I Jämtlands län pågår i dag ett arbete med att kanalisera
och på olika sätt förbättra förutsättningarna för och minska
störningarna av skoteråkningen. Det visar sig bl.a. att det
finns ett stort behov av skoterleder för att uppnå för alla
parter acceptabla förhållanden. Detta är också något som
Rikspolisstyrelsen påpekar i sin utredning rörande
skotertrafiken.
Utvecklingen på detta område har gått mycket fort och
det bedrivs i vissa delar av länet verksamheter som syftar till
att bygga upp en turismverksamhet med skoteråkning som
bärande aktivitet, samtidigt som LRF föreslår ett införande
av ett generellt förbud att framföra skoter på privat mark
utan markägarens tillstånd.
Länsstyrelsen har sedan lång tid tillbaka haft ansvaret
för att kanalisera skotertrafiken inom länets
skoterförbudsområden. Detta ansvar omfattar även
underhåll av ett antal skoterleder. Finansieringen av detta
arbete har skett med de medel som länsstyrelsen årligen
erhåller av Naturvårdsverket för vård och förvaltning av
fjälleder m.m. Utanför skoterförbudsområdena har genom
skoterklubbar och andra frivilliga insatser skoterleder
byggts ut. I vissa fall har även kommunerna medverkat i
arbetet med att bygga skoterleder.
Utbyggnad och underhåll av ett väl fungerande
skoterledsnät kostar pengar. Detta är emellertid
investeringar som är nödvändiga om man skall undvika att
vägar och andra kommunikationsleder i allt större
utsträckning kommer att nyttjas för skotertrafik. Man kan
ej heller räkna med att skoteråkarna själva via ideella
insatser klarar detta. Behoven av insatser är i dag så stora
att det krävs att samhället engagerar sig på ett helt annat
sätt än tidigare.
En utbyggnad av ett väl fungerande system av
skoterleder bör kunna ske genom att skoterägarna via
någon form av avgift bidrar till finansieringen.
Ett förslag till finansiering vore att i förslagsvis
terrängtrafikkungörelsen införa en bestämmelse om en
avgift på skotrar. Denna avgift skulle förvaltas i en särskild
fond som skulle specialdestineras till utbyggnad och
underhåll av skoterleder med terminaler, information,
tillsyn av skotertrafik m.m. Denna lösning kan jämföras
med reglerna i jaktförordningen, där avgifter tas ut för att
finansiera den ideella jägarverksamheten och dess
organisation. Fonden skulle på samma sätt som
jaktvårdsfonden kunna förvaltas av Kammarkollegiet, och
fördelningen av medlen skulle kunna ske årligen till resp.
län efter särskild framställning.
Det praktiska arbetet med planering och utbyggnad av
skoterleder bör ske i samverkan mellan kommunerna och
lokala skoterklubbar och skoterorganisationer. Det är
angeläget att denna verksamhet också sker i samförstånd
med berörda markägare och närboende. Skoteråkningen är
en markanvändningsfråga som på ett annat sätt än hittills
måste uppmärksammas i den kommunala
markanvändningsplaneringen. Såväl
trafiksäkerhetsfrågorna som störningarna i miljön är av den
digniteten att de kräver långsiktigt hållbara lösningar. Dessa
kan enbart uppnås med målmedvetna insatser i syfte att på
lämpligt sätt kanalisera trafiken.
I dag finns ca 150 000
registrerade skotrar i Sverige. En avgift i
storleksordningen 200 kr
per skoter och år skulle ge 30 miljoner
kronor, vilket sannolikt skulle behövas i
inledningsskedet för att bygga ut ett väl fungerande nät av
skoterleder. Endast leder utanför det statliga
huvudmannaskapet skulle finansieras med dessa avgifter.
Ansvaret för utbyggnad och underhåll skulle i första hand
läggas på skoterklubbarna som via bidrag från den
gemensamma fonden skulle klara finansiering av byggande
och underhåll.
Medlen skulle som ovan sagts förvaltas av
Kammarkollegiet och förslagvis fördelas på länen efter
särskild framställning från länsstyrelsen en gång per år.
På samma sätt som i dag gäller för fördelning av
bygdemedel skulle skoterklubbarna inge ansökan till
länsstyrelsen, som efter samråd med kommunerna skulle
besluta om utbetalning. Tilldelningen av medel på resp. län
och kommuner bör göras med hänsyn till skotertrafikens
omfattning och ej med hänsyn till registrerat antal fordon.
Ett genomförande av ovan skisserade förslag skulle
förmodligen inte leda till några större protester från
skoterägarhåll under förutsättning att de fonderade medlen
i sin helhet används för att bygga ut infrastrukturen till
förmån för skotertrafiken.
Förslaget är förmodligen också välkommet från
markägarhåll, eftersom det skulle leda till en bättre
kanalisering och därigenom till mindre störningar genom
kontrollerad skoteråkning.
Förutsättningarna för tillsynsmyndigheten att
kontrollera lagefterlevnaden skulle dessutom förbättras.
Syftet med tillskapande av skoterleder är i första hand att
erbjuda den friluftsinriktade skotertrafiken bättre
förutsättningar samtidigt som markägarintressena och
andra intressen beaktas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skotertrafiken och förslag till
avgiftsfinansiering.
Stockholm den 24 januari 1994
Berit Andnor (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)