Ta itu med att bygga om Sverige till ett samhälle som är uthålligt inte bara ekonomiskt och socialt utan också ekologiskt.
Även om arbetslösheten inte behöver vara så stor som den är i dag, kommer det att finnas svårigheter att ha en bas som tryggar sysselsättningen, eftersom industrins utveckling inte kommer att leda till flera anställda. Bostadsbyggandet skall vara högre än i dag, men kommer inte att kunna generera så många arbeten som det gjort tidigare. Men det var ett gigantiskt projekt som drogs i gång efter andra världskriget, utan att någon egentligen hade klart för sig vad som var i sin linda.
Alla är i dag medvetna om att miljön ställer högre krav än vad vi i dag kan leva upp till. Vårt sätt att möta problemen bygger i allt väsentligt på restriktioner, vi förbjuder och reglerar. Detta är oftast förenat med kostnader som det är svårt att hitta utrymme för i budgetunderskottens tidevarv.
Det krävs en annan ansats. De stora hoten mot vår miljö kan härledas till att så mycket i vårt samhälle bygger på att utnyttja fossila råvarulager. Drivmedel till bilar och eldningsolja till våra bostäder är uppenbara användningsområden. Men även kemisk industri har olja som bas för många av sina produkter, plaster till förpackningar, byggvaror, konstgödsel till det industriella jordbruket m.m. Det är ingen överdrift att säga att det västerländska industrisamhället har de fossila råvarorna, främst olja, som sin viktigaste produktionsbas.
Ett byte av produktionsbas tvingas fram, vare sig vi vill eller inte. Därför bör vi bereda oss för detta, göra det till ett huvudnummer i den politik som hanterar våra materiella livsmöjligheter. Inom 50 år måste vi lära oss att göra i stort sett allt vad vi i dag gör med olja, kol eller naturgas som bas på annat sätt. Den naturliga ersättaren är biomassa från kända och i dag okända former av biologisk produktion med mark och vatten som bas. Direkt användning av sol, vind och vatten kompletterar. Med smarta kretsloppssystem och effektivare användning i alla led blir dessa förnybara resurser tillgängliga även för ett avancerat välfärdssamhälle.
En sådan omläggning tar flera decennier. Den eliminerar heller inte alla miljöproblem. Restriktioner av olika slag som berör reningsteknik, sopsortering och annat måste fortfarande finnas. Men omläggningen av inriktningen skulle förskjuta huvudperspektivet från restriktioner till den konstruktiva uppgiften att bygga en ny materiell bas för produktion och välfärd.
Bostadspolitiken kan med fördel användas som förebild. Det finns två avgörande likheter emellan en övergång till ett ekologiskt uthålligt samhälle och bostadspolitiken från 1930-talet till 1970-talet. Den ena är varaktigheten i tiden, storleksordningen och inslagen av byggande i själva omställningen. Den andra är att i båda fallen handlar det om grundläggande förutsättningar för ett gott och värdigt liv för alla.
Precis som de stegvisa framgångarna med bostadspolitiken väckte ett stigande missnöje med de brister som kvarstod och som drev på utvecklingen, kan man tänka sig att den ekologiska förnyelsen skapar ett starkt omvandlingstryck för ett ekologiskt bättre samhälle.
En målmedveten och långsiktig ombyggnad av samhället i ekologisk riktning kan på ett konstruktivt sätt förena miljömålet med sysselsättningsmålet. Drivkraften måste vara viljan till ett uthålligt välfärdssamhälle i ekologisk balans och rätten för alla att ha ett meningsfullt arbete.
Ett program som fungerar som bostadsbyggandet en gång gjorde bör vara ungefär en tredjedel av den normala byggvolymen -- alltså runt 50 miljarder per år. Byggarbetslösheten kostar i dag ungefär denna summa. Det finns med andra ord ett samhällsekonomiskt utrymme för ett sådant program utan några egentliga kostnader.
Professor emeritus Olof Eriksson som lanserat denna idé har gett några uppslag. 1 000 MW kärnkraft skall ersättas. Detta ger ett investeringsbehov på mellan 100 och 200 miljarder kronor. Bensin och diesel skall ersättas med motoralkoholer. Det kräver fabriker och förändrat distributionssystem. Investeringskostnader på 25 öre per kWh för att ersätta 150--200 TWh fossila bränslen ger ett investeringsbehov på 40--50 miljarder kronor. Ett naturgasnät för 50--75 TWh skulle kunna fungera som vägröjare för biogas. Det leder till investeringar på 25--40 miljarder kronor. Produktionsanläggningar för biogas kostar sannolikt 50--100 miljarder kronor. Effektivisering av energianvändningen i apparater, fordon och bebyggelse bör ge ett investeringsbehov på 200 miljarder kronor. Ersätt våra vattenklosetter med separerande toaletter och använd urinen direkt i jordbruket. Därmed skulle en avsevärd del av näringsbehovet i ett ekologiskt jordbruk täckas. Vid en kalkylerad kostnad av 10 000 kr per styck är investeringsbehovet 60--70 miljarder kronor. Minskat återanskaffningsbehov av reningsanläggningar och handelsvärdet på urinets näringsinnehåll klarar en försvarlig del av finanseringen. För de areella näringarna och industrisystemet närmare varandra genom att skapa ett kombinerat naturresurs- teknikuniversitet, detta underlättar för den industriella sektorn att fylla sin funktion i vårt projekt.
Det finns alltså ekologiskt viktiga åtgärder att genomföra till något så när identifierade kostnader, men behovet av utredande och forskning är naturligtvis omfattande. Men finns viljan finns möjligheten. Om ett stort program av den här typen väl kommer i gång, och många människors och företags kunskaper om verkligheten och deras önskan att förändra mobiliseras, finns det snart sagt ingen gräns för idéerna och kraften i projektet.
Regeringen bör därför ta de initiativ som krävs för att starta den omfattande process som skissats ovan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för att byta till en ekologisk produktionsbas.
Stockholm den 25 januari 1994 Bengt-Ola Ryttar (s) Inger Hestvik (s) Leo Persson (s) Iréne Vestlund (s) Per Erik Granström (s)