Att komma till rätta med miljöproblemen är avgörande
för mänsklighetens framtid. Människan har alltför länge
förbrukat jordens tillgångar istället för att enbart bruka
dem. Denna insikt måste genomsyra all mänsklig
verksamhet.
I-länderna har ett speciellt ansvar för att förändringar i
vårt världssamfund ger ett ekologiskt anpassat samhälle. I-
länderna har orsakat en stor del av miljöskadorna och är
ensamma om möjligheterna att vända utvecklingen.
Åtgärder: Miljöplan ''Sverige år 2000'' vilken innebär att
intressenterna i en bransch går samman och kommer
överens om hur den egna branschen ska kunna ingå i
kretsloppssamhället.
Konkreta förslag för budgetåret som bl.a. är
förutsättningar för miljöplanen ''Sverige år 2000'':Skatter
och avgifter måste i högre grad baseras på råvaror och
energi och i mindre grad på mänskligt arbete.
Miljöavgifter på skogsprodukter, livsmedel och avfall.De
anställda måste få ökat inflytande över miljöarbetet.
Miljöarbetet måste bedrivas intensivare på kommunal
nivå.Statsbidragen ska om möjligt anpassas till
kommunens miljöengagemang.Konsumenterna måste
ges ökat miljöinflytande.Arbetet med
naturresursräkenskaper måste påskyndas.Anslagen till
miljöforskning måste öka.Miljöprogrammet för
Östersjön ska bedrivas intensivare.Den biologiska
mångfalden måste säkras. Möjligheterna till
naturreservatbildning ska öka.
Sammanställning av yrkanden till budget utöver
regeringens
Ökade statsutgifter inom miljöområdet
Förvärv av värdefulla naturområden
100 000 000
Fond för landskapsvård
100 000 000
Östersjön, miljöåtgärder
200 000 000
Kalkningsåtgärder
50 000 000
Miljöforskning
30 000 000
Kommunalt miljöarbete
15 000 000
Stockholms internationella miljöinstitut SEI
10 000 000
Visst internationellt samarbete
5 000 000
För utveckling av naturresursräkenskaper
10 000 000
Kemikalieinspektionen
5 000 000
Sanering av miljöskadade områden
8 000 000
Kretsloppsforskning
20 000 000
Summa ökade utgifter:
553 000 000
Ökade statsinkomster inom miljöområdet
Miljöavgift på skogsprodukter
300 000 000
Miljöavgift på livsmedel
200 000 000
Miljöavgift på avfall
50 000 000
Summa ökade inkomster:
550 000 000
Vinna eller försvinna
Människan har varit framgångsrik som art betraktad, så
framgångsrik att hon blivit ett hot mot sig själv och mot
jordens överlevnad. Den livsstil, som råder i
industriländerna skulle kunna vara hållbar om vi var en halv
miljard. Men jordens befolkning uppgår snart till 5,5
miljarder. Om vi lyckas bryta trenden nu, kan vi få en
utplaning av befolkningstillväxten vid 12 miljarder. Om
människan fortsätter att ignorera de ekologiska sambanden
så undergräver hon sin egen existens. Naturen har
konsekvent slagit ut de arter eller hela system, som inte
anpassat sig till helheten. Vår kamp nu handlar om
mänsklighetens och andra arters överlevnad.
Människan kan med hjälp av sin fantasi, intelligens,
erfarenheter, kreativitet och kärlek klara problemen och
skapa en utveckling, som ryms inom de ekologiska ramarna
och erbjuder alla barn som föds rimliga livsvillkor.
Att arten varit framgångsrik betyder inte att alla
människor lever ett gott liv. Tvärtom är möjligheterna att
använda jordens resurser fördelade på ett fruktansvärt
orättvist sätt mellan industrialiserade länder och
utvecklingsländer och inom varje land.
Det finns bara en produktion
Livet på jorden drivs av energiflödet från solen. Det
finns i stort sett bara en produktion i ordets egentliga
mening på jorden -- fotosyntesen, som drivs av energin från
solen. För våra liv är vi beroende av att denna enda verkligt
uppbyggande verksamhet kan fortgå. Den är basen för allt
annat liv på jorden. Solsystemets livstid är inte oändlig, men
med en livslängd på många miljarder år så är det ändå i vårt
mänskliga perspektiv oändligt.
