Kretsloppstänkandet vinner så sakta mark i Sverige och
vissa förändringar är på gång när det gäller återvinning och
återanvändning av byggmaterial. Men verksamheten är av
mycket begränsad omfattning, i synnerhet om man jämför
med länder som Danmark, Holland och Tyskland som
kommit betydligt längre.
I Holland, Tyskland och Danmark har man länge haft
begränsat deponeringsutrymme för avfall, vilket har
medfört att man eftersträvat en hög grad av återvinning.
Dessa tre länder är därför föregångsländer när det gäller
återvinning av bygg-, rivnings- och anläggningsavfall.
Nedanstående tabell visar byggavfallsmängder samt
återvinning i ett antal europeiska länder:
u1,3
I Holland, Tyskland och Danmark har man utarbetat
nationella planer med återvinningsmål för framtiden. I
Holland är målet att återvinna 90 % av bygg- och
rivningsavfall till år 2000, i Tyskland 70 % till år 1995 och i
Danmark 60 % till år 2000.
När det gäller kretsloppstänkande och återvinning, inte
minst beträffande byggmaterial, så är Tyskland ett
föregångsland och tysk teknik, organisation och lagstiftning
smittar av sig på övriga europeiska länder. Tyskland ligger
enligt Sveriges byggattaché i Bonn fem till tio år före
Sverige, vilket till mycket stor del beror på tvingande
omständigheter. Landet har det överlägset största
byggavfallsberget i Europa, men idag har man också den
överlägset största återvinningen. Tyskland har lagt fram
förslag på ändringar i avfallslagen för att främja
återvinningen. Det finns också förslag på förordningar som
skall definiera miljöfarligt respektive återvinningsbart
byggavfall. Man planerar att införa källsorteringsplikt för
sådant avfall.
Danmark har i miljöskyddslagen infört kommunala
befogenheter att utfärda mer eller mindre stränga regler för
den lokala avfallshanteringen. Hittills har 135 av 275 danska
kommuner utnyttjat denna möjlighet. Köpenhamn har de i
särklass strängaste kraven. Holländska myndigheter har
liknande befogenheter.
Begreppet återvinning tolkas olika i olika länder. I
Tyskland avses ibland bara sortering av avfallet när man
talar om återvinning. I Danmark, framförallt i Köpenhamn,
kan återvinning även vara direkt återanvändning utan
upparbetning.
Det bygg- och rivningsavfall som inte upparbetas och
återanvänds deponeras. I de studerade länderna har
följande gemensamma faktorer påverkat och drivit på viljan
att återvinna bygg- och rivningsavfall:begränsade
deponeringsytor höga avfallsavgifter brist på naturligt
råmaterial
I de studerade länderna förekommer källsortering vid
byggarbetsplatser i ungefär samma utsträckning som i
Sverige. På vissa arbetsplatser sorteras t.ex. virke och skrot
ut från det övriga avfallet. Detta sker endast om
ekonomiskt incitament föreligger.
I både Holland och Danmark anser man att källsortering
skall eftersträvas eftersom det underlättar återvinningen.
Vidare anser man i Holland att källsortering är ett krav om
så höga återvinningsmål som 90 % skall uppnås.
Selektiv rivning förekommer i stor utsträckning i
Holland samt i Köpenhamn. Selektiv rivning innebär att
arbetet utförs efter fastställt schema. Återanvändbart
material tas tillvara och resterande material sorteras så att
bortforslingskostnaden blir så låg som möjligt. Stommen
rivs sist och massorna transporteras till
återvinningsanläggning för mineraliskt avfall.
Avsättningen för återvunnet byggmaterial är för
närvarande dålig. Skepsisen är stor inom byggbranschen.
Det finns många problem som måste lösas t.ex.
kvalitetsnormer för återvunnet byggmaterial
produktansvar för andrahands byggvaror.
I första hand söker man påverka större byggherrar att
återanvända återvunnet material. I Danmark utförs
demonstrationsprojekt där man använder återvunnet
byggmaterial vid nybyggnad.
I Tyskland har byggbranschen börjat organisera sig för
att själv kunna ta hand om sitt avfall och återanvända det.
Byggentreprenörerna försöker på så sätt att hålla nere
kostnaderna och samtidigt vara förberedda på de krav som
kommer att ställas framöver.
