Den biologiska mångfalden rymmer både vilda och av
människan påverkade växter och djur. Dagens ofta
framgångsrika djur- och växtförädling innebär samtidigt ett
allvarligt hot mot överlevnad av äldre tiders stora genetiska
mångfald bland husdjur och kulturväxter. Den ökade
internationella handeln med husdjur och kulturväxter ökar
dessutom riskerna för att värdefulla lokala raser och sorter
förloras eller genetiskt utarmas.
Såväl Agenda 21 som propositionen 1993/94:30
behandlar vikten av bevarandet av den biologiska
mångfalden bland husdjur och kulturväxter. Därmed
föreligger principbesluten om aktiva insatser för bevarande
av den biologiska mångfalden i dess olika former.
I propositionen 1993/94:100 bil. 15 föreslås att 5 miljoner
kronor överförs från Statens naturvårdsverk till
Centrum för biologisk mångfald, vilket gemensamt drivs av
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala
universitet. Detta centrum skall enligt propositionen
1993/94:30 vara ett nätverk för berörda forsknings- och
undervisningsinstitutioner inriktat mot planering,
information och kunskapsutbyte. Samtidigt föreslås i
propositionen 1993/94:100 bil. 15 att stiftelsen Nordens Ark
tillförs ett engångsanslag om 6 miljoner kronor
för bevarande av utrotningshotade djurarter och
husdjursraser.
När det gäller kulturväxterna har den nordiska
genbanken sedan flera år i uppdrag att inventera och bevara
dessa. Detta arbete har hitintills -- främst av resursskäl --
nästan helt koncentrerats på jordbruksväxterna, som
omfattar förhållandevis få arter, men som uppvisar en stor
genetisk variation.
Vid sidan av jordbruksväxterna finns ett mycket stort
antal trädgårdsväxter som används inom
trädgårdsnäringen, i parker och planteringar och av 1,5 miljoner hushåll
som fritidsodlar. Trädgårdsväxterna omfattar
många hundra arter -- grönsaker, frukt, bär, kryddväxter,
medicinalväxter, prydnadsväxter etc. Inom dessa finns som
regel en stor variation i form av olika sorter, varieteter etc.
I många fall finns det gamla sorter som är särskilt väl
anpassade till de klimatiska förhållandena i olika delar av
landet. Även om de äldre sorterna inte alltid bedöms som
de för närvarande bästa sorterna har de egenskaper som är
viktiga att bevara för framtidens urvals- och
förädlingsarbete.
Handeln med trädgårdsväxter har under senare
årtionden blivit allt mera internationell. Det till lokala
förhållanden bäst anpassade växtmaterialet har blivit mera
svårtillgängligt och har i vissa fall troligen helt förlorats.
Samverkan har därför inletts mellan SLU,
trädgårdsnäringen och andra intressenter för att försöka
tillvarata värdefulla delar av det äldre trädgårdssortimentet
och att åter föra ut det i handeln. Detta arbete har dock
hitintills bara omfattat vissa art- och sortgrupper och hotas
för närvarande av nedläggning genom att den tidigare
finansieringsmöjligheten via restituerade
handelsgödselavgiftsmedel upphört.
Det är väsentligt att en fullständig inventering snarast
görs av svenska trädgårdsväxter och att det funna materialet
samtidigt bevaras. Detta är inte bara av principiellt och
långsiktigt intresse utan redan på kort sikt av praktisk
betydelse för trädgårdsföretag och för dem som i framtiden
skall anlägga parker, kyrkogårdar, andra planteringar och
trädgårdar. Stora framtida ekonomiska vinster kan göras
om vi i tid kan tillvarata äldre till vårt klimat anpassade
kulturväxter.
Regeringen bör uppdra åt Jordbruksverket att vid den
planerade inventeringen av den biologiska mångfalden
bland odlade växter medta alla slag av trädgårds- och
parkväxter. Härvid bör särskilt uppmärksammas vikten av
att till vårt klimat särskilt väl anpassade sorter och
varieteter kan bevaras. Detta gäller inte minst sorter särskilt
lämpade för norra Sverige.
Regeringen bör vidare i anslutning till behandlingen av
utredningen om den svenska trädgårdsnäringens
anpassning till EG-förhållanden (prop. 1993/93:100 bil. 10
s. 36) överväga hur de för svenska förhållanden bäst
lämpade trädgårdsväxterna kan bevaras så att de lätt kan
göras tillgängliga för svensk trädgårdsodling och dess
konsumenter. Om insamlade värdefulla växter endast finns
bevarade i form av fröbanker eller i botaniska
specialsamlingar uppnås inte ett av huvudsyftena med att
den biologiska variationen bevaras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bevara den biologiska
mångfalden bland odlade växter.
Stockholm den 24 januari 1994
Sylvia Lindgren (s)
Ines Uusmann (s)
Eva Johansson (s)
Kristina Persson (s)