Det som vi vanligen kallar produktion är i själva verket
konsumtion av naturresurser. Hela vårt ekonomiska system
är uppbyggt kring denna förmenta produktion och dess
tillväxt. Men skall vi lyckas vrida utvecklingen rätt måste vi
respektera den ekologiska verkligheten.
Vår ekonomi -- hushållning -- måste baseras på ett
optimalt (inte maximalt) utnyttjande av naturens resurser.
Vi kan inte upphöra att använda jordens resurser, men vi
kan göra det på ett uthålligt sätt. Vi måste förändra
innebörden i begreppen tillväxt och ekonomi.
Miljöplan ''Sverige år 2000''
Det har tagit mänskligheten en kort tid att förvrida
utvecklingen. Från och med nu måste vi arbeta mycket
målmedvetet för att vrida den rätt. Utsläpp av
klimatpåverkande gaser, försurning av mark och vatten,
övergödning av vattendrag och hav, utarmning av jordens
biologiska mångfald, kemikaliehanteringens långsiktiga
miljöeffekter eller konsekvenserna av en olycka,
uttunningen av ozonskiktet... Miljöproblemen är komplexa
och kan inte rangordnas. Vi måste handla så att
produktions- och konsumtionsmönstret i grunden ändras
och ingår i cykliska förlopp.
Låt oss sätta som mål att Sverige om 30 år skall vara ett
kretsloppssamhälle. Det är inte ett förslag om att basera
samhället på en ideologi eller världsåskådning; det är ett
förslag om att inse de ekologiska realiteterna. Vi måste
behandla naturen så att den uthålligt kan ge oss vår
försörjning och en bra livsmiljö. Livets
grundförutsättningar är inte förhandlingsbara.
Låt oss sedan dela upp detta 30-årsperspektiv i tre faser
och skissa på handlingsprogrammet för de två senare, men
lägga fram ett mer detaljerat förslag för den närmaste 10-
årsperioden. Vi vet att de mål som riksdag, kommuner,
länsstyrelser och internationella miljökonventioner anger
inte räcker.
Nu måste arbetet bedrivas handlingsinriktat. Det finns i
dag data över hur olika branscher och verksamheter bidrar
till miljöproblemen. Mot bakgrund av en redovisning av
sådana data bör handlingsplaner för olika sektorer
upprättas.
I stället för att bedöma vilka minskningar som ter sig
rimliga med ett traditionellt synsätt på tillväxt och
produktionsutveckling så måste vi bedöma vilka
minskningar som är nödvändiga och därefter ställa frågan:
Hur skall de uppnås?
För varje område som har stor betydelse för miljön, t.ex.
bilismen, skall konkreta branschprogram tas fram: Det
innebär överläggningar med biltillverkarna och
representanter för andra trafikslag, de fackliga
organisationerna, motororganisationerna,
trafikhuvudmännen, oljeindustrin. Man kan inte räkna med
att åstadkomma resultat när det gäller bilismen om man inte
också är beredd att ställa krav på aktivt handlande från
sådana tunga aktörer som oljeindustrin och biltillverkarna.
Kraven måste ställas från regering och riksdag. Marknaden
förmår inte utan styrning från samhällets sida ta hänsyn till
miljön. Diskussionerna måste leda till att mål läggs fast och
medel att uppnå dem redovisas.
Olika branschprogram bör upprättas, redovisas och
följas upp kontinuerligt. Branschvisa genomgångar bör
också kopplas till informationskampanjer riktade till
allmänheten om hur negativa miljökonsekvenser kan
undvikas.
Branscher som bör komma i fråga utöver bilbranschen
är t.ex. stålindustrin, jordbruket, byggbranschen,
kemikalieindustrin och skogsindustrin.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen
begär förslag till handlingsprogram i enlighet med vad som
ovan skissats.
Skatter och avgifter
Skatter och avgifter skall styra i riktning mot minskat
råvaruuttag och kretsloppsprinciper. Energiförbrukningen
skall styras bort från fossil- och kärnkraftsenergi till
förnyelsebara energiflöden. För att minska arbetslösheten
kombineras detta med sänkt pris på mänsklig energi. Detta
kallas skatteväxling. Vi behandlar detta i en särskild
riksdagsmotion.
Det är ett gigantiskt arbete att lägga om skattesystemet
i den riktningen. Det är ett arbete som måste vara noggrant
förberett och analyserat och olika aktörer måste ges rimlig
omställningstid. De förändringar som hittills gjorts har skett
slumpmässigt och endast åstadkommit marginella
förändringar.
