Den biologiska mångfalden rymmer både vilda och av människan påverkade växter och djur. Dagens ofta framgångsrika djur- och växtförädling innebär samtidigt ett allvarligt hot mot överlevnad av äldre tiders stora genetiska mångfald bland husdjur och kulturväxter. Den ökade internationella handeln med husdjur och kulturväxter ökar dessutom riskerna för att värdefulla lokala raser och sorter förloras eller genetiskt utarmas.
Såväl Agenda 21 som propositionen 1993/94:30 behandlar vikten av bevarandet av den biologiska mångfalden bland husdjur och kulturväxter. Därmed föreligger principbesluten om aktiva insatser för bevarande av den biologiska mångfalden i dess olika former.
I propositionen 1993/94:100 bil. 15 föreslås att 5 miljoner kronor överförs från Statens naturvårdsverk till Centrum för biologisk mångfald, vilket gemensamt drivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala universitet. Detta centrum skall enligt propositionen 1993/94:30 vara ett nätverk för berörda forsknings- och undervisningsinstitutioner inriktat mot planering, information och kunskapsutbyte. Samtidigt föreslås i propositionen 1993/94:100 bil. 15 att stiftelsen Nordens Ark tillförs ett engångsanslag om 6 miljoner kronor för bevarande av utrotningshotade djurarter och husdjursraser.
När det gäller kulturväxterna har den nordiska genbanken sedan flera år i uppdrag att inventera och bevara dessa. Detta arbete har hitintills -- främst av resursskäl -- nästan helt koncentrerats på jordbruksväxterna, som omfattar förhållandevis få arter, men som uppvisar en stor genetisk variation.
Vid sidan av jordbruksväxterna finns ett mycket stort antal trädgårdsväxter som används inom trädgårdsnäringen, i parker och planteringar och av 1,5 miljoner hushåll som fritidsodlar. Trädgårdsväxterna omfattar många hundra arter -- grönsaker, frukt, bär, kryddväxter, medicinalväxter, prydnadsväxter etc. Inom dessa finns som regel en stor variation i form av olika sorter, varieteter etc. I många fall finns det gamla sorter som är särskilt väl anpassade till de klimatiska förhållandena i olika delar av landet. Även om de äldre sorterna inte alltid bedöms som de för närvarande bästa sorterna har de egenskaper som är viktiga att bevara för framtidens urvals- och förädlingsarbete.
Handeln med trädgårdsväxter har under senare årtionden blivit allt mera internationell. Det till lokala förhållanden bäst anpassade växtmaterialet har blivit mera svårtillgängligt och har i vissa fall troligen helt förlorats. Samverkan har därför inletts mellan SLU, trädgårdsnäringen och andra intressenter för att försöka tillvarata värdefulla delar av det äldre trädgårdssortimentet och att åter föra ut det i handeln. Detta arbete har dock hitintills bara omfattat vissa art- och sortgrupper och hotas för närvarande av nedläggning genom att den tidigare finansieringsmöjligheten via restituerade handelsgödselavgiftsmedel upphört.
Det är väsentligt att en fullständig inventering snarast görs av svenska trädgårdsväxter och att det funna materialet samtidigt bevaras. Detta är inte bara av principiellt och långsiktigt intresse utan redan på kort sikt av praktisk betydelse för trädgårdsföretag och för dem som i framtiden skall anlägga parker, kyrkogårdar, andra planteringar och trädgårdar. Stora framtida ekonomiska vinster kan göras om vi i tid kan tillvarata äldre till vårt klimat anpassade kulturväxter.
Regeringen bör uppdra åt Jordbruksverket att vid den planerade inventeringen av den biologiska mångfalden bland odlade växter medta alla slag av trädgårds- och parkväxter. Härvid bör särskilt uppmärksammas vikten av att till vårt klimat särskilt väl anpassade sorter och varieteter kan bevaras. Detta gäller inte minst sorter särskilt lämpade för norra Sverige.
Regeringen bör vidare i anslutning till behandlingen av utredningen om den svenska trädgårdsnäringens anpassning till EG-förhållanden (prop. 1993/93:100 bil. 10 s. 36) överväga hur de för svenska förhållanden bäst lämpade trädgårdsväxterna kan bevaras så att de lätt kan göras tillgängliga för svensk trädgårdsodling och dess konsumenter. Om insamlade värdefulla växter endast finns bevarade i form av fröbanker eller i botaniska specialsamlingar uppnås inte ett av huvudsyftena med att den biologiska variationen bevaras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara den biologiska mångfalden bland odlade växter.
Stockholm den 24 januari 1994 Sylvia Lindgren (s) Ines Uusmann (s) Eva Johansson (s) Kristina Persson (s)