Ta itu med att bygga om Sverige till ett samhälle som är
uthålligt inte bara ekonomiskt och socialt utan också
ekologiskt.
Även om arbetslösheten inte behöver vara så stor som
den är i dag, kommer det att finnas svårigheter att ha en bas
som tryggar sysselsättningen, eftersom industrins
utveckling inte kommer att leda till flera anställda.
Bostadsbyggandet skall vara högre än i dag, men kommer
inte att kunna generera så många arbeten som det gjort
tidigare. Men det var ett gigantiskt projekt som drogs i gång
efter andra världskriget, utan att någon egentligen hade
klart för sig vad som var i sin linda.
Alla är i dag medvetna om att miljön ställer högre krav
än vad vi i dag kan leva upp till. Vårt sätt att möta
problemen bygger i allt väsentligt på restriktioner, vi
förbjuder och reglerar. Detta är oftast förenat med
kostnader som det är svårt att hitta utrymme för i
budgetunderskottens tidevarv.
Det krävs en annan ansats. De stora hoten mot vår miljö
kan härledas till att så mycket i vårt samhälle bygger på att
utnyttja fossila råvarulager. Drivmedel till bilar och
eldningsolja till våra bostäder är uppenbara
användningsområden. Men även kemisk industri har olja
som bas för många av sina produkter, plaster till
förpackningar, byggvaror, konstgödsel till det industriella
jordbruket m.m. Det är ingen överdrift att säga att det
västerländska industrisamhället har de fossila råvarorna,
främst olja, som sin viktigaste produktionsbas.
Ett byte av produktionsbas tvingas fram, vare sig vi vill
eller inte. Därför bör vi bereda oss för detta, göra det till
ett huvudnummer i den politik som hanterar våra materiella
livsmöjligheter. Inom 50 år måste vi lära oss att göra i stort
sett allt vad vi i dag gör med olja, kol eller naturgas som
bas på annat sätt. Den naturliga ersättaren är biomassa från
kända och i dag okända former av biologisk produktion
med mark och vatten som bas. Direkt användning av sol,
vind och vatten kompletterar. Med smarta kretsloppssystem
och effektivare användning i alla led blir dessa förnybara
resurser tillgängliga även för ett avancerat
välfärdssamhälle.
En sådan omläggning tar flera decennier. Den eliminerar
heller inte alla miljöproblem. Restriktioner av olika slag
som berör reningsteknik, sopsortering och annat måste
fortfarande finnas. Men omläggningen av inriktningen
skulle förskjuta huvudperspektivet från restriktioner till
den konstruktiva uppgiften att bygga en ny materiell bas för
produktion och välfärd.
Bostadspolitiken kan med fördel användas som förebild.
Det finns två avgörande likheter emellan en övergång till ett
ekologiskt uthålligt samhälle och bostadspolitiken från
1930-talet till 1970-talet. Den ena är varaktigheten i tiden,
storleksordningen och inslagen av byggande i själva
omställningen. Den andra är att i båda fallen handlar det
om grundläggande förutsättningar för ett gott och värdigt liv
för alla.
Precis som de stegvisa framgångarna med
bostadspolitiken väckte ett stigande missnöje med de
brister som kvarstod och som drev på utvecklingen, kan
man tänka sig att den ekologiska förnyelsen skapar ett
starkt omvandlingstryck för ett ekologiskt bättre samhälle.
En målmedveten och långsiktig ombyggnad av samhället
i ekologisk riktning kan på ett konstruktivt sätt förena
miljömålet med sysselsättningsmålet. Drivkraften måste
vara viljan till ett uthålligt välfärdssamhälle i ekologisk
balans och rätten för alla att ha ett meningsfullt arbete.
Ett program som fungerar som bostadsbyggandet en
gång gjorde bör vara ungefär en tredjedel av den normala
byggvolymen -- alltså runt 50 miljarder per år.
Byggarbetslösheten kostar i dag ungefär denna summa. Det
finns med andra ord ett samhällsekonomiskt utrymme för
ett sådant program utan några egentliga kostnader.
Professor emeritus Olof Eriksson som lanserat denna idé
har gett några uppslag. 1 000
MW kärnkraft skall ersättas. Detta ger ett
investeringsbehov på mellan 100 och 200 miljarder
kronor. Bensin och diesel skall ersättas med
motoralkoholer. Det kräver fabriker och förändrat
distributionssystem. Investeringskostnader på 25 öre per
kWh för att ersätta 150--200 TWh fossila bränslen ger ett
investeringsbehov på 40--50 miljarder kronor. Ett
naturgasnät för 50--75 TWh skulle kunna fungera som
vägröjare för biogas. Det leder till investeringar på 25--40 miljarder
kronor. Produktionsanläggningar för biogas
kostar sannolikt 50--100 miljarder kronor.
Effektivisering av energianvändningen i apparater, fordon
och bebyggelse bör ge ett investeringsbehov på 200
miljarder kronor. Ersätt våra vattenklosetter med
separerande toaletter och använd urinen direkt i
jordbruket. Därmed skulle en avsevärd del av
näringsbehovet i ett ekologiskt jordbruk täckas. Vid en
kalkylerad kostnad av 10 000
kr per styck är investeringsbehovet 60--70 miljarder
kronor. Minskat återanskaffningsbehov av
reningsanläggningar och handelsvärdet på urinets
näringsinnehåll klarar en försvarlig del av finanseringen.
För de areella näringarna och industrisystemet närmare
varandra genom att skapa ett kombinerat naturresurs-
teknikuniversitet, detta underlättar för den industriella
sektorn att fylla sin funktion i vårt projekt.
Det finns alltså ekologiskt viktiga åtgärder att
genomföra till något så när identifierade kostnader, men
behovet av utredande och forskning är naturligtvis
omfattande. Men finns viljan finns möjligheten. Om ett
stort program av den här typen väl kommer i gång, och
många människors och företags kunskaper om verkligheten
och deras önskan att förändra mobiliseras, finns det snart
sagt ingen gräns för idéerna och kraften i projektet.
Regeringen bör därför ta de initiativ som krävs för att
starta den omfattande process som skissats ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram
för att byta till en ekologisk produktionsbas.
Stockholm den 25 januari 1994
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)
Per Erik Granström (s)