Det är ett arbete, som måste sättas i relation till
internationella processer. Vänsterpartiet stödjer tanken på
en utredning i denna fråga och anger i den särskilda
skatteväxlingsmotionen krav som en utredning skall ta
hänsyn till.
Frånsett själva skatteväxlingsprocessen kan
miljöavgifter behöva höjas för att styra samhällsekonomin
och samhällsutvecklingen mot ett kretsloppssamhälle.
För att t.ex. göra ekologiskt odlad mat mer
konkurrenskraftig föreslår vi en miljöavgift på
konventionellt odlade livsmedel. Köttproduktionen i
Sverige uppgår till ca 400 000 ton, spannmålsproduktionen
uppgår till ca 4 000 000 ton. Avgiftsnivån kan exempelvis
komma att ligga på runt 30 kronor/ton spannmål. Avgiften
skall ge ca 200 miljoner kronor kommande budgetår.
Med samma bevekelsegrund föreslår vi en miljöavgift på
skogsprodukter från konventionellt skogsbruk. Det gör
återvinning av papper m.m. lönsammare. Denna avgift
skall ge ca 300 miljoner kronor. Virkesuttaget är ca 65
miljoner kubikmeter -- avgiftsnivån bör då komma att ligga
på ett genomsnitt av ca 5 kronor kubikmetern.
Vi föreslår också en miljöavgift på avfall som bränns
eller deponeras. 50 miljoner kronor beräknas en
avfallsavgift generera.
Det finns även en rad andra områden där miljöavgifter
behövs i större omfattning: på handelsgödsel,
kadmiumbatterier, bekämpningsmedel, fossila bränslen,
etc. Det behandlar vi i våra ekonomiska motioner.
Det behövs ökat inflytande för de anställda
De anställda har oftast en god överblick och kunskap om
miljöproblem -- och deras lösning -- som respektive
arbetsplats alstrar.
Varför har man inte från samhällets sida hittills bättre
tagit tillvara den kunskapen och erfarenheten? Jo, därför
att det fortfarande är en fråga om makt -- arbetsgivarens
makt att leda och fördela arbetet och att handla oansvarigt
när det gäller miljö och hälsa. Anställda måste ges rätt att
påverka dels sin egen arbetsmiljö men också arbetsplatsens
produktion så att den styrs bort från insatsvaror och
processer som har negativ miljöpåverkan.
Sambandet mellan den inre miljön, arbetsmiljön, och
den yttre miljön är uppenbart. Det är arbetsgivaren som har
ansvaret för arbetsmiljön, men de fackligt förtroendevalda
spelar en mycket stor roll när det gäller kampen för en
bättre arbetsmiljö.
De ämnen och processer som ger upphov till
arbetsmiljöproblem orsakar också till stor del problem i den
yttre miljön. Den omfattande kunskap och erfarenhet som
genom årens lopp byggts upp inom fackföreningsrörelsen
kan därför bli till utomordentligt stor nytta för
miljöskyddsarbetet i samhället i övrigt. De praktiska
erfarenheterna av att arbeta med olika ämnen är viktiga.
Mer av miljöforskningen borde ta sin utgångspunkt i de
anställdas erfarenheter.
När det gäller arbetsmiljön har skyddsombuden rätt att
stoppa arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv och hälsa, om rättelse inte omedelbart kan
uppnås. Det finns berättigad kritik mot lagtextens
utformning. Rätten tillkommer enbart skyddsombudet --
inte det lokala facket som sådant. På så sätt bryts
arbetsmiljöarbetet ut ur det fackliga arbetets helhet. Rätten
borde alltså enligt lagen tillkomma det lokala facket, som
sedan i sin tur delegerar den till skyddsombuden.
Det måste också skapas effektiva sanktionsmöjligheter
mot den arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när
missförhållanden leder till att arbete har stoppats. Det
lokala facket måste ges rätt att vidta stridsåtgärder för att få
rättelse till stånd.
När det gäller den yttre miljön finns inte stoppningsrätt
över huvud taget. Vänsterpartiet anser att sådana
rättigheter borde införas och i lag regleras. Även när det
gäller den yttre miljön borde rättigheten tillkomma
fackföreningen som sådan och sedan delegeras till fackligt
förtroendevalda med detta verksamhetsområde.
