Vättern är en unik sjö. Den är mycket djup och
innehåller en fauna som kräver kallt och rent vatten. Kvar
finns t.o.m. ishavsrelikten Pontoporeia, som är ett
kräftdjur. Dessutom finns ett 30-tal fiskarter.
Sedan lång tid tillbaka har man kunnat konstatera att
Vättern är känslig för föroreningar. Detta har engagerat
många människor eftersom Vättern har en så stor betydelse
som dricksvattentäkt. Ett par hundra tusen människor får
redan idag sitt färskvatten från Vättern och det finns
intresse från många fler att på sikt kanske få ansluta sig.
Vätterns dricksvatten är än så länge av god kvalitet.
Däremot finns miljöskador och tecken på rubbad balans när
det gäller djur och växter. Om några arter slås ut kan det få
allt större följdverkningar.
Vättern är näringsfattig, har relativt enkla näringskedjor
och lång omsättningstid. Dessa faktorer ökar möjligheten
att belysa och utreda principiella samband och följa såväl
effekterna av en ökande belastning (t.ex. kväve) som en
minskande belastning (t.ex. klororganiska föreningar).
De forskningsförslag som bl.a. Vätternvårdsförbundet
arbetat fram ställer stora krav på systematisk och ekologisk
kunskap. Programmet är av stort allmänt intresse. Även
internationellt finns intresse av att denna forskning görs.
Metallförekomsten
Trots att Vättern är en ren sjö är dess bottnar förorenade
av höga metallhalter. Det går inte att med säkerhet bedöma
om metallbelastningen på Vättern tenderar att minska eller
öka. Dessutom saknas nu möjligheter att bedöma om
metaller utgör en delorsak till de förändringar som
registrerats i kvävecykeln och i bottensamhällena i Vättern.
Kväveomsättningen
I Vättern (liksom i Vänern) har kvävehalterna ökat
dramatiskt under den senaste 20-årsperioden. Det rör sig
om en fördubbling, samtidigt som fosforhalten minskat.
Oron är stark för att ekosystemets struktur kan komma att
förskjutas.
Via Motala ström lämnar idag Vättern ifrån sig dubbelt
så mycket kväve som för 20 år sedan. Naturvårdsverkets
utredning visar att förändringarna kan bero på interna
processer i Vättern. Det behövs kunskap om vilka processer
det är och hur dessa påverkas av höga halter av metaller och
klororganiska ämnen. Den kunskapen saknas. Främst
behövs vetskap om miljöföroreningarnas effekter på den
mikrobiella kvävecykeln.
Klororganiska ämnen/dioxin
Precis som när det gäller metallförekomsten så saknas
idag löpande övervakning av tillförseln av klororganiska
ämnen till Vättern. Dessa ämnen kan antas påverka ett
flertal nyckelprocesser i sjön och det är djupt
otillfredsställande att kvalificerad kunskap saknas.
I debatten om dioxin i fisk har vätterrödingen varit
mycket omdiskuterad. Detta har grundat sig på ett alltför
litet och ofullständigt material. Man vet att fisk i Vättern
innehåller klororganiska föreningar som är typiska för
blekeriutsläpp, men detta är en otillräcklig kunskap. Denna
situation ger upphov till ryktesspridning och stor oro, inte
minst bland Vätterns yrkesfiskare.
Bottnarnas ekologi
Betydande koncentrationsförhöjningar av såväl metaller
som klororganiska ämnen finns i Vätterns bottensediment.
Vilken effekt detta får för bottenlevande organismer,
anrikning i näringskedjan, förskjutningar inom och mellan
olika organismgrupper är för närvarande dåligt undersökta.
De senaste 15--20 åren har flera bottenorganismer gått
kraftigt tillbaka, t.ex. laken och djupsiken. Yrkesfiskare
och allmänhet har rapporterat att grund som tidigare var
bra fiskeplatser nu är överväxta och att det är ett ökat påslag
av trådalger på fisknät m.m. Det behövs således en bred
studie av bottensystemets funktion.
Miljöfarligt gods
En ofta förbisedd riskfaktor är olyckor med transporter
av farligt gods. Vätterns läge i en mycket trafiktät region
och sjöns extrema känslighet för vissa olyckor av detta slag
utgör en uppenbar hotbild. Vättern är ju bl.a. en mycket
viktig vattentäkt. Därför måste effekterna av eventuella
olyckor med farligt gods utredas. Det gäller transporter av
gods både på och runt Vättern. För detta ändamål behövs
ett prognosinstrument, i form av en datamodell som kan
beräkna inblandning och spridning i Vätterns vattenmassa.
Kvävebelastning från trafiken
De kvävemätningar som löpande gjorts i Vättern har
visat att framför allt nitraterna har ökat på ett drastiskt sätt.
Detta är inget unikt för Vättern, men de kan inte härledas
från de kända kvävekällorna. Fortfarande måste fler
betydande källor fastställas, framför allt vill man undersöka
trafiktäta områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av stöd och förebyggande
skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som
dricksvattentäkt.
Stockholm den 21 januari 1994
Karl-Göran Biörsmark (fp)