Det byggmaterial som i dag räknas som avfall utgör en
stor andel av den samlade avfallsvolymen i Sverige. I dag
slängs så gott som allt byggmaterial. Då tillgången på
lämplig mark för soptippar är mycket begränsad utgör dessa
stora kvaniteter ett stort problem. Avfallet läcker dessutom
farliga ämnen som via grundvattnet sprider sig i naturen.
Det material som slängs är ofta av hög kvalitet och
förtjänar en bättre behandling än dagens. I dag förstör vi
material och varor trots att de inte är uttjänta. Samtidigt
tillverkar vi nya produkter för att fylla behovet efter det som
förspillts. Detta är ett resursslöseri som vi egentligen inte
har råd med.
Även om vi sålunda i Sverige har mera begränsade
kunskaper om möjligheterna att ta tillvara och nyttiggöra
rivningsmaterial finns några intressanta rön väl värda att
uppmärksamma och vidareutveckla.
I dag kommer ca 40 % av allt avfall i Sverige från
rivningar och byggen. Samtidigt talar vi alltmer om
''kretslopp'' och ''ekologisk helhetssyn'', ''återvinning'', etc.
De flesta tycks vara överens om att ''slit-och-släng-epoken''
är förbi och att ett nytt mera resursbevarande tänkande
måste gälla.
Vid rivningar och renoveringar av hus kastas enorma
mängder material som skulle kunna komma till användning
på nytt, alltifrån tegel och bjälkar i bärande stommar till
karaktärsfulla detaljer som fönster, dörrar, paneler, smidda
trapp- och balkongräcken, tegelpannor och takskiffer m.m.
Äldre byggmaterial är ofta av mycket hög kvalitet, eftersom
det är hantverksmässigt framställt, till skillnad från i dag då
det mesta av byggmaterialet massproduceras industriellt.
Både ekologiska, ekonomiska och kulturhistoriska vinster
finns att göra i en verksamhet som ägnas återanvändande av
byggnadsmaterial.
I dag finns också en växande efterfrågan på äldre
byggnadsdetaljer från fastighetsägare som vill komplettera
sina äldre hus och kanske återställa vad som har avlägsnats
i tidigare hårdhänta renoveringar. När någon tidstypisk
byggnadsdetalj inte går att uppbringa vill man kanske
tillverka en kopia, och då behövs en ritning eller mall.
Det borde mot denna bakgrund vara möjligt att på olika
platser i landet tillhandahålla lager för begagnade
byggmaterial och begagnade byggnadsdetaljer, där man
också skulle kunna finna ritningar, mallar och modeller av
olika byggnadsdetaljer.
I samarbete med Miljödepartementet, Boverket, och
Skellefteå kommun genomför en arbetsgrupp -- ''Natur i
Retur'' -- ett projekt i syfte att förbättra den nödvändiga
hushållningen av våra gemensamma resurser. Projektet
omfattar bl.a. följande åtgärder:Återvinning av material
från reparations- och rivningsobjekt Försäljning av
återvunnet material, egenproducerad färg etc.
Vidareförädling av återvunnet byggmaterial typ dörrar,
fönster, virke, tegel o.s.v. Tillverkning av miljövänlig
färg enligt gamla principer Dokumentation av
arbetsmetoder vid rivning och tillverkning
Kostnadsuppföljning av metoder och arbetsrutiner.
En undersökning på Chalmers tekniska högskola visar
att det kan löna sig att ''återanvända gamla hus'', d.v.s bygga
nytt av gammalt material även i större skala. Både miljön
och ekonomin skulle vinna på sådan återanvändning av
byggmaterial enligt denna studie.
Som framgår av ovanstående redovisning saknas i
Sverige, i motsats till vad som är fallet i bl.a. Danmark, ett
samlat grepp över hanteringen av byggavfall. Att mycket
skulle kunna vinnas i form av en bättre resurshushållning ur
både ekonomisk och miljömässig synpunkt genom en högre
grad av återanvändning på detta område torde stå utom alla
tvivel.
Vi föreslår att Sverige i likhet med Danmark, Holland
och Tyskland utarbetar en nationell plan med klart uttalade
återvinningsmål för framtiden vad gäller bygg- och
rivningsavfall. Vi föreslår också att regeringen får i uppdrag
att utarbeta ett program som stimulerar återanvändning vid
byggnation och restauration av gamla boendemiljöer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återanvändning av bygg- och
rivningsavfall.
Stockholm den 25 januari 1994
Bengt Silfverstrand (s)
Karin Wegestål (s)
Bo Bernhardsson (s)