åtgärder snarast möjligt vidtages för bevarande av de raser som spelat en väsentlig roll i den svenska livsmedelsförsörjningen och som det fortfarande finns en möjlighet att rädda.
När det gäller dagens kommersiellt utnyttjade husdjursraser SRB, SLB Jersey och SKB sker för närvarande mycket stora förändringar bl.a. på den organisatoriska sidan. Tidigare sex tjurcentraler har reducerats till två som inom kort sannolikt fusionerar till en. Sedan sextiotalet har tjurcentralerna sparat 30 djupfrysta spermadoser efter varje tjur som passerat systemet. Detta innebär att sperma finns bevarad efter ca 5 000 tjurar varav de äldsta är födda på 1950-talet. För först gången i historien är det nu möjligt att återskapa det som en gång fanns och kanske starta om med ny inriktning från det material som nyttjades vid något tillfälle under resans gång.
Raserna har undergått stora förändringar under de senaste decennierna dels som en följd av en massiv import, dels på grund av ett intensivt urval. I slutet på 80-talet hade 60% av de avkommebedömda SRB-tjurarna finska fäder. Även importer från Norge och Kanada har påverkat SRB- rasen. SLB-korna har kvar sin svartbrokiga färg men generna kommer numera huvudsakligen från den amerikanska Holsteinrasen. 96% av de ungtjurar av SLB- ras som användes 1992 hade amerikanska eller kanadensiska fäder. SKB-rasen minskar starkt i volym och även här har inkorsning med främmande raser skett. Jersey- rasen försörjs nu till 100% med sperma som importeras från Danmark. Eftersom den rasens centralområden finns utanför Sveriges gränser anser vi inte att det kan vara en svensk angelägenhet att bevara denna.
Den genbank som finns hos våra tjurcentraler Svensk Avel och Genetics i form av bevarade doser är av oskattbart värde. Problemet är att styrelserna för dessa kooperativa föreningar kan besluta om en destruktion av detta lager om man så önskar. Det är inte helt säkert att vi långsiktigt kommer att behålla någon svensk avelsverksamhet. Under 1992 importerades 90 000 spermadoser eller 10% av årsbehovet. 1981 omfattade importen 4 000 doser. Den mest angelägna åtgärden i en svensk bevarandepolitik är att staten genom överenskommelser med de kvarvarande tjurcentralerna skapar garantier för att det existerande spermalagret bevaras för framtiden. Vidare bör resurser ställas till förfogande för en dokumentation av befintligt material och för en komplettering av denna genbank med ett begränsat antal djupfrysta embryon för att göra det möjligt att snabbt återskapa det bevarade djurmaterialet. Omdetta kommer till stånd är de tre raser som utgjort stommen i den svenska nötkreatursproduktionen under 1900-talet på ett betryggande sätt bevarade för framtiden. Förslagsvis inrättas en juridisk person, ''Svenska Genbanksarkivet'', med placering vid Jordbruksverket eller vid Statens Naturvårdsverk med totalansvar för bevarandet av alla husdjursraser med svensk hemortsrätt.
Det finns för närvarande en serie ideella organisationer för bevarande av lantraser av nötkreatur, hästar, svin, får, getter, höns och kaniner som under hösten 1993 formerade sig i ett samrådsorgan, Svenska Lantrasgruppen. Den föreslagna juridiska personen ''Svenska genbanksarkivet'' bör utöver den ovan nämnda uppgiften ges uppdraget att definiera målsättningen och formerna för en statlig politik för bevarandet av resterna av våra lantraser och mot den bakgrunden utarbeta förslag till stödformer som faller inom de sålunda prioriterade områdena.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett statligt genbanksarkiv för bevarandet av våra husdjursraser.
Stockholm den 24 januari 1994 Margitta Edgren (fp) Christer Lindblom (fp)