Kommunernas miljöarbete
Arbetet för ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt
Sverige måste utföras på alla nivåer. Kommunerna är
mycket viktiga och har ett speciellt ansvar. I kommunerna
finns de beslutande församlingar, kommunfullmäktige och
nämnder, som står människorna närmast och har bäst
kännedom om och överblick över de lokala problemen.
Kommunerna ansvarar bl.a. för planering av infrastruktur,
bebyggelse och avfallshantering.
Ett antal kommuner är idag s.k. eko-kommuner.
Arbetet bedrivs på olika sätt i de olika kommunerna, men
grundtanken är gemensam: Ett systematiskt arbete för en
genomgripande förändring av samhället med en högre grad
av miljöanpassning som mål. Projekten är till sin natur
sektorsövergripande. Gränser mellan kommuner,
myndigheter, centrala, regionala och lokala nivåer, måste
överskridas. Man arbetar med nya lösningar för
reningsverk, avfallshantering, bättre information, stöd till
alternativ odling, vänortssamarbete med kommuner i
Östeuropa m.m.
Kommunerna har under senare år fått alltmer
omfattande uppgifter när det gäller miljöskyddet. Det är
mycket viktigt att de också har resurser att utföra dessa
uppgifter. Vi tar i andra motioner upp behovet av att stärka
kommunernas ekonomi. Ett sätt är att premiera kommuner
som driver ett engagerat miljöarbete via statsbidragen.
Riksdagen bör anslå 15 miljoner kronor till att stödja
kommunernas miljöarbete.
En genomgång av kommunernas miljöarbete visar att
det är stora skillnader i hur långt kommunerna kommit med
arbete. T.ex. har många kommuner ännu inte upprättat
avfallsplaner trots att det nu är lag på detta. Regeringen bör
få i uppdrag att komma med förslag om hur saktfärdiga
kommuner skall fås att driva miljöarbetet effektivare och
kraftfullare.
Undersökningar visar att det behövs en utökning av
miljötillsynen. Många verksamheter som ger upphov till
negativ miljöpåverkan står i dag inte under samhällets
tillsyn. Det behövs en utökad kommunal verksamhet på
detta område. Regeringen bör redovisa en analys av
möjligheterna att höja den kommunala ambitionsnivån
inom miljöskyddsverksamheten.
Konsumenterna och miljön
Konsumenternas krav är nu allt oftare det som driver på
miljöarbetet. Det är inte längre alltid trögrörliga partier och
myndigheter som ställer de nya kraven.
Tydliga exempel finns inom skogsnäringen. För 20 år
sedan satte staten upp regler för hur skog skall skötas och
avverkas. Nu är det miljömedvetna konsumenter som styr
utvecklingen. Senaste steget är tyska papperskonsumenters
krav på papper som producerats kalhyggesfritt. Hur lång tid
skulle ett sådant krav ta att driva fram i den politiska
världen?
Det som i dag saknas är information för konsumenterna
om varors och tjänsters miljöpåverkan. Det gäller alla slag
av produkter -- från kondomer till bilar. Regeringen bör få
i uppdrag att komma med förslag om hur miljöinformation
skall nå ut till konsumenterna.
Det krav på att producenter skall ha ansvaret för en
produkt under hela dess livscykel är bra men då måste man
också skapa en lagstiftning med tillhörande
sanktionsmöjligheter om det skall fungera. Regeringen bör
få i uppdrag att komma med förslag om sådan lagstiftning.
Enligt lagen om kemiska produkter så är det den som
tillverkar eller importerar en kemisk produkt, som bär
ansvaret för att miljöfarliga produkter ersätts med mindre
farliga. Det är uppenbart att detta ansvar långt ifrån alltid
tas. Det arbete som bedrivs från t.ex. kommuner för att
förbättra miljöinformationen till konsumenterna måste
uppmuntras.
Riksdagen har tidigare uttalat att denna s.k.
substitutionsprincip måste få större genomslag, bl.a. genom
system där kemiska produkter klassificeras. Vänsterpartiets
förslag är att ett sådant klassificeringssystem kombineras
med ett avgiftssystem.
Offensiv miljöpolitik i förhållande till omvärlden
Många miljöåtgärder måste ske i nära anslutning till vår
omvärld. Tydligast är det med miljöutsläpp som påverkar
luft och vatten. Men även t.ex. skogs- och jordbruk,
trafikplanering och avfallshantering måste ske i ett alltmer
internationellt integrerat sammanhang.
Därför måste Sverige som ett rikt och välutvecklat land
driva på det internationella miljöarbetet. Vi måste också
visa upp lyckade exempel.
Det gäller t.ex. koldioxidutsläppen som liksom
freonfrågan måste lösas internationellt. Det är fullt möjligt
att minska koldioxidutsläppen inom EG och det övriga
Europa kraftigt och att göra det samhällsekonomiskt
lönsamt. Industriländerna måste minska sina
koldioxidutsläpp med minst 50 % under de
kommande 30 åren.
Om utvecklingen fortsätter som nu kommer i stället
utsläppen att öka med 20 %. Genom en konsekvent
satsning på förnybar energi och effektivisering kan en
minskning på 60 % uppnås. Hindren är många. Den
storskaliga energiindustrin, statliga monopolenergibolag,
de transnationella oljebolagen, bromsar förändringen. Det
krävs ett beslutsamt politiskt arbete för förändring av
energimarknadens struktur och för en ökad
användarstyrning.
Effektivitetsnormer på produkter, räntefria eller
lågräntelån till energiinvesteringar, fler och högre
miljöavgifter är några medel. Sverige måste gå i spetsen för
denna utveckling.
Sverige har under den borgerliga regeringstiden tappat
mark i miljöarbetet. Riksdagen måste nu kräva att det
internationella miljöarbetet bedrivs hårdare.
Vi har bara en värld ... en krympande.
Regeringens torftiga miljöpolitik
Det var glädjande att miljöpolitiken i
regeringsförklaringen utpekades som ett av fyra
prioriterade områden. ''Regeringen kommer att ange
tydliga miljömål, ställa bestämda miljökrav och använda
effektiva styrmedel'', stod det.
Under mandatperioden har dessa löften vid flera
tillfällen upprepats men ständigt i futurum. Konkret har inte
mycket åstadkommits. Miljöpropositioner har kritiserats
hårt för att vara innehållslösa -- t.o.m. av miljöministern
själv.
När det gäller den ekonomiska politiken betonas
ständigt nödvändigheten av tillväxt, men ingenting sägs om
nödvändigheten att denna tillväxt ligger inom de ekologiska
ramarna. Inga förslag redovisas som kommer att styra den
ekonomiska tillväxten i sådana banor.
Finansminister Wibble pratar om välfärd och ökad BNP
men förmår inte förstå den nya tidens krav på en utveckling
av dessa begrepp. I Wibbles ålderstigna tänkande handlar
det enbart om pengar. Till oss med visioner om en mer
komplett välfärd med rena hav, bullerfria bostäder, levande
skogar, friska barn utan allergier o.s.v. har Wibble
ingenting att säga.
Efter att i regeringsförklaringen ha redovisat höga
miljöambitioner måste regeringen avkrävas en redovisning
på vilket sätt dessa förverkligats. Vänsterpartiet föreslår
därför att regeringen i en särskild redovisning till riksdagen
före riksmötets avslutande i juni 1994 återkommer med en
redogörelse för vilka konkreta ändringar man beslutat om
med anledning av deklarationen om miljöpolitik i
regeringsförklaringen.
Regeringen följer inte riksdagsbeslut
I samband med energiskatteomläggningen avsattes 500
miljoner kronor för att i huvudsak användas till utveckling
av energisektorn i miljövänlig riktning (proposition
1991/92:150, bil 1:5 sid 13). Detta fastslogs av riksdagen i
yttrande 1991/92:NU9y.
Men i årets statsbudget används merparten av dessa 500
miljoner till annat -- biologisk mångfald, departements
förvaltningskostnader, lantmäteriverksamhet m.m. I och
för sig lovvärt men utan samband med energisektorn.
Endast 35 % av de 500 miljonerna går till det ursprungligen
avsedda.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur de 500
miljoner kronorna skall användas till det som de är avsedda
för.
Vänsterpartiets viktigaste budgetförslag på
Miljödepartementets område
Östersjön måste överleva
Regeringen skriver att den anser att det är angeläget att
Sverige tar sitt ansvar för räddningen av Östersjön.
Kostnaden för detta beräknas grovt till minst 150 miljarder.
Kostnaden stiger för varje år.
Man anslår 191,8 miljoner kronor, dvs. 0,0013 %!
Visserligen skall flera länder vara med att betala men med
nuvarande svenska takt kommer det att ta några tusen år att
rädda Östersjön.
Detta är naturligtvis oacceptabelt. Vi föreslår att
ytterligare 200 miljoner kronor anslås och att regeringen
skyndsamt lägger fram en långsiktig plan för hur
restaureringen av Östersjön skall påskyndas och
finansieras. En miljöavgift på verksamheter som skadar
Östersjön bör införas i första hand i de nordiska länderna
och Tyskland. Detta utvecklar vi i en riksdagsmotion om
haven.
SEI
Stockholms internationella institut (SEI) bedriver en
mycket angelägen och uppmärksammad verksamhet som
rör u-länder och Östeuropa. Den främjar utvecklingen av
ny teknik för en miljöanpassad och hållbar
samhällsutveckling. Man har utökat verksamheten och har
nu kontor i bl.a. Estland. Vänsterpartiet föreslår att
anslaget höjs med 10 miljoner för att nivån på
verksamheten skall kunna utvecklas.
Regeringens bedömning att andra intressenter och
länder kommer att ha ett intresse av att finansiera
verksamheten är i och för sig kanske riktigt men ingen
anledning till att försvåra verksamheten.
SEI söker och får stöd till projektverksamhet men det är
en helt annan sak än grundfinansieringen av verksamheten.
Naturresursräkenskaper
Vänsterpartiet beklagar att arbetet med att utveckla
naturresursräkenskaper inte getts högre prioritet av
regeringen. Naturresursräkenskaper innebär i sig inte
lösningen på något miljöproblem, men framtagandet av
sådana räkenskaper som komplement till
nationalräkenskaperna är avgörande för att miljöarbete
effektivt skall kunna drivas vidare. Enligt uppgift är det
endast en handfull personer på Konjunkturinstitutet som
arbeter med frågan.
Naturresursräkenskaper fyller tre viktiga funktioner:
För det första som underlag för bedömningen av
utvecklingen och för de övergripande politiska besluten.
För det andra som information. En förutsättning för ökad
miljömedvetenhet och handlande i enlighet med det är
tillförlitliga kunskaper hos alla: konsumenter, producenter,
löntagare, myndigheter, föreningsliv, näringsliv m.m.För
det tredje måste sådana räkenskaper läggas till grund för
olika myndigheters beslut. Genom beslut om ekonomiska
eller andra styrmedel styrs även andra aktörer.
Att utveckla naturresursräkenskaper är oerhört
komplicerat. Förutom statistik och uppgifter kring
förbrukningen av naturresurskapital i form av råvaror
(skog, malm) behövs uppgifter om förbrukningen av de
naturresurser som utgör förutsättningen för produktion
(och för vår existens) som luft och vatten.
Dessutom behövs underlag, som ger kunskap om
orsakssambanden vid skador på naturen. Det förutsätter
också tillförlitliga data om utsläpp från olika verksamheter.
Ett annat problem är att värdera miljöskador i monetära
termer. Det är bara i begränsad omfattning möjligt att göra.
Eftersom utvecklandet av naturresursräkenskaper är ett så
långsiktigt men angeläget arbete är det viktigt att det
påskyndas och att berörda myndigheter (SNV, SCB och
Konjunkturinstitutet) ges erforderliga resurser för detta
arbete.
Också på det regionala och kommunala planet kan den
här typen av räkenskaper bli ett viktigt komplement till
annat beslutsunderlag. Vänsterpartiet föreslår därför att
projektverksamhet med sådana lokala och regionala
räkenskaper genomförs med statliga medel.
Genom att utveckla ett svenskt system för
naturresursräkenskaper, kan Sverige ge viktiga bidrag till
det internationella arbete, som pågår på detta område: ett
arbete för att revidera SNA (system of national accounts),
det av FN utarbetade systemet för nationalräkenskaper.
Denna revidering skall leda till att systemet kompletteras
med naturresursräkenskaper. Sverige bör aktivt delta i detta
arbete.
Så länge naturresursräkenskaper förblir en teoretisk
konstruktion utan återverkan i den ekonomiska
verkligheten kommer deras betydelse att vara begränsad.
Utvecklingen av naturresursräkenskaper måste därför gå
hand i hand med ett faktiskt användande av effektiva
ekonomiska styrmedel.
Sammantaget beräknar vi kostnaderna för centrala
myndigheter, lokala projekt och utökat internationellt
samarbete till ytterligare 10 000 000 kronor för budgetåret.
Avfallshantering
Vi tar i en annan motion upp avfallsfrågor. I motionen
om skatteväxling beskrivs möjligheten att i en kommunal
skatteväxling höja avgiften på den kommunala
avfallshanteringen.
Vi förordar också en statlig avgift på avfall som
deponeras eller förbränns. Vi förordar en avgift därför att vi
till detta förslag kopplade en fondering av avgifterna. Från
fonden skulle medel kunna utgå till projekt som syftade till
reducering av avfallsmängder och en i ekologiskt avseende
förbättrad avfallshantering.
För glesbefolkade kommuner med stora avstånd kan det
utan sådana finansieringsmöjligheter bli mycket svårt,
särskilt i den allt svårare ekonomiska situation som
regeringen försätter kommunerna i, att annars utveckla sin
avfallshantering.
Anslaget för forskning kring kretsloppsanpassad
samhällsutveckling bör öka med 20 miljoner kronor.
Kemikaliehanteringen
Det totala antalet kemikalier är ofantligt stort. Det finns
många miljoner. 1970 fanns det 2 miljoner kemiska
föreningar registrerade i världen. 1990 fanns det 10
miljoner! Inom industrin används 50 000--60 000. Bara i
Sverige hanteras i industrin ungefär 20 000 olika kemikalier
i varierande omfattning. Man bedömer att ungefär 1 000
kemikalier är s.k. högvolymkemikalier, de står tillsammans
för 95 % av all kemikalieanvändning.
Varje år tillkommer många nya kemikalier. För såväl de
tillkommande som de redan befintliga gäller att
kunskaperna om hur de påverkar människan och miljön är
små. Även bland de tusen högvolymkemikalierna finns ett
stort antal vilkas verkningar inte är dokumenterade.
Det förebyggande arbetet måste väga tyngre.
Vänsterpartiet föreslår därför att arbetet med att
förverkliga substitutionsprincipen intensifieras och att
principen om den omvända bevisbördan förs in i lagen om
kemiska produkter. Kemikalieinspektionen bör få resurser
för detta -- den utvidgade verksamheten kan inte helt täckas
av avgifter.
Sammanlagt föreslår Vänsterpartiet ett ökat
resursutrymme på 5 000 000 kronor utöver vad regeringen
föreslår.
Kalkningsåtgärder
För Sverige är försurningen ett av de mest akuta
miljöproblemen. Situationen förvärras sakta men säkert.
14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten beräknas
vara skadade. Kalkningsprogrammet räcker i dag till 5 000
sjöar. Kalkningsåtgärder är nödåtgärder i avvaktan på att
källorna till miljöproblemen kan åtgärdas. Det finns ett
stort behov både av nykalkning och av att upprepa
kalkningsåtgärder i tidigare behandlade områden. Behovet
av nykalkning gäller särskilt i Norrlands inland. Men även i
landets södra delar är behovet stort.
Läget är nu så illa att det snart är aktuellt att även kalka
marker i stor skala. Om detta skall vara möjligt krävs mer
forskning.
De medel regeringen anvisar är klart otillräckliga. Innan
vi kan lägga in effektiva miljöavgifter på de verksamheter
som orsakar försurningen måste medel tas från statskassan.
Vänsterpartiet föreslår därför att 50 000 000 kr anvisas
utöver vad regeringen föreslagit.
Miljöforskning
En förutsättning för att vi skall kunna lösa
miljöproblemen är att vi skaffar oss ständigt bättre
kunskaper. Miljöforskning är därför ett oerhört angeläget
område.
I Sverige satsas t.ex. 2,5 % av forskningsmedlen på
miljöforskning, i jämförbara länder mer: i Tyskland 3,4 %,
i Holland 3,8 %, i Danmark 3 %.
För att fullfölja och utveckla intentionerna bakom
miljökonferensen i Rio de Janeiro krävs ytterligare
forskning.
Vänsterpartiet föreslår därför sammanlagt en utökning
av anvisade medel till miljöforskning med 30 000 000 kr.
Förvärv av värdefulla naturområden
Tillräckliga medel saknas för förvärv av värdefulla
naturområden. Troligen finns ett behov av ökat skydd för
de tidigare domänreservaten och även annan mark i
Domänverkets ägo. Det är därmed inte troligt att den
framtida verksamheten kan klaras med det som återstår av
kommande budget.
Striden om Njakafjäll visar detta tydligt. Hade staten
haft resurser skulle detta skyddsvärda område kunnat
skonas.
Vänsterpartiet föreslår därför att Naturvårdsverket får
ytterligare 100 000 000 kronor för detta ändamål under
anslaget ''investeringar inom miljöområdet''.
Landskapsvård
I samband med den genomgripande förändring av
livsmedelspolitiken som riksdagen beslutade om våren 1990
infördes en ersättning för landskapsvård. Jordbrukare
skulle under vissa förutsättningar kunna ersättas för den
landskapsvård delar av jordbruket innebär.
I samband med beslutet hävdade Vänsterpartiet att det
för landskapsvård skulle behövas minst 500 000 000 kr
årligen. Nu bedömer berörda myndigheter behovet till 350
miljoner kronor. Med tanke på det kärva budgetläget
föreslår vi att ytterligare 100 000 000 kronor anslås.
Sanering av miljöskadade områden
I Sverige finns stora områden som förgiftats av utsläpp.
Miljontals kubikmeter mark och sjöbotten läcker nu årligen
tonvis med tungmetaller och klorerade organiska
föreningar. Den totala kostnaden för att sanera dessa
områden kan uppgå till hela 5 miljarder kronor.
Det är konsekvensen av decenniers utsläpp från
industrier och andra verksamheter. I förhållande till dessa
enorma behov framstår de resurser som det är möjligt att
avsätta via statsbudgeten som fullständigt otillräckliga.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära ytterligare
förslag till hur saneringsåtgärder skall finansieras.
Naturvårdsverket framhåller också ett ökat behov av
resurser för att ta hand om kvicksilverhaltigt avfall. Till
detta krävs 18 miljoner kronor enligt verket. Regeringen
vill anslå 10 miljoner.
Kvicksilver och kvicksilverföreningar är bland de
giftigaste och mest långlivade ämnen som människan
sprider. Vi har stora problem i landet med
kvicksilverförgiftade sjöar. Regeringens njugghet på denna
punkt är obegriplig och skrämmande.
Vi föreslår att Naturvårdsverket får ytterligare 8
miljoner kronor för omhändertagandet av kvicksilverhaltigt
avfall.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning
till kretsloppssamhället,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på konventionellt producerade livsmedel och
skogsprodukter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på avfall som deponeras eller bränns,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet
för anställda,1
5. att riksdagen beslutar anslå 15 000 000 kr till
kommunernas miljöarbete,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
kommunerna skall driva miljöarbetet effektivare och
kraftfullare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöinformation till
konsumenterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det internationella
miljöarbetet måste drivas mer aktivt,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur 500
000 000 kr från energiskatteomläggningen skall användas
under budgetåret,
10. att riksdagen beslutar anvisa 200 000 000 kr utöver
regeringens förslag till miljöinsatser i Östersjöregionen (A
8) eller således 391 800 000 kr,
11. att riksdagen till Stockholms internationella
miljöinstitut (A 14) beslutar anvisar 10 000 000 kr utöver
vad regeringen har föreslagit eller således 22 000 000 kr,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett
intensifierat arbete för att utveckla
naturresursräkenskaper,2
13. att riksdagen till utvecklandet av
naturresursräkenskaper anvisar 10 000 000 kr i enlighet med
vad i motionen anförts,2
14. att riksdagen beslutar anvisa 20 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit till forskning för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling (A 15) eller således
52 497 000 kr,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett med 5 000 000 kr utvidgat
resursutrymme för Kemikalieinspektionen (A 10),
16. att riksdagen beslutar anvisa 50 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit till kalkningsverksamhet (A 3) eller
således 248 000 000 kr,
17. att riksdagen till miljöforskning (A 5) beslutar anvisa
30 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit eller
således 187 096 000 kr,
18. att riksdagen till investeringar på miljöområdet (A 4)
anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 290 445 000 kr,
19. att riksdagen till landskapsvårdande åtgärder (A 6)
beslutar anvisa 100 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 350 000 000 kr,
20. att riksdagen till sanering och återställning av
miljöskadade områden (A 7) beslutar anvisa 8 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 37 880 000 kr.
Stockholm den 14 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
1 Yrkande 4 hänvisat till AU
2 Yrkandena 12 och 13 hänvisade